Hantera åskrädsla

[Mirre]

Blev ett plötsligt åskväder här i somras, bakdörren stod öppen och mini gick ut på altanen precis samtidigt som det blev en riktigt kraftig smäll. Antar att blixten måste ha slagit ner i närheten eller så. Men mini blev jätterädd och har sedan dess varit rädd för åskan. Nu börjar han prata om att det kan bli åska och att han blir rädd. Hur hanterar man det?
Jag och storebror är inte rädda, däremot är katten det.
Brukar säga till barnen att det bara är naturen som städar lite, men det hjälper inte mini.

 

[Blueberry]

När jag var liten brukade mamma och vi barn sitta på glasverandan med tända ljus och filtar när det åskade, och så berättade mamma om Tor och hans vagn och bockar och hammare och vad folk trodde att åskan berodde på förr i tiden, och massor av andra saker om asagudarna. Jag minns det som spännande, men ändå tryggt och mysigt.

Och det gav kraftiga pluspoäng för imponerande kunskaper om nordisk mytologi som jag fortfarande kan briljera med

Senare byttes de berättelserna ut mot mer naturvetenskap.

 

[Mirre]

När jag var liten brukade mamma och vi barn sitta på glasverandan med tända ljus och filtar när det åskade, och så berättade mamma om Tor och hans vagn och bockar och hammare och vad folk trodde att åskan berodde på förr i tiden, och massor av andra saker om asagudarna. Jag minns det som spännande, men ändå tryggt och mysigt.

Och det gav kraftiga pluspoäng för imponerande kunskaper om nordisk mytologi som jag fortfarande kan briljera med

Senare byttes de berättelserna ut mot mer naturvetenskap.

Det lät ju som något man skulle kunna göra förstås

 

[Melisen]

Blev ett plötsligt åskväder här i somras, bakdörren stod öppen och mini gick ut på altanen precis samtidigt som det blev en riktigt kraftig smäll. Antar att blixten måste ha slagit ner i närheten eller så. Men mini blev jätterädd och har sedan dess varit rädd för åskan. Nu börjar han prata om att det kan bli åska och att han blir rädd. Hur hanterar man det?
Jag och storebror är inte rädda, däremot är katten det.
Brukar säga till barnen att det bara är naturen som städar lite, men det hjälper inte mini.

Sambons dotter har också varit jätterädd för åskan men så fort vi har hört lite muller brukar vi gå ut tillsammans och försöka ropa efter åskan och leta blixtar med mycket jubel och high five när vi lyckas se/ höra den. Efterhand som den kommer närmre drar vi oss in och har mysstund och tittar genom fönstren istället. Numer tycker hon det är rätt kul och spännande med åska. Men såklart skillnad om det smäller precis över, då är inte jag heller så farligt kaxig men är ju en sak att tycka det är obehagligt då och att bli rädd så fort det låter minsta lilla....

 

[susanne]

Jag var jätterädd för åska när jag var liten. Det som jag kommer ihåg som en vändpunkt var när vi tittade på blixtarna och försökte se så många vi kunde. att bara se ljuset komma inne i ett rum var väldigt skrämmande, och mullret därefter ännu värre. När vi letade blixtar och ränkade efter hur kort tid det var till muller så blev det lite mer väntat och ingen överraskning.

 

[Roheryn]

Min dotter har "alltid" varit rädd för åska - åtminstone sedan hon var 2-3 år. Vi har försökt att inte göra alltför stor affär av det, utan fortsätta med det vi gjorde innan åskan började. Och förklara när det är ofarligt (åskan långt bort, lång tid mellan blixt och muller) och när man bör hålla sig inomhus (åskan nära eller precis över, kort tid mellan blixt och muller). Det har funkat någorlunda, men hon har fortsatt vara rädd, dock hanterbart rädd. Hon har självklart fått sitta i knä, sova i våra sängar etc när hon velat det.

Vi har också varit noga med att åska inte är skäl nog för föräldrar att störta iväg och hämta på dagis, skola eller fritids, utan att hon är säker där hon är, att de vuxna i skolan har koll. Och så har vi förstås informerat all berörd skolpersonal att hon är jätterädd för åska, så att de kunnat finnas där för henne, kanske vara inne på rasten och så. Det har funkat bra.

Idag är hon 14, fyller 15, och fortfarande rädd för åska men med kunskap och förstånd nog att hantera det väl.

 

[Lajke]

Jag var också rädd när jag var liten, jag minns att jag läste/hörde att man inte kan skadas om man sitter i bilen (tack vare däcken på nåt sätt)så det hände att jag och mamma gick ut i bilen då det var som värst. Annars upplevde jag också att se själva blixtarna och räkna hur nära de var hjälpte.

 

[Hyacinth]

Blev ett plötsligt åskväder här i somras, bakdörren stod öppen och mini gick ut på altanen precis samtidigt som det blev en riktigt kraftig smäll. Antar att blixten måste ha slagit ner i närheten eller så. Men mini blev jätterädd och har sedan dess varit rädd för åskan. Nu börjar han prata om att det kan bli åska och att han blir rädd. Hur hanterar man det?
Jag och storebror är inte rädda, däremot är katten det.
Brukar säga till barnen att det bara är naturen som städar lite, men det hjälper inte mini.

Vi har haft andra rädslor och bag hanterar alla likadant. Vi kollar om vi har en bok (gärna faktabok) i ämnet och läser om hur det blir åska/jordbävning osv. Sen googlar vi och kollar på tuffa bilder, lyssnar på ljudet och så vidare. Vi har hanterat spindlar och små insekter och blod på samma sätt och det har funkat super. Samma med tandläkaren, köpte en bra bok om en kanin som gick till tandläkaren, sen Karius och Baktus, toppade med att leta fram hur en tand ser ut inuti osv. Faktakoll, helt enkelt.