I
itsme
Hej
Nu kommer jag med mer problem,till er som jag pratat med på Senior om förra tråden,har legat på sjukhus senaste dagarna,därav inget svar men de kommer så fort jag orkar.
Hur som helst,fick veta i Måndags på sjukhuset att jag är gravid,i 6:e veckan.
Pappan är en kille som jag dejtat lite smått,träffats på internet,haft mycket kontakt varje dag i några månader,påde via telefon,sms och msn samt att vi setts några gånger och haft sex.
Dumma som vi var utan skydd.Och nu är det som det är.
Just nu är jag mest förvirrad men känner att jag nog gärna hade velat behålla barnet,dels för att det faktiskt hade fungerat för mig just nu,jag hinner bli klar med min utbilding (USK) Finns ju mycket jobb och kommer säkert att finnas om drygt ett år också.
Samt att jag har det året på mig att fixa mitt körkort.
Eftersom att halva min familj gårr bort det senaste halvåret känns det ännu mer omorlaliskt för mig att ta bort det,jag känner att jag är så redo man kan bli just nu,även om många tankar snurrar.
Får även mycket stöd av de som finns kvar av min familj (föräldrar) de blev båda jätteglada och de kommer att finnas där.
Nu till killen,har misstänkt detta ett tag,men vi har liksom inte velat se det,dessutom har det känts som att mensen vart påväg hela tiden,nu var dock inte fallet utan detta kom sig troligtvis av det jag legat inne på sjukhus för.
Messade killen från sjukhuset när jag fått veta,skrev att jag fått veta hur det låg till och att vi nog borde prata om det.
Så kom han ut på msn ikväll,så pratade vi lite om det,han var helt förkrossad,tyckte att han bara ville lägga sig ner och dö,gick inte att prata med honom,idag orkade han inget alls överhuvudtaget,sa att vi kunde ses till helgen och prata om det,men han hade "viktigare" saker för sig och klämde ur sig att det nog inte fanns så mycket att säga då jag redan bestämt mig (vilket jag inte alls sa till honom,jag ville få fram vad han ville och kände)
Nu till frågan: Vad ska man göra med killen?
Kan det hända att han lugnar sig och går att prata med när han sansat sig lite?
Skulle det vara helt fel av mig att vilja behålla barnet endå,fast han skulle vägra?
Kan även tillägga att han har fast jobb och klarar det så sett,dessutom är han vuxen.
Vet varken ut eller in just nu....
Vill bara veta era åsikter om det hela....
Mvh Its me
Nu kommer jag med mer problem,till er som jag pratat med på Senior om förra tråden,har legat på sjukhus senaste dagarna,därav inget svar men de kommer så fort jag orkar.
Hur som helst,fick veta i Måndags på sjukhuset att jag är gravid,i 6:e veckan.
Pappan är en kille som jag dejtat lite smått,träffats på internet,haft mycket kontakt varje dag i några månader,påde via telefon,sms och msn samt att vi setts några gånger och haft sex.
Dumma som vi var utan skydd.Och nu är det som det är.
Just nu är jag mest förvirrad men känner att jag nog gärna hade velat behålla barnet,dels för att det faktiskt hade fungerat för mig just nu,jag hinner bli klar med min utbilding (USK) Finns ju mycket jobb och kommer säkert att finnas om drygt ett år också.
Samt att jag har det året på mig att fixa mitt körkort.
Eftersom att halva min familj gårr bort det senaste halvåret känns det ännu mer omorlaliskt för mig att ta bort det,jag känner att jag är så redo man kan bli just nu,även om många tankar snurrar.
Får även mycket stöd av de som finns kvar av min familj (föräldrar) de blev båda jätteglada och de kommer att finnas där.
Nu till killen,har misstänkt detta ett tag,men vi har liksom inte velat se det,dessutom har det känts som att mensen vart påväg hela tiden,nu var dock inte fallet utan detta kom sig troligtvis av det jag legat inne på sjukhus för.
Messade killen från sjukhuset när jag fått veta,skrev att jag fått veta hur det låg till och att vi nog borde prata om det.
Så kom han ut på msn ikväll,så pratade vi lite om det,han var helt förkrossad,tyckte att han bara ville lägga sig ner och dö,gick inte att prata med honom,idag orkade han inget alls överhuvudtaget,sa att vi kunde ses till helgen och prata om det,men han hade "viktigare" saker för sig och klämde ur sig att det nog inte fanns så mycket att säga då jag redan bestämt mig (vilket jag inte alls sa till honom,jag ville få fram vad han ville och kände)
Nu till frågan: Vad ska man göra med killen?
Kan det hända att han lugnar sig och går att prata med när han sansat sig lite?
Skulle det vara helt fel av mig att vilja behålla barnet endå,fast han skulle vägra?
Kan även tillägga att han har fast jobb och klarar det så sett,dessutom är han vuxen.
Vet varken ut eller in just nu....
Vill bara veta era åsikter om det hela....
Mvh Its me