gul_zebra
Trådstartare
Gudrun har varit rädd för mig sen jag köpte honom i december. Fick panik bara jag petade på honom, skadade, pep, fick diarrée... Så jag har försökt jobba extra med honom, men utan framgång.
Tills nu!
Skulle fota råttorna idag och tänkte att iom att Gudrun ska flytta till ny ägare på söndag (var tänkt att han skulle omplaceras pga bråk mellan honom och Frasse) så SKA jag lyckas knäppa kort på honom. Så jag sätter honom på min säng och tar risken att han skiter ner den totalt, för foton ska jag ha. Men se! Han är helt plötsligt inte alls rädd av sig. Skakade inte, pep inte, sket inte, ingenting. Vågade tom komma och nafsa lite på mitt finger och klättra upp på min axel! Visst var han lite stel och på sin vakt, men ändå liksom! Aldrig har man varit så glad...
Så nu har jag bestämt att han stannar här. Jag får skaffa en kompis åt honom om han inte kan flytta in hos pojkarna igen (eller om kanske Rex vill göra ett undantag? *naiv*) och så stannar han här. Glöm att jag tänker låta honom flytta nu liksom!
Gosh vad glad jag blev idag!
Tills nu!
Skulle fota råttorna idag och tänkte att iom att Gudrun ska flytta till ny ägare på söndag (var tänkt att han skulle omplaceras pga bråk mellan honom och Frasse) så SKA jag lyckas knäppa kort på honom. Så jag sätter honom på min säng och tar risken att han skiter ner den totalt, för foton ska jag ha. Men se! Han är helt plötsligt inte alls rädd av sig. Skakade inte, pep inte, sket inte, ingenting. Vågade tom komma och nafsa lite på mitt finger och klättra upp på min axel! Visst var han lite stel och på sin vakt, men ändå liksom! Aldrig har man varit så glad...
Så nu har jag bestämt att han stannar här. Jag får skaffa en kompis åt honom om han inte kan flytta in hos pojkarna igen (eller om kanske Rex vill göra ett undantag? *naiv*) och så stannar han här. Glöm att jag tänker låta honom flytta nu liksom!
Gosh vad glad jag blev idag!
