Hästägare utan hästar?

[Praefatio]

Några fler här inne som känner igen sig, som är hästägare men tillfälligt står utan häst, och genomsyras av känslan av att inte vara ex-hästägare, utan snarare hästlös hästägare?

Blev tvungen att ta bort min häst i september pga nästan ett år av återkommande, diffusa hältor som ingen lyckades bli riktigt klok på. Veterinären konstaterade tillslut att det "troligen berodde på hans dåliga exteriör/benställning", dvs. att det var förslitningar både här och var. Det stämde säkert då jag visste redan dagen då jag köpte hästen att han var skev och skulle få problem med förslitningar, men räknade med att kunna ha honom i i alla fall tio år till... Nu fick jag ha honom i 3,5 år. Han blev bara 13.

Och jag har fortfarande inte kommit över det. Har haft två hästar tidigare, som jag visserligen inte varit lika fäst vid, men jag har varit hästägare i hela mitt vuxna liv. Det är en sjukt stor del av min identitet, det försvinner inte hur som helst.

Trots detta har jag valt att inte skaffa någon ny häst än. Delvis vill jag sörja klart, delvis ta igen mig träningsmässigt (dvs. rida intensivt för tränare och gå kurser, vilket jag inte hade råd med så ofta som jag ville när jag hade hästräkningar att betala) och delvis... ptja, känna hur det är att inte ha häst. Känna hur det är att lägga tid och pengar på något annat (läs: mig själv) ett tag. Känna hur det är att inte behöva åka ut till stallet jämt, oroa sig för hästen när det är storm, planera hela sitt liv kring hur vädret kommer se ut i veckan.

Men en dag, om något år eller kanske två, ska jag ha häst igen. Och fasiken vad jag längtar. Har kvar all min gamla utrustning, inkl. mina nästan sprillans nya bomlösa AR-sadel, och tar fram allt då och då, tvättar och putsar, bara för att känna att jag kan ta emot en ny häst när jag är redo. Håller örnkoll på marknaden och försöker lista ut exakt vad för slags häst jag vill ha. Planerar. Skriver listor. Drömmer.

Som sagt, finns det några som vet hur det är? Hade varit skönt att prata med liksinnade: de som haft häst länge, identifierar sig som hästägare men just nu inte kan ha.

Talk to me!

 

[Tingeling]

Sv: Hästägare utan hästar?

Jag vet!
Nu har jag visserligen häst, men det finns perioder då jag varit utan.
Jag har inte heller kunnat identifiera mig som hästlös.
Jag har också skrivit listor, planerat vad jag ska köpa, bevakat hästmarknaden och drömt. Men jag har sålt alla saker. Tänker bara på honom om jag ser nya hästen i hans utrustning. Jag har ridit privatlektioner på ridskola, bara för att inte tappa det.
När jag var tvungen att ta bort min tredje häst på sex år, så kände jag för att ge upp. Men det kom tillbaka såklart. Jag bestämde mig för att ta föl. Köpte ett avelssto och betäckte. Sedan gick jag i ett halvår och planerade och drömde. Då sa min man till mig: gå och köp dig en häst! Jag kan inte ha dig drömmandes i flera år till innan du kan rida fölet! Men låt det bli en ordentlig den här gången! Så jag köpte en treårig halvblodsvalack. Och nu känns det som jag har mer att göra än jag drömde om
Det är lite tuffare och betydligt mer tidskrävande.
Bor på gård och har då mitt dräktiga sto, min treåring och min dotters D-ponny.
Det var mycket enklare när man hade en häst inackorderad. And thats it.
Men jag vill nog inte byta tillbaka egentligen.
Men jag förstår att du vill känna efter.
Jag kan sakna att ha pengar i plånboken.
Jag är inte luspank, men tänk vad man hade fått för alla de kronor som man lägger på hästarna? Jag hade lätt kunnat åka på lyxiga semestrar varje år.
Men resten av året hade blivit väldigt tomt.
Ja, vad ska man säga? Kan inte leva utan dem, trots att det vore mest förnuftigt