Finns det någon Grandis-ägare här som har liknande erfarenheter av detta med att dra i kopplet vid speciella tillfällen? Har en GD-flicka på 11 månader som går jättefint i koppel, fast vi inte ens har tränat särskilt mycket på det..
Problemet uppstår när vi närmar oss en hundrastplats eller någon annan plats där hon vet att det är roligt eller möter någon hund som hon känner. Då blir hon som tåget och är omöjlig att hålla..
Har tagit till nosgrimma när vi närmar oss rastplatsen men när och om vi möter någon som hon känner är ju omöjligt att förutse..
Gäller det främmande hundar har vi inga problem även om vi passerar hur nära som helst..
Hur ska jag få henne att sluta med det här? Är det kanske någon form av "tonårstrots"? Har alltid varit "supersträng" med just det här att gå fint i koppel! Annars bara tänk när det är vinter och halt vad hon kan ställa till med!
Vill gärna höra synpunkter av någon med liknande erfarenheter..
Problemet uppstår när vi närmar oss en hundrastplats eller någon annan plats där hon vet att det är roligt eller möter någon hund som hon känner. Då blir hon som tåget och är omöjlig att hålla..
Har tagit till nosgrimma när vi närmar oss rastplatsen men när och om vi möter någon som hon känner är ju omöjligt att förutse..
Gäller det främmande hundar har vi inga problem även om vi passerar hur nära som helst..
Hur ska jag få henne att sluta med det här? Är det kanske någon form av "tonårstrots"? Har alltid varit "supersträng" med just det här att gå fint i koppel! Annars bara tänk när det är vinter och halt vad hon kan ställa till med!
Vill gärna höra synpunkter av någon med liknande erfarenheter..