Igår kväll packade jag in tältet och lite annat bra-att-ha i bilen och drog iväg. Tanken var att övernatta på ett ställe som var ungefär halvvägs till huset jag skulle titta på. Längs vägen fanns också ett annat hus jag var intresserad av men som det inte är någon visning på förrän nästa vecka.
Det började regna när jag nästan var framme. Det tilltänkta området för övernattning är ett ställe jag känner till sedan tidigare, men nu hittade jag ett nytt ställe att knoppa på. Tyvärr var det lite för nära till bebyggelse och mitt i natten, kvart i 3, tyckte någon att det var lämpligt att dra på dunka-dunka-musik på hög volym. Oh shit, där gick binjurarna igång och jag blev klarvaken. Det där påminde mig om varför jag inte vill ha grannar tätt inpå. Lyckligtvis slutade musiken så småningom och jag kunde somna om. Det regnade ju en hel del så det smattrade ordentligt mot presenningen och fåglarna höll igång med högljudda stämmor, men jag lyckades ändå sova, trots de ovana ljuden (och hårda underlaget).
På morgonen när jag tagit mig ut från skogen gick jag en promenad i området där det andra huset var till salu. Jag tyckte att tomten såg liten ut, trots att det skulle vara över 2000 kvm. Antagligen hör skogspartiet bakom huset till fastigheten så man inte ser hela ytan. Det är ett vackert område, väldigt kuperat med böljande åkrar och hagar, men tyvärr låg det några andra hus väldigt nära och trots att det var en tidig söndagsmorgon med duggregn så satt det några gubbar på en veranda och pratade högljutt.
Sedan åkte jag iväg mot Katrineholm för att gå på visningen som jag tänkt mig. Jag kom fram precis i lagom tid, en kvart innan utsatt tid. Jag började med att gå runt i trädgården och kände mig bara helt blank i skallen. Vad skulle jag titta på? Vad skulle jag tycka? Skulle jag kunna tänka mig bo där? Sedan öppnades huset, och jag gick in, fortfarande med en blank känsla mellan öronen. Listan på saker som jag skulle titta på och fråga om, hade jag tappat bort och inte fått med mig. Så småningom verkade ändå hjärnan bli påkopplad igen och jag kunde börja notera saker och ställa frågor.
Huset var trivsamt, inte särskilt stort med sina 70 kvm men jag blev ändå förvånad över hur mycket det rymdes i dessa kvadratmeter. På nedre plan var det kök, sovrum, toa/dusch/bastu och vardagsrum. Övre plan rymde 3 rum till. Alltså hela 4 rum att ha som sovrum/kontor. Hm, hur ska jag kunna använda så många rum egentligen?
Det som framkom i samtal med mäklaren var att det fanns ett föreläggande på avloppet som måste åtgärdas senast nästa år. En annan grej som jag själv noterade medan jag gick runt var en färgförändring i en tapet uppe vid taket i ett av övervåningens rum, precis vid murstocken. Det fanns en möbel där så det var nätt och jämt att den syntes. Jag fick en känsla av att taket behöver en översyn.
Precis bredvid huset låg en lantbruksfastighet och utöver det fanns det ytterligare några hus i området, ganska tätt inpå. Jag fick ingen möjlighet att prata med någon granne så jag har ingen aning om hur de är. Det känns ju lite riskabelt att bjuda på ett hus när man inte har en aning om hur grannarna är. Tänk om man får ett stolpskott som närmaste granne.
Med tanke på att avloppet måste fixas, möjligen också taket och det osäkra grannläget, så får jag nog chilla lite. Jag kan nog behöva få upp lite vana vid att gå på visningar också så jag bättre noterar saker och ställer rätt frågor. En del frågor kom jag ihåg att ställa idag, andra glömde jag bort.
Efter visningen gjorde jag ett besök på Julita gård. Det var fint och trivsamt Där spenderade jag några timmar och inte helt oväntat köpte jag med mig några plantor innan jag åter styrde kosan hemåt.
Det började regna när jag nästan var framme. Det tilltänkta området för övernattning är ett ställe jag känner till sedan tidigare, men nu hittade jag ett nytt ställe att knoppa på. Tyvärr var det lite för nära till bebyggelse och mitt i natten, kvart i 3, tyckte någon att det var lämpligt att dra på dunka-dunka-musik på hög volym. Oh shit, där gick binjurarna igång och jag blev klarvaken. Det där påminde mig om varför jag inte vill ha grannar tätt inpå. Lyckligtvis slutade musiken så småningom och jag kunde somna om. Det regnade ju en hel del så det smattrade ordentligt mot presenningen och fåglarna höll igång med högljudda stämmor, men jag lyckades ändå sova, trots de ovana ljuden (och hårda underlaget).
På morgonen när jag tagit mig ut från skogen gick jag en promenad i området där det andra huset var till salu. Jag tyckte att tomten såg liten ut, trots att det skulle vara över 2000 kvm. Antagligen hör skogspartiet bakom huset till fastigheten så man inte ser hela ytan. Det är ett vackert område, väldigt kuperat med böljande åkrar och hagar, men tyvärr låg det några andra hus väldigt nära och trots att det var en tidig söndagsmorgon med duggregn så satt det några gubbar på en veranda och pratade högljutt.
Sedan åkte jag iväg mot Katrineholm för att gå på visningen som jag tänkt mig. Jag kom fram precis i lagom tid, en kvart innan utsatt tid. Jag började med att gå runt i trädgården och kände mig bara helt blank i skallen. Vad skulle jag titta på? Vad skulle jag tycka? Skulle jag kunna tänka mig bo där? Sedan öppnades huset, och jag gick in, fortfarande med en blank känsla mellan öronen. Listan på saker som jag skulle titta på och fråga om, hade jag tappat bort och inte fått med mig. Så småningom verkade ändå hjärnan bli påkopplad igen och jag kunde börja notera saker och ställa frågor.
Huset var trivsamt, inte särskilt stort med sina 70 kvm men jag blev ändå förvånad över hur mycket det rymdes i dessa kvadratmeter. På nedre plan var det kök, sovrum, toa/dusch/bastu och vardagsrum. Övre plan rymde 3 rum till. Alltså hela 4 rum att ha som sovrum/kontor. Hm, hur ska jag kunna använda så många rum egentligen?
Det som framkom i samtal med mäklaren var att det fanns ett föreläggande på avloppet som måste åtgärdas senast nästa år. En annan grej som jag själv noterade medan jag gick runt var en färgförändring i en tapet uppe vid taket i ett av övervåningens rum, precis vid murstocken. Det fanns en möbel där så det var nätt och jämt att den syntes. Jag fick en känsla av att taket behöver en översyn.
Precis bredvid huset låg en lantbruksfastighet och utöver det fanns det ytterligare några hus i området, ganska tätt inpå. Jag fick ingen möjlighet att prata med någon granne så jag har ingen aning om hur de är. Det känns ju lite riskabelt att bjuda på ett hus när man inte har en aning om hur grannarna är. Tänk om man får ett stolpskott som närmaste granne
.Med tanke på att avloppet måste fixas, möjligen också taket och det osäkra grannläget, så får jag nog chilla lite. Jag kan nog behöva få upp lite vana vid att gå på visningar också så jag bättre noterar saker och ställer rätt frågor. En del frågor kom jag ihåg att ställa idag, andra glömde jag bort.
Efter visningen gjorde jag ett besök på Julita gård. Det var fint och trivsamt
Där spenderade jag några timmar och inte helt oväntat köpte jag med mig några plantor innan jag åter styrde kosan hemåt.
