Kastrullhaxan
Trådstartare
Efter att ha läst och svarat i en annan tråd så tänkte jag inte kapa den utan för en egen tråd istället.
Det jag skriver här har INGET med personerna i den tidiagre tråden att göra, jag pekar INTE ut någon med det hä rinlägget, utan det är mina tankar och funderingar bara.
Jag vill ha fler människors synvinklar på detta så at tjag inte snöar in mig totalt.
Vad gör att folk inte vågar rida med hackamore?
Jag trodde att myten om att bryta nosryggen var död. Vet ju att det var en "myth-busters"- tråd där detta ämne var upp flera ggr. Folk hade ju sett hästar trampa av tyglarna med hackamore och hästarna hade överlev, utan brott på nosryggen.
Så fort tal om hackamore kommer upp kryper en del (många?) ihop och blir nästan lite rädda. Hur hårt kan jag ta? Tänk om jag bryter nosryggen på Brunte nu när han blir pigg?
Min väninna red min medryttarpålle på Hack, av den anledningen att det är vad han trivs absolut bäst med. Det går att han bett på honom men han far mkt mer med huvudet och är jobbigare att rida. Han bjuder inte fram lika fint och nej, han vill vara bettlöst så mkt som möjligt.
Väninnan vågade knappt ta i hästen. "Hur vet jag att jag inte tar för hårt?"
Jag sa till henne att håller hon för hårt så stannar han (vi red i skogen utan krav på samling)
Vad tror ni är känsligast? Nosryggen eller mungipor/laner/tunga?
En del är rädda att hänga på ett hackamore för att det är så skarpt, men att hänga in pelham/pessoa/kandar osv är det inte många som blinkar inför, trots att de betten är minst lika skarpa.
Sen finns det hästar som inte alls trivs med hackamore och det säger jag ingenting om. Jag trivs inte i helskodda ridbyxor heller och är glad om jag slipper bli påtvingad sådana. (De är individer precis som vi)
Hur känner ni andra? Är jag ute på djupt vatten och borde vända in mot land, eller har jag en poäng i det jag skriver?
Jag är villig att ändra åsikt om det finns bra motivering för det!
Det jag skriver här har INGET med personerna i den tidiagre tråden att göra, jag pekar INTE ut någon med det hä rinlägget, utan det är mina tankar och funderingar bara.
Jag vill ha fler människors synvinklar på detta så at tjag inte snöar in mig totalt.
Vad gör att folk inte vågar rida med hackamore?
Jag trodde att myten om att bryta nosryggen var död. Vet ju att det var en "myth-busters"- tråd där detta ämne var upp flera ggr. Folk hade ju sett hästar trampa av tyglarna med hackamore och hästarna hade överlev, utan brott på nosryggen.
Så fort tal om hackamore kommer upp kryper en del (många?) ihop och blir nästan lite rädda. Hur hårt kan jag ta? Tänk om jag bryter nosryggen på Brunte nu när han blir pigg?
Min väninna red min medryttarpålle på Hack, av den anledningen att det är vad han trivs absolut bäst med. Det går att han bett på honom men han far mkt mer med huvudet och är jobbigare att rida. Han bjuder inte fram lika fint och nej, han vill vara bettlöst så mkt som möjligt.
Väninnan vågade knappt ta i hästen. "Hur vet jag att jag inte tar för hårt?"
Jag sa till henne att håller hon för hårt så stannar han (vi red i skogen utan krav på samling)
Vad tror ni är känsligast? Nosryggen eller mungipor/laner/tunga?
En del är rädda att hänga på ett hackamore för att det är så skarpt, men att hänga in pelham/pessoa/kandar osv är det inte många som blinkar inför, trots att de betten är minst lika skarpa.
Sen finns det hästar som inte alls trivs med hackamore och det säger jag ingenting om. Jag trivs inte i helskodda ridbyxor heller och är glad om jag slipper bli påtvingad sådana. (De är individer precis som vi)
Hur känner ni andra? Är jag ute på djupt vatten och borde vända in mot land, eller har jag en poäng i det jag skriver?
Jag är villig att ändra åsikt om det finns bra motivering för det!
