Sv: hältan är inge bättre trots sprutning.
För mig, så iaf jag kommer till ett läge när jag egentligen struntar i hur rimligt/orimligt det är, utan allt som kan ge svar på något vis överväger jag. När vi röntgade ryggen etc på K t ex. Jag trodde inte det satt i ryggen, vet trodde inte det satt i ryggen, kiron trodde inte det satt i ryggen. Men tro och veta är två olika saker, och ibland är det just det orimliga som hänt.
Så vi röntgade, rtg helt UA, och vi hade inga mer svar VAD det var, men vi hade uteslutit ännu en sak det kunde vara. Och tyvärr så kan man tillslut hamna i ett läge där alla svar, positiva eller negativa, ändå är till nytta. För ju fler saker man om inte annat kunnat utesluta, dessto mindre 'område' är det att söka på.
Och ang orimligt.. Min tik hade i perioder ett väldigt avvikande beteende. Hon var trött, flåsig, gnällig, skrek till när hon rörde sig, och hade helt klart ont men gick inte att utröna VAR hon hade ont. Hemmavet utredde henne, hittade en halsinfektion som vi iofs inte trodde var anledningen men som behandlades. 'Anfallen' återkom. Hon klinikutreddes med B/E-prov (neg), man röntgade buken, vi röntgade nacken och ryggen (UA), vi tog en hel uppsjö blodprov (UA). Efter lite allmänt vilda gissningar sattes hon på magkatarrmedicin ifall hon hade någon magkänning.
'Anfallen' fortsatte (de kom dock väldigt ojämnt, kunde gå 3 v ller 3 månade emellan, däremellan var hon helt normal och som vanligt). Hon klinikutreddes igen, nya blodprov, man ultraljudade buken osv, hon gick igenom av 'hundsjukgymnast'. Ingenting. Hon sattes på provbehandling med smärtstillande för att se om det gav skillnad.
Efter 2½ år i samband med ett löp visade hon väldigt lindriga tecken på livmoderinflammation. UL visade väldigt lindrig förstorat livmoderhorn. Inte den typiska bilden för en pyo, men hon fick remiss till operation.
Vid operationen så hade hon ingen pyo, men hon hade kroniska, låggradiga förändringar på livmodern. (Dvs det var helt rätt ta bort den).
Sen den dagen - inte ett enda 'anfall'.
Så, ibland är det verkligen det SISTA man tänker på som är anledningen, och ibland är det så långsökt att det nästan är larvigt. Och hittar man inga svar där man tror de ska finnas/förväntar sig att finna dem, då får man helt enkelt börja leta utanför 'ramarna', och förhoppningsvis komma närmare ett svar, även om det inte alltid känns så när man får en massa negativa/UA-svar.