GladaDressyrHoppan
Trådstartare
Hej!
Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås)
Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig häst som jag har hand om
Lite backstory
I strax över åtta år har jag varit engagerad i en gård, där vi hjälps åt och delar ansvaret över 3 ponnyer. Man har sina skötardagar där man ansvarar för fodring, mockning, skötsel och stimulans av hästen man har hand om.
Jag började med en liten shettiskorsning som jag red i fem år och som jag lärde mig tillslut. Lite knepig att rida för mig som var så liten och osäker i början men snäll som karamell att ha att göra med.
Hon gav mig allt självförtroende efter ridskolan och var min bästa vän i flera år.
Sedan gick jag så småningom över till stallets c ponny när jag blivit för lång.
Denna c ponnyn var lite speciell, stack gärna i skogen men det var alltid med glimten i ögat och jag gillar ju att rida fort. Hon bockade gärna på ridbanan men det var på en väldigt hanterbar nivå och inget som skrämde mig särskilt. Fick trots detta många fina dagar på långa tyglar i skogen.
Det bestämdes efter ett tag att vi skulle skaffa en ny c ponny till gården, jag har fattat det som att det var för att vi fick något bidrag till nya hästar då D ponnyn hade fått större hälsoproblem och även C ponnyn började bli till åren. Jag blev jätteledsen såklart, C ponnyn, vi kan kalla den Misty var väldigt pigg för sin ålder hon och jag fungerade bra tillsammans. Nu till problemet.
När den nya ponnyn kom, "Fia" fungerade allt runt henne ganska bra. Hon hade fint steg och var otroligt söt och snäll i hanteringen i början. Alla älskade henne och jag tog mig tid att lära känna henne så mycket som möjligt i boxen samtidigt som jag pysslade med henne. Första gången jag märkte att något var fel var när jag skulle kratsa hovarna och hon verkligen inte ville lyfta hovarna, det har man ju varit med om förr
Gjorde som jag brukade, smackade, och lutade mig mot henne och bad henne snällt att lyfta hoven. <gick inte
Tog säkert 10 minuter innan jag gav upp, fick med mycket om och men upp ena bakhoven, kratsade snabbt och berömde sedan med godis men jag var fortfarande lite bekymrad. Det var bara andra gången jag hade henne och i början hade det fungerat bra med både fram och bak. Det enda jag märkt då var att hon var lite stel i vänster fram.
Hovarna gick nu lite upp och ner. Men oftast gick det inte alls. Tog hjälp av en vuxen i stallet som har ganska bra pli på hästarna två gånger och hon lyckades med att dra upp en hov några gånger då det verkligen inte gick för mig.
Just som jag tänkt börja rida henne så smått fick jag höra att hon börjat kasta av folk.
Detta hände både med och utan sadel, i både skogen och på ridbanan. Lätt ju väldigt oroväckande även om hon bara skulle testade oss.
Pratade med hennes andra skötare och en tjej som är rätt så van hade blivit avslängd två gånger under ett ridpass så är det att hon testar ryttare så är det väldigt grovt.
Det bokades in ett veterinär besök och det visade sig att "Fia" hade ömma muskler. Ingen inflammation vad det verkar som utan bara stel. Alltså har hon inte ridits på minst 3 månader. (Hon går nu på metacam och får laserterapi, när hon får den verkar hon så avslappnad men bara någon dag efter att veterinären åkt kommer symptomen tillbaka och det blir nästan värre med tiden.
Ett antal skötare har slutat då de tycker att hon är obehaglig då hon håller på och sparkar när man tar hovarna. Det märks tydligt att hon inte passar sig kring barn.
Hon är extremt ryckig i sina rörelser, rädd för allt och alla som inte känner henne. Och så sjukt svår ibland, hon kan liksom stanna mitt ute i skogen och få för sig att nu ska hon inte gå mera, i början gick det med draghjälp men nu går det inte längre. Hon står bara på box för tillfället då hon blir sparkad i hagen av de andra hästarna och det är en del av anledningen till att hon fick ont från första början. Jag har antytt att hon kanske kunde gå själv om man delar av hagen.
Men näh det går inte för sig, istället ska alla hästarna som ju är vana att gå på lösdrift släpas in om kvällarna och nu är alla helt odrägliga och understimulerade.
Droppen för mig och mamma var när vi skulle hämta in henne från hagen och hon vände sig om och sparkade mot mig när jag skulle sätta på grimman. Gick verkligen inte att fånga henne. Detta gjorde mig så sjukt irriterad då stallchefen vet att hon var misskött som ung och hon tycker att det är jobbigt med grimman men då hade det det beslutats att hon skulle sluta ha grimma i hagen trots att det inte fanns någon anledning. I vår hage finns ingenting att skada sig på och hon har aldrig visat tendenser på att försöka få av den.
Jag är så fruktansvärt trött på detta nu och känner själv att det är en fara för min säkerhet att försöka hantera denna ponny. Det funkar liksom inte när jag inte får komma in i boxen utan att hon sparkar. En helg fick jag och kvinnan som hade hand om den stora ponnyn inte in henne i stallet. Då antydde stallägaren att "så är ponnyer" hon tjurar bara.
Fattar hon inte att ponnyn är rädd och extremt besvärad psykiskt! Jag vill nu lämna över henne till de vuxna som finns i stallet och som är duktiga på sånt här. Min mamma skulle kunna klassas som hästvan men rider inte själv och är absolut ingen expert. Och jag själv känner att jag liksom inte klarar av det riktigt. Jag tycker själv att jag är ganska cool kring hästar men har respekt för att det är stora djur.
Det som är jobbigt är att det känns samtidigt fel att sluta på något sätt. Trots att jag har noll respekt kvar för stallchefen och inte tror att det kommer lösa sig. Vad tycker ni, ska jag se det som en utmaning eller ska jag säga upp mig från det här medans stämningen är god?
Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås)
Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig häst som jag har hand om
Lite backstory
I strax över åtta år har jag varit engagerad i en gård, där vi hjälps åt och delar ansvaret över 3 ponnyer. Man har sina skötardagar där man ansvarar för fodring, mockning, skötsel och stimulans av hästen man har hand om.
Jag började med en liten shettiskorsning som jag red i fem år och som jag lärde mig tillslut. Lite knepig att rida för mig som var så liten och osäker i början men snäll som karamell att ha att göra med.
Hon gav mig allt självförtroende efter ridskolan och var min bästa vän i flera år.
Sedan gick jag så småningom över till stallets c ponny när jag blivit för lång.
Denna c ponnyn var lite speciell, stack gärna i skogen men det var alltid med glimten i ögat och jag gillar ju att rida fort. Hon bockade gärna på ridbanan men det var på en väldigt hanterbar nivå och inget som skrämde mig särskilt. Fick trots detta många fina dagar på långa tyglar i skogen.
Det bestämdes efter ett tag att vi skulle skaffa en ny c ponny till gården, jag har fattat det som att det var för att vi fick något bidrag till nya hästar då D ponnyn hade fått större hälsoproblem och även C ponnyn började bli till åren. Jag blev jätteledsen såklart, C ponnyn, vi kan kalla den Misty var väldigt pigg för sin ålder hon och jag fungerade bra tillsammans. Nu till problemet.
När den nya ponnyn kom, "Fia" fungerade allt runt henne ganska bra. Hon hade fint steg och var otroligt söt och snäll i hanteringen i början. Alla älskade henne och jag tog mig tid att lära känna henne så mycket som möjligt i boxen samtidigt som jag pysslade med henne. Första gången jag märkte att något var fel var när jag skulle kratsa hovarna och hon verkligen inte ville lyfta hovarna, det har man ju varit med om förr
Gjorde som jag brukade, smackade, och lutade mig mot henne och bad henne snällt att lyfta hoven. <gick inte
Tog säkert 10 minuter innan jag gav upp, fick med mycket om och men upp ena bakhoven, kratsade snabbt och berömde sedan med godis men jag var fortfarande lite bekymrad. Det var bara andra gången jag hade henne och i början hade det fungerat bra med både fram och bak. Det enda jag märkt då var att hon var lite stel i vänster fram.
Hovarna gick nu lite upp och ner. Men oftast gick det inte alls. Tog hjälp av en vuxen i stallet som har ganska bra pli på hästarna två gånger och hon lyckades med att dra upp en hov några gånger då det verkligen inte gick för mig.
Just som jag tänkt börja rida henne så smått fick jag höra att hon börjat kasta av folk.
Detta hände både med och utan sadel, i både skogen och på ridbanan. Lätt ju väldigt oroväckande även om hon bara skulle testade oss.
Pratade med hennes andra skötare och en tjej som är rätt så van hade blivit avslängd två gånger under ett ridpass så är det att hon testar ryttare så är det väldigt grovt.
Det bokades in ett veterinär besök och det visade sig att "Fia" hade ömma muskler. Ingen inflammation vad det verkar som utan bara stel. Alltså har hon inte ridits på minst 3 månader. (Hon går nu på metacam och får laserterapi, när hon får den verkar hon så avslappnad men bara någon dag efter att veterinären åkt kommer symptomen tillbaka och det blir nästan värre med tiden.
Ett antal skötare har slutat då de tycker att hon är obehaglig då hon håller på och sparkar när man tar hovarna. Det märks tydligt att hon inte passar sig kring barn.
Hon är extremt ryckig i sina rörelser, rädd för allt och alla som inte känner henne. Och så sjukt svår ibland, hon kan liksom stanna mitt ute i skogen och få för sig att nu ska hon inte gå mera, i början gick det med draghjälp men nu går det inte längre. Hon står bara på box för tillfället då hon blir sparkad i hagen av de andra hästarna och det är en del av anledningen till att hon fick ont från första början. Jag har antytt att hon kanske kunde gå själv om man delar av hagen.
Men näh det går inte för sig, istället ska alla hästarna som ju är vana att gå på lösdrift släpas in om kvällarna och nu är alla helt odrägliga och understimulerade.
Droppen för mig och mamma var när vi skulle hämta in henne från hagen och hon vände sig om och sparkade mot mig när jag skulle sätta på grimman. Gick verkligen inte att fånga henne. Detta gjorde mig så sjukt irriterad då stallchefen vet att hon var misskött som ung och hon tycker att det är jobbigt med grimman
men då hade det det beslutats att hon skulle sluta ha grimma i hagen trots att det inte fanns någon anledning. I vår hage finns ingenting att skada sig på och hon har aldrig visat tendenser på att försöka få av den. Jag är så fruktansvärt trött på detta nu och känner själv att det är en fara för min säkerhet att försöka hantera denna ponny. Det funkar liksom inte när jag inte får komma in i boxen utan att hon sparkar. En helg fick jag och kvinnan som hade hand om den stora ponnyn inte in henne i stallet. Då antydde stallägaren att "så är ponnyer" hon tjurar bara.
Fattar hon inte att ponnyn är rädd och extremt besvärad psykiskt! Jag vill nu lämna över henne till de vuxna som finns i stallet och som är duktiga på sånt här. Min mamma skulle kunna klassas som hästvan men rider inte själv och är absolut ingen expert. Och jag själv känner att jag liksom inte klarar av det riktigt. Jag tycker själv att jag är ganska cool kring hästar men har respekt för att det är stora djur.
Det som är jobbigt är att det känns samtidigt fel att sluta på något sätt. Trots att jag har noll respekt kvar för stallchefen och inte tror att det kommer lösa sig. Vad tycker ni, ska jag se det som en utmaning eller ska jag säga upp mig från det här medans stämningen är god?
