Går det avla bort stoets humör?

[Qvicka]

Ni uppfödare med mycket erfarenhet, vad säger ni?
Jag har ett sto som lämnar talangfulla avkommor men som också nedärver sitt besvärliga sätt.. Hästarna är snälla att hantera och vara med, men i träning/tävling kan de bete sig illa och protestera ganska ordentligt om de inte är på humör. En av avkommorna tränar väldigt bra ensam eller med fåtal hästar, men i lopp tar han inte i och presterar ofta långt från kapacitet. En annan kan vara halvvild både i träning och tävling, men är så talangfull att ägarna kör på och hoppas det ska mogna bort..

Min fundering, eftersom jag äger och avlar på stoet, är om det finns hopp att jag ska lyckas få fram en avkomma med talangen och som också får humöret på rätt sätt; som använder viljan till att tävla istället för att göra som de vill..

 

[Cornelia]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Min personliga åsikt är att stoet präglar sin avkomma mycket vad gäller temperamentet, och att det nog tar ett par generationer innan man har mildrat ett svårt temperament.
Men man kan ju aldrig veta, det handlar alltid om en gencocktail!

 

[Sickan]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Hur har du tänkt i ditt val av hingst?

Vid har ett sto som har synnerligen gott temperament och vi ville ha en avkomma med f f a bra temperament för vi skulle behålla avkomman själv och ha som ren hobbyhäst. (naturligtvis även noga med fysiken!) Så vi valde en hingst som enligt alla var väldigt smidig och lätthanterlig.
Vad fick vi? Jo, en liten bitch! Snäll att hantera på ett sätt men ett jäkla humör och egen vilja när hon sätter den sidan till. Stoet har aldrig någonsin sparkat eller bitet vilken denna kan göra om det inte passar.

 

[Niki]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Jag vet ett helsyskonpar (trav) där den ena inte var helt riktig/normal/klok i tempramentet och den andra jättesnäll. Tyvärr var det kanske det dåliga tempramentet som till viss del gjorde att hon hade/visade sin kapacitet.

Den "snälla" kunde tyvärr inte springa...

Har du otur sitter kapaciteten alltså ihop med humöret.
Å andra sidan fick den med dåligt temperament en avkomma som verkade mycket mer normal än sin mor - men även hon saknade kapacitet.

Säkert bero sådanahär saker även på ras/användingsområde/orsak till det dåliga humöret etc...

 

[Per K]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Har du ett tveksamt sto, varför avla på detta. Skaffa ett bra sto istället där du kan förvänta dig ett positivt resultat

 

[Qvicka]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Jag köpte stoet som avelssto, utan tidigare avkommor men med bra stam, och har nu fått tre avkommor varav två är sålda. Det är dessa båda som nu kommit upp i den ålder att man säkert vet hur de är och förmodligen kommer fortsätta vara...
Av denna anledning är det nu jag funderar på om jag ska fortsätta. Stoet är som sagt väldigt snällt att hantera men hon är oerhört dominant mot andra hästar. Jag visste inte från början att hon skulle nedärva ett svårt sätt, det var inget jag fick veta från tidigare ägare, men nu när jag vet det så funderar jag över framtiden. Samtidigt har avkommorna visat sådan pass talang att det också känns tråkigt att ge upp.
Hoppas du förstår mina tankebanor, men förmodligen kommer jag stå över i år, för att se hur yngsta avkomman artar sig.

Ang. hingstval så gick jag mest på prestation och exteriör vid de första valen, tänkte inte så mkt på humöret eftersom det inte var något problem för mig, i den vardagliga hanteringen. Vid ev. betäckning nu så kommer humöret vara prio 1, men det är ju som folk säger; en bra travare har ofta lite humör..

 

[Sickan]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Jag har en känsla av att prestation och lite svårt temperament hänger ihop inte bara i din gren utan i alla. Man läser ofta om de hästar i eliten som varit riktiga bråkstakar som unghästar. Kanske inte bråkstakar men inte helt lätta att hantera och som inte passar gemene man.

 

[Patrici]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Ojoj..här hakar jag på.

Har ett vblsto som är gudasnäll mot människor och i all hantering, men mot andra hästar är hon väldigt dominant.
Däremot så varnade förra ägaren mig för hennes "vassa" humör.
Förra ägaren äge henne från ca 9 mån. ålder till 9 år.
Var aldrig någon storpresterare men var/är relativt hel och arbetsmoralen är det inge fel på.

Är sugen på att prova ta föl på henne men är osäker pga humöret.

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

ang. det, så tycker jag att det är bättre att avla på en ett bra sto som lämnar avkommor som gemene man kan hantera och rida än att få ett bråkigt stjärnskott som kanske matchas fram och går i eliten.. tycker att ridbarheten ska gå före 'flashiga' gångarter eller talang, särskilt med tanke på hur många det är som kan rida och framförallt förvalta dom svåra hästarna...

 

[RebeccaJoli]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Håller med dig, men samtidigt är det ju faktiskt så att de hästar som verkligen presterar oftast inte är helt lätthanterliga... Tror det är det där lilla "jävlar-anammat" som gör att de har sk vinnarskalle oxå. Är svårt. Jag har ett fbl-sto som jag betäckt med hbl och hoppas på en mildare version av mamman, men det är ett lotteri, man vet aldrig, och som sagt, mycket kan komma av att de präglas av stoet...

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Jo, visst, är det säkert många hästar som har det så, men ändå. jag skulle hellre lämna över uppdraget att avla fram nästa sm-vinnare till dom som har riktigt bra ston (och hingstar) än att komma halvvägs med ett sto som är bra men inte fantastisk (med humör), som ger avkommor som varken blir fantastiska eller trevliga...

 

[RebeccaJoli]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Det har du ju helt rätt i, finns det ingen efterfrågan på avkomman är det inte lönt att avla, det är min filosofi oxå!

 

[Alexandra_W]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

*KL*

Som glad amatör svarar jag att visst KAN du få en avkomma som både kan springa och är trevlig i humöret. Frågan är ju hur lång tid det tar och vad du ska göra med 'resten' av avkommorna kanske..

Men min kallblodstravardam var ett sådant där undantag. Mamma var milt sagt knepig, syskonen var knepiga och hennes helbror var knäpp på riktigt - hon var god som guld. Hon fick en avkomma - den var knäpp, så 'generna' fanns nog där.

Lite intressant är att även där var hennes mamma väldigt ranghög och dominant, alla ungarna blev det med och även mitt stos avkomma. Jag har funderat lite på hur mycket det påverkar att växa upp med en mamma som är just extremt ranghög och bossig, för fölingen åtnjuter ju enorma fördelar av det - på gott och ont skulle jag tro. Sen förklarar det inte allt, men ibland har jag funderat på hur samma individ blivit om den fått en lite mesigare fostermamma nånstans 'mitt i' rangskalan.

 

[mul]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Visst präglas fölet av en ranghög mamma. Mitt ena sto hade en mamma osm var en naturlig ledare. En sån som det räckte med att hon klev in i hagen, så var hon ledare. Mitt sto är lika dan. Även hennes systrar är ranghöga och dominanta. Min är snäll och bussig i hanteringen, men lite nervig (för sin ras), men jag antar att det beror på hennes ranghöga status. Hon ska hålla koll på allt..

Min andra hästs mamma är en skata. En sån som älskar att skrämmas och lyckas bra med det. Min är lika dan och håller sig i skinnet OM man inte backar om hon börjar titta snett på en. Och det går att få bort vid ung ålder backar man inte för dom som små så ger dom sig. Men i fel händer så kommer den ägaren att vara rädd. Medan den ranghöga är snäll och kelig. Dock förstår hon inte ritkgit sin storlek...

Det tredje stoet jag har är en riktigt knepig historia.. Den får vi helt enkelt se hur avkomman blir om det är någon ide att avla eller om hon ska kasseras. Troligtvis beror hennes knepighet på omkringliggande omständigheter och hennes tidigare liv innan hon kom till mig..

 

[Sickan]

Sv: Går det avla bort stoets humör?

Jag håller fullkomligt med dig. Ett tråkigt temperament blir ofta mest jobbigt hur stor kapaciteten än är. Det är ju ytterst få elitryttare/kuskar som kan plocka fram förmågan i dessa hästar och vissa anser inte att det är värt besväret. Det tar för mycket tid och därmed kostar det för mycket.

Vi har också funderat på vad humöret på vår avkomma (ett sto) beror på, men hennes mamma, alltså vårt supersnälla sto, är ledarsto i vår "flock". "Dottern" är inte dum, men hon har ett otroligt självförtroende och ser sig själv som den självklara arvtagerskan till flockledarpositionen efter sin mor. Man får alltså ständigt påminna henne om att vi människor inte ingår i hennes flock. Däremot den andra avkomman, en hingst, numera valack, efter en annan hingst med mer temperament, är betydligt mer lättpåverkad. Honom kan kan säga till så lyder han, medan som sagt systern ska ifrågasätta, protestera och ha invändingar mot en hel del saker.