Har jag vant mig?

Råkade läsa i tråden om särskrivningar innan den blev städad, brukar hålla mig undan såna trådar annars för jag vet hur jag känner efteråt men var något som fångade min uppmärksamhet på högersidan.

Sitter här och funderar på vilka andra handikapp som är ok att ha roligt åt, kommer inte på några.

Försöker hitta andra områden som är ok men inte där häller kommer jag på några, tänker typ blondiner, bögar mm men nä inget dyker upp förutom Norge skämt då möjligen.

Själv har jag dyslexi och inte G i svenska A från gymnasiet, misslyckat 2 gånger.
Blivit mobbad för det i 7 år i grundskolan och idag har jag svårt att få många jobb för att jag inte klarar svenska A, hade inte haft jobbet jag har idag om jag inte hade haft den satans turen jag hade och kom in.
Jag försöker lite halft om halft komma in på den andra fabriken för att kunna jobba natt men tvär nej trots långvarig brist på arbetare.
Arbetet är ett där jag jobbar med truck, skanner och dator (datorn talar om vilka pallar som ska ut eller lagras in så inget skrivande).

Stöter fortfarande på folk som ska uttala långsamt hur något ska stavas (jag är 30 plus),
Jag hör emellanåt folk som jag känner ytligt och inte vet mitt handikapp prata så jag kräks på dom mitt handikapp, kan aldrig hålla klaffen vid dom tillfällena och talar om att jag har dyslexi och då blir folk först paffa och tysta och sedan brukar bortförklaring vara att det gäller ju inte mig.

Är så frustrerande att ha dyslexi OCH ha ett iq som gör att jag kan vara med i mensa.
Att någon sedan tyckte att dyslektikern skulle ta av sig sin offerkofta fick mig att se svart var bara förnamnet, sedan länkar någon till en ännu vidrigare tråd.

 

[Andromedae]

Det är ett intressant ämne du tar upp. Många verkar helt missa maktaspekten av språk: dels ifråga om vem som följer konvention och vem som inte gör det, dels ifråga om vilket språk som överhuvudtaget anses som åtråvärt (eller "rätt").

Jag har en kandidat i svenska (och har jobbat en del med korrekturläsning). Det finns praktiskt taget inga språkliga fel/variationer som irriterar mig längre. Så länge folk förstår varandra är ju språkets form ganska irrelevant. Eller om något: fantastiskt i sin kommunikativa aspekt! Det finns ju så mycket med språkets funktion som är betydligt intressantare än om det följer språkliga konventioner.

Jag beklagar att du har stött på sådana problem gällande svenskan. Självklart borde du ha fått relevant stöd under din skolgång. Har du övervägt att göra en prövning av svenskan nu i vuxen ålder?

 

[nullo-modo]

Det är ett intressant ämne du tar upp. Många verkar helt missa maktaspekten av språk: dels ifråga om vem som följer konvention och vem som inte gör det, dels ifråga om vilket språk som överhuvudtaget anses som åtråvärt (eller "rätt").

Jag har en kandidat i svenska (och har jobbat en del med korrekturläsning). Det finns praktiskt taget inga språkliga fel/variationer som irriterar mig längre. Så länge folk förstår varandra är ju språkets form ganska irrelevant. Eller om något: fantastiskt i sin kommunikativa aspekt! Det finns ju så mycket med språkets funktion som är betydligt intressantare än om det följer språkliga konventioner.

Jag beklagar att du har stött på sådana problem gällande svenskan. Självklart borde du ha fått relevant stöd under din skolgång. Har du övervägt att göra en prövning av svenskan nu i vuxen ålder?

Tack för ditt inlägg

Ja jag har funderat på att testa igen, problemet är att det låste sig så måste låsa upp den spärren först.

 

[cewe]

Min man har dyslexi och han skickar ALDRIG iväg ett mejl utan att jag eller någon annan får korrekturläsa det. Det värsta han vet är att själv få mejl där det knappt går förstå vad som står.
Men jag har märkt att hans skrivna språk har blivit mycket bättre genom att han varit tvungen skriva så mycket, mestadels mejl men ändå. Det blir mindre och mindre jag behöver rätta

 

[nullo-modo]

Min man har dyslexi och han skickar ALDRIG iväg ett mejl utan att jag eller någon annan får korrekturläsa det. Det värsta han vet är att själv få mejl där det knappt går förstå vad som står.
Men jag har märkt att hans skrivna språk har blivit mycket bättre genom att han varit tvungen skriva så mycket, mestadels mejl men ändå. Det blir mindre och mindre jag behöver rätta

För mig beror det på vad som ska iväg, jobb ansökan och fick även hjälp med att fylla i facket ansökan och annat viktigt tar jag hjälp, annars har jag ett privat liv och vill inte att någon ska sitta och läsa det jag skickar iväg innan.

För några år sedan sålde jag mycket på tradera, skulle jag hitta någon som hjäpte mig med annonser och läste ingen alla svar på frågor, nä då låter jag saker gå för ett lägre belopp än det skulle gått för bara för några tyckte mina annonser inte var seriösa för stavfel.
Kunde lägga ut ca 10 annonser om dagen under den perioden.

 

[Tora]

För mig beror det på vad som ska iväg, jobb ansökan och fick även hjälp med att fylla i facket ansökan och annat viktigt tar jag hjälp, annars har jag ett privat liv och vill inte att någon ska sitta och läsa det jag skickar iväg innan.

För några år sedan sålde jag mycket på tradera, skulle jag hitta någon som hjäpte mig med annonser och läste ingen alla svar på frågor, nä då låter jag saker gå för ett lägre belopp än det skulle gått för bara för några tyckte mina annonser inte var seriösa för stavfel.
Kunde lägga ut ca 10 annonser om dagen under den perioden.

Men hur gör du när du skriver här på Buke? Hade aldrig kunnat gissa att du har problem med det skrivna ordet bara från att läsa dina inlägg. Hade du inte skrivit att du har problem så hade jag aldrig kunnat gissa det

 

[nullo-modo]

Men hur gör du när du skriver här på Buke? Hade aldrig kunnat gissa att du har problem med det skrivna ordet bara från att läsa dina inlägg. Hade du inte skrivit att du har problem så hade jag aldrig kunnat gissa det

Det är tack vare tangentbordssvep som är inställd på mobil och platta, med papper och penna eller vanligt tangentbord är en helt annan historia.

Mycket är även tack vare buke som fick mig att våga komma igång och skriva på forum överhuvudtaget.

 

[Smulan75]

om man aldrig skulle få skämta om några "avvikelser" då skulle det ju vara otroligt tråkigt, om du ser på Stand-up komedier så är nog deras skämt nästan 75% om avvikelser. Det blir mindre "känsligt" om de skämtar om avvikelser de själva har, tex batra som skämtar om att han är "indier" eller någon som skämtar om att de är korta. eller han som sitter i rullstol - han skämtar om sitt handikapp. Jag tycker att det är naturligt att skämta om om avvikelser och på så sätt inte förringa - utan kanske mer belysa och göra det mindre "allvarligt". ofta skämtas det om kända personer - kungen har i alla år fått stå ut med skämt om sina felsägningar, dyslexi och lite speciella sätt att prata, likasom drottningen med sin dialekt. Ärligt talat tror jag inte nån av dem tar illa upp - de blir bara mer mänskliga och är man själv medveten om sina egenheten och har accepterat dem så kan man ofta ta skämten på ett bra sätt.

 

[nullo-modo]

om man aldrig skulle få skämta om några "avvikelser" då skulle det ju vara otroligt tråkigt, om du ser på Stand-up komedier så är nog deras skämt nästan 75% om avvikelser. Det blir mindre "känsligt" om de skämtar om avvikelser de själva har, tex batra som skämtar om att han är "indier" eller någon som skämtar om att de är korta. eller han som sitter i rullstol - han skämtar om sitt handikapp. Jag tycker att det är naturligt att skämta om om avvikelser och på så sätt inte förringa - utan kanske mer belysa och göra det mindre "allvarligt". ofta skämtas det om kända personer - kungen har i alla år fått stå ut med skämt om sina felsägningar, dyslexi och lite speciella sätt att prata, likasom drottningen med sin dialekt. Ärligt talat tror jag inte nån av dem tar illa upp - de blir bara mer mänskliga och är man själv medveten om sina egenheten och har accepterat dem så kan man ofta ta skämten på ett bra sätt.

Vet inte ens hur jag ska bemöta detta.

Är ju bara att gå bak i tiden då folk med olika egenheter/avvikelser fick åka med på cirkus och visa upp sig så folk kunde skratta åt andras egenheterna/avvikelser.

 

[ameo]

Nu har jag inte läst tråden om särskrivningar, så jag uttalar mig bara allmänt - som den "språkpolis" jag är...
Först.
Jag förstår att man som dyslektiker tycker det är jobbigt med kommentarer runt språket. Min personliga erfarenhet är dock att det är väldigt sällan jag hakar upp mig på texter skrivna av dyslektiker - oavsett om det är vansinnigt mycket felstavat (då inser man snabbt att det är en dyslektiker som skrivit och har överseende med det) eller om det finns enstaka stav- eller språkfel, men det mesta är alldeles korrekt (vilket jag anser vara vanligt från dyslektiker, det märks att många av er lägger ner stor möda på att få det rätt!! ALL heder till ER för det!!)

Det som är problem för oss med språkpolis-tendenser är när det står fel. Och, faktum är att det också är ett handikapp! Jag blir ofta bemött med att "det fattar väl vem som helst att det är "...." man menar, även om det är särskrivet". Och faktum är att det inte är riktigt så enkelt.
Jag läser precis det som står skrivet. Står det "en brun hårig sjuk sköterska", så tycker jag synd om henne att hon är sjuk, men det är ju fint att vara solbränd och kroppshåret isolerar ju så hon slipper frysa. Eller nåja, just det är väl ett milt överdrivet exempel , men kanske förstår du ändå principen.

Ibland får jag läsa en särskriven mening flera gånger innan jag inser vad där faktiskt står. Särskrivningar och sms- eller talspråk i en salig blandning är nog nästan lika obegripligt för mig som för en dyslektiker.

Tack för ditt inlägg

Ja jag har funderat på att testa igen, problemet är att det låste sig så måste låsa upp den spärren först.

Summa summarum - jag tycker du skriver bra och jag hoppas att du hittar nyckeln till det låset. Kanske har bukeskrivandet gjort det underverk du haft behov av!

Och vad gäller vilka handikapp man får eller inte får skämta om, så kan jag nog tycka att en viss lyteskomik är okej åt alla håll, så länge det inte går över gränsen. Om man t.ex tittar på Stefan o Kristers föreställningar så bygger det ju på stereotyper och i viss mån lyten. Men det är en balansgång och det går lätt överstyr, vilket självklart inte är okej.

 

[TinyWiny]

om man aldrig skulle få skämta om några "avvikelser" då skulle det ju vara otroligt tråkigt, om du ser på Stand-up komedier så är nog deras skämt nästan 75% om avvikelser. Det blir mindre "känsligt" om de skämtar om avvikelser de själva har, tex batra som skämtar om att han är "indier" eller någon som skämtar om att de är korta. eller han som sitter i rullstol - han skämtar om sitt handikapp. Jag tycker att det är naturligt att skämta om om avvikelser och på så sätt inte förringa - utan kanske mer belysa och göra det mindre "allvarligt". ofta skämtas det om kända personer - kungen har i alla år fått stå ut med skämt om sina felsägningar, dyslexi och lite speciella sätt att prata, likasom drottningen med sin dialekt. Ärligt talat tror jag inte nån av dem tar illa upp - de blir bara mer mänskliga och är man själv medveten om sina egenheten och har accepterat dem så kan man ofta ta skämten på ett bra sätt.

Varför skulle det vara tråkigt att inte skämta på andras bekostnad? Att folk skämtar om sina egna funktionshinder eller annat som är speciellt för dem kan de såklart göra hemma på kammaren om de vill men gör det för guds skull inte publikt. Skämtar någon i rullstol inför allmänheten om det så fattar inte gemene man att andra som sitter i rullstol inte uppskattar skämten alls. Man ses som lättkränkt och löjlig vilket man verkligen inte är. Jag avskyr verkligen all form av lyteskomik och jag har aldrig sett det roliga med det. Att göra sig rolig på andras bekostnad är verkligen aldrig okej. Jag tror och vet att väldigt många tar illa upp av lyteskomik men säger man något så ses man som lättkränkt så istället mår man dåligt inombords och är tyst för att slippa bli än mer sårad. Det har inget med medvetenhet och acceptans att göra utan att lyteskomik trampar där det gör som ondast. Att skämta om tjocka människor är inte okej så varför skulle det vara okej att skämta om någon som pratar annorlunda, som har något funktionshinder eller något annat? Det är ren mobbning. En mobbning som ofta har pågått sålänge problemet har funnits och som fortsätter av de som inte har någon schysst humor utan måste trampa på andra för att känna sig bra själva. Avskyvärt är vad det är och folk undrar varför barn inte kan sluta mobba varandra, de föregår knappast med gott exempel själva.

Att de med egna problem skämtar om det publikt handlar allt som oftast om en vilja att bli accepterad. Ett fenomen som är välkänt och helt vansinnigt sorgligt.

 

[mandalaki]

om man aldrig skulle få skämta om några "avvikelser" då skulle det ju vara otroligt tråkigt, om du ser på Stand-up komedier så är nog deras skämt nästan 75% om avvikelser. Det blir mindre "känsligt" om de skämtar om avvikelser de själva har, tex batra som skämtar om att han är "indier" eller någon som skämtar om att de är korta. eller han som sitter i rullstol - han skämtar om sitt handikapp. Jag tycker att det är naturligt att skämta om om avvikelser och på så sätt inte förringa - utan kanske mer belysa och göra det mindre "allvarligt". ofta skämtas det om kända personer - kungen har i alla år fått stå ut med skämt om sina felsägningar, dyslexi och lite speciella sätt att prata, likasom drottningen med sin dialekt. Ärligt talat tror jag inte nån av dem tar illa upp - de blir bara mer mänskliga och är man själv medveten om sina egenheten och har accepterat dem så kan man ofta ta skämten på ett bra sätt.

Nu gör du samma sak som när en vit person talar om för en mörkhyad att ordet neger inte är kränkande, eller en cis-person talar om för en ickebinär att hen är ett skitord.

Nullo modo talar om hur ledsen hon blev och du går på i ullstrumporna om att det är helt okej att skämta om det som hon blev ledsen över! Det är ju helt jävla sanslöst okänsligt.

 

[mandalaki]

Vet inte ens hur jag ska bemöta detta.

Är ju bara att gå bak i tiden då folk med olika egenheter/avvikelser fick åka med på cirkus och visa upp sig så folk kunde skratta åt andras egenheterna/avvikelser.

Bemöt det inte alls, det är det inte värt.

Eftersom du skriver på dagboksforumet tror jag att du kan moderera tråden själv. Du kan alltså själv ta bort andras inlägg i din dagbokstråd.

 

[Raderad medlem 6459]

Vet inte ens hur jag ska bemöta detta.

Är ju bara att gå bak i tiden då folk med olika egenheter/avvikelser fick åka med på cirkus och visa upp sig så folk kunde skratta åt andras egenheterna/avvikelser.

Fuck them. Seriöst.

 

[Kilauea]

Råkade läsa i tråden om särskrivningar innan den blev städad, brukar hålla mig undan såna trådar annars för jag vet hur jag känner efteråt men var något som fångade min uppmärksamhet på högersidan.

Sitter här och funderar på vilka andra handikapp som är ok att ha roligt åt, kommer inte på några.

Försöker hitta andra områden som är ok men inte där häller kommer jag på några, tänker typ blondiner, bögar mm men nä inget dyker upp förutom Norge skämt då möjligen.

Själv har jag dyslexi och inte G i svenska A från gymnasiet, misslyckat 2 gånger.
Blivit mobbad för det i 7 år i grundskolan och idag har jag svårt att få många jobb för att jag inte klarar svenska A, hade inte haft jobbet jag har idag om jag inte hade haft den satans turen jag hade och kom in.
Jag försöker lite halft om halft komma in på den andra fabriken för att kunna jobba natt men tvär nej trots långvarig brist på arbetare.
Arbetet är ett där jag jobbar med truck, skanner och dator (datorn talar om vilka pallar som ska ut eller lagras in så inget skrivande).

Stöter fortfarande på folk som ska uttala långsamt hur något ska stavas (jag är 30 plus),
Jag hör emellanåt folk som jag känner ytligt och inte vet mitt handikapp prata så jag kräks på dom mitt handikapp, kan aldrig hålla klaffen vid dom tillfällena och talar om att jag har dyslexi och då blir folk först paffa och tysta och sedan brukar bortförklaring vara att det gäller ju inte mig.

Är så frustrerande att ha dyslexi OCH ha ett iq som gör att jag kan vara med i mensa.
Att någon sedan tyckte att dyslektikern skulle ta av sig sin offerkofta fick mig att se svart var bara förnamnet, sedan länkar någon till en ännu vidrigare tråd.

Min sambo är dyslektiker och har även en iq högre än genomsnittssvensken. För mig är iq och iq-test inte nåt viktigt alls, jag tycker ofta att det går att få fram andra logiska lösningar än de svar som brukar stå. Och då är jag inte särskilt logiskt lagd själv .
För min sambo är dock iq ett mått för honom att visa att han visst är smart, trots handikappet med dyslexin och hans dröm är att göra prov för att komma med i mensa.
Smart är han, hans dyslexi har verkligen inget med smarthet att göra, men han upplever det så. Han är dock envis som synden, tyvärr ibland på fel sätt då han tex när han skriver på datorn slarvar och inte bryr sig om stavning för "datorn föreslår ju ändå ord om man skriver fel".
En sak som jag lagt märke till hos dyslektiker, i alla fall enligt min egen erfarenhet (både med sambon och hos kompisar) är att de läser betydligt långsammare än jag, men å andra sidan kommer de ihåg texten på ett helt annat sätt än jag gör. Tex när vi gick i gymnasiet och pluggade inför prov kunde jag läsa en text tre eller fyra gånger för att plugga. De med dyslexi läste en gång, men det tog betydligt längre tid för dom jämfört med för mig. Men de kom ihåg innehållet bättre än jag gjorde. Deras hjärnor har, antar jag, lärt sig lägga sitt fokus på minnet istället för läsningen i sig. Vet inte om det gäller alla dyslektiker, majoriteten eller bara vissa.

 

[vallhund]

Själv har jag dyskalkyli, som ställer till det för mig vid kl 02-05 när jag skall fylla i narkotikaklassade läkemedel i förbrukningsjournalerna. Tog ofta hjälp av en arbetskamrat (msk) som inte hade samma problem.
Det hände inte så ofta att det inte stämde, men dom gångerna det inte stämde visade det sig att jag tänkt fel.

 

[nullo-modo]

Hittade ett bra tal från prins Carl Philip om dyslexi.

Ett urklipp
"Vi ska ha nolltolerans för mobbing och nolltolerans för att elever med dyslexi ska känna sig utanför. För tyvärr är dyslexi idag en av orsakerna till mobbing och utanförskap. Inget gör mig mer sorgsen än när någon pekas ut som korkad på grund av sin dyslexi."

En länk om någon vill läsa hela.
http://www.kungahuset.se/kungafamil...genden9mars2015.5.618dea114acd4fc12a871f.html

 

[hastflicka]

Det är ett intressant ämne du tar upp. Många verkar helt missa maktaspekten av språk: dels ifråga om vem som följer konvention och vem som inte gör det, dels ifråga om vilket språk som överhuvudtaget anses som åtråvärt (eller "rätt").

Jag har en kandidat i svenska (och har jobbat en del med korrekturläsning). Det finns praktiskt taget inga språkliga fel/variationer som irriterar mig längre. Så länge folk förstår varandra är ju språkets form ganska irrelevant. Eller om något: fantastiskt i sin kommunikativa aspekt! Det finns ju så mycket med språkets funktion som är betydligt intressantare än om det följer språkliga konventioner.

Jag beklagar att du har stött på sådana problem gällande svenskan. Självklart borde du ha fått relevant stöd under din skolgång. Har du övervägt att göra en prövning av svenskan nu i vuxen ålder?

Jag blev sa glad i sjalen nar jag laste ditt inlagg. Helst skulle jag bara vilja ge dig en kram

En av mina soner ar dyslexic och samtidigt extra begavad i Matte. Han gick i Amerikansk skola och var i resursklass for Engelskan och i begavad klass for Matte och Vetenskapliga amnen. Har ar i dag data ingenjor och chef for en hel massa manniskor och maste darfor ocksa kommunicera en hel del i skrift. Som vi sager har i Americat ... Practice makes perfect.