- Svar: 3
- Visningar: 2 378
Jag hörde en kommentar om keratosis pilaris (=det hudproblem jag är drabbad av) i min funktionsmedicinska favorithälsopodd, och att hennes erfarenhet var att det ofta hängde ihop med glutenöverkänslighet och dåligt upptag av fetter och fettlösliga vitaminer. Det var nog första gången jag hörde någon nämna någonting om keratosis pilaris i hälsosammanhang!
Jag har lidit av kraftig keratosis pilaris över större delen av kroppen sedan jag var runt 5-7 år gammal. Det har varit ett av de hälsoproblem som jag har lidit allra mest av, framförallt mentalt. Jag har många gånger lovat dyrt och heligt att jag skulle göra VADSOMHELST för att en dag bli av med hudproblemen!
Jag har faktiskt inte tänkt tanken på att jag skulle kunna vara glutenöverkänslig. Jag testade en månad helt utan gluten för några år sedan i samband med en ”detox-månad” utan både gluten, alkohol, mejerier, stekt mat, mm, men tyckte inte att jag märkte någon skillnad sedan när jag införde gluten igen så jag drog slutsatsen att det inte var något jag led av.
Nu läser jag återigen lite om gluten och ser att de skriver att det kan ta upp till ett år för en tarm att helt läka ut efter glutenskador. Min ”detox-månad” kanske alltså inte är något säkert underlag.
Jag läser också att glutenöverkänslighet kan yttra sig som många olika symptom - förutom stökig tarm även bl a trötthet/orkeslöshet, svårigheter att ta upp näring, hudproblem, osteoporos, ledbesvär, dålig tandemalj, rinnande näsa, sköldkörtelpåverkan, menstruationsstörningar, mm.
OK, så där finns ju träffar på flera av mina hälsoproblem. Jag tänker också på läkaren som gav mig järntabletter och konstaterade att jag inte tog upp något järn av dem, och näringsmedicinaren som gav mig zinktabletter och konstaterade att jag inte tog upp något zink av dem. Så bevis på dåligt näringsupptag i tarmen finns också.
Det finns alltså en hel del indicier.
Jag har funderat en hel del på det här den sista tiden. Det finns flera olika sorters självtester för glutenintolerans (i väldigt olika prisklasser) som jag skulle kunna göra. Prisskillnaderna verkar bero på vad som testas och hur. I de dyrare testerna ingår även gentest och flera markörer. I de billigaste testerna ingår endast en markör. Hur stor träffsäkerhet det är på de olika testerna och i förhållande till varandra verkar dock vara svårt att bedöma bara genom en snabb överblick.
Kritiken som riktas mot testerna är att de kan ge falska positiva resultat. Och gör man egentester utan läkares inblandning så kan man inte få vidare undersökningar, t ex tunntarmsbiopsi, som vården använder för att fastställa celiaki. Det riktas också kritik mot självtesterna för att det behövs en läkares inblandning för att helt kunna bedöma och reda ut hälsoproblemen. Men själv har jag ju varit hos X antal olika läkare för mina hälsoproblem och konstaterat att det inte leder någonstans – jag får ingen hjälp därifrån. Det är ju därför jag har blivit min egen hälsodetektiv!
Även om jag idag inte undviker gluten, så äter jag idag en kost som är ganska sparsam på gluten. Jag äter havre dagligen (havre innehåller ju inte i sig själv gluten, men kan innehålla spår av gluten då det sambehandlas med vete), och råg och/eller vete kanske någon gång i veckan. Det är ytterst sällan jag äter vete som huvudingrediens (såsom pasta, lunchmacka, eller annan mjölmat) utan det blir nog mer som något tillbehör. Bröd av vete undviker jag för det mesta. Så jag kör ingen nolltolerans mot gluten, men som sagt – min kost idag är hyfsat glutensnål.
Den som ska göra ett glutenintoleranstest måste äta en kost innehållandes gluten för att testresultatet ska vara rättvisande. Men hur mycket gluten måste man äta? Räcker det med den mängd gluten jag äter idag? Kan det vara så att jag - om jag nu skulle vara glutenintolerant - producerar färre antikroppar om jag äter mindre gluten? Blir testet verkligen rättvisande om jag i dagsläget äter ganska lite gluten? Eller är det helt svart eller vitt, på eller av, glutenintolerant eller inte? Jag har sett uppgifter om att om man inte äter gluten alls behöver man pressa i sig en massa vetegluten under kanske några månaders tid för att det ska synas på testet. Men i mitt fall vet jag alltså inte om det är nödvändigt eller ej.
En annan osäkerhetsfaktor med ett negativt besked är NCGS – Non coeliac gluten sensitivity – som innebär att man kan få hälsoproblem av gluten utan att ha antikroppar eller skador på tarmluddet. Runt NCGS finns många oklarheter, men den korrekta gången som jag har förstått det är att man först ska utesluta celiaki och veteallergi, sedan prova att utesluta gluten ur kosten, och om hälsoproblemen då blir bättre kan man misstänka NCGS.
Mitt mål i det här fallet är att jag skulle vilja göra allt jag kan för att bli av med mitt hudproblem (och om det för med sig förbättringar av hälsan på andra områden så skulle jag förstås bara bli ännu gladare). Om det stämmer att det kan vara glutenintoleransinducerat så vill jag vända på varenda sten för att ta reda på om det är så eller ej. Och OM jag nu skulle vara glutenintolerant men fortsätter att äta gluten, så kan det innebära även andra hälsorisker i längden. Och det känns ju dumt!
Men som det är nu vet jag inte om det känns som någon mening med att göra ett självtest. För jag vet faktiskt inte om jag skulle bli så mycket klokare... Blir det ett positivt resultat så kan jag väl trots allt vara hyfsat säker på att jag är glutenintolerant, men det är inte 100%-igt säkert och jag kommer inte att veta om min tarm är skadad eller ej. Blir det ett negativt resultat så vet jag inte om det kanske beror på att jag äter ”för lite” gluten som det är idag, eller om jag kanske lider av NCGS istället....
Ett alternativ skulle kunna vara att jag testar att äta glutenfritt under ett år, för att se om jag får några positiva hälsoeffekter av det. Men här känner jag mig lite stönig – jag VILL verkligen inte äta glutenfritt! Det känns så SJUKT jobbigt att behöva mecka med någon specialkost (om jag inte absolut måste, förstås)! Gluten är det ju så himla noga med också att man verkligen inte får i sig ens det minsta lilla. Och jag är egentligen lite anti mot att utesluta saker ur kosten. Ibland kan man ju skapa överkänslighet genom att utesluta en belastning... Jag vet inte om detta även gäller gluten, men tänk om det gör det? Dvs att om jag helt undviker gluten under ett års tid, så kan jag när jag inför gluten igen kanske ha blivit överkänslig mot det, och så skapar det ännu mer hälsoproblem... Och det vill jag såklart inte riskera!
Jag äter redan idag visserligen inte kött, men jag äter fisk/skaldjur, och jag kan om det kniper faktiskt äta kött utan att må dåligt av det (jag har testat). Det verkar som att mina köttnedbrytningsenzymer (som kan försvinna om man helt slutar äta kött och då göra att man mår dåligt om man då skulle få för sig att börja med kött igen) hålls vid liv av att jag äter fisk ibland. Det känner jag mig nöjd med!
MEN!... – om jag bara fortsätter äta som jag gör idag, så kommer antagligen min hud att fortsätta se ut som den gör idag, och jag kommer aldrig få veta om gluten är en bov i dramat eller inte...
Tänk vad skönt om jag hade vetat hur jag skulle göra!...
Jag har lidit av kraftig keratosis pilaris över större delen av kroppen sedan jag var runt 5-7 år gammal. Det har varit ett av de hälsoproblem som jag har lidit allra mest av, framförallt mentalt. Jag har många gånger lovat dyrt och heligt att jag skulle göra VADSOMHELST för att en dag bli av med hudproblemen!
Jag har faktiskt inte tänkt tanken på att jag skulle kunna vara glutenöverkänslig. Jag testade en månad helt utan gluten för några år sedan i samband med en ”detox-månad” utan både gluten, alkohol, mejerier, stekt mat, mm, men tyckte inte att jag märkte någon skillnad sedan när jag införde gluten igen så jag drog slutsatsen att det inte var något jag led av.
Nu läser jag återigen lite om gluten och ser att de skriver att det kan ta upp till ett år för en tarm att helt läka ut efter glutenskador. Min ”detox-månad” kanske alltså inte är något säkert underlag.
Jag läser också att glutenöverkänslighet kan yttra sig som många olika symptom - förutom stökig tarm även bl a trötthet/orkeslöshet, svårigheter att ta upp näring, hudproblem, osteoporos, ledbesvär, dålig tandemalj, rinnande näsa, sköldkörtelpåverkan, menstruationsstörningar, mm.
OK, så där finns ju träffar på flera av mina hälsoproblem. Jag tänker också på läkaren som gav mig järntabletter och konstaterade att jag inte tog upp något järn av dem, och näringsmedicinaren som gav mig zinktabletter och konstaterade att jag inte tog upp något zink av dem. Så bevis på dåligt näringsupptag i tarmen finns också.
Det finns alltså en hel del indicier.
Jag har funderat en hel del på det här den sista tiden. Det finns flera olika sorters självtester för glutenintolerans (i väldigt olika prisklasser) som jag skulle kunna göra. Prisskillnaderna verkar bero på vad som testas och hur. I de dyrare testerna ingår även gentest och flera markörer. I de billigaste testerna ingår endast en markör. Hur stor träffsäkerhet det är på de olika testerna och i förhållande till varandra verkar dock vara svårt att bedöma bara genom en snabb överblick.
Kritiken som riktas mot testerna är att de kan ge falska positiva resultat. Och gör man egentester utan läkares inblandning så kan man inte få vidare undersökningar, t ex tunntarmsbiopsi, som vården använder för att fastställa celiaki. Det riktas också kritik mot självtesterna för att det behövs en läkares inblandning för att helt kunna bedöma och reda ut hälsoproblemen. Men själv har jag ju varit hos X antal olika läkare för mina hälsoproblem och konstaterat att det inte leder någonstans – jag får ingen hjälp därifrån. Det är ju därför jag har blivit min egen hälsodetektiv!
Även om jag idag inte undviker gluten, så äter jag idag en kost som är ganska sparsam på gluten. Jag äter havre dagligen (havre innehåller ju inte i sig själv gluten, men kan innehålla spår av gluten då det sambehandlas med vete), och råg och/eller vete kanske någon gång i veckan. Det är ytterst sällan jag äter vete som huvudingrediens (såsom pasta, lunchmacka, eller annan mjölmat) utan det blir nog mer som något tillbehör. Bröd av vete undviker jag för det mesta. Så jag kör ingen nolltolerans mot gluten, men som sagt – min kost idag är hyfsat glutensnål.
Den som ska göra ett glutenintoleranstest måste äta en kost innehållandes gluten för att testresultatet ska vara rättvisande. Men hur mycket gluten måste man äta? Räcker det med den mängd gluten jag äter idag? Kan det vara så att jag - om jag nu skulle vara glutenintolerant - producerar färre antikroppar om jag äter mindre gluten? Blir testet verkligen rättvisande om jag i dagsläget äter ganska lite gluten? Eller är det helt svart eller vitt, på eller av, glutenintolerant eller inte? Jag har sett uppgifter om att om man inte äter gluten alls behöver man pressa i sig en massa vetegluten under kanske några månaders tid för att det ska synas på testet. Men i mitt fall vet jag alltså inte om det är nödvändigt eller ej.
En annan osäkerhetsfaktor med ett negativt besked är NCGS – Non coeliac gluten sensitivity – som innebär att man kan få hälsoproblem av gluten utan att ha antikroppar eller skador på tarmluddet. Runt NCGS finns många oklarheter, men den korrekta gången som jag har förstått det är att man först ska utesluta celiaki och veteallergi, sedan prova att utesluta gluten ur kosten, och om hälsoproblemen då blir bättre kan man misstänka NCGS.
Mitt mål i det här fallet är att jag skulle vilja göra allt jag kan för att bli av med mitt hudproblem (och om det för med sig förbättringar av hälsan på andra områden så skulle jag förstås bara bli ännu gladare). Om det stämmer att det kan vara glutenintoleransinducerat så vill jag vända på varenda sten för att ta reda på om det är så eller ej. Och OM jag nu skulle vara glutenintolerant men fortsätter att äta gluten, så kan det innebära även andra hälsorisker i längden. Och det känns ju dumt!
Men som det är nu vet jag inte om det känns som någon mening med att göra ett självtest. För jag vet faktiskt inte om jag skulle bli så mycket klokare... Blir det ett positivt resultat så kan jag väl trots allt vara hyfsat säker på att jag är glutenintolerant, men det är inte 100%-igt säkert och jag kommer inte att veta om min tarm är skadad eller ej. Blir det ett negativt resultat så vet jag inte om det kanske beror på att jag äter ”för lite” gluten som det är idag, eller om jag kanske lider av NCGS istället....
Ett alternativ skulle kunna vara att jag testar att äta glutenfritt under ett år, för att se om jag får några positiva hälsoeffekter av det. Men här känner jag mig lite stönig – jag VILL verkligen inte äta glutenfritt! Det känns så SJUKT jobbigt att behöva mecka med någon specialkost (om jag inte absolut måste, förstås)! Gluten är det ju så himla noga med också att man verkligen inte får i sig ens det minsta lilla. Och jag är egentligen lite anti mot att utesluta saker ur kosten. Ibland kan man ju skapa överkänslighet genom att utesluta en belastning... Jag vet inte om detta även gäller gluten, men tänk om det gör det? Dvs att om jag helt undviker gluten under ett års tid, så kan jag när jag inför gluten igen kanske ha blivit överkänslig mot det, och så skapar det ännu mer hälsoproblem... Och det vill jag såklart inte riskera!
Jag äter redan idag visserligen inte kött, men jag äter fisk/skaldjur, och jag kan om det kniper faktiskt äta kött utan att må dåligt av det (jag har testat). Det verkar som att mina köttnedbrytningsenzymer (som kan försvinna om man helt slutar äta kött och då göra att man mår dåligt om man då skulle få för sig att börja med kött igen) hålls vid liv av att jag äter fisk ibland. Det känner jag mig nöjd med!
MEN!... – om jag bara fortsätter äta som jag gör idag, så kommer antagligen min hud att fortsätta se ut som den gör idag, och jag kommer aldrig få veta om gluten är en bov i dramat eller inte...
Tänk vad skönt om jag hade vetat hur jag skulle göra!...
