Sv: Har ALDRIG ramlat av, RÄDD för att göra det!!!
Jag har åkt av massvis med gånger, speciellt som barn när jag red hästar som kanske inte var så lämpliga som ridskolehästar (pensionerade tävlingshästar), däremot så gjorde jag mig aldrig illa på riktigt. Och blev aldrig rädd, fast jag flög som en vante ibland.
Däremot så åkte jag av 1 gång i somras riktigt, riktigt illa. Hjälmen sprack och jag fick en riktigt äcklig hjärnskakning. Och efter det var jag rätt nervös, red bara på ridbanan på den hästen efter det. Det jag var rädd för egentligen, var det oväntade, känslan av att förlora kontrollen, och sen minnet av smärtan.
Och i höstas åkte jag av 1 gång till, den här gången var det höften/ryggen som tog smällen, och jag har fortfarande ont. Efter det var jag faktiskt riktigt, riktigt rädd när jag skulle sitta upp. Det tog 3 dagar innan jag pga smärtan ens kunde kravla mig upp i sadeln igen, och i 2 månader efteråt var jag sned och obalanserad och blev ju därmed osäker pga det också. Och det tog veckor av envishet och en snäll ridlärare/medhjälpare som fick leda eller longera innan jag vågade rida "själv" igen. Ledas runt, som vuxen! Men det var enda sättet, att normalisera det hela igen. Att upptäcka att nä, bara för att jag åkt av en gång så kommer det inte hända varje gång. Fast jag visste det rent logiskt, så är känslor en helt annan sak. Det oväntade - varför stack han så plötsligt? Kontrollen - jag är ett kontrollfreak och hatar att tappa kontrollen. Och smärtan. Riktigt överj-vligt ont gjorde det. Gör fortfarande om jag missar att styrketräna. Och det ilar till i magen, fortfarande, varje gång jag sitter upp. Är inte rädd när jag väl sitter där, men det var vid uppsittningen det gick snett den där gången och det är i det momentet jag fortfarande inte litar på hästen till 100%. Men jag och hästen har jobbat jättemycket på vår relation, utsatt oss för utmaningar (bland annat travat över presenningar, utforskat nya ställen, mm) och ju mer vi litar på varandra och lär känna varandra, ju mindre ilar det i magen.
Med det här så vill jag inte skrämma upp dig, utan bara berätta att det är ok att bli rädd. Det är naturligt att vara rädd för att förlora kontrollen eller att göra illa sig.
Och det går att hantera. Upp i sadeln i en form som du är bekväm med (kanske ta extralektioner där läraren longerar dig och det enda du behöver tänka på är att hitta din balans), tills det känns normalt, lätt och "tråkigt". Då går du ett litet steg utanför din komfortzon (kanske skritta runt själva, men utan stigbyglar) och stannar där tills det har blivit bekvämt och normalt. Och så ett steg till.
Ett annat sätt är att leta efter någon som söker en medryttare till en riktigt snäll och "tråkig" häst som bara behöver lite extra motion och inga större krav. Det kanske kan räcka med att du går på promenader vid hand med hästen, för jag tror verkligen på att det enda sättet att kunna släppa rädslan på, är att veta hur hästen kommer att reagera på olika saker. Att du från marken kan se vad hästen reagerar på, vad den gör när den blir rädd, och att ni kan komma över det tillsammans. Att ha små "mini-kriser" och ta sig igenom dom. Och när ni kommit över en sak på marken, då kan du börja uppsuttet
.
Kunskap och erfarenhet är trygghet, för mig iaf
. Nöta det som känns tryggt och bekvämt, tills du vågar dig på en liten liten utmaning. Och nöta den tills den känns trygg och bekväm. And so on.
