Ge oss naturen tillbaka - SVT

[Lillgrådis]

Jag tittade med stort intresse på första avsnittet av detta program om ett samhälle på Nordjylland som valt att bruka gemensamma krafter i arbetet med att bevara biologisk mångfald. Låta de bevuxna ytorna i rondellerna växa, så "ogräsblommor"/örter på privata och offentliga ytor, riva upp den gröna asfalten med kortklippta gräsmattor i trädgårdar etc. - och annars våga låta de privata gräsmattorna växa med bara klippta gångar. Allt under ledning av "bonderöven"/100 % bonde-Frank.

Inga nya insikter att det behövs, men spännande att följa ett helt samhälles försök att jobba mot gemensamma mål. Men det är retligt ändå att det ska krypa så i mig, hur oordnat och slafsigt jag tycker det ser ut när gräsmattan är lite eller mycket vildvuxen. Och samtidigt borde det ju gå att lära sig att låta det bero, prioritera att titta mer efter de små insekterna och örterna, de är ju ofta jättevackra i sig när man inte jäktar förbi utan tar sig tid att titta på dem på riktigt. Kan ju inte neka till att det skulle göra ont i mig att välja bort dahlior och liljor och rosor också. Men det går ju att ha lite av varje, förstås!

Kan verkligen inte påstå att jag har en superstrikt skött tomt men funderar ändå på om jag skulle "våga" släppa lite mer medvetet på kontrollen. Vad tror ni, skulle det kunna bli en trend här - våga vägra klippa? Vågar ni själva vägra klippa och har kommit över den där störningen över att det ser slarvigt ut? Och har era kommuner blivit "vildare"?

 

[bettysmatte]

Jag vill gärna ha det något sånär prydligt och klippt precis runt huset. Sedan får det gärna växa vilt i hörnen ! Min kommun lämnade en rondell oklippt i sommar - för binas skull. Tyvärr var skylten som berättade om orsaken pytteliten, och det tog mig en evighet att fatta varför det såg ut som det gjorde. De hade nog vunnit på att sätta någon större skylt som informerade om vad meningen var!

 

[Lillgrådis]

Jag vill gärna ha det något sånär prydligt och klippt precis runt huset. Sedan får det gärna växa vilt i hörnen ! Min kommun lämnade en rondell oklippt i sommar - för binas skull. Tyvärr var skylten som berättade om orsaken pytteliten, och det tog mig en evighet att fatta varför det såg ut som det gjorde. De hade nog vunnit på att sätta någon större skylt som informerade om vad meningen var!

Noterade problemet med små skyltar i programmet också - en ganska snabbt vunnen insikt när gräset får växa att "aha! den kunde ha varit lite större/suttit lite högre upp".

 

[Fraggel_Tess]

Jag tittade med stort intresse på första avsnittet av detta program om ett samhälle på Nordjylland som valt att bruka gemensamma krafter i arbetet med att bevara biologisk mångfald. Låta de bevuxna ytorna i rondellerna växa, så "ogräsblommor"/örter på privata och offentliga ytor, riva upp den gröna asfalten med kortklippta gräsmattor i trädgårdar etc. - och annars våga låta de privata gräsmattorna växa med bara klippta gångar. Allt under ledning av "bonderöven"/100 % bonde-Frank.

Inga nya insikter att det behövs, men spännande att följa ett helt samhälles försök att jobba mot gemensamma mål. Men det är retligt ändå att det ska krypa så i mig, hur oordnat och slafsigt jag tycker det ser ut när gräsmattan är lite eller mycket vildvuxen. Och samtidigt borde det ju gå att lära sig att låta det bero, prioritera att titta mer efter de små insekterna och örterna, de är ju ofta jättevackra i sig när man inte jäktar förbi utan tar sig tid att titta på dem på riktigt. Kan ju inte neka till att det skulle göra ont i mig att välja bort dahlior och liljor och rosor också. Men det går ju att ha lite av varje, förstås!

Kan verkligen inte påstå att jag har en superstrikt skött tomt men funderar ändå på om jag skulle "våga" släppa lite mer medvetet på kontrollen. Vad tror ni, skulle det kunna bli en trend här - våga vägra klippa? Vågar ni själva vägra klippa och har kommit över den där störningen över att det ser slarvigt ut? Och har era kommuner blivit "vildare"?

Vi har en gigantisk gräsmatta, men vi kompenserar med ha grävt en rejäl damm vilket gynnar många insekter/grodor/salamandrar. Dessutom planterar jag mycket växter som ska gynna just bi/humlor/fjärilar mm. I år har vi varit invaderade av fjärilar och trollsländor aldrig varit med om så många någonsin.

 

[Stefffie]

Jag tittade med stort intresse på första avsnittet av detta program om ett samhälle på Nordjylland som valt att bruka gemensamma krafter i arbetet med att bevara biologisk mångfald. Låta de bevuxna ytorna i rondellerna växa, så "ogräsblommor"/örter på privata och offentliga ytor, riva upp den gröna asfalten med kortklippta gräsmattor i trädgårdar etc. - och annars våga låta de privata gräsmattorna växa med bara klippta gångar. Allt under ledning av "bonderöven"/100 % bonde-Frank.

Inga nya insikter att det behövs, men spännande att följa ett helt samhälles försök att jobba mot gemensamma mål. Men det är retligt ändå att det ska krypa så i mig, hur oordnat och slafsigt jag tycker det ser ut när gräsmattan är lite eller mycket vildvuxen. Och samtidigt borde det ju gå att lära sig att låta det bero, prioritera att titta mer efter de små insekterna och örterna, de är ju ofta jättevackra i sig när man inte jäktar förbi utan tar sig tid att titta på dem på riktigt. Kan ju inte neka till att det skulle göra ont i mig att välja bort dahlior och liljor och rosor också. Men det går ju att ha lite av varje, förstås!

Kan verkligen inte påstå att jag har en superstrikt skött tomt men funderar ändå på om jag skulle "våga" släppa lite mer medvetet på kontrollen. Vad tror ni, skulle det kunna bli en trend här - våga vägra klippa? Vågar ni själva vägra klippa och har kommit över den där störningen över att det ser slarvigt ut? Och har era kommuner blivit "vildare"?

Nu bor jag i lagenhet, men far jag nagonsin tomt sa kommer den absolut att ha "Ängstil", med langre gras och vildblommor och daligt trimmade buskar - tycket det ar en jattefin estetik och tycker tvartom att golfbanemattor ser fula, plastiga och trakiga ut

 

[Hazel]

min trädgård räknas nog av många som vildvuxen, och helst skulle jag va helt utan gräsmatta men jag är inte där än. Men trots att jag har både robotgräsklippare, dahlior och rosor så finns det också plats till att det blommar 3 olika sorters blommor i omgångar i min gräsmatta bland annat liten blåklocka. Det finns växter till insekterna alla säsonger och det finns gott om vilda hörn med nässlor. Jag ser dock inte min trädgård som vild, jag ser den som mjuk. Jag vill inte ha en massa hårda ytor och vassa kanter jag vill ha något som är vilsamt och följsamt. I min dahliarabatt har jag planterat massor av veronika som är överfulla av humlor varje år, det finns plats till alla helt enkelt

 

[Mia_R]

Jag har garanterat slarvigt klippt gräsmatta och mycket ogräs som växer här och där.
Till viss del försöker jag tänka på insekterna och ordna så de har vatten, komposthögar och gammalt murket trä att leva i och bygga bon men jag borde göra mer. Tyvärr så frodas även fästingarna i högt gräs. Jag försöker tänka på insekterna när jag planterar växter och sår, det växer rätt mycket brännässlor som jag nu rensar bort runt huset för att göra det mindre bekvämt för råttor, som också gillar högt gräs.

Jag får försöka hålla det mer tuktat nära huset och mer vildvuxet längre ifrån, kruxet är bara att det måste klippas ibland för det slyar igen blixtsnabbt av självsådda körsbär och andra fruktträd + en massa rotskott, så vill jag inte ha en skog inom en nära framtid på tomten måste iaf delar av gräsmattan hållas efter.

 

[Sleepy]

Vågar ni själva vägra klippa och har kommit över den där störningen över att det ser slarvigt ut?

Absolut. Det är ju min trädgård; jag bestämmer. På våren är min gräsmatta överfull av blommor och örter. Så småningom släpper jag in hästarna, som klipper selektivt; mycket bra. När jag väl klipper så lämnar jag "öar" där det blommar som mest. Klipparen brukar komma fram när första ormen dyker upp. Har i övrigt massor med sånt som uppskattas av humlor och bin och det finns alltid vatten i fågelbaden. Jag vill att alla ska trivas här.

 

[Nahar]

Jag har klippt ett par meter ut från huset och lite runt vändplatsen. Resten tar jag med lien, och nog tycker jag att det ser prydligare och prydligare ut. Vildäng ser mycket bättre ut än förvuxen gräsmatta

 

[tanten]

Jag har garanterat slarvigt klippt gräsmatta och mycket ogräs som växer här och där.
Till viss del försöker jag tänka på insekterna och ordna så de har vatten, komposthögar och gammalt murket trä att leva i och bygga bon men jag borde göra mer. Tyvärr så frodas även fästingarna i högt gräs. Jag försöker tänka på insekterna när jag planterar växter och sår, det växer rätt mycket brännässlor som jag nu rensar bort runt huset för att göra det mindre bekvämt för råttor, som också gillar högt gräs.

Jag får försöka hålla det mer tuktat nära huset och mer vildvuxet längre ifrån, kruxet är bara att det måste klippas ibland för det slyar igen blixtsnabbt av självsådda körsbär och andra fruktträd + en massa rotskott, så vill jag inte ha en skog inom en nära framtid på tomten måste iaf delar av gräsmattan hållas efter.

Ungefär som här då.

Min tomt är en plätt med trädgård insprängd bland träda och skog. En sida av tomten är mot en liten bäckravin. Gott om murkna trädstammar och rishögar i skogen bredvid.

Min gräs (moss-)matta skulle aldrig vara godkänd i finare villaområde men för mig är den perfekt. Känner inget behov av att låta den växa sig högre när jag har ett parhektar med gräs intill som i princip etablerat sig själv och slås en gång på hösten.

Kommunen har en äng invid ett villaområde och det har blivit klagomål över att det ser ovårdat ut....

 

[Raderad medlem 120709]

Min tomt består mestadels av sjukt frodig gräsmatta. Ungefär en tredjedel har fått växa vilt som någon slags skogsäng, mest för att det ska vara mindre att klippa. Jag håller ganska snaggat närmast huset, främst för att göra området mindre gästvänligt för gnagare, fästingar och myror. Skulle ärligt talat aldrig våga ha bara gångar i ett hav av gräs när jag bor så nära skogen som jag gör...

I rabatterna har jag mestadels olika inhemska perenner, och det uppskattas stort av pollinerande insekter. Rosenbuskarna är också populära. Gräsmattan har både rödklöver och vitklöver i sig och jag brukar spara på dem för att ge en extra boost. Självsådda plantor får gärna stå kvar på platsen de valt, har hur många blommor som helst och även några buskar som kommit till så. Det känns inte rimligt med såhär mycket gräsyta som mest bara står så jag klurar på hur jag ska utveckla trädgården. Det lutar mot mer äng i vissa delar och mer utrymme för självförsörjning av grönsaker men sen vet jag inte.

Kommunen här verkar tyvärr inte bry sig ett smack. De tar inte ens bort lupiner när det är säsong fast det är en så förhållandevis enkel sak för att gynna våra inhemska vildblommor.

 

[Lillgrådis]

Jo, jag sparar ju också öar med blommor och knotiga gamla ihåliga träd - och nässlor finns det alltid någonstans! Rikligt. Och tistlar och lite av varje. Men kanske inte så mycket just i gräsmattesektionen. Och jag har plockat kardborrar till förbannelse på hästarna bara för att de drar så mycket ljuvliga fjärilar och pollinerare när de blommar. Och vitklöver finns till förbannelse i en av hagarna vilket är mindre kul med en fångkänslig häst men det är ju en annan femma.

Men jag skulle helst vilja liksom programmera in ett nytt mindset när jag svänger ner på grusvägen till mig så att min default-tanke bara skulle vara "åh, gräset har vuxit sig högt i vägkanterna - vad mysigt för alla skalbaggar och grodor och kryp". Men i stället sitter det liksom så i ryggraden att "wow wow, nytrimmade gräskanter - fi fanken vad snyggt och prydligt!" Eller "hmm, börjar se lite långt ut, får försöka hinna gå över kanterna med gräsklipparen till helgen".

 

[Nahar]

Jo, jag sparar ju också öar med blommor och knotiga gamla ihåliga träd - och nässlor finns det alltid någonstans! Rikligt. Och tistlar och lite av varje. Men kanske inte så mycket just i gräsmattesektionen. Och jag har plockat kardborrar till förbannelse på hästarna bara för att de drar så mycket ljuvliga fjärilar och pollinerare när de blommar. Och vitklöver finns till förbannelse i en av hagarna vilket är mindre kul med en fångkänslig häst men det är ju en annan femma.

Men jag skulle helst vilja liksom programmera in ett nytt mindset när jag svänger ner på grusvägen till mig så att min default-tanke bara skulle vara "åh, gräset har vuxit sig högt i vägkanterna - vad mysigt för alla skalbaggar och grodor och kryp". Men i stället sitter det liksom så i ryggraden att "wow wow, nytrimmade gräskanter - fi fanken vad snyggt och prydligt!" Eller "hmm, börjar se lite långt ut, får försöka hinna gå över kanterna med gräsklipparen till helgen".

Jag rekommenderar att lära dig mer om sambanden på det stora planet. Saker blir vackrare och häftigare när det inte "bara" är bra för krypen utan också för dig, för världen i stort. Om du har tid för youtube-videor rekommenderar jag Crime Pays but Botany Doesn't, och om du gillar poddar/radio så finns Naturmorgon. Och så finns det massor med bra poesi och skönlitterärt och konst som lyfter det vackra i naturen, och som kan öppna dina ögon för att se det på ett annat sätt, t.ex. böckerna H is for Hawk eller Thoreau's Walden.

För mig finns det något vackert i det vilda. I att jag kan släppa kontrollen och bara se livet göra sin grej. Att saker händer där i vägkanten, små varelser föds och dör, blommorna pratar med jorden, rötter lyssnar efter vatten, livets mirakel lite överallt omkring mig.

Och så kan det hjälpa att tänka på gräsmattans (korta) historia. Adelsmän som ville visa att de hade makt och pengar att låta bra mark gå åt till inget alls, att betala arbetare att göra meningslöst jobb. För det är vad det är, att klippa gräs. Meningslöst jobb som ska visa status, som ska visa människans herravälde över allt levande - men det är ju en illusion. Och vi behöver det vilda, för att överleva. Vi klarar oss inte med gräsmattor.

Så däri ligger den riktiga skönheten tycker jag, i revolten mot detta absurda tänk att människan ska dominera landskapet, att vi skulle veta bättre än miljarder år av evolution. Nä, det gör vi inte. Och det kan vara riktigt underbart att luta sig tillbaka och låta 1600-tals snubbarnas idéer försvinna in i historien, och låta livet ta över igen.

 

[Scata]

Jo, jag sparar ju också öar med blommor och knotiga gamla ihåliga träd - och nässlor finns det alltid någonstans! Rikligt. Och tistlar och lite av varje. Men kanske inte så mycket just i gräsmattesektionen. Och jag har plockat kardborrar till förbannelse på hästarna bara för att de drar så mycket ljuvliga fjärilar och pollinerare när de blommar. Och vitklöver finns till förbannelse i en av hagarna vilket är mindre kul med en fångkänslig häst men det är ju en annan femma.

Men jag skulle helst vilja liksom programmera in ett nytt mindset när jag svänger ner på grusvägen till mig så att min default-tanke bara skulle vara "åh, gräset har vuxit sig högt i vägkanterna - vad mysigt för alla skalbaggar och grodor och kryp". Men i stället sitter det liksom så i ryggraden att "wow wow, nytrimmade gräskanter - fi fanken vad snyggt och prydligt!" Eller "hmm, börjar se lite långt ut, får försöka hinna gå över kanterna med gräsklipparen till helgen".

Jag har samma "problem"... jag vill gärna ha det vilda i min trädgård men samtidigt lite uppstyrt vilt Så jag har vissa områden som är dedikerade till olika saker, t.ex en "äng" med både vilda och planterade växter, men på ett ställe där jag inte har hundarna (för jag hatar fästingar). Jag leker en del med att i planteringar, som roskullen och stenpartiet, där har jag gjort några extra bi-vänliga delar - en stubbe med bo-hål borrade, några bi-bostäder gjorda av bambu mm.
Men en del är också en klippt gräsmatta med trimmade kanter, för jag tycker att det är fint också!
Jag vill ha båda delarna inne i min trädgård trots att jag också bor granne med både skog och äng.

Jag tycker också att det är stor skillnad på att "låta gräset bli långt" på komunala ytor (= fult!), kontra att faktiskt så in en blommande äng ( ).

 

[sjoberga]

Jag tittade med stort intresse på första avsnittet av detta program om ett samhälle på Nordjylland som valt att bruka gemensamma krafter i arbetet med att bevara biologisk mångfald. Låta de bevuxna ytorna i rondellerna växa, så "ogräsblommor"/örter på privata och offentliga ytor, riva upp den gröna asfalten med kortklippta gräsmattor i trädgårdar etc. - och annars våga låta de privata gräsmattorna växa med bara klippta gångar. Allt under ledning av "bonderöven"/100 % bonde-Frank.

Inga nya insikter att det behövs, men spännande att följa ett helt samhälles försök att jobba mot gemensamma mål. Men det är retligt ändå att det ska krypa så i mig, hur oordnat och slafsigt jag tycker det ser ut när gräsmattan är lite eller mycket vildvuxen. Och samtidigt borde det ju gå att lära sig att låta det bero, prioritera att titta mer efter de små insekterna och örterna, de är ju ofta jättevackra i sig när man inte jäktar förbi utan tar sig tid att titta på dem på riktigt. Kan ju inte neka till att det skulle göra ont i mig att välja bort dahlior och liljor och rosor också. Men det går ju att ha lite av varje, förstås!

Kan verkligen inte påstå att jag har en superstrikt skött tomt men funderar ändå på om jag skulle "våga" släppa lite mer medvetet på kontrollen. Vad tror ni, skulle det kunna bli en trend här - våga vägra klippa? Vågar ni själva vägra klippa och har kommit över den där störningen över att det ser slarvigt ut? Och har era kommuner blivit "vildare"?

Jag tänker att jag kan fortsätta klippa mina 5000 kvadrat och lämna de andra 108.000 mer vildvuxet…..

 

[sjoberga]

Jag rekommenderar att lära dig mer om sambanden på det stora planet. Saker blir vackrare och häftigare när det inte "bara" är bra för krypen utan också för dig, för världen i stort. Om du har tid för youtube-videor rekommenderar jag Crime Pays but Botany Doesn't, och om du gillar poddar/radio så finns Naturmorgon. Och så finns det massor med bra poesi och skönlitterärt och konst som lyfter det vackra i naturen, och som kan öppna dina ögon för att se det på ett annat sätt, t.ex. böckerna H is for Hawk eller Thoreau's Walden.

För mig finns det något vackert i det vilda. I att jag kan släppa kontrollen och bara se livet göra sin grej. Att saker händer där i vägkanten, små varelser föds och dör, blommorna pratar med jorden, rötter lyssnar efter vatten, livets mirakel lite överallt omkring mig.

Och så kan det hjälpa att tänka på gräsmattans (korta) historia. Adelsmän som ville visa att de hade makt och pengar att låta bra mark gå åt till inget alls, att betala arbetare att göra meningslöst jobb. För det är vad det är, att klippa gräs. Meningslöst jobb som ska visa status, som ska visa människans herravälde över allt levande - men det är ju en illusion. Och vi behöver det vilda, för att överleva. Vi klarar oss inte med gräsmattor.

Så däri ligger den riktiga skönheten tycker jag, i revolten mot detta absurda tänk att människan ska dominera landskapet, att vi skulle veta bättre än miljarder år av evolution. Nä, det gör vi inte. Och det kan vara riktigt underbart att luta sig tillbaka och låta 1600-tals snubbarnas idéer försvinna in i historien, och låta livet ta över igen.

Nej, det är inte meningslöst jobb. Det skapar ytor som kan användas för nytta, nöje och motion.

Människor har röjt plats för att leva sedan urminnes tider.

Men jag ser definitivt skönheten i det vilda och det som får utvecklas utan stora insatser i arbete, det klippta och använda som klippta är bara en liten, liten del. Det var en stor del av anledningen som undertecknad flyttade från stan med trädgårds-Gestapo till ”end of the road” med noll grannar.

 

[Lillgrådis]

Och så kan det hjälpa att tänka på gräsmattans (korta) historia. Adelsmän som ville visa att de hade makt och pengar att låta bra mark gå åt till inget alls, att betala arbetare att göra meningslöst jobb. För det är vad det är, att klippa gräs. Meningslöst jobb som ska visa status, som ska visa människans herravälde över allt levande - men det är ju en illusion. Och vi behöver det vilda, för att överleva. Vi klarar oss inte med gräsmattor.

Så däri ligger den riktiga skönheten tycker jag, i revolten mot detta absurda tänk att människan ska dominera landskapet, att vi skulle veta bättre än miljarder år av evolution. Nä, det gör vi inte. Och det kan vara riktigt underbart att luta sig tillbaka och låta 1600-tals snubbarnas idéer försvinna in i historien, och låta livet ta över igen.

Jamen jag gör det! Och bara stora gröna ytor har i och för sig aldrig lockat mig alls, men jag jobbar kanske mer på att odla upp trädgården för frukt och bär och grönsaker än att låta den växa igen. Även om det finns utrymme för båda delarna.

Lite därav mina första funderingar om det skulle kunna förväntas bli en "trend" att mer generellt ändra något som ändå varit status i ett antal hundra år, på just detta samtidigt begränsade och stora plan. Som av en händelse går ju även TV4s nya serie En bondgård mitt i stan lite åt den riktningen, att riva upp de där platta trädgårdsytorna men då just för grönsaksodlande och djurhållning.

 

[Nahar]

Nej, det är inte meningslöst jobb. Det skapar ytor som kan användas för nytta, nöje och motion.

Människor har röjt plats för att leva sedan urminnes tider.

Men jag ser definitivt skönheten i det vilda och det som får utvecklas utan stora insatser i arbete, det klippta och använda som klippta är bara en liten, liten del. Det var en stor del av anledningen som undertecknad flyttade från stan med trädgårds-Gestapo till ”end of the road” med noll grannar.

Absolut att vi har röjt plats och använt ytor, men just gräsmatta har den historia jag skrev ovan. I Nordamerika var det istället så att några gick in först och dansade ner gräset på en yta innan den skulle användas som boplats eller festplats. Fält som använts till vall/slåtter/åker har också använts till festyta och lekyta i Europa. Gårdar var stenlagda eller jordstampade efter klimat, vilket är mycket mindre arbetsintensivt i det långa loppet.

Sport och barnlek på gräsmatta kan vara bra (och definitivt bättre än konstgräs) men det är knappast så att klippt gräsmatta är nödvändig i de flesta trädgårdar. Den är en statussymbol som sedan anpassats till annat bruk. Själv tycker jag det är mycket mer praktiskt och trevligt att ha mina utefester på stenlagd mark omgärdad av vildäng

Jamen jag gör det! Och bara stora gröna ytor har i och för sig aldrig lockat mig alls, men jag jobbar kanske mer på att odla upp trädgården för frukt och bär och grönsaker än att låta den växa igen. Även om det finns utrymme för båda delarna.

Lite därav mina första funderingar om det skulle kunna förväntas bli en "trend" att mer generellt ändra något som ändå varit status i ett antal hundra år, på just detta samtidigt begränsade och stora plan. Som av en händelse går ju även TV4s nya serie En bondgård mitt i stan lite åt den riktningen, att riva upp de där platta trädgårdsytorna men då just för grönsaksodlande och djurhållning.

Jag tror absolut att det kommer att ändras. Gräsmattor är ju inte särskilt roliga ändå. Mycket roligare med trädgårdar med mer omväxling, som du säger! Och jag tror att vi ser annorlunda på just prydlighet och praktiskhet mer och mer. Gräsmattor har inte samma symbolvärde längre, och används inte på samma sätt.

Men jag hoppas på att det blir mer ängsmarker och annat kul, istället för bara gräsmattor som får växa inne i stan. Odling, använda inhemska arter i parker och så vidare, det kommer mer och mer. Och att integrera naturen i stadsplaneringen på ett annat sätt.

 

[Lycan]

Jag tittade med stort intresse på första avsnittet av detta program om ett samhälle på Nordjylland som valt att bruka gemensamma krafter i arbetet med att bevara biologisk mångfald. Låta de bevuxna ytorna i rondellerna växa, så "ogräsblommor"/örter på privata och offentliga ytor, riva upp den gröna asfalten med kortklippta gräsmattor i trädgårdar etc. - och annars våga låta de privata gräsmattorna växa med bara klippta gångar. Allt under ledning av "bonderöven"/100 % bonde-Frank.

Inga nya insikter att det behövs, men spännande att följa ett helt samhälles försök att jobba mot gemensamma mål. Men det är retligt ändå att det ska krypa så i mig, hur oordnat och slafsigt jag tycker det ser ut när gräsmattan är lite eller mycket vildvuxen. Och samtidigt borde det ju gå att lära sig att låta det bero, prioritera att titta mer efter de små insekterna och örterna, de är ju ofta jättevackra i sig när man inte jäktar förbi utan tar sig tid att titta på dem på riktigt. Kan ju inte neka till att det skulle göra ont i mig att välja bort dahlior och liljor och rosor också. Men det går ju att ha lite av varje, förstås!

Kan verkligen inte påstå att jag har en superstrikt skött tomt men funderar ändå på om jag skulle "våga" släppa lite mer medvetet på kontrollen. Vad tror ni, skulle det kunna bli en trend här - våga vägra klippa? Vågar ni själva vägra klippa och har kommit över den där störningen över att det ser slarvigt ut? Och har era kommuner blivit "vildare"?

Jag har de två senaste somrarna medvetet väntat med att klippa gräset tills det har blommat, dels för att jag är oändligt lat och dels för att jag tror att insekterna uppskattar det. Hade en period i somras då gräsmattan såg ut som en blomsteräng innan jag klippte den. Det var inte bara maskrosor utan jag såg en del andra blommor också, bland annat Byskvaller. Har haft sjukt mycket fjärilar i år och det är ju roligt. Har även sett humlor här och där men inte lika mycket som det var när jag var liten.

 

[Hazel]

En sak som hade varit bra för insekterna hade ju antagligen varit om folks första reaktion på en insekt de inte känner igen skulle sluta va "hur har jag död på den?" Jag läser en del på trädgårdsforum och folk verkar generellt tro att det finns 3 bra insekter (humlor, honungsbin och fjärilar) resten ska man ha ihjäl. Helst har man ihjäl dom först och sen frågar man vad det va för något.