Har era hästar någrs rädslor?

[annie_cool]

Har eran häst eller hästar några rädslor? I sådana fall vad?


Vet en häst som är rädd för allt som är lite ologiskt men ändå detta är det.

Stilla stånde bilar
Frynsa vattenpölar
Soptunnor( dock börjar blite bättre är inte lika rädd nu som förut)
Postlådor
Kor som Inte rör på sig dem ska inte röra på sig.
Får
Fåglar ibland då.


Det är nog dem jag kan komma på just nu. Hästen är 6 år men beter sig som en 4 åring.

 

[Wonderwoman]

Har ett sto här hemma som är livrädd för fåglar på backen.. i luften går det bra men på backen, där skall de inte vara

 

[TheRedLightning]

Hästen jag hade var rädd för människor (när de var på ställen de inte skulle va på, t ex möta dom i skogen), hon va rädd för vattenpölar också, men lyckades träna bort det rätt bra.
Kor var hon också rädd för, när vi tränade på att stå å beta bredvid en kohage, blev hon så rädd/stressad att hon kissade. Dock inte jätterädd för dom om man red förbi, men sneglade lite snett på dom då.

 

[annie_cool]

Då är det som sture då han är för rolig han.

 

[Tualma]

Mina hästar blev rädda för en stackars ensam snöklump alldeles nyss. Den låg där så sorgsen och vit, den enda resten efter dagens snöfall som övergått i regn. Mina båda hästar vid intag; la, la, la, här strosar vi i godan ro...FASAAAA!!!! .

 

[Sirap]

Typ allt som inte är/ser ut precis som det brukar.

 

[Tilly_85]

Har haft hand om två hästar som hade lite lustiga vardagsspöken

En var otroligt rädd för långt gräs när det blåste i det = varning för dödsfara enligt henne själv och kastade sig hejdlöst åt sidan, sämsta reaktionen nånsin och assvårt att sitta kvar. Egentligen borde hon varit van, inte direkt blåsfritt i Skåne sen vet jag inte om det var direkt en rädsla men samma häst hatade regn och det var i princip omöjligt att rida ute om det regnade, skulle bara stå med rumpan mot vinden, slå med svansen, stampa och vara skitsur ändå så knasigt så det blev lite sött

Häst nr 2 var alltid lugn som en filbunke förutom om vi mötte på en cykel som låg ned på marken egentligen så var det ett så väldigt avvikande beteende att jag misstänker att något hyfsat obehagligt måste hänt med en cykel, för stackaren var verkligen livrädd. Fick tyvärr aldrig svar på det.

 

[nullo-modo]

Simba är markskygg så en hel del som finns på marken. Nu mer är det vanligaste han blir rädd för är när han råkar sparka till en längre gren på marken och det prasslar i löv/gräs en bit ifrån han. Som yngre kunde ett hovavtryck som skilde ut sig bland andra hovavtryck i ridhuset få han att vända 180grader och dra åt andra hållet, kommer aldrig glömma när jag red in i ett nysladdat ridhus och han var livrädd för så skulle inte underlaget se ut och om möjligt så blev han ännu räddare när vi skrittat ett varv och det fans nu hovavtryck .

Toppen tappar all fattning om hon ser eller känner lukten av får, hon kan blåsa åt allt möjligt men blir inget mer än så.

 

[Sel]

Min första häst var sådär otroligt bombsäker. Vi hade andra problem, javisst, men hon kunde gå genom rök och eld och jordbävningar utan att blinka. jag hade planerat att börja träna henne för tornerspel.

Men hennes enda svaghet var... kalkoner! Jag måste dessutom ha växt upp i ungefär den ENDA norrländska byn någonsin där någon kom på att de skulle ha köttkalkoner i trädgården varje år. -_-
Ett enda gobbel och jag flög i backen. Vi hade höns själva, och ankor i stallet. Och får, och grisar och kalvar och undulater och chinchillor och kaniner. Ingen reaktion. det vara BARA kalkonerna.

 

[Nevermind]

Formklippta eller runda små buskar och små kullar/vallar med långt gräs på (så att det typ ser ut som en liten buske)

 

[A_NN_A]

Min häst var rädd för småhästar, typ minishettisar. När grannskapets mini fick föl tror jag att hjärnan helt havererade på min häst
När jag haft henne i fyra år fick jag ta hand om en minishettis och förväntade mig att det skulle bli totalt kaos. Fel hade jag. Dom blev superkompisar. Den lilla imiterade allt halvblodet gjorde och det var sanslöst underhållande att titta på när dom hade uppvisning i hagen

 

[Ketrawzc]

Ett av hörnen i ridhuset

 

[Elo]

Bara allt som låter, allt som är stilla och allt som rör på sig.

Ärligt talat är hon rädd för mycket, men accepterar när man ber henne gå förbi. Hon ballade ur totalt vid ett tillfälle, och det var när vi mötte turistbuss på grusväg och hon "fastnade" mellan bussen och en häck. Då checkade hon ut totalt och var vettskrämd.

På näst högsta plats över farliga saker är robotgräsklippare.

 

[mackan]

Jag har en underbar kille (fullblod) som inte är rädd för något lastbilar, långtradare, tippning av grus, någon maskin som släpar längsmed ridhusväggen, högtryckstvättar, gå emellan samtliga ovan när alla är igång . Etc etc. Man kan träna på ridbanan /ridhuset för tränare han struntar i dessa typer av grejer och jobbar glatt och fokuserat. (Mycket pigg och livlig häst i temperamentet).
Han är orädd för vildsvin, älgar, kor på uteritt. Har haft med honom och hämtat kor åt stallägaren många gånger, flyttat korna mellan hagar, över allmän väg osv. Kan rida emellan alla kor så mina ben nuddar korna.

Det finns en sak han är rädd för och det är om man rider med andra ekipage och nån av de andra ryttarna ramlar av och ligger på backen. Så ska det inte vara tycker han, och då bultar hjärtat på honom så man känner det genom sadeln, och han blir hög och spänd och olycklig

 

[annie_cool]

Ungefär som Sture trafik går bra det är inga problem så länge de inte stor stilla . Han är lite rolig på sättet .

 

[IngelaH]

Har eran häst eller hästar några rädslor? I sådana fall vad?


Vet en häst som är rädd för allt som är lite ologiskt men ändå detta är det.

Stilla stånde bilar
Frynsa vattenpölar
Soptunnor( dock börjar blite bättre är inte lika rädd nu som förut)
Postlådor
Kor som Inte rör på sig dem ska inte röra på sig.
Får
Fåglar ibland då.


Det är nog dem jag kan komma på just nu. Hästen är 6 år men beter sig som en 4 åring.

Vad jag som tidigare flerfaligt skötare/medryttare/fodervärd och för närvarande vilande hästägare då funderar på...

Hur agerar ryttaren-skötaren-"ledaren" när "denne" utsätts för:

stillastående bilar, frusna vattenpölar, soptunnor, postlådor, kor, får och fåglar, när denne är tillsammans med hästen...

I de flesta fallen är det nämligen människan bredvid, bakom eller på hästen, som "tror/tar för givet" att "det där" kommer hästen reagera på. Givetvis gör den då det. Det fick vi testa på ridskolan en gång... att alla ryttare tittade misstänksamt på ett specifikt hörn. Det tog inte många minuter innan INGEN häst vågade gå nära det hörnet. Vi kom knappt över halva ridhuset och två ryttare ramlade av... bara för att det var vi som överförde vår "osäkerhet/rädsla".

Självklart finns det osäkra hästar, men då måste vi som människa tala om att det här är inget farligt.

 

[mackan]

@IngelaH det du skriver är verkligen essentiellt. Och jag ska tillägga att givetvis då utifrån beskrivningen av min häst ovan, så har hästen exponerats flitigt och kontinuerligt för alla typer av grejer genom åren jag haft honom. Det är en ren förutsättning för att få ett flyktdjur så stadigt och orädd att det är så ! Många har inte möjligheter att träna så, eller tar/ser inte möjligheterna, eller förstår vikten av det, eller är rädda själva osv. Då blir det nästintill omöjligt att få en häst utan många rädslor .

 

[Sirap]

Jag har en underbar kille (fullblod) som inte är rädd för något lastbilar, långtradare, tippning av grus, någon maskin som släpar längsmed ridhusväggen, högtryckstvättar, gå emellan samtliga ovan när alla är igång . Etc etc. Man kan träna på ridbanan /ridhuset för tränare han struntar i dessa typer av grejer och jobbar glatt och fokuserat. (Mycket pigg och livlig häst i temperamentet).
Han är orädd för vildsvin, älgar, kor på uteritt. Har haft med honom och hämtat kor åt stallägaren många gånger, flyttat korna mellan hagar, över allmän väg osv. Kan rida emellan alla kor så mina ben nuddar korna.

Det finns en sak han är rädd för och det är om man rider med andra ekipage och nån av de andra ryttarna ramlar av och ligger på backen. Så ska det inte vara tycker han, och då bultar hjärtat på honom så man känner det genom sadeln, och han blir hög och spänd och olycklig

Min är inte heller rädd för de saker du räknar upp - tunga fordon, älgar etc, men han blir rädd när saker förändras. Som en grushög som inte legat där tidigare, ett nytt staket etc, etc. Han går dock snällt förbi ändå med lite övertalning.

 

[SkorpSmulan]

Älgar, min häst är livrädd för älgar och det spelar ingen roll att det bor en ko vid våran lösdrift som har tvillingkalvar varje år, min häst tycker att det är lika stor katastrof varje gång hon ser en älg.
Renar är inte heller att lita på.
Och hon kan ducka lite om en lastbil blåser förbi.
I övrigt väldigt stabil och orädd men älgar genererar drakblås och balanstrav för hela slanten.

 

[mackan]

Min är inte heller rädd för de saker du räknar upp - tunga fordon, älgar etc, men han blir rädd när saker förändras. Som en grushög som inte legat där tidigare, ett nytt staket etc, etc. Han går dock snällt förbi ändå med lite övertalning.

sånt ser inte jag som något konstigt, det ligger naturligt i deras natur att vara försiktiga runt när något ”objekt” på hemmaplan ändrats. Din häst avreagerar ju fint enligt din beskrivning och det är ju så man vill att de hanterar ev rädsla