Gasar men bromsen ligger i

Jag försöker vara aktiv och fixa och dona, men det tar emot. Det känns som om jag gasar men inte lagt ur handbromsen. Jag har i alla fall gjort en sådd med strandkål och en med två sorters chili. Det kliar i fingrarna att fortsätta så, men det är för tidigt för tidigt att så det jag tänkt mig. Så jag får hålla mig.

Jag skulle behöva ta tag i min hushållsbokföring. Jag ligger efter sjukt mycket, men igår lyckades jag bokföra två veckor. Tar jag två veckor om dagen så är jag ikapp om två veckor. Jag har ju t.ex. ingen aning om vad katterna kostar i månaden, eftersom jag inte bokfört de utgifter jag haft. Kan vara bra att veta sånt. Nu kan jag bara göra en gissning.

Senaste elräkningen var en chock. Den var tredubbelt så hög mot månaden innan. Hoppsan. Så nu har jag stängt av luftvärmepumpen och eldar med ved i stället. Det blir så klart mer jobb med det, men jag lider ingen brist på ved. Räknar inte med att det syns på räkningen förrän nästnästa månad då jag var så sen på det.

Jobbsökandet går sådär. Jag skulle vilja få iväg massor med ansökningar, typ en om dagen minst, men det lyckas jag inte med. Jag skulle behöva börja på gym också så att jag faktiskt skulle klara vissa jobb. Men jag vet inte hur jag ska kunna motivera mig till det för tänk om jag ändå inte får ett sådant jobb och då har jag tränat i onödan. Vet inte vad det kostar heller.

Såg förresten ett jobb idag där man skulle jobba hemifrån. Man skulle kunna visa upp godkänt gymnasiebetyg i svenska och engelska om man kom på intervju. Det kan inte jag. I gymnasiet pluggade jag inte engelska. Och även om jag lärt mig engelska på egen hand efteråt så vete tusan om jag vill ha det som språk när jag jobbar. I don´t think so.
 

Jag har lite svårt för det där med motivation och belöning. Jag har nog aldrig haft en sån känsla men det betyder ju också att jag heller aldrig tror mig få motivation eller belöning utan jag måste göra det iallafall (oavsett vad det är för något).

jag är en sån som tröttnar väldigt snabbt, kan hålla igång med något ett par veckor men sen faller det, men har fått många bra tips i denna tråd hur man kan hålla igång och framförallt mentalt. Där är det som sviker hos mig, det mentala och bekväma. Därför blev jag aldrig "proffs" även om jag visste att om jag bara höll i så var jag väldigt duktig, hade talang. Men latheten och bekvämligheten tog överhand.

Nu har jag ett mål, mitt knä bråkar förvisso men jag tänker jag ska köra på tills det ev går sönder.
Vad är meningen med att träna så att man går sönder? Det låter bara väldigt destruktivt.
 
Det kan funka för stunden. Löptränade ju förut för att springa ett lopp. Men när loppet var över tappade jag all motivation. Jag lockades aldrig av en karriär inom löpningen.

Det är skillnad mot ridningen där jag velat avancera genom klasserna.

Du får du att låta som att du måste elitsatsa. Är nog ganska få som rör på sig av den anledningen. Du är en medelålders otränad person som behöver komma i form för att orka med vardagen (dvs ett jobb osv). Du behöver rent krasst inte ett lopp att träna inför eller ha som mål att avancera i ngt. Om du fortsätter ligga på sofflocket och äta glass så kanske kroppen inte håller för vardagligt liv. Så krasst kan det ju vara och det är ju absolut ett skäl till att börja röra på sig i ngn form.
 
Oj, nä jag tycker det är kort om tid till april. Två månader är ju ingenting.


Gym?


Det är ju inte säkert att jag får trädgårdsjobb (och som jag heller inte vill ha) och får jag inte ett sådant jobb så ser jag ingen mening med att träna. Jag känner mig bara piskad att söka sådana jobb och jag känner mig piskad att träna för att klara ett sådant jobb. Men får jag inte ett sådant jobb så har jag ju tränat i onödan. Och eftersom jag ju inte heller vill ha ett sådant jobb så blir det ju väldigt kluvet. Det är mycket motstånd och mycket vill inte.
Träning skulle ge dig bättre hälsa och ork i största allmänhet, menar du att du inte är värd det? Eller vad är det som hindrar dig att ens tänka tanken att det vore bra för dig? Ja många misslyckas med att komma igång eller hålla ut när det gäller träning men det är få som menar att det inte är någon idé för de inte kan vara till nytta, men något hindrar dig uppenbarligen att ens tänka att det är bra för dig med träning. Vill du komma vidare kanske du ska kolla på vad som stoppar dig att ens känna att det skulle vara meningsfullt.

Och med träning menar jag att hålla sig i hyfsad form så man orkar gå långa promenader eller jobba med ett halvfysiskt arbete ( ett där man är uppe och igång, kanske tyngre moment men då långt ifrån hela tiden - kanske inom vården, städning, affär (ej kassa), lager) eller cykla någon mil till affären men inte att springa maraton eller åka vasaloppet.
 
Senast ändrad:
Okej? Alltså de jag känner inom trädgård och grönsaksodling är verkligen inte människor som spenderar tid på gym. Hemmagym, möjligen. Men om du tror att det är vad som behövs så får du ju i så fall börja gymma.
Jag vill ju inte ha trädgårdsjobb och jag vill inte träna.

Träning skulle ge dig bättre hälsa och ork i största allmänhet, menar du att du inte är värd det? Eller vad är det som hindrar dig att ens tänka tanken att det vore bra för dig? Ja många misslyckas med att komma igång eller hålla ut när det gäller träning men det är få som menar att det inte är någon idé för de inte kan vara till nytta, men något hindrar dig uppenbarligen att ens tänka att det är bra för dig med träning. Vill du komma vidare kanske du ska kolla på vad som stoppar dig att ens känna att det skulle vara meningsfullt.

Och med träning menar jag att hålla sig i hyfsad form så man orkar gå långa promenader eller jobba med ett halvfysiskt arbete ( ett där man är uppe och igång, kanske tyngre moment men då långt ifrån hela tiden - kanske inom vården, städning, affär (ej kassa)), lager eller cykla någon mil till affären men inte att springa maraton eller åka vasaloppet.
Belöningen är inte tillräcklig för det slit man gör. Det negativa väger tyngre än det positiva. Och saknas mål så är det ingen mening.

Jag är ju liksom en person som inte ens klarar grundläggande rutiner som tandborstning. Så hur skulle jag då klara av regelbunden träning?
 
Jag vill ju inte ha trädgårdsjobb och jag vill inte träna.


Belöningen är inte tillräcklig för det slit man gör. Det negativa väger tyngre än det positiva. Och saknas mål så är det ingen mening.

Jag är ju liksom en person som inte ens klarar grundläggande rutiner som tandborstning. Så hur skulle jag då klara av regelbunden träning?
Jag tänker inte på belöning utan ditt egenvärde, är du värd att må bra och orka med vardagen med lite marginal? Som det är nu så verkar du har problem med det. Om du inte känner att du är värd att må bra så är sofflocket en bra plats.
 
Jag tänker inte på belöning utan ditt egenvärde, är du värd att må bra och orka med vardagen med lite marginal? Som det är nu så verkar du har problem med det. Om du inte känner att du är värd att må bra så är sofflocket en bra plats.
Har aldrig tänkt på det sättet. Har alltid tänkt att min bristande ork sitter i huvudet och ingen annanstans.

När jag insjuknade så la jag mycket tid åt att promenera och att yoga. Red också lite efter ett par månader. Ingenting blev bättre.

Och jag menar, hur svårt är det egentligen att diska? Ändå gör jag det inte.

Vad är det negativa i att röra på sig?
Det är skitjobbigt. Och när något är jobbigt så blir det ett slags lidande.
 
Det är skitjobbigt. Och när något är jobbigt så blir det ett slags lidande.

Wow lidande är ett ganska starkt ord. Har svårt att se att tex en promenad skulle orsaka ”lidande”. Försöker tänka vad jag skulle se som lidande. Min pappas sista dagar med cancer i bukspottskörteln kanske. Har nog aldrig själv upplevt lidande när jag tänker efter, även om jag också varit sjuk och på sjukhus tex.
 
Wow lidande är ett ganska starkt ord. Har svårt att se att tex en promenad skulle orsaka ”lidande”. Försöker tänka vad jag skulle se som lidande. Min pappas sista dagar med cancer i bukspottskörteln kanske. Har nog aldrig själv upplevt lidande när jag tänker efter, även om jag också varit sjuk och på sjukhus tex.
Jag hittar inget annat ord.

Jag tycker att det är lidande att vara tvingad att utföra något man inte vill eller orkar.
 
Det om något är ju en bra motivation. Jag skulle aldrig orka ha det jobb jag har om jag inte skulle underhålla kroppen med träning.
Att det sen håller min ångest i schack är ju ett plus i kanten med.
Nej, det är ingen motivation, det är bara ett tvång.
 
Jo. För en del av de jobb jag är kvalificerad för och söker, kräver god fysik.

Jag orkar t.ex. bara några meter med en bensindriven häcksax, sen är jag slut.

Men det är ingen som tvingar dig till att söka de jobben och det är ingen som tvingar dig till att träna.
Du sitter ju och skapar mentala barriärer just nu, för saker du inte ens vet om du måste göra.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Efter ett par månaders inaktivitet pga min trasiga arm och insikten om hur svag och förstörd armen blev av inaktiviteten, samt hotet om...
Svar
0
· Visningar
769
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp