stjarnfrugt
Trådstartare
Som rubriken lyder... vad gör man åt det?
Jag skrittar min häst på lång tygel i terräng nästan varje uteritt (3 dagar i veckan eller mer), 1 dag i veckan gör jag en längre tur med skritt i skogen. Vi går på smala stigar med stenar och rötter, trädstammar osv och jag tycker att det är ett bra sätt att få hästar att aktivera alla muskler och hjärnan. Men just denna häst får alltid så bråttom, hon blir snarare mer taggad av detta än av att galoppera på ett fält. Hon blir inte mer eftertänksam av dålig terräng som många hästar blir och tar det lugnt.
Idag var vi ute i 50 min varav 20 min var över stock och sten. Jag har ägt hästen i 1,5 år och haft detta upplägg under barmarksperioden, det är ingen ridhushäst sedan innan utan är alltid mkt uteriden i liknande terräng. Det förvånar mig att hon aldrig blir smidigare och säkrare på foten?
Hon liksom häver sig fram, i nedförsbackar travar hon om jag inte håller i. Hon balanserar inte upp sig där det krävs utan hon liksom ångar på så man får vara rädd både för tappskor, överben, snubbel etc.
Vad ska jag göra? Rida på kort tygel och hoppas att det ger sig med tid? Mitt koncept att rida på lång tygel och tänka att hon i sinom tid kommer på en lösning själv verkar inte fungera.
Hon är inte en obalanserad häst i övrigt, hon har tvärtom väldigt lätt för sig i all ridning. Har bra balans, går på tygeln av sig själv osv.
Jag skrittar min häst på lång tygel i terräng nästan varje uteritt (3 dagar i veckan eller mer), 1 dag i veckan gör jag en längre tur med skritt i skogen. Vi går på smala stigar med stenar och rötter, trädstammar osv och jag tycker att det är ett bra sätt att få hästar att aktivera alla muskler och hjärnan. Men just denna häst får alltid så bråttom, hon blir snarare mer taggad av detta än av att galoppera på ett fält. Hon blir inte mer eftertänksam av dålig terräng som många hästar blir och tar det lugnt.
Idag var vi ute i 50 min varav 20 min var över stock och sten. Jag har ägt hästen i 1,5 år och haft detta upplägg under barmarksperioden, det är ingen ridhushäst sedan innan utan är alltid mkt uteriden i liknande terräng. Det förvånar mig att hon aldrig blir smidigare och säkrare på foten?
Hon liksom häver sig fram, i nedförsbackar travar hon om jag inte håller i. Hon balanserar inte upp sig där det krävs utan hon liksom ångar på så man får vara rädd både för tappskor, överben, snubbel etc.
Vad ska jag göra? Rida på kort tygel och hoppas att det ger sig med tid? Mitt koncept att rida på lång tygel och tänka att hon i sinom tid kommer på en lösning själv verkar inte fungera.
Hon är inte en obalanserad häst i övrigt, hon har tvärtom väldigt lätt för sig i all ridning. Har bra balans, går på tygeln av sig själv osv.