Gammal pappa? *spinoff*

[Poxz]

Jaha, ni förstår säkert vad ämnet är när ni läst rubriken.

I den andra tråden diskuterades mammors ålder.
Men hur är det med pappornas? De (flesta) har ju fysisk möjlighet att bli pappa rätt långt upp i åldrarna. Ta bara Gert Fylking som exempel, 61 var väl han nu när han och frun fick lille Figaro.

Skrev ju i den andra tråden att jag själv är 29 och börjar känna mig lite stressad när det gäller barn. Vilket faktiskt delvis beror på att min sambo är 39. Han har två barn redan som är 12 och 8.

Vad tycker ni om pappornas ålder?
På vilket sätt skiljer det sig från mammornas "lämplighet" att bli förälder (förutom de rent fysiska skillnaderna då så klart).

Det verkar ju mycket mer accepterat för en man att bli pappa sent i livet. BORTSETT från den fysiska lämpligheten menar jag då förstås. Har det möjligtvis med den gamla "det är kvinnans jobb att ta hand om barnen" - åsikten att göra?

 

[chrysler]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jaha, ni förstår säkert vad ämnet är när ni läst rubriken.

I den andra tråden diskuterades mammors ålder.
Men hur är det med pappornas? De (flesta) har ju fysisk möjlighet att bli pappa rätt långt upp i åldrarna. Ta bara Gert Fylking som exempel, 61 var väl han nu när han och frun fick lille Figaro.

Skrev ju i den andra tråden att jag själv är 29 och börjar känna mig lite stressad när det gäller barn. Vilket faktiskt delvis beror på att min sambo är 39. Han har två barn redan som är 12 och 8.

Vad tycker ni om pappornas ålder?
På vilket sätt skiljer det sig från mammornas "lämplighet" att bli förälder (förutom de rent fysiska skillnaderna då så klart).

Det verkar ju mycket mer accepterat för en man att bli pappa sent i livet. BORTSETT från den fysiska lämpligheten menar jag då förstås. Har det möjligtvis med den gamla "det är kvinnans jobb att ta hand om barnen" - åsikten att göra?

Jag tror faktiskt mkt beror på att det är kvinnan som anses ska orka med att ta hand om barnen, medan pappan ska jobba som han alltid gjort:smirk:

 

[Sara-Ida]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jag tror faktiskt mkt beror på att det är kvinnan som anses ska orka med att ta hand om barnen, medan pappan ska jobba som han alltid gjort:smirk:

Finns det inte ett bäst-före-datum för sådant också? Men rent fysiskt sliter det väl mer på kvinnan, trots allt. Min man brukar dock säga att han inte vill vara allför gammal när han blir pappa, för att orka med. Han oroar sig aldrig för min ålder!

 

[bananabambi]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jag tror det. Män klarar ju oftast att bli pappa senare i livet än vad kvinnor gör, och det beror kanske på att kvinnorna drar det tyngsta lasset med barn. Fast det håller ju inte om man nu ska tänka sig att man ska ha en jämnårig partner, för då borde inte männen kunna göra sin kvinna gravid ändå, om det nu inte är uträknat så att män alltid ska ha yngre kvinnor.

Äh. Svamligt framåt kvällen märker jag.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Att ha äldre föräldrar är på sitt sätt jobbigt, men det är ju egentligen ingenting som hindrar heller så länge de kan ta hand om sina barn lika bra som de jämnåriga.

 

[Hyacinth]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jag tänker nog att jag skulle kunna skaffa barn med en äldre man.
Det är ju inte han som är gravid och "behöver vara i hyfsad form".
Dock finns de såklart en gräns där också. Sedan beror det nog lite (iaf för mig) på om det är första barnet eller inte. Kanske inte så logiskt, men spontant är det så jag känner.

Men nej, att skaffa barn med en 60-åring känns uteslutet.
Jag vill kunna erbjuda ett barn bägge sina föräldrar.
Att ta med lilla Kalle/Lisa till ålderdomshemmet för att hälsa på pappa känns ju inte så lockande.

Orsaken till att det känns mer ok med en äldre man än en äldre kvinna är troligen för att det är mycket vanligare med att äldre män och betydligt yngre kvinnor skaffar barn.
Motsatsen är onekligen mer sällsynt.

 

[scarlettlady]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Rent naturligt är det ju så att mannen har möjlighet att befrukta längre än han orkar med ett barn, men det gäller ju de flesta djur. Om man ser ur ett samhällsperspektiv tror jag att 50 år är den äldsta lämpliga åldern för en man, iallafall i västvärlden, att kunna vara pappa. Vi har ju en kultur som säger att papporna ska vara involverade i barnens hela uppväxt och uppfostran. En man på 66 orkar inte med att tampas med en trotsig tonåring, han ska vagga sitt första barnbarn.

 

[yogurt76]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jag vill bara påpeka att åldern har ingen betydelse.. Jag och min man fick förra året vårt första gemensamma barn.. hans första.. han var då 43... har inget emot att han är äldre.. funderar på att ev skaffa fler så småningom.. kommer att vara fertil ett "antal" år till så åldern på honom kommer ju att stiga.. men skaffa ett barn när han blir runt 60 gör vi nog inte.. kan inte kännas så bra för barnet heller.. just pga detta med att det kan inte vara så roligt för barnet på föräldrarmöterna när de frågar om farfar är med *S*..

 

[Clintan]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Vi fick barn i maj och min sambo blir 40 i år. Själv tyckte han nog i början att det var lite pinsamt att bli pappa vid den här åldern, men det har lagt sig när insåg att han var inte ensam utan det "vimlar" av pappor i samma åldersgrupp. Han har två barn sedan innan 19 och 20. Han säger att skillnaden på att få barn nu och när han var 20 är att han har det ekonomiskt mycket bättre idag plus han är mer trygg i sig själv.

 

[Silverkedjan]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Förutom att den biologiska begränsingen inte är så markant för män så är det väl samma sak som för kvinnor.

Det är inte SIFFRORNA som avgör, det är om man är mogen för, och orkar med, uppgiften.

Det är himla skönt med en pappa som utan problem ensam orkar rådda ett par småbarn varav minst ett i trotsåldern, och hem, tvätt och öroninflammationer etc etc etc

 

[Flyttfogel]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jag tycker faktiskt att det är okej att skaffa barn så länge kroppen fungerar för det, gäller både män o kvinnor. Däremot kan jag inte _förstå_ varför man väljer att bli förälder väldigt sent i livet (t.ex pappa vid 65), men det är min personliga åsikt.

En kompis pappa var 1år äldre än min morfar. (gifte om sej med en yngre kvinna). Min morfar är idag 88år, kompisens pappa dog tyvärr för ca 4år sen. Min kompis (idag 31år) hade inga som helst problem med att ha en äldre pappa. Men det beror väl på hur man är som person oxå, är man stark, frisk o livskraftig vid 60 så kanske man inte ser det som ett problem att bli pappa då, och det är ju helt upp till en själv. Men jag tycker ju att barn skaffar man för att leva med dem o se dem växa upp, och förutsättningarna för det minskar ju faktiskt med åren..

 

[Mynta2]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

JAg vet inte varför det är mer accepterat för män att skaffa barn sent. Det är ju faktiskt inte helt riskfritt för äldre män att producera barn sent i livet bara för dom kan. Menas, risker med div åkommor på barnet ökar faktiskt i och med mannens ålder. Många verkar mest focuserad på att riskerna för att få ett barn med tex Downs, ökar med mammans ålder. Men pappan har även han en stor del i det hela med. Dessutom blir män infertila dom med...

 

[Inte_Ung]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Det verkar vara toppen att ha en pensionerad pappa som har all tid i världen för barnet.
I alla fall i de familjer som jag känner.
Mammorna blir väldigt fria när de inte behöver ta hänsyn till en "MANs" karriär.

 

[Björk]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jag tycker faktiskt att det är okej att skaffa barn så länge kroppen fungerar för det, gäller både män o kvinnor. Däremot kan jag inte _förstå_ varför man väljer att bli förälder väldigt sent i livet (t.ex pappa vid 65), men det är min personliga åsikt.

Jag håller med om det där första. Angående det andra; att välja bli förälder väldigt sent så kan jag undra över det om man tidigare har barn. Om man däremot aldrig haft barn så kan jag förstå att man vill bli det väldigt sent i livet (man ångrar sig säkert att man inte gjorde det tidigare). Hellre än aldrig så att säga. Eller om det rör sig om ett par med stor åldersskillnad: hon 35 och han 60 tex och hon kanske gärna vill ha barn. Då kan jag också förstå det bättre.

För övrigt tycker jag Silverkejdan också uttryckte det bra!

 

[mimus]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Jag tycker nog inte att barnaskaffandet har med ålder att göra utan det är mera "lämplighetsrelaterat".

Sedan kan man alltid funder utfrån ett barnperspektiv.
Jag var 31 och sambon 41 är vi fick våran son.
Idag är vi alla 10 år äldre och i olika faser i livet så har våran son oroat sig över att pappa kommer att vara si och så gammal när sonen är si och så gammal.
Å andra sidan oroar sig nog alla barn i perioder att mamma och pappa ska dö.

Min sambo fick barn när han var 18 år, 35 år och 41 år.
Självklart ångrar han inga av sin barn, men i efterhand så kan han säga att han inte var klar i sig själv eller i de tidigare relationerna att skaffa barn när han fick det två första. ÄVen om det var långt emellan.

 

[Inte_Ung]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Vilket faktiskt delvis beror på att min sambo är 39. Han har två barn redan som är 12 och 8.

Jaha, Och?
Jag hade 2 barn på 6 och 10 när jag som 40-åring fick mitt 3dje barn.
Och jag är kvinna.
Som man måste det ju spela ännu mindre roll.

Ni har säkert minst 10 år på er.

 

[scarlettlady]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Det verkar vara toppen att ha en pensionerad pappa som har all tid i världen för barnet.
I alla fall i de familjer som jag känner.
Mammorna blir väldigt fria när de inte behöver ta hänsyn till en "MANs" karriär.

Det är jättebra i de fall det fungerar, men de jag sett som är pensionerade och har yngre barn där är pappan många gånger är trött och i vissa fall sjuk. Ålderskrämporna har kommit och då är det svårt att hänga med när barnet röjer.

 

[mino]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Det viktiga är inte åldern, det viktiga är att man har ett bra förhållande och att båda verkligen vill ha barn, inte att mannen ger efter bara för att göra sin yngre kvinna nöjd. Jag har en viss skepsis till män som vill ha mycket yngre kvinnor och har bytt ner sig till yngre versioner ju äldre de själva har blivit. Men samtidigt stämmer inte alltid den biologiska åldern med livsstilen, Gert Fylking verkar ju tex vara en extremt aktiv människa som inte har blivit det minsta bekväm med åldern. Han behöver säkert en fru som vill vara minst lika aktiv. Men normalt sett går det väl nån sorts livsstilsmässig gräns vid 50 år av rent praktiska skäl med orken och sånt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Hälsan är ett eget kapitel.
Man kan bli sjuk som ung också så att man inte orkar.

 

[scarlettlady]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Hälsan är ett eget kapitel.
Man kan bli sjuk som ung också så att man inte orkar.

Naturligtvis. jag talar utifrån egen erfarenhet. Gamla människor har en tendens att vara tröttare än yngre. Jag påstår inte att han är en sämre pappa för att han är gammal, men han är inte lika pigg som en yngre pappa hade varit.

 

[Björk]

Sv: Gammal pappa? *spinoff*

Gamla människor har en tendens att vara tröttare än yngre.

Fast jag tror faktiskt att det där är mycket av en myt/skröna... jag sitter just nu med en bok framför mig som heter "Kom inte och säg att du är gammal". Där skriver man att man vill "rasera bilden av att livet efter 50 automatiskt förpassas till skuggsidan. Det är helt enkelt en otidsenlig fördom." Boken handlar om hälsa och friskvård.

Jag känner folk som är 55+ och säger "Åh, nejdu, jag kan inte lära mig det här med datorer, jag är ju så gammal". Medan jag senast för ett år sen läste att en hjärna (förutsatt att den inte drabbas av alzheimers eller senil demens) har lika stor kapacitet för inlärning tills människan är dryga 70 år! Det var en hjärnforskare som kommit fram till detta genom forskning. Däremot är det ju kanske en bekväm "ursäkt" för 50+:aren... Eller; om vi säger som så: tron kan försätta berg. Om jag tror att jag har svårare att lära så är det klart jag också får det svårare att lära. Jag känner andra (ibland samma personer) som säger: "När du blir 50, Björk; då kommer du att få se: man är så mycket tröttare/mattare.. man har ingen ork". Medan det finns andra som är i samma ålder och har mer ork än vissa 25åringar. Som springer maror, klättrar i berg, tränar simning osv. Och andra undersökningar man läser säger ju att tex sömnbehovet minskar med åldern!

Sen har jag föräldrar som är 60+ och som kan mer om "datorer" än nämnda 55+:are. De har helt enkelt haft INTRESSET. De håller dessutom igång sin kropp genom att fjällvandra, rida, gå promenader. Visst; vissa ålderskrämpor har väl kommit; men det är ju sjukdomar vi talar om då. I övrigt tror jag aldrig jag hört dem säga "man är så trött i den här åldern".

Jag tror såhär: om man vill vara pigg så måste man hålla sin kropp och själ i någon slags trim. Om man inte gör det så BLIR man "trött"; oavsett ålder. MÖJLIGEN kan jag sträcka mig till att upp till kanske 25-30 har man någon slags underlig "reservbank" som till viss del kan täcka upp den allra sämsta livsstil. (eller är det samma sak där: tron kan försätta berg?). Men därefter så handlar det om HUR man lever.

sen beror det förstås på vad du menar med "gamla människor". Nu talade jag om 50-60åringar. Uppåt 70-80 kanske läget börjar bli lite annat. men även där gäller ju faktumet att träning/friskvård faktiskt ger effekt. Även då!