Hålla kvar motivationen - help!

[Problematisk]

Hur gör ni när motivationen tryter?
Tävlingar är inställda på obestämd tid. De tävlingar jag sett fram emot sedan förra året är inställda och planerna där står liksom stilla.
Ekonomin är (förhoppningsvis tillfälligt) lite sämre vilket gör att jag måste hålla igen lite på träningar, pay and jump, öppen bana och sånt.
Hästen är skitfin och fräsch! Peppar peppar!
Men stallet känns sådär, inte jättenöjd med varken stallkompisar/hur stallet drivs, ridvägar eller träningsmöjligheter. Svårt att hitta stall som "duger" - och igen, begränsad ekonomi.
Jag älskar min häst (mina hästar - ridhäst + mest-sällskapsponny) men nu är allting så TRÅÅÅÅKIIIIGT och jobbigt! Jag känner ibland bara för att sälja och börja med nån annan hobby. Typ cykling, långa turer utan andra människor inom flera mil Men i grund och botten älskar jag ju hästar överlag, mina specifikt, och ridning och hoppning är det som vanligtvis verkligen ger mig massor.
Jag kan tycka det är skönt och mysigt att vara i stallet och fixa, om jag är där själv och slipper de småkonflikter och tjafs som lätt blir när andra är där. Men det är svårt att lyckas pricka in sina stalltimmar när ingen annan är på plats = jag måste "stå ut" med att det inte är sådär lugnt och mysigt utan irritation som hänger i luften, att vara ivägen för varandra etc.
Min häst trivs inte med flera ryttare = kan inte skaffa medryttare.
HUR GÖR MAN i såna här lägen?!

 

[animalasia]

Hur gör ni när motivationen tryter?
Tävlingar är inställda på obestämd tid. De tävlingar jag sett fram emot sedan förra året är inställda och planerna där står liksom stilla.
Ekonomin är (förhoppningsvis tillfälligt) lite sämre vilket gör att jag måste hålla igen lite på träningar, pay and jump, öppen bana och sånt.
Hästen är skitfin och fräsch! Peppar peppar!
Men stallet känns sådär, inte jättenöjd med varken stallkompisar/hur stallet drivs, ridvägar eller träningsmöjligheter. Svårt att hitta stall som "duger" - och igen, begränsad ekonomi.
Jag älskar min häst (mina hästar - ridhäst + mest-sällskapsponny) men nu är allting så TRÅÅÅÅKIIIIGT och jobbigt! Jag känner ibland bara för att sälja och börja med nån annan hobby. Typ cykling, långa turer utan andra människor inom flera mil Men i grund och botten älskar jag ju hästar överlag, mina specifikt, och ridning och hoppning är det som vanligtvis verkligen ger mig massor.
Jag kan tycka det är skönt och mysigt att vara i stallet och fixa, om jag är där själv och slipper de småkonflikter och tjafs som lätt blir när andra är där. Men det är svårt att lyckas pricka in sina stalltimmar när ingen annan är på plats = jag måste "stå ut" med att det inte är sådär lugnt och mysigt utan irritation som hänger i luften, att vara ivägen för varandra etc.
Min häst trivs inte med flera ryttare = kan inte skaffa medryttare.
HUR GÖR MAN i såna här lägen?!

Man biter ihop och håller ut. Våra liv kommer att kunna återgå till en lite mer normal vardag, förhoppningsvis inom överskådlig tid. Då kommer du kunna ge dig ut och tävla och njuta av att din häst är i bra form

Alla har det tufft på ett eller annat vis och svårigheten ligger i att hitta vad som gör att jag som person lyckas kravla mig igenom det här utan att bli knäpp på kuppen.

Ang ditt stall, så försök kartlägga när det är minst folk, de dagarna förlänger du och njuter av att vara med dina hästar, de andra dagarna gör du kortast möjliga visit. Kämpa på!

 

[tara]

Klättrar.

 

[Jeps]

Hur gör ni när motivationen tryter?
Tävlingar är inställda på obestämd tid. De tävlingar jag sett fram emot sedan förra året är inställda och planerna där står liksom stilla.
Ekonomin är (förhoppningsvis tillfälligt) lite sämre vilket gör att jag måste hålla igen lite på träningar, pay and jump, öppen bana och sånt.
Hästen är skitfin och fräsch! Peppar peppar!
Men stallet känns sådär, inte jättenöjd med varken stallkompisar/hur stallet drivs, ridvägar eller träningsmöjligheter. Svårt att hitta stall som "duger" - och igen, begränsad ekonomi.
Jag älskar min häst (mina hästar - ridhäst + mest-sällskapsponny) men nu är allting så TRÅÅÅÅKIIIIGT och jobbigt! Jag känner ibland bara för att sälja och börja med nån annan hobby. Typ cykling, långa turer utan andra människor inom flera mil Men i grund och botten älskar jag ju hästar överlag, mina specifikt, och ridning och hoppning är det som vanligtvis verkligen ger mig massor.
Jag kan tycka det är skönt och mysigt att vara i stallet och fixa, om jag är där själv och slipper de småkonflikter och tjafs som lätt blir när andra är där. Men det är svårt att lyckas pricka in sina stalltimmar när ingen annan är på plats = jag måste "stå ut" med att det inte är sådär lugnt och mysigt utan irritation som hänger i luften, att vara ivägen för varandra etc.
Min häst trivs inte med flera ryttare = kan inte skaffa medryttare.
HUR GÖR MAN i såna här lägen?!

När det gäller hästar och ridning har man ju alltid möjlighet att sätta mål trots att man inte mäter sig mot andra. Vi har alla perioder när det känns tungt. Biter man i hop och fortsätter så kommer alltid den där stunden när det vänder och man får en kick av ett fantastiskt ridpass. Då brukar lusten återvända.

 

[Karoliten]

Jag har haft mitt tävlande på vänt i flera år till o från. Jag har fått barn, haft unga hästar, ingen egen ridbana osv. Så jag har hållt igång ridningen, mest ridit ut och utbildat hästarna i naturen. Nu har min sambo tävlat så jag har fått lite adrenalinkick därifrån. Jag har lärt mig mycket om trädgård och utvecklat den sidan väldigt mycket. Jag har gått en enkel kurs i hästmassage.....visst har det varit tärande att ha saker på vänt men man måste hela tiden försöka gå vidare och utvecklas och går det inte som innan får man göra det på ett nytt sätt. Nu är mina barn större och denna våren har jag kunnat åka själv eller med äldsta dottern till ridhuset och tränat tex

 

[krus]

Ett av mina motton är ”Jämförelse är vägen till lycka”. Satt igår och kände mig för himla salig på hästryggen när jag tänkte att jag ju, mitt i allt annat som inte blir av, ändå får vara i stallet, rida och träna på vanliga villkor.

Har pratat med många som håller på med typ innebandy, basket, ju jutsu och dylikt och de får inte smaka på ett uns av sin passion och så finns det sådana som jag som får galoppera runt i skogen, träna och träffa det vanliga folket i stallet, tjo ho!

(Om vi då bara tänker hobby/sport/passion alltså. Jag går inte in på jämförelse med dem som är svårt sjuka, inte får träffa sina barnbarn, har blivit av med sina jobb osv)