Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

[Indiskalit]

Hej! Här kommer en fråga till er där ute!
Har en fundering, och det gäller hästar som blivit "hårt" hanterade (slagna, piskade, bestraffade osv) under tidigare period i sitt liv. Än så länge har jag träffat på fem st unga hästar (under 7 år) som jag vet om att de har blivit hanterade, samt ridna på ett "hårt" sätt. Alla dessa hästar har jag först upplevt till en början som "hårda i huvudet", dominanta, okänslig/överkänslig, sedan har det blivit otroligt osäkra och börjat konstra genom att bocka, stegra mm. Det jag undrar är hur ni där ute bemöter dessa hästar, har någon upplevt liknande hästar? Hur hanterar ni situationer när de börjar "testa", utan att använda fula metoder?

Jag tror mycket av deras agerande kan sitta i mig, om det tycker att jag är trygg = då är hästen också trygg. Eller..? är det "gammal" kunskap? Vet verkligen inte hur jag ska hantera dessa hästar ibland.. Vill inte använda våld på någon häst, aldrig (!). Ibland känns det också tyvärr som att det förväntar sig att få ett slag, piskrapp när det blir missförstånd, och att när de "märker" att det inte blir bestraffade på det sättet så blir det ett "okej" beteende, kan det vara så?

Det jag också tänkt på är om hästar kan bli förstörda i psyket om det blivit hanterade och ridna på ett icke okej sätt, ungefär som en krigsveteran kan bli? Vad är era tankar?

 

[Centaur]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

En häst som har blivit knäckt psykisk genom tuff behandling "tappar" sin själ. Den blir som en apatisk robot, just going through the motions. De är döda inuti och det tar tid (ofta ca ett år) innan de blir hela igen. Vissa är tyvärr så förstörda att det tar mkt lång tid att rehabilitera dem, enstaka hästar kan vara så trasiga psykisk att de aldrig hämtar sig.

När en kuvad häst äntligen hamnar hos någon som inte utöver fysisk eller psykisk våld och misshandel så vet den inte alls längre hur den skall bete sig eftersom den aldrig fått chans att bygga upp sitt självförtroende. Då kan de bli väldigt nervösa och rädda samt testa gränserna. De har äntligen aldrig lärt sig något, de har bara blivit kuvade genom våld och det enda de förstått är att göra si eller så annars får man stryk.

Man måste ha massa tålamod, aldrig bli arg men ändå visa vad man får göra och vad man inte får göra. Se på dem som en fölunge eller en ohanterad unghäst.

 

[skuggi]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Nu har jag inte någon "riktig" erfarenhet av hästar som nästan blivit misshandlade, som jag tolkar är det du menar. Dessutom är det garanterat individuellt hur olika hästar hanterar sånt här och hur "bra" de kan bli igen.
Men jag kan ju delge mina tankar och ringa erfarenhet.

Jag tror att ett stort problem är att en misshandlad häst tappat både respekt, tillit och intresse för/av människan. När en människa tappar tålamodet/humöret whatever och låter det gå ut över hästen, fysiskt och/eller psykiskt, så bestämmer sig hästen för att människan bevisat hur ovärdig den är som ledare för hästen. Olika hästar är olika tålmodiga, och olika hästar är olika förlåtande.

Jag tror att man i många fall borde kunna övertyga en häst om att människan(i allmänhet eller iaf vissa) kan vara en bra ledare igen, men vad som krävs är nog extremt olika. Och antagligen är olika personer olika kapabla att klara det här, oavsett hur gärna man vill eller hur mycket man övar. Äkta ledarskap kommer inifrån, och kan nog bara läras in till en viss grad.

Jag hade en liten upplevelse med vår ponny här som faktiskt var intressant.
Ponnyn är känslig och väldigt lyhörd, han har alltid varit lite "rädd" för människor, troligast pga för lite socialisering som liten.
För att göra en lång historia kort så hittade ponnyn på(tillsammans med medryttaren) att man kan vägra gå och bara vrålsparka bakut så ryttaren nästan trillar av. Jag kunde inte ta diskussionen med ponnyn då, utan det fick vara. När jag sedan skulle rida så var jag beredd, när han drog det där med mig så sa jag ifrån REJÄLT, och berömde direkt när han gick fram. Han försökte två gånger och sen var det bra med det.
Därefter kände jag att han liksom alltid gick med "handbromsen i" när jag red, tänkte att det bara var en fas, men tillslut insåg jag att han faktiskt blivit rädd för mig/tappat förtroendet för mig pga att jag blev arg när han gjorde sådär. Han blir introvert och gör "sura miner" när han är osäker.
Så man fick skämmas, be om ursäkt och börja jobba på att bygga upp hans förtroende igen.
Aldrig mer får jag "låta arg" som korrigering, bara glad energi och uppmuntrande ord. Be igen, vänta och berätta att han är bäst, be igen osv. I början märkte jag tydligt att han provade olika situationer för att se om jag verkligen inte tänkte bli arg igen, men vartefter som han märker att jag inte tänker bli arg, att jag säger "jag ser att du är osäker nu, men det är lugnt, jag väntar tills du kan göra det jag bad om", så börjar han släppa på handbromsen och börjar tro på att jag inte kommer bli arg. Gör han något "oönskat" så får jag såklart förklara det, men mer som "nejnej, lille vän, såhär tänkte jag".

Så, generellt tror jag på att "misshandlade" djur behöver få veta att man inte kommer vara dum igen, och de behöver nog få "testa" att det faktiskt stämmer. I vissa fall kan det antagligen hända att hästen "testar" på ett sätt som kan bli farligt för människan, och då vet jag faktiskt inte hur man gör...

 

[Lager]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Individer är olika. Men min nuvarande har fått mycket stryk, piska i hantering, och piska vid ridning/körinng.

Han var passiv i början, som Centur beskriver... "lydig", tog aldrig egna initiativ. En sådan som stod där han blev ställd. Rörde inte ett öra. Åh- han verkligen litar på dig... Bah!

Efter en period utan upptuktelser, blev han mer och mer utåtagerande, framförallt mot främmande. Kunde hugga så det small i käkarna, sparkade, knuffade omkull folk, sparkade sönder flera boxar och bråkade som f-n. Det var först när den biten långsamt lugnade ned sig, som jag upplede att den riktiga personligheten börjar titta fram i små glimtar.

Idag är han lugn och stabil. Fortfarande inte säker ensam med främlingar, men hade jag inte känt honom under gangstertiden skulle jag aldrig trott att han hade sådana saker i sig.

Jag har inte gått in fysiskt mot honom. Försöker i möjligaste mån att erbjuda nya beteenden - istället för att korrigera bort gamla, och försöka minimera stressfaktorer. I början triggade han igång enormt på verbala tillsägelser, och saken eskalerade. Han väntade sig alltid slagsmål. Så jag berömde / berömmer allt. Minsta lilla minigrej. Beröm, klapp, kanske godis. Man ska tjäna på att vara trevlig.

En snäll häst kan man gapa på och smälla på nosen, och den kommer att gå undan. En hårdare typ av häst backar inte. Jag tror att det där en en återkommande logisk vurpa.

En häst som är spänd och arg blir inte lugnare av att man skrämmer den mer. Om du tar i tillräckligt kan du göra den passiv igen, om du inte blir nedsparkad i processen. Men det är förhoppningsvis inte målet.

 

[Dingelass]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Svårt att svara på rent generellt men jag kan berätta hur jag själv gör, oavsett hur hästen förr har blivit hanterad.

Till att börja med så om det är problem med hantering / lastning så vill jag helst inte medverka utan få hästen levererad, just för att jag inte vill inleda en relation så.

Sedan väl hemma vill jag knyta ett band med hästen, kan gå fort om hästen redan har förtroende för människan, om den däremot inte har det så måste detta få ta den tid hästen behöver.
Ställer ex. inte en häst som inte litar på människor på box.

Jag behandlar hästen som jag själv hade velat bli bemött av en främling, jag tar allt om från början oavsett hur pass utbildad hästen är och hela tiden lugnt och positivt, aldrig tvång och skulle hästen protestera har jag gått för långt, läst av för dåligt o måste backa ett steg.
Arbetar i korta perioder och låter hästen vara helt ifred däremellan för att hinna fundera.


Fick en gång hem en häst som blivit "förstörd" på bara ett par månader, som jag hade ridit in, vi kände varann sen innan tyckte jag och det var ju inte länge sedan jag ridit o hanterat han utan några som helst problem.
Jag gick alldeless för fort frammåt , eller jag började alldeless för långt fram kan man väl säga...tänkte ta ut o longera av han överskottsenerging men hann inte ens börja lina förrens han blixtsnabbt attackerade
Var bara till att spola tillbaks o börja om...

Ibland känns det också tyvärr som att det förväntar sig att få ett slag, piskrapp när det blir missförstånd, och att när de "märker" att det inte blir bestraffade på det sättet så blir det ett "okej" beteende, kan det vara så?
Vad för situation och beteende menar du då?

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Du menar hästar som ridits med sparkar i magen. Piskar hårt för ingenting och tvingas göra mer än hon klarar? De som vars ägare tar till våld och blir frustrerad för skitgrejer. De som är helt missförstådda och bara "en sak" som ska lyda blint. De tappar gnistan. Slutar göra motstånd för att slippa stryk. Man ser i ögonen att de inte mår bra. Kan bli extra utåtagerande mot andra i hagen. Ta till sig olater. Stänga av.

Steg ett: bättre miljö.

Sen att vara konsekvent. Lära känna just den hästen. Låta den vara i fred mellanåt. Hitta på kul grejer. Berömma det positiva. Ett spö kan man visa att den inte är så farlig genom att bara beröra samtidigt som berömma när hästen slappnar av något. Lätt massage.

 

[Domino_s]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Min förra häst hade fått ordentligt med hård hantering, på alla möjliga hemska sätt. Han var först i början mycket avvaktande, vågade inte göra någonting på eget bevåg, ville inte kela, inte bli klappad. Bara stod där när han inte blev livrädd och försökte komma undan. I ridningen var han hyper och mycket stressad, när han inte förstod försvarade han sej genom att springa, slå med huvudet och hiva av folk.

Ju längre tid jag hade honom desto lugnare blev han, mer självsäker tillsammans med mej. Men kunde fortfarande explodera på en millisekund. Men han var trygg tillsammans med de han kände, började kela, pratade och krävde uppmärksamhet. Han hade en enorm personlighet som jag aldrig kommer att glömma, fruktansvärt snäll innerst inne. Men för många var han ett monster.

Personer som var osäkra blev antingen rädda för honom eller utvecklade en avsky emot honom. Han la nämligen till med filosofin "Jag skrämmer bort dej innan du hinner göra mej illa, för jag tar inga chanser, dej känner inte jag!"..
Så han stod i sin box med öronen bakåt, likaså när det kom människor ut i hagen, stod han med öronen bakåt. Brydde de sej då inte om honom eller helt enkelt sa "Hej killen!" och gav honom en klapp på halsen så blev han lugn som en filbunke och sket sen i dem. Detta beteende försvann aldrig, därför valde jag att ha honom i små stall med enbart några personer, han funkade inte i stora stall där det kunde komma olika personer till honom varje morgon.

Så trots att jag kunde göra i princip vad som helst med honom och vi litade på varandra så blev han aldrig "normal" med andra människor.

Jag brukade säga att antingen älskade man om honom eller så hatade man honom, det fanns liksom inget mitt emellan, alla hade sin åsikt om honom helt enkelt..

Mvh Domino_s

 

[Lager]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

/.../

Personer som var osäkra blev antingen rädda för honom eller utvecklade en avsky emot honom. Han la nämligen till med filosofin "Jag skrämmer bort dej innan du hinner göra mej illa, för jag tar inga chanser, dej känner inte jag!"..

/.../

Jag brukade säga att antingen älskade man om honom eller så hatade man honom, det fanns liksom inget mitt emellan, alla hade sin åsikt om honom helt enkelt..

Mvh Domino_s

Exakt detta har varit ett enormt problem i letande efter bra stallplats. Jag har stått på flera ställen där folk blivit rädda - och tagit saken i egna händer; står utanför hans box och skriker, rappar med spö utanför boxen, struntar i fodringar...

Är så himla glad för mitt lugna trevliga stall med lugna trevliga hästmänniskor.

 

[mackan]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Halvt knapplån.
Jag skriker/gapar/slår inte på några hästar .
Inte heller bryr jag mig så mkt om deras historik faktiskt . Tar alla på samma sätt vid in/utsläpp och förväntar mig via hur jag beter mig , samma beteende/reaktion på när jag visar hur jag vill ha det /vad jag förväntar mig av hästen . Har funkat bra alla +30 år jag hanterat mina och andras hästar , så det är en filosofi jag känner funkar fint för min del . Har aldrig problem med ngn inackordering även de dagar de kan leva runt lite av olika anledningar . Det behöver inte vara jätte komplicerat - det är som vanligt vid häst umgänge , människor som komplicerar saker ... Tyvärr ....

 

[Praefatio]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Det är jättesvårt, det där med misshandlade hästar. Jag hittade något slags kall i att rehabilitera sådana väldigt tidigt i min ridkarriär så jag har haft hand om många. Det viktigaste jag har märkt genom åren är, att det finns oerhört få dominanta hästar. Ouppfostrade, ja. Rädda, ja. Utåtagerande och aggressiv, ja. Men väldigt sällan dominanta. Min metod är att vara lugn och tålmodig och att aldrig, aldrig bruka våld i form av spörapp etc om det inte är en potentiellt livsfarlig situation (aggressiv häst som lyckas trycka in dig i ett hörn och sparkar/stegrar t.ex.). Sådant våld föder bara ökat våld vid senare tillfälle.

Rädda, introverta hästar är lättast att hantera från dag till dag, det gäller bara att vara mjuk, locka och pocka, hitta det beröm som hästen bäst svarar på och sedan berömma i mängder för alla möjliga framsteg. En del hästar gillar godis, en del svarar bättre på en mjuk och uppmuntrande röst, och andra uppskattar fysisk beröring. Det sistnämnda är ovanligast bland misshandlade hästar.

Rädda, extroverta hästar är oftast lättast att bara ignorera när de gör dumma saker. Blir den rädd och stegrar, placera dig så att den inte kan skada och be den bara tålmodigt att gå framåt. Vill den inte gå, locka. Biter den i luften, ignorera. Försök i alla situationer är hästen gör "utfall", att fundera på varför den gör det och undvik/mildra sedan obehaget så mycket det går. Ett visst obehag kanske hästen måste lära sig att tolerera (gå förbi någonting otäckt för att komma till hagen t.ex.)men det går alltid att vara listig och mildra obehaget (ta ut hästen tillsammans med en trygg häst, fodra i hagen etc). En häst som faktiskt biter i skinnet måste man förstås få säga till, men då räcker det att bara ryta till - ingen handpåläggning. När man är väldigt mjuk i precis alla andra situationer, så blir rytandet snart "straff" nog. En annan sak som är jätteviktig när man jobbar med rädda, extroverta hästar är säkerheten! Långt grimskaft, skydd i form av hjälm och gärna väst vid hantering, kanske till och med ett dressyrspö i handen just för säkerhets skull, och för att kunna förlänga sin egen arm. Detta dressyrsol får ju aldrig användas som hot utom i livsfarliga situationer, utan ska försiktig tränas till att vara neutralt i hästens ögon. "Gubben slog mig med spö, men när matte håller i spöet eller nuddar mig med spöet så händer ingenting farligt".

För hästar som är ouppfostrade är det viktigt att inte bara uppmuntra gott beteende, utan att också sätta nya gränser och korrigera oönskade beteenden. Här får man verkligen använda sitt tålamod, för man måste komma ihåg att hästen förmodligen faktiskt inte har några gränser från början och vet hur man ska umgås med människor för att utgången ska bli så trevlig som möjlig. Rytandet kan behöva användas som harmlösa men ofta rätt effektiva korrigeringar. En häst som är bufflig och inte kan känna av individens personliga utrymme, kan det vara en bra idé att backa undan hästen till ett trevligare avstånd men i övrigt använder jag personligen aldrig backning som straff eller för att sätta hästen på plats. Det handlar enbart om att lära hästen att "här är jag och här vill jag att du ska vara" och till det är det ju det mest effektiva sättet. Alternativet hade ju varit att backa själv och eftersom hästar är så väldigt nyfikna så är det många av dessa buffliga hästar som helst enkelt tar ett steg till... Backning får aldrig användas för att bestraffa eller knäcka hästen mentalt, visa vem som bestämmer. Vem som bestämmer avgörs aldrig av vem som gör mest skada, utan vem som fattar bäst beslut och ser till att gruppen mår bra.

Haha, nu skrev jag på ett vanskligt sätt, som om mina metoder är de enda rätta. Så är det såklart inte, det finns säkert många bra metoder och mina är inga absoluta sanningar! Jag orkar bara inte formulera om hela svaret.

 

[Praefatio]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Det håller jag med om! Att många, många av de där hästarna faktiskt bara kräver normal, lugn hantering. Även de ouppfostrade eller rädda. Det är såklart det första steget, att bara hantera och ta för givet att det ska fungera. Sedan kommer plan B, dvs rehabilitering, som också behöver vara koncis och ha ett mål. Man ska inte dutta för duttandets skull, så att säga, utan ha en plan.

 

[Riley]

Sv: Hantera hästar som blivit "hårt" hanterade

Personer som var osäkra blev antingen rädda för honom eller utvecklade en avsky emot honom. Han la nämligen till med filosofin "Jag skrämmer bort dej innan du hinner göra mej illa, för jag tar inga chanser, dej känner inte jag!"..
Så han stod i sin box med öronen bakåt, likaså när det kom människor ut i hagen, stod han med öronen bakåt.

Så trots att jag kunde göra i princip vad som helst med honom och vi litade på varandra så blev han aldrig "normal" med andra människor.

Halvt kl, skitlångt och en del OT

Här hade du lika gärna kunnat beskriva min häst. Jag vet inte alls om hon varit med om något otrevligt tidigare i sitt liv, eller om hon "bara" är en humörshäst, men hennes filosofi är lite densamma; Jag känner inte dig, så jag utgår från att jag inte gillar dig.

Under de första åren av de sju år jag haft henne visade hon endast ogillande mot män, men så gjorde hon en dag ett utfall mot en kvinnlig medryttare, och sedan dess har hon varit skeptisk mot de allra flesta. Slickar öronen bakåt om någon främmande tittar på henne, biter om någon klappar eller står för nära när hon inte vill, vevar efter hovslagare som är burdusa eller rädda, hugger i boxgallret, och jag är numer väldigt restriktiv med att låta folk gå nära henne i hagen.

Konstigt nog har hon däremot aldrig gjort något mot främmande som klappat och gett henne godis när hon gått på bete - folk som bara mött henne där har sagt att hon är så otroligt snäll och kelig - eller när människor som hanterat/fodrat i kollektivstall hanterat henne (däremot har hon huggit när en av dem klappat henne när hon inte ville). Jag har ingen teori alls om varför hon är som natt och dag. Och mig har hon nafsat i axeln en enda gång då hon blev förbannad när jag backade henne från marken för att hon försökt gå på mig. Annars har hon aldrig antytt något mot mig, inte ens då vi varit jätteosams och jag både vrålat och blivit extremt tuff i kroppsspråket. Jag har faktiskt ingen aning om varför hon varit okej med mig från dag ett, medan hon under samma dag ett fick en tuff travkille att inte våga gå in och ge henne hö i hagen.

Jag har med hjälp av diverse tränare försökt träna bort det här under åren, men jag har faktiskt valt att ge mig och istället anpassa saker efter henne. Jag ställer henne i mindre stall där hon slipper spring i box och hage, är extremt kräsen vid val av medryttare, kastar ut hovslagare och veterinärer som börjar skrika och/eller slå, aldrig kommer sälja henne utan istället ta bort, och så vidare.

Jag tror inte heller att det är en häst man "lär" sig hantera; Hon går exempelvis efter sju år fortfarande till full attack mot min pappa, som tidigare var livrädd för hästar men som nu vågar hantera dem, vilket hon dock skiter fullständigt i och ibland försöker anfalla honom om han så mycket som säger hej till henne. En hovslagare sparkade hon bokstavligt talat ut ur stallet efter ett flertal försök, medan tre andra helt problemfritt fått sko från första besöket. Så antingen har man det i sig eller så har man det inte.