O
OlleAtlas
Jag kan ha gjort ett misstag! Eller troligen har jag gjort det. Eller kanske inte.
Så här är det. Jag har en femgångande valack (äkta femgångare, apropå annan tråd, jag har sett honom i flygande P på film). Han har alltid haft lätt för att spänna sig och hamna i passtakt. De senaste två åren har vi i stort sett ridit enligt akademiska principer och koncentrerat oss mycket på att bygga upp muskler och styrka. Samt min egen sits och mina hjälper.
Jag tycker att vi är på god väg, min häst har blivit ganska så följsam, han har blvit rejält mycket starkare osv.
När vi startade hade han nästan en obefintlig trav. De gånger vi fick trav var det med hjälper á la Island, dvs lätta i sitsen och släppa tyglarna. Resultat blev ner på framdelen och i bästa fall trav med mycket markbundet släpande. Satte jag mig ner eller nuddade tyglarna kom tölten eller snarare grisepassen som ett brev på posten.
Så vi har tränat traven (hur jag nog beskrivit i en tidigare tråd). Nu tycker jag att vi har en riktigt fin trav, jag kan samla ganska mycket och han håller alltid traven.
Under tiden har vi helt glömt bort tölten. Tänkt att den tar vi tag i senare, när min häst blir starkare och har mer koll på sin kropp. Men nu när jag så sakteligt börjar träna tölt igen så är det här jag funderar på om jag gjort ett misstag. För min pålle har blivit så travsäker att han snabbt faller in i en tjusig trav när jag vill "växla upp gångart".
Jag försöker träna genom att skritta och så öka på tempot samt försöka hålla kvar tölttakt och sväng i mitt säte. Det lyckas ibland, men det är alltid mycket nära till traven, trots att min häst egentligen är passtaktig.
Vad tror ni, har jag gått fel väg? Kommer jag hitta tillbaka till tölten? Hur ska jag gå till väga? Hur sjutton ska jag berätta för min häst att nu är det trav och nu är det tölt, om jag nu inte vill trava på "islandsvis"?
Hjälp!!
OlleAtlas
Så här är det. Jag har en femgångande valack (äkta femgångare, apropå annan tråd, jag har sett honom i flygande P på film). Han har alltid haft lätt för att spänna sig och hamna i passtakt. De senaste två åren har vi i stort sett ridit enligt akademiska principer och koncentrerat oss mycket på att bygga upp muskler och styrka. Samt min egen sits och mina hjälper.
Jag tycker att vi är på god väg, min häst har blivit ganska så följsam, han har blvit rejält mycket starkare osv.
När vi startade hade han nästan en obefintlig trav. De gånger vi fick trav var det med hjälper á la Island, dvs lätta i sitsen och släppa tyglarna. Resultat blev ner på framdelen och i bästa fall trav med mycket markbundet släpande. Satte jag mig ner eller nuddade tyglarna kom tölten eller snarare grisepassen som ett brev på posten.
Så vi har tränat traven (hur jag nog beskrivit i en tidigare tråd). Nu tycker jag att vi har en riktigt fin trav, jag kan samla ganska mycket och han håller alltid traven.
Under tiden har vi helt glömt bort tölten. Tänkt att den tar vi tag i senare, när min häst blir starkare och har mer koll på sin kropp. Men nu när jag så sakteligt börjar träna tölt igen så är det här jag funderar på om jag gjort ett misstag. För min pålle har blivit så travsäker att han snabbt faller in i en tjusig trav när jag vill "växla upp gångart".
Jag försöker träna genom att skritta och så öka på tempot samt försöka hålla kvar tölttakt och sväng i mitt säte. Det lyckas ibland, men det är alltid mycket nära till traven, trots att min häst egentligen är passtaktig.
Vad tror ni, har jag gått fel väg? Kommer jag hitta tillbaka till tölten? Hur ska jag gå till väga? Hur sjutton ska jag berätta för min häst att nu är det trav och nu är det tölt, om jag nu inte vill trava på "islandsvis"?
Hjälp!!
OlleAtlas