Gråta?

[Angua]

Jag har som flera andra gått från att inte gråta till stt bli tårögd och gråta för allt, typ. Och idag känner jag det ok att visa känslor, det gjorde jag inte tidigare så det lär höra ihop. Jag tyckte det var pinsamt att gråta på min älskade farfars begravning tom, fråga mig inte varför.
Idag får jag våldsamma migrän om jag försöker hålla någon sorts stiff upper lip utåt. Det kostar på enormt. Jag ser inte heller någon anledning till det annat än i extrema situationer där jag inte vill gråta av ilska för det ger helt fel intryck tex.

Jag vet inte riktigt vad som fick det att släppa för mig och fick mig att känna att det var ok att visa känslor. Kanske att omgivningen gjorde det, jag vet inte. Och ibland behöver jag bara få gråta i största allmänhet, till någon känslosam film eller musik utan att ha en anledning annat än att det är skönt. Men då vill jag helst vara ensam har en gråt-spellista på spotify för ändamålet

 

[inverterad]

Jag gråter inte så ofta numer - det var oftare förr. Nu gråter jag vid starka känslostormar, både positiva och negativa. Jag kan absolut gråta till en film eller som igår till hyllningen av Freddie Wadling i Så mycket bättre. Jag tycker dock att det är knepigt att människor alltid tolkar gråt som sorg. Jag gråter ofta av ilska och i gräl. Det är ganska jobbigt eftersom motparten ofta misstolkar min gråt som att jag vill bli tröstad, vilket jag absolut inte vill. Jag upplever också att i konflikter, när en person gråter, så är det lätt att den personens reaktioner förminskas och inte ses som lika starka som om personen hade visat ilskan på ett tydligare sätt. Dessutom känns det förnedrande att hulka och snyfta när en är så arg att en skakar.

Jag skulle alltså gärna gråta mindre ofta i sådana situationer och upplever också att den typen av reaktioner blir färre och färre med åren.

 

[Return_to_the_moon]

Nu för tiden gråter jag inte ens till film. Annars har det varit ett bra sätt innan om jag ville få fram mig gråten.
Men kanske värt att testa igen. Ge gärna tips på sorgilaste filmerna ni kommer på!

Jag har en kompis som tidigare inte kunde gråta, men nuförtiden är hon den vän som jag sett gråta mest. Så underbart tycker jag.

Hennes tips va iaf filmen "torka tårar utan hanskar". Tror man kunde se den gratis på svtplay.

 

[Ruffe]

Det händer att jag reagerar med att gråta efter en orgasm vilket känns lite konstigt. Jag är inte ledsen men ändå kommer gråten. Har någon annan varit med om samma?

 

[tigerflicka]

Tack alla för att ni delar med er!
Jag tror att jag kanske kan veta vad som bidragit till att stänga av. Fram till för två år sedan jobbade jag hysteriskt mycket, dag ut och dag in och var ständigt stressad och aldrig avslappnad. Jag tror att för att kunna överleva det stängde jag av. Nu har jag ett jobb och en tillvaro jag trivs med, och nu känns det som läge att börja känna efter vad jag känner även om det är svårt och jobbigt.
När jag tänker efter minns jag inte när jag senast var ledsen/sorgsen. Spännande det där med känslor och hur de fungerar och vad man gör med dem.

 

[athena_arabians]

Det händer att jag reagerar med att gråta efter en orgasm vilket känns lite konstigt. Jag är inte ledsen men ändå kommer gråten. Har någon annan varit med om samma?

Japp. Det är tydligen inte så ovanligt har jag läst mig till. Kan bli lite av en chock för ens partner dock

 

[tanten]

Det händer att jag reagerar med att gråta efter en orgasm vilket känns lite konstigt. Jag är inte ledsen men ändå kommer gråten. Har någon annan varit med om samma?

Japp.
Jag brukar förklara det med att jag är så fylld av känslor att det rinner över.

Gråt är inte synonymt med att vara ledsen för mig. Tårar rinner vid alla starka känslor.

 

[Ruffe]

Japp.
Jag brukar förklara det med att jag är så fylld av känslor att det rinner över.

Gråt är inte synonymt med att vara ledsen för mig. Tårar rinner vid alla starka känslor.

Så har jag också tänkt det. Som en total urladdning .

 

[Kiwifrukt]

Jag har svårt att gråta inför andra. Jättesvårt. Kan gråta inför mina allra närmaste, men har överlag väldigt svårt för stora känsloyttringar inför folk jag bara känner sådär. Har aldrig varit typen som gråtit till film/musik/sånt som mina kompisar grät för (minns en videovaka i sjätte klass, filmen Pearl harbor hade precis kommit ut, mina kompisar var dödsförälskade i ena manliga karaktären och lipade som småbarn när han dog i slutet, jag skrattade så jag knappt fick luft till slut, rodnar över hela kroppen bara jag tänker på det idag, men fattade aldrig hur de kunde bli så ledsna för något som inte var på riktigt).

Men när min morfar dog, då släppte alla spärrar. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som på begravningen, och sket fullständigt i att hela kyrkan satt och glodde. Eller när vi kom in i sjukhussalen för att ta farväl. Jag grät mig till en präktig migrän. Jag sparar väl helt enkelt offentliga tårar tills de verkligen behövs.

 

[athena_arabians]

Jag kan också tillägga att tårarna till viss del beror på hormoner. Ibland innan mens kan jag gråta för verkligen ingenting.

 

[Amha]

Nu för tiden gråter jag inte ens till film. Annars har det varit ett bra sätt innan om jag ville få fram mig gråten.
Men kanske värt att testa igen. Ge gärna tips på sorgilaste filmerna ni kommer på!

Jag tror att jag grät mig igenom hela "allt för min syster". Det var hemskt men jag kunde inte sluta titta. Usch.

Jag har haft svårt att gråta. Jag har haft en uppväxt som lett till att jag istället stängde av.
Men efter terapi x antal år lärde jag mig både känna och den också komma förbi blockeringen jag hade och kan idag gråta.
Jag är idag ganska lättrörd när det gäller andras sorger eller vackra historier etc. Då kan jag lätt bli tårögd.
Men för egen del gråter jag sällan.

Jag var dock till en akupunktör i somras som förvarnade mig om att jag kunde börja gråta för hon skulle släppa på lite saker i mig.
"Jaja" tänkte jag. Jag gråter inte bland folk jag inte känner eller utan anledning.
Men tårarna bara sprutade! Jag blev otroligt förvånad. Jag grinade till och från i ca 3 dagar.
Min sambo skojade om att mitt indian-namn var "Darrande läppen".
Efter det kände jag mig 10 kg lättare.
Jag tror dock få akupunktörer är lika duktiga som denna. Men det kan vara ett tips.
För mig ett helt absurbt sådant. Men på mig hade det enorm effekt.
Läskigt och jävligt bra på en gång.

Akupunktur, i vilket syfte var du där? För att släppa på känslor? Det låter heltskumt. Det hade varit spännande att prova dock. Berätta mer!

 

[Lipperta]

Jag gråter lätt. Arg, ledsen, glad, irriterad. Det måste bara var nog många känslor.
Jag grät när hästjäveln inte ville gå över en vattenpöl, eller när pållan lägger mulen på axeln. När pojkvännen är sjukt gullig eller när han är jobig och irriterande. När jag ser en späckhuggare jaga en säl Samt allt som har att göra med hundar som måste avlivas.
Dock är jag ganska bra på att vara stark och tuff i huvudet om jag måste. Ex häst måste akut avlivas eller när någon i familjen berättar att de fått obotlig cancer. Sen går jag hem och grinar ögonen ur mig.

 

[tuaphua]

Jag tror att jag grät mig igenom hela "allt för min syster". Det var hemskt men jag kunde inte sluta titta. Usch.


Akupunktur, i vilket syfte var du där? För att släppa på känslor? Det låter heltskumt. Det hade varit spännande att prova dock. Berätta mer!

Jag var där för att jag blev dittjatad och ville få tyst på den som ville ha dit mig.
Jag har en whiplash, fibromyalgi, sömnproblem och sköldkörtelproblem bla. Så det var för det jag gick dit.

Just den här akupunktören är väldigt välutbildad och erkänd tydligen.
Jag har fått akupunktur förr av flera olika. Det var mer "jaha?". Någon blev jag trött av direkt efter. Men inget mer.

Så det måste göras med skicklighet för att ge sån stor effekt.
Man fick riktiga häx-vibbar av det hon sa om mig och mina problem. Man tycker inte hon skulle kunna veta sånt bara genom att ta puls och känna på en.
Men hon sa samma saker som min läkare gjort baserat på blodprov, hälsoundersökningar etc.

 

[Amha]

Jag var där för att jag blev dittjatad och ville få tyst på den som ville ha dit mig.
Jag har en whiplash, fibromyalgi, sömnproblem och sköldkörtelproblem bla. Så det var för det jag gick dit.

Just den här akupunktören är väldigt välutbildad och erkänd tydligen.
Jag har fått akupunktur förr av flera olika. Det var mer "jaha?". Någon blev jag trött av direkt efter. Men inget mer.

Så det måste göras med skicklighet för att ge sån stor effekt.
Man fick riktiga häx-vibbar av det hon sa om mig och mina problem. Man tycker inte hon skulle kunna veta sånt bara genom att ta puls och känna på en.
Men hon sa samma saker som min läkare gjort baserat på blodprov, hälsoundersökningar etc.

Läbbigt. Vi bor ju i samma län. Det vore intressant att prova själv och kanske även skicka dit karln och se om man får samma känsla men som sagt, läbbigt.

 

[tuaphua]

Läbbigt. Vi bor ju i samma län. Det vore intressant att prova själv och kanske även skicka dit karln och se om man får samma känsla men som sagt, läbbigt.

Om det är Sörmland så rekommenderar jag varmt henne. Finns i Trosa och Nyköping.

Helt otroligt häftig kvinna öht. Mäktig upplevelse!

 

[tigerflicka]

Jag grät igår! Första gången på flera år. Började med att titta på en film som jag läst att det var gråtvarning på, fick en tår i ögat av den. Fortsatte med att lyssna på en sorglig låt och sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Grät hela kvällen, lagom när jag trodde jag var klar började jag igen. Skönt och obehagligt på samma gång. När jag vaknade idag såg jag ut som en alien som hackat lök...

 

[Efwa]

Det händer att jag reagerar med att gråta efter en orgasm vilket känns lite konstigt. Jag är inte ledsen men ändå kommer gråten. Har någon annan varit med om samma?

Jadå, det har hänt några gånger. Det är en viss speciell sorts orgasm, för mig. Det händer väldigt sällan och är varken bättre eller sämre än någon annan sort. Bara annorlunda. Ingen sorg inblandad, inte lycka heller, bara.........konstig känsla.

 

[Efwa]

Annars är jag inte en storgråtare. Vet inte om det har med introvert personlighetsdrag eller inte.

Jag har t.ex väldigt svårt att förstå varför man gråter när man har ont eller när man gör sig illa. Det har nog aldrig hänt mig. Ont gör det givetvis, hur mycket som helst men gråta....nä, det händer inte. Nog fattar jag att det är normalare att göra det, dock.

Jag gråter till filmer och inte så sällan. Speciellt om de är duktiga på att få mig att relatera.

Annars kan jag nog i mitt vuxna liv (kanske även mitt unga liv) bara komma ihåg ett fåtal gånger jag gråtit. Men, det är ofta korta stunder och jag arbetar på ett annat sätt. Kanske är det för att det inte är befriande för mig att gråta? Jag känner inte att det är skönt att ha gråtit eller att det bearbetar något.

Jag vet att folk upplever mig som iskall och känslolös men så är givetvis inte fallet. Snarare tvärtom.
Men för att det inte kommer våta droppar ur ögonen betyder det inte att man inte känner något eller inte bearbetar saker. Bara att det inte sker på det sätt andra eller snarare de flesta gör, betyder ingenting.

Jag vet att en präst en gång var väldigt bekymrad över mig och en kollega på jobbet för att vi inte grät i sorgen efter en olycka där en kollega omkom. Men jag undrar om det inte är endast jag (förutom frun) som fortfarande tänker på honom ibland. Ler lite åt det vi skrattade åt och kommer ihåg jobb vi gjorde tillsammans.

Att känna och gråta behöver inte sitta ihop.

 

[athena_arabians]

Att inte gråta betyder givetvis inte att man inte känner något precis som att man gråter heller inte behöver betyda att man känner mer (jfr krokodiltårar). I mitt fall vet jag att jag inte grät pga att jag hade stängt av och det är ju inte bra.

 

[Efwa]

När jag vaknade idag såg jag ut som en alien som hackat lök...

Kan inte varit så himla snyggt!