Tyvärr ser man den mentaliteten även här på buke, det är flera som aldrig skulle lägga två strån i kors för att hjälpa en okänd.
Ja, jag har många gånger undrat hur tankegången går i en sån människas hjärna! Tex den där cyklisten som hörde henne skrika och såg henne sitta där.
Jag har en stark misstanke om att det tyvärr är egoismen som härjar. Det är många som åker förbi allvarliga olyckor på vägarna utan att stanna, istället sitter de i bilen och ringer 112 alternativt tror att det rör sig om vägpirater. Kanske trodde de i detta fall att det inte var så allvarligt? I och för sig dålig att ingen stannade, speciellt cyklisten som troligen hörde henne om denne inte var döv förstås..
Hen hade gått förbi massor av människor innan jag såg henom och ingen hjälpte henom. Inte ens då vi letade i affären var det någon som brydde sig. Jag kunde ju lika gärna varit en kidnappare eller vad som.Ja jag blev så ledsen. Jag hörde på avstånd ett barn som grät högljutt men pga min hörselskada har jag svårt att sortera ljud i en sådan sorlande miljö så jag kunde inte avgöra vad hen skrek. Jag tittade mig omkring för att se barnet (jag hörde ju att gråten var hysterisk) och när jag såg barnet och att hen var ensam gick jag såklart henom genast till mötes och hjälpte henom. När vi hittade mamman och allt var bra igen grät nästan jag. Jag vill inte inte att världen ska vara så hård
Ibland har jag blivit förbannad, en gång schasade jag bort en karl som bara hasade bredvid och ställde dumma frågor. Vid det tillfället var det en yngre kvinna med Downs syndrom som hade trillat och slagit sig. Efter att jag hjälpt henne upp så trillade hon igen (ibland kan de ju ha problem med ostadiga fotleder) och då säger idioten till karl: "Du tror inte hon ramlar med flit, för att få uppmärksamhet?", och det hörde ju kvinnan! Då sa jag åt honom att dra... Samma här. Jag är väl kanske en av de naiva, då, men jag har gott om positiva upplevelser av människors vilja och förmåga att hjälpa till och bry sig. Jag har till och med varit med om att folk stannat med bilen och frågat om jag ramlat av och behövt hjälp då jag hoppat av hästen en bit innan stallet och promenerat hem den sista biten. Samma sak då jag, förvisso ensam ung tjej och kanske inte så skräckinjagande, stod i vägrenen med pajad kamrem. Det tog inte många sekunder förrän folk började stanna och fråga om jag behövde hjälp, låna telefon eller skjuts. Otroligt vänliga människor.
Stannade bilen och gick ut för att fånga in en häst som sprang nära vältrafikerad riksväg en gång, drog av mig mitt skärp och använde det som halsrem. När ägarna kom skällde de på hästen, satte på den en grimma och marscherade hem. Jomen det var så lite så...Men jisses. Tur att det finns såna som du.
Jag undrar varför det är så svårt för många att bara kliva fram och fråga om någon behöver hjälp, man kan ju inte få mer än ett "Nej tack". Jag har gjort det flera gånger och varenda gång har det, EFTER att jag gått fram, kommit fram fler som velat hjälpa till.
Sist det begav sig så är jag dock rätt säker på att den kvinna som stannade och hjälpte till med att få upp en 100+ kg ganska onykter man på fötter hade stannat oavsett, det märktes på hur hon förde sig att hon jobbade med något sorts vård- och omsorgsyrke. Jag hade aldrig fått upp honom själv och jag tror inte att två amatörer hade lyckats heller, men hon hade stenkoll.
Nej men det behövs ju inte när blodet rinner från bakhuvudet efter islaget i trottoarkanten En yngre kille, 13-14 år tog hand om det skräckslagna lilla barnet. Jag hade velat ge honom ett fång rosor för hans insats Han hade nog småsyskon för han hade stenkoll på hur man tröstar en liten och gjorde det så naturligt. Massor av folk stod bara och glodde och ingen hjälpte till att få upp honom utan han låg halvvägs under bilen när ambulansen äntligen kom. Varför gör man så När ambulansen hade åkt kommenterade någon att min jacka och mina byxor var smutsiga och förstörda. Ett lågt pris sa jag och hen svarade att det hade hen aldrig utsatt sig för. Det gjorde mig mer kall än de som bara stod och glodde.Jag fattar inte ens hur man kan låta bli. Det är så självklart att hjälpa sina medmänniskor. För någon vecka sedan kom jag efter en som hade åkt av vägen. Han hade satt ut varningstriangel men jag vet att man kan vara så chockad att man ändå behöver hjälp. Adrenalinpåslaget kan ju göra att man handlar automatiskt men ändå är skadad. Han såg så förvånad ut när jag stannade och frågade om han var okej och om han behövde hjälp. Nu behövde han inte det enligt honom men det hindrade inte att jag synade honom ordentligt innan jag vågade åka vidare. Han pratade i telefon med någon så då kändes det ändå okej att åka och att hjälp var påväg. Jag vet ju hur min dotter har reagerat vid svåra migränanfall (synbortfall, domningar i kroppen och svårigheter att prata). Folk har frågat om hon behöver hjälp, hon har nekat för att sekunden senare svimma.
Just de där som bara är nyfikna är helt vidriga. Minns en gång för 20+ år sedan när en man fick epilepsianfall precis när han skulle sätta barnet i bilstolen (tur att han inte hann åka!) Han hamnade så dumt mellan bil och trottoarkant i snömodden och det var omöjligt för mig att få upp honom därifrån. Jag fick upp hans huvud i mitt knä och vrålade på förbigående att jag behövde hjälp och att någon skulle ringa ambulans. Då kommer en idiot till besserwisser och menar att man inte behöver ambulans för epilepsianfall och att ingen skulle ringa
