Han friade, då stack alla mina vänner

[AVB]

Länge sen jag var på buke nu men skulle behöva en utomståendes blick på ett problem jag har

Jag träffade min man i våras. Vi blev väldigt kära, förlovade oss och flyttade ihop snabbt och gifte oss i slutet av sommaren.

Sen dess har jag upplevt att de flesta av mina vänner glidit bort. Vill inte säga att de "tagit avstånd" - ingen har uttryckt nåt direkt problem, eller att de har några synpunkter på mitt förhållande, eller nåt sånt. Tror inte heller nån av dem ogillar min man, mest för att de helt enkelt inte träffat honom annat än mkt kort. Men likväl blir jag inte alls lika ofta bjuden på fester eller middagar, mina inkomna sms är nog mer än halverade, och jag upplever en obestämbar kylighet från annars nära vänner ganska ofta

Och INGEN av mina kompisar har t ex bjudit mig och min man på middag eller ens uttryckt en vilja att träffa/lära känna honom närmre

Och jag har verkligen försökt att undvika vara en sån som "glömmer" sina vänner bara för att hon blir lyckligt kär. Har därför varit noga med att vara den som hör av mig, bjuder, osv. Till ingens glädje

Min mans vänner däremot har varit superhärliga och verkligen inkluderat mig trots att jag är en främmande fågel för dem, så en stor kontrast mot mina

Jag vet inte, vad gör man??? Jag har försökt snacka om det men får undvikande svar. Vet inte hur jag ska tolka det? Är det svartsjuka? Avundsjuka? Nåt slags rädsla? HAR jag förändrats/blivit en hemsk människa på några månader utan att jag märkt nåt? Tycker de jag svikit dem på nåt konstigt sätt?

Spekulera fritt

 

[Monstermom]

Mysko... Min första tanke är att de har något emot honom eller förhållandet, tex att de anser att det/han inte är bra för dig, men du säger att det inte är så. Avviker din man på något sätt som de kan tänkas ha svårt för (tex han är muslim och de SD-anhängare )?

Är dina (fd) vänner alla singlar? Är ni väldigt unga och du är den första som går vidare till ett så pass traditionellt etablerat förhållande?

Vad gör man? Jadu. Jag är inte så mycket för att ställa krav på andra, men i den situation du beskriver misstänker jag att jag hade försökt göra just det ändå. Beskrivit precis hur jag uppfattar situationen/dem, varför och på vilket sätt, och varit väldigt tydlig med (elller... krävt, då ) att jag förväntar mig en jäkla förklaring!

Fast ärligt talat, med mindre än att de kan övertyga mig att jag inbillat mig alltihop har jag svårt att föreställa mig att någon förklaring skulle leda till en försoning. Tydligen har de ett allvarligt problem med mina livsval (i det teoretiska exemplet där jag är i din situation alltså ), vilket ger mig ett allvarligt problem med deras attityd och gränser.

 

[stjarnhimmel]

Länge sen jag var på buke nu men skulle behöva en utomståendes blick på ett problem jag har

Jag träffade min man i våras. Vi blev väldigt kära, förlovade oss och flyttade ihop snabbt och gifte oss i slutet av sommaren.

Sen dess har jag upplevt att de flesta av mina vänner glidit bort. Vill inte säga att de "tagit avstånd" - ingen har uttryckt nåt direkt problem, eller att de har några synpunkter på mitt förhållande, eller nåt sånt. Tror inte heller nån av dem ogillar min man, mest för att de helt enkelt inte träffat honom annat än mkt kort. Men likväl blir jag inte alls lika ofta bjuden på fester eller middagar, mina inkomna sms är nog mer än halverade, och jag upplever en obestämbar kylighet från annars nära vänner ganska ofta

Och INGEN av mina kompisar har t ex bjudit mig och min man på middag eller ens uttryckt en vilja att träffa/lära känna honom närmre

Och jag har verkligen försökt att undvika vara en sån som "glömmer" sina vänner bara för att hon blir lyckligt kär. Har därför varit noga med att vara den som hör av mig, bjuder, osv. Till ingens glädje

Min mans vänner däremot har varit superhärliga och verkligen inkluderat mig trots att jag är en främmande fågel för dem, så en stor kontrast mot mina

Jag vet inte, vad gör man??? Jag har försökt snacka om det men får undvikande svar. Vet inte hur jag ska tolka det? Är det svartsjuka? Avundsjuka? Nåt slags rädsla? HAR jag förändrats/blivit en hemsk människa på några månader utan att jag märkt nåt? Tycker de jag svikit dem på nåt konstigt sätt?

Spekulera fritt

Helt omöjligt att veta.
Jag skulle om jag var du säga hur jag känner.

Det kan vara många saker....de kanske tror att han inte är bra för dig, at du har förändrat dig, att de inte tror du vill umgås längre..

 

[Görel]

De kanske tycker att han är tråkig eller att du har blivit tråkig. De kanske tycker att han får dig att bli någon de inte tycker om. De kanske vill träffa dig ensam utan honom och inte bjuda in er tillsammans för de vill umgås kring det ni som kompisar har gemensamt. Jag skulle aldrig bjuda min kompis och hennes nya kille på middag, däremot följa med ut på en öl och se om det var en person jag tyckte var okej och behandlade min kompis bra.

 

[AgentCarter]

De kanske tycker att han är tråkig eller att du har blivit tråkig. De kanske tycker att han får dig att bli någon de inte tycker om. De kanske vill träffa dig ensam utan honom och inte bjuda in er tillsammans för de vill umgås kring det ni som kompisar har gemensamt. Jag skulle aldrig bjuda min kompis och hennes nya kille på middag, däremot följa med ut på en öl och se om det var en person jag tyckte var okej och behandlade min kompis bra.

Och jag hade hellre valt en middag
Gud, vore kul om någon försökte bjuda mig och sambon med ut på öl. Vi hade artigt men bestämt tackat nej även innan barnet kom.

 

[Görel]

Och jag hade hellre valt en middag
Gud, vore kul om någon försökte bjuda mig och sambon med ut på öl. Vi hade artigt men bestämt tackat nej även innan barnet kom.

Du missade min poäng. Den är att man kan göra det mer avslappnat, vill man inte gå på krogen kanske man kan ta en fika istället.

 

[AgentCarter]

Du missade min poäng. Den är att man kan göra det mer avslappnat, vill man inte gå på krogen kanske man kan ta en fika istället.

Vi är olika där, jag tycker det är mer avslappnat i hemmet. Och tog för givit att middagen skulle hända där men så kanske det inte är.

 

[AVB]

De kanske tycker att han är tråkig eller att du har blivit tråkig. De kanske tycker att han får dig att bli någon de inte tycker om. De kanske vill träffa dig ensam utan honom och inte bjuda in er tillsammans för de vill umgås kring det ni som kompisar har gemensamt. Jag skulle aldrig bjuda min kompis och hennes nya kille på middag, däremot följa med ut på en öl och se om det var en person jag tyckte var okej och behandlade min kompis bra.

Fast grejen är att de är kyliga och avvaktande även när jag föreslår att vi ska ses själva! Jag måste liksom inte umgås i par bara för att jag gift mig, men att visa NÅT typ av intresse för min relation vore väl bara artighet..? Eller? (De flesta har alltså inte träffat honom mer än på bröllopet, så SÅ dålig bild av honom kan de inte hunnit skaffa)

 

[stjarnhimmel]

Fast grejen är att de är kyliga och avvaktande även när jag föreslår att vi ska ses själva! Jag måste liksom inte umgås i par bara för att jag gift mig, men att visa NÅT typ av intresse för min relation vore väl bara artighet..? Eller? (De flesta har alltså inte träffat honom mer än på bröllopet, så SÅ dålig bild av honom kan de inte hunnit skaffa)

Då tycker jag du ska fråga. Annars kan du aldrig få veta

 

[Teilani]

Svårt att svara på, det låter ju som om det gått rätt fort för er. Kan det vara så att du i början av förhållandet var så upplsukad av din nya kärlek att du själv backat undan från vännerna? Och nu när du landat och börjar titta dig omkring har de hittat på annat medan du var borta.

Gissar att mannen och eran relation fått ta mycket plats i ditt liv och ditt sinne, förlovning och inte minst bröllop planerar sig inte själva. Har du haft svårt att släppa din egen sfär i konversationer? Dvs har pratat mycket om dig själv och det som händer runt dig och glömt att lyssna?

Det behöver ju inte vara med flit som du pratar mycket om din kärlek, det blir gärna så när man är alldeles upprymd av känslor. Men det kan lätt bli lite ensidiga, tråkiga konversationer för de som hör på

 

[Görel]

Fast grejen är att de är kyliga och avvaktande även när jag föreslår att vi ska ses själva! Jag måste liksom inte umgås i par bara för att jag gift mig, men att visa NÅT typ av intresse för min relation vore väl bara artighet..? Eller? (De flesta har alltså inte träffat honom mer än på bröllopet, så SÅ dålig bild av honom kan de inte hunnit skaffa)

NÄR tycker du att ni kan ses själva? När han är upptagen med annat? Eller försöker du visa att de är viktiga och sätter umgänge med dem framför umgänge med honom?
Vad pratar du om när ni väl ses? Om hur lycklig du själv är eller är du intresserad av vad de sysslar med?

Det jag är ute efter är om du får dem att känna sig viktiga och intressanta. Det tråkigaste som finns är en nära vän som man umgåtts intensivt med som träffar en partner och helt glömmer bort en, eller försöker att trycka in då partnern ändå är upptagen med annat.
För mycket länge sedan kände jag en som efter att ha träffat en kille tyckte hon upprätthöll relationen med mig genom att ringa medan spagettin kokade. Inte okej.

 

[tanten]

Det är svårt att veta vad som hänt eftersom vi itne kan höra vännernas version.

Jag gissar hejvilt att det kan vara en kombination av att du ändat dig - bde känslomässigt, relationsmässigto ch tidsmässigt. Du har itne tid att ses lika mycket?

Plus att man ofta är dålig på att analysera sitt eget beteende. Jag vet medmig att jag själv är stor orsak till att jag har så få vänner. jag är helt enkelt dålig på att våga ta kontakt. Bävar för att störa, att komma/ringa olämpligt eller helt enkelt vara för tråkig för att umgås med. Så min umgängeskrets har tunnats ur till att bli i stort sett ingenting. Jag träffar mina vänner på evenemang.

Det blev väldigt tydligt när mitt middagsumgänge upphörde helt när jag skilde mig. Vi hade umgåtts några par och när jag blev singel var jag inte parmiddagsmaterial längre. Det var säkert itne av elakhet utan det föll dem nog helt enkelt inte att bjuda in till umgänge på det sättet utan partner.

Min egen slutsats är att man måste vara lite enveten. Hänga på och höra av sig. Strunta i att det inte gick första gången utan fösök igen och igen. Och igen.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har försökt snacka om det men får undvikande svar. Vet inte hur jag ska tolka det?

Min erfarenhet av folk är att de faktiskt inte VILL prata öppet om saker. Jag har vissa fantastiska vänner som jag vet att jag kan ställa en rak fråga till och de svarar ärligt men väldigt många säger sig vilja vara öppna och ärliga men i själva verket vill de bara få glida undan liksom. Det gör det ju svårt, för mitt råd hade varit att du sätter dig ned med en av dem och frågar rakt ut vad som har hänt, om du gjort nåt fel, vad som förändrats. Vill de inte svara så är det ju inte mycket du kan göra, då får du ju fundera över hur mycket engagemang du ska lägga på de här människorna i framtiden.

Själv fixar jag inte folk som man inte kan prata med ordentligt så jag hade nog rannsakat mig själv litegrann, frågat rakt ut och förmodligen bara släppt det och gått vidare om de inte vill säga vad problemet är.

 

[Inte_Ung]

Tror inte heller nån av dem ogillar min man, mest för att de helt enkelt inte träffat honom annat än mkt kort. Men likväl blir jag inte alls lika ofta bjuden på fester eller middagar, mina inkomna sms är nog mer än halverade, och jag upplever en obestämbar kylighet från annars nära vänner ganska ofta

Min gissning är nog tyvärr att de inte gillar din man.
Jag har upptäckt att jag själv gör på det viset när någon av mina vänner lever tillsammans med någon som jag inte gillar.
Jag orkar helt enkelt inte ta det obehaget för egen del.

 

[prinsessfeminist]

Min gissning är nog tyvärr att de inte gillar din man.
Jag har upptäckt att jag själv gör på det viset när någon av mina vänner lever tillsammans med någon som jag inte gillar.
Jag orkar helt enkelt inte ta det obehaget för egen del.

Samma med mig. Jag har en vän som jag numera inte träffat på fem år, och innan dess var det nog nästan fem år också. Hon har gift sig med en arrogant och dryg typ som jag inte för mitt liv känner att jag vill umgås med.

 

[Inte_Ung]

Hon har gift sig med en arrogant och dryg typ som jag inte för mitt liv känner att jag vill umgås med.

Det är ju inget som man vill säga rakt ut.
Så då glider man undan i stället.
Det är liksom enklast så.

 

[labb]

Tycker de jag svikit dem på nåt konstigt sätt?

Spekulera fritt

Jag tror på detta om de inte själv är gifta, irrationellt kanske men ändå naturligt att de känner lite som att du svikit kamratförhållandet.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror på detta om de inte själv är gifta, irrationellt kanske men ändå naturligt att de känner lite som att du svikit kamratförhållandet.

Det tror jag folk bara gör om personen inte längre är intresserad av en. Eller bara pratar om sin man eller inte kan ses utan sin man.

Men inte blir man sur för att folk gifter sig annars?

 

[prinsessfeminist]

Det är ju inget som man vill säga rakt ut.
Så då glider man undan i stället.
Det är liksom enklast så.

Nej, exakt. Det känns inte ok att kritisera någons livsval på det viset och då blir "feg-varianten" att man håller sig undan istället.

TS - finns det något hos din man som du tror att andra kan uppfatta som otrevligt på något vis?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror på detta om de inte själv är gifta, irrationellt kanske men ändå naturligt att de känner lite som att du svikit kamratförhållandet.

Det låter jättemärkligt tycker jag. Vanligtvis gör väl knappast ett giftermål någon skillnad alls? Jag är inte gift och jag har aldrig ens reflekterat över vilka av mina vänner som valt att gifta sig och vilka som avstått.