Jettan
Trådstartare
Pålle är uppfödd på stort stuteri där han gått på lösdrift med sin mamma. Pålle togs hem som ettåring och sedan satte hantering av Pålle igång. Hela tiden har Pålle varit livrädd för människor, man kan knappt fånga honom i hagen, han är livrädd när man håller på med honom (borstar, selar, etc). Allt som har med människor att göra tycker Pålle är skit läskigt. Vi har provat allt, vi har varit lugna och försiktiga, tagit mycket god tid på oss med allt, vi har provat med NH, vi har provat med lugnande medicin, inget hjälper. Vi tänkte att Pålle behöver bara tid, han kommer snart att fatta att vi inte är farliga, men Pålle är fortfarande livrädd, nu 2 år, snart 3. Nu orkar inte vi mer...
Senast igår skulle jag ta in Pålle från hagen. Närmar mig mycket lugnt och försiktigt, pratar lugnande till honom och räcker försiktigt fram handen så han ska få nosa; Pålle gör följande; Spärrar upp ögonen så de blir som tefat, blåser som en hel trumpet-orkester och rusar därifrån (ser ut ungefär såhär>
). Jag vill inte jaga hästen så vi tar hans hagkompisar och ska gå, då kommer ju Pålle i full fart, han vill ju inte vara ensam. jag får honom att sakta ner och nu står han still (ögonen är fortfarande som tefat
och han blåser för fullt) jag kommer så nära att jag kan nudda bogen på honom, så jag lägger handen där (mycket sakta och försiktigt) Pålle rycker till som om jag hade smugit upp från ingenstans och klappat till honom... Jag klappar försiktigt halsen och talar lugnande till honom, Pålle blåser och sneglar på mig med sina tefatsögon, som om han tänker ska jag sticka eller..? Jag närmar mig sakta huvudet och lyckas få tag på grimman och sätter fast grimskaftet. Hela vägen in blåser Pålle och stirrar på mig som om jag skulle flyga på han vilken sekund som helst. Väl inne lugnar han sig något. Pålle har inte fått hö i boxen så jag hämtar och ska lägga i hans hökorg. När jag närmar mig med hö flyger han längst in i boxen och står där och blåser tills jag har lämnat boxen. När Pålle sedan får lite kraftfoder är det samma sak då, jag kommer med foderskopan och han kurar längst in hörnet...
Såhär beter sig alltså Pålle idag, efter att ha dagligen blivit hanterad av människor i över 1 år. Jag tänker att något måste vara fel på Pålle, en normal häst hade accepterat oss nu och insett att inget ont skulle hända? Jag vet inte vad jag ska göra, grejen är ju den att Pålle är så rädd att det börjar bli farligt att hantera honom, nu börjar han bli stor och stark. Utvecklingen på Pålle är i princip noll och han har idag inget marknadsvärde alls. Dessutom vet jag inte om jag vill sälja Pålle till någon okänd som kanske skadar honom eller han skadar denne. Just nu väntar vi på besked om transport till slakt... Det känns hemskt, han är så ung och fin och jag skulle verkligen vilja få det att fungera, men Pålle är tyvärr helt koko.
Vad skulle ni ha gjort?
Senast igår skulle jag ta in Pålle från hagen. Närmar mig mycket lugnt och försiktigt, pratar lugnande till honom och räcker försiktigt fram handen så han ska få nosa; Pålle gör följande; Spärrar upp ögonen så de blir som tefat, blåser som en hel trumpet-orkester och rusar därifrån (ser ut ungefär såhär>
Såhär beter sig alltså Pålle idag, efter att ha dagligen blivit hanterad av människor i över 1 år. Jag tänker att något måste vara fel på Pålle, en normal häst hade accepterat oss nu och insett att inget ont skulle hända? Jag vet inte vad jag ska göra, grejen är ju den att Pålle är så rädd att det börjar bli farligt att hantera honom, nu börjar han bli stor och stark. Utvecklingen på Pålle är i princip noll och han har idag inget marknadsvärde alls. Dessutom vet jag inte om jag vill sälja Pålle till någon okänd som kanske skadar honom eller han skadar denne. Just nu väntar vi på besked om transport till slakt... Det känns hemskt, han är så ung och fin och jag skulle verkligen vilja få det att fungera, men Pålle är tyvärr helt koko.
Vad skulle ni ha gjort?