Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

[snow]

Under påskhelgen har jag hälsat på hos släktingar som har uppfödning och turridningsverksamhet. De har hästar av en vänlig, viktbärande, orädd och alldeles alldeles underbar ponnyras och för mig som alltid har varit "ponnymänniska" är det drömhästar. Det finns ett speciellt ungsto som mitt hjärta klappar lite extra för och jag har sagt till mina släktingar att jag gärna köper henne i framtiden, något som de är positiva till.

Frågan är bara när "framtiden" ska inträffa. Jag red på ridskola från 10-17 års ålder (är idag 26), hade en medryttarhäst som jag red någon gång i veckan under ett år i gymnasiet och åkte sedan utomlands för att jobba med hästar efter studenten. Tyvärr mådde jag ganska dåligt på denna arbetsplats, av flera skäl. Jag avslutade mitt jobb efter bara 4 månader och åkte hem till Sverige igen. Detta var sju år sedan och jag har knappt ridit alls sedan dess. Jag har pluggat och haft andra dyra och tidskrävande intressen, men nu har som sagt hästsuget vaknat.

Jag har funderat på att försöka börja på ridskola igen då min ridning är något ringrostig. Jag har heller aldrig varit på särskilt hög nivå ridmässigt. Hästhantering känner jag dock att jag snabbt kommer in i och från marken har jag bra kontroll och säkerhetstänk (det sitter inpräntat betydligt bättre än ridningen). Att komma igång lite smått med hästeriet känns vettigt, men samtidigt är suget efter drömhästen såklart stort... Hon är dock bara 5 år gammal, riden regelbundet i ett drygt halvår, och jag tror inte att jag har kapacitet att utbilda henne själv. Hos mina släktingar mår hon toppen och får en bra grundutbildning. Ändå kommer jag på mig själv med att surfa stallplatser i närheten och drömma om att få rida och utvecklas på min egen häst...

Baserat på denna korta information; hur hade ni gjort och tänkt? Input och åsikter mottages tacksamt av hopplös drömmare

 

[Lavinia]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Hej!

Jag tror du har rätt i att hästen är för ung som förstahäst, men kanske kan du prata med släkten och se om ni kan göra någon deal? Hästen står kvar hos dom, utbildas och du kan komma dit och rida lite då och då och lära känna varandra mer, samtidigt som du satsar på att rida mer hemmavid- kanske ta en bunt privatlektioner på vettig ridskola- då kommer din ridning gå framåt med stormsteg (om du inte är helt dum förstås).

Och sen om något år, när hästen mer utbildad, du mer utbildad och du vet om du fortfarande är lika sugen så kan du väl ta hem den då? Finns ju egentligen ingen orsak att stressa det hela, släktingarna vet ju att du är intresserad.

Prata med dom och se om ni kan hitta någon sån lösning, det skulle jag göra!

/Lavinia

 

[Lager]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Jag hade inte köpt. Det är min första tanke. Vill du testa att ha egen så sök efter en äldre att ta på foder.

Hästeriet tar stora tuggor ur plånboken - se över din ekonomi. Fixar du att lägga 3-4 000 kr i månaden på häst och sparkonto? Har du en sparad summa nu som kan användas vid akuta situationer? Samma med tidsaspekten - kan du tänka dig att lägga så stor del av tiden utanför arbetet på en enda hobby?

Vet inte om det gäller just dig såklart , men ofta låter det mer romantiskt och roligt att ha egen häst än det verkligen blir i praktiken när folk faktiskt köpt... och då blir det problem att hinna med, att ha råd, att fixa allting runt om, att ordna träning. Ja du vet.

Det är lätt att bli kär, men bättre att tänka några varv extra.

 

[snow]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Tack båda två för väldigt bra svar! Ni har helt rätt och förmodligen skulle jag göra både mig själv och hästen en otjänst om jag köpte henne nu. Angående praktiska aspekter som tid och pengar så är det mest en prioriteringsfråga. Jag ägnar idag 10-15 h/vecka åt min idrott, som dessutom är en relativt dyr materialsport. Skaffar jag häst kommer jag i princip att sälja all min utrustning och lägga den tiden på hästen istället.

Imorse vaknade jag på en mer rationell sida och mailade en ridskola i närheten. Mina släktingar bor ca 4,5 timmar bort så jag kan tyvärr inte rida regelbundet hos dem, annars hade det varit ett solklart alternativ. Nu tänker jag som så att jag tar upp ridningen igen samt åker och hälsar på drömhästen så ofta jag kan. Jag vet att mina släktingar inte kommer sälja henne till någon annan, åtminstone inte utan att ge mig första tjing. Om ett år eller så borde både jag och hästen ha fått mer rutin, då kanske det är dags .

 

[Lavinia]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Hej!

Låter som en strålande bra idé! Att du kan tänka så rationellt, trots att du fallit för hästen är ju något som verkligen visar på att det kommer bli bra till slut!

Lycka till och uppdatera gärna hur det går :-)

/Lavinia

 

[nejlica]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Tycker också att det låter klokt så som du redan resonerar. Är det dessutom släktingar så kanske de har lust att låna ut henne på foder någon period innan köp så att du verkligen får känna på om det är din grej att vara hästägare?

Om de har turridning gissar jag på att de har högsäsong under sommaren? Annars hade det ju varit perfekt att ställa henne på sommarbete i närheten av dig en period under sommaren.

 

[snow]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

När jag köper henne lär jag vilja berätta det för hela världen så uppdaterar gör jag säkert .

nejlica - det är mycket riktigt högsäsong på sommaren, så i så fall är det bättre att jag tar henne på foder över en vinter. Vilket kanske kan vara ett bra test för mig också; orkar man med att ha häst i regniga november och smällkalla februari så borde man definitivt orka maj till augusti.

Det jobbiga är att jag blivit så besatt av tanken på att äga just den här hästen att jag knappt tänker på något annat (nyförälskad eller vad? ). En bidragande orsak tror jag är att jag var med när mina släktingar importerade hennes föräldrar till Sverige. Jag har ridit både mamman och pappan till detta ungsto; båda är underbara individer och dottern verkar ha fått det bästa från sina föräldrar. En annan dröm jag har sedan jag började rida är att någon gång bedriva avel och det vore fantastiskt kul att få fortsätta på denna linje. Ja ni hör ju, storslagna planer lider jag inte brist på. Tur att det är gratis och ansvarsfritt att fantisera .

 

[finapina]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Ditt inlägg berörde mig, jag är i en liknande situation.Har också hittat drömhästen men är lite osäker på om mina kunskaper om bla foder o hästsjukvård räcker till än.Men jag jobbar på allt vad jag kan. Rider både på ridskola o privat häst, läser allt jag kommer över, frågar mkt. Låter ju som du har trevliga släktingar som gett dig första tjing på hästen.Det bådar ju gott! Rid och umgås med hästar allt du hinner o kan är mitt tips.Kanske du kan lyckas "nästla" dig in i ngt stall med unghästar i småningom? Lycka till!

 

[snow]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Hej finapina!

Ja, visst är det svårt när hjärtat säger en sak men hjärnan en annan. Om man inte haft egen häst förut är det nästintill omöjligt att veta om kunskaperna är tillräckliga... och det är ju ett väldigt stort ansvar. Å andra sidan antar jag att man lär sig hela livet som hästägare, och att det viktigaste kanske är att våga fråga om hjälp om man känner sig osäker. När jag skaffar min första häst kommer jag definitivt att vilja stå i ett stall där det finns andra som är rutinerade.

Tack och lycka till du med .

 

[Raja]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Som allt annat här i livet så går det upp och ner. Många jag läser om som är din situation tycker jag har vissa saker gemensamt. Ofräsch hästar som inte går att använda utan bara kostar pengar under en längre tid eller så har man en häst som inte passar för vad man vill göra och det tredje är sk "problemhästar" som inte är roliga att ha med att göra.

Kan man förändra det så blir det många gånger roligare.

 

[Tussinussen]

Sv: Hästlängtan - men hur vet man om man är "redo"?

Alltså nu ska jag vara lite kärringen mot strömmen i den här tråden.

Har du tid, ork o pengar, och gillar hästen sådär tokmycket, så varför inte? Hitta en bra tränare och utbilda hästen under den personens tillsyn.

Man ska inte bara lyssna på "hjärtat" men det tycker jag inte att du gör, du har tänkt igenom det praktiska också.

Go for it säger jag