Varning för luddigt inlägg, men jag hoppas att min frågeställning ska bli tydlig.
När man pratar om stil så hör jag ofta folk säga att de inte vill se ut "som alla andra". Eller ha samma inredning som alla andra, göra som alla andra osv. Unicitet verkar ha fått ett hög status hos många. Tanken dök upp åter igen när den klassiska Mulberry Bayswater väskan diskuterades i shoppingtråden. En klassisk väska som "många" har.
Personligen har jag nämligen aldrig lagt något värde vid just unicitet, utan snarare vid att saker och ting ska vara personliga. Ovidkommet om det då är unikt eller inte alls unikt. När min bror gifte sig och hade ett väldigt stort och klassiskt bröllop så valde hans fru att ha en fiskbensfläta i håret, och sa att i allt det här stora och traditionella så ville hon ha någonting som kändes som "hon" och knöt an till hennes person. I min väldigt klassiska (och extremt vanliga) inredning hemma står ett ganska fult litet Eiffeltorn som påminner mig om en ensamresa till Paris som jag gjorde för ett par år sedan. Jag tänker att i dessa fall så har vi valt något som är personligt, men om det är unikt är oviktigt. Jag älskar Mulberry Bayswater väskan och om det är unikt eller inte är oviktigt. Det är personligt för mig, även om det även är personligt för många andra också. Jag har inga problem med "sno stilen" guider, eftersom jag är ganska dålig på att plocka ihop en snygg outfit själv så är det ju alldeles ypperligt med en steg för steg guide. Jag har alltid tänkt att så länge jag gör personliga val, baserat på vad jag själv gillar, så är det oviktigt hur många andra som gillar det också. Sedan kan det sticka ut med lite udda saker i min stil också men då är det samma sak där, val jag gjort för att jag själv gillat det och inte nödvändigtvis för att det är unikt.
Hur tänker ni? Har unicitet ett egenvärde när ni väljer stil på kläder, accessoarer, inredning mm? Undviker ni sådant som är mainstream? Varför, varför inte? Om det inte har ett egenvärde, anser ni att det är en trevlig bieffekt?