- Svar: 6
- Visningar: 2 982
Min skrivlust går i vågor, och lagom till att jag nu började känna att ebb håller på att vända till flod när det gäller min skrivklåda, så ser jag att min lekplats för nedklottrade reflektioner – dvs Bukefalos bloggisda – håller på att gå i graven. Så nu är jag här på ”Dagbok”, men är det verkligen samma sak? Kan jag skriva loss som jag vill här, precis som i bloggen, eller kommer det att finnas andra förväntningar på innehållet på denna sida? Jag har ju i princip bara varit närvarande på bloggsidan och inte i forumen, så det känns plötsligt som att jag är på okänd mark och lost bland spelreglerna... Men tänker att ja ja - jag får väl kliva in som en elefant i en kristallbutik helt enkelt och se hur det går. Om jag är fel person på fel plats så får jag väl bli utmotad då. 
Jag är och har alltid varit skräckslagen inför det här med ålderdomen, och just bara för att jag är det så måste förstås livet retas lite med min rädsla. Redan när jag var 25 år gammal så fick jag mina första gråa hårstrån. Sen dess har jag färgat. Och färgat och färgat och färgat. Ibland brunt, men mestadels rött/rödbrunt. Runt 35 så fick jag nys om ekologiska frisörer och växtfärgning, så då fortsatte jag att färga mig där.
Nångång kring förra året konstaterade jag lite trött att håret som växte ut nu var så vitt och det dessutom växte så snabbt, så jag var tvungen att färga varje/varannan månad för att hålla efter utväxten. Med tanke på att jag både är sparsam och bekväm (=finare ord för snål och lat ), och med tanke på att jag var tvungen att ta ledigt från jobbet och åka ganska långt och betala ganska mycket pengar varje gång jag skulle färga (och även med tanke på att det började kännas som att jag försökte släcka en skogsbrand med en hink vatten), så började jag bli allt mer tveksam till min taktik. Jag bad frisören att färga håret allt ljusare, för att bättre försöka möta upp det som växte ut och göra skarven mildare.
Men växtfärger har sitt eget liv och det funkar inte riktigt så att man kan välja färg utifrån en färgkarta. Det blir lite som det blir, och man måste utgå från vilka färger de örter som används kan ge och vilken färg håret känner för att suga åt sig. Vilket jag visserligen gillar, men i det här läget kändes det inte längre riktigt bra. Det gick dock att färga utväxten med en ljusare växtfärg (efter att jag hade bytt frisör!), men inte riktigt så ljus som jag ville.
I augusti förra året så skrev jag ett blogginlägg om att jag led av beslutsångest och inte visste hur jag skulle göra med mitt gråa hår. Jag funderade på om jag skulle våga sluta färga.
Utdrag ur det inlägget:
”Det som bekymrar mig mest är att jag antagligen direkt skulle se 20 år äldre ut om jag lät mig själv bli gråhårig. Folk skulle ta mig för en 65-åring. Som gråhårig skulle jag bli bemött på ett annat sätt än idag, och det skulle förmodligen inte vara någon direkt positiv förändring… Men hur illa skulle det bli, jämfört med idag? Hur mycket är det värt att få vara brunhårig medelålders istället för gråhårig panscho? Exakt vad skulle jag faktiskt förlora på att låta mig bli grå?
Går det ens att få något svar på det utan att testa?...”
Beslutsångesten höll i sig ända fram till mars i år. Då var utväxten riktigt absurd och äntligen fick jag tummen ur röven (-vilket underbart uttryck förresten! ), och bestämde mig för att: - BLI GRÅ!
Jag kontaktade en traditionell fulkemikaliefrisör ( ), med förhoppning att de kunde göra lite mer som jag ville och inte bara som färgerna/håret ville... Min önskan som jag framförde till frisören var att jag ville göra en ”sista färgning” för att möta upp det gråa så att jag inte skulle behöva färga mer. Dvs att där det hade vuxit ut gråvitt från hårbotten ville jag att de skulle bleka/färga hela längderna gråvita. Frisören såg lite förskräckt ut och sa ”jag kan bleka lite slingor i hela håret”... Och jag hade inte mycket annat att välja på (jag är ingen frisör och kan inte avgöra vilken teknik som är bäst!) så jag köpte den idén.
Det blev bättre än var det var innan, men såhär i efterhand kan jag konstatera att det ändå inte blev helt som jag önskade. Topparna har ju inte alls fått samma färg som utväxten! Det enda som hände var att hela håret blev lite ljusare rent generellt.
Jag tror att gångerna i livet som jag har gått till en frisör med en önskan om en större förändring och kommit ut nöjd och fått det som jag velat går att räkna på ena handens fingrar. Jag misstänker att det har något att göra med min hårkvalitet (torr och lockig), samt att jag är lite rödlätt. Men ingen frisör har någonsin gett någon förklaring, så jag är inte säker.
Nu har jag resignerat och insett att jag får leva med det som det är, och vänta på att det helt enkelt växer ut av sig självt (det är faktiskt redan typ halvvägs!). Jag är fortfarande väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut då, när jag blir ”All Natural Grey”! Och jag är fortfarande nyfiken på om jag nu rent utseendemässigt klassas som en mycket äldre människa än tidigare... Jag har inte märkt så stor skillnad i det generella bemötandet av mig, men å andra sidan rör jag mig inte i storstan längre, så jag har t.ex. inte befunnit mig i situationen ”överfull buss” och råkat ut för att ungdomar har rest sig upp för att lämna plats åt mig på handikappsätet... (fast det kanske inte förekommer längre att folk gör så överhuvudtaget! )
Bildbevis:
Såhär såg jag ut när jag var helfärgad rödtott:
Beslutsångestperioden med grav utväxt:
Och såhär ser jag ut idag:
...Fast det ser väldigt olika ut i olika ljus!
Jag är och har alltid varit skräckslagen inför det här med ålderdomen, och just bara för att jag är det så måste förstås livet retas lite med min rädsla. Redan när jag var 25 år gammal så fick jag mina första gråa hårstrån. Sen dess har jag färgat. Och färgat och färgat och färgat. Ibland brunt, men mestadels rött/rödbrunt. Runt 35 så fick jag nys om ekologiska frisörer och växtfärgning, så då fortsatte jag att färga mig där.
Nångång kring förra året konstaterade jag lite trött att håret som växte ut nu var så vitt och det dessutom växte så snabbt, så jag var tvungen att färga varje/varannan månad för att hålla efter utväxten. Med tanke på att jag både är sparsam och bekväm (=finare ord för snål och lat
), och med tanke på att jag var tvungen att ta ledigt från jobbet och åka ganska långt och betala ganska mycket pengar varje gång jag skulle färga (och även med tanke på att det började kännas som att jag försökte släcka en skogsbrand med en hink vatten), så började jag bli allt mer tveksam till min taktik. Jag bad frisören att färga håret allt ljusare, för att bättre försöka möta upp det som växte ut och göra skarven mildare.Men växtfärger har sitt eget liv och det funkar inte riktigt så att man kan välja färg utifrån en färgkarta. Det blir lite som det blir, och man måste utgå från vilka färger de örter som används kan ge och vilken färg håret känner för att suga åt sig. Vilket jag visserligen gillar, men i det här läget kändes det inte längre riktigt bra. Det gick dock att färga utväxten med en ljusare växtfärg (efter att jag hade bytt frisör!), men inte riktigt så ljus som jag ville.
I augusti förra året så skrev jag ett blogginlägg om att jag led av beslutsångest och inte visste hur jag skulle göra med mitt gråa hår. Jag funderade på om jag skulle våga sluta färga.
Utdrag ur det inlägget:
”Det som bekymrar mig mest är att jag antagligen direkt skulle se 20 år äldre ut om jag lät mig själv bli gråhårig. Folk skulle ta mig för en 65-åring. Som gråhårig skulle jag bli bemött på ett annat sätt än idag, och det skulle förmodligen inte vara någon direkt positiv förändring…
Men hur illa skulle det bli, jämfört med idag? Hur mycket är det värt att få vara brunhårig medelålders istället för gråhårig panscho? Exakt vad skulle jag faktiskt förlora på att låta mig bli grå?Går det ens att få något svar på det utan att testa?...”
Beslutsångesten höll i sig ända fram till mars i år. Då var utväxten riktigt absurd och äntligen fick jag tummen ur röven (-vilket underbart uttryck förresten!
), och bestämde mig för att: - BLI GRÅ! Jag kontaktade en traditionell fulkemikaliefrisör (
), med förhoppning att de kunde göra lite mer som jag ville och inte bara som färgerna/håret ville... Min önskan som jag framförde till frisören var att jag ville göra en ”sista färgning” för att möta upp det gråa så att jag inte skulle behöva färga mer. Dvs att där det hade vuxit ut gråvitt från hårbotten ville jag att de skulle bleka/färga hela längderna gråvita. Frisören såg lite förskräckt ut och sa ”jag kan bleka lite slingor i hela håret”... Och jag hade inte mycket annat att välja på (jag är ingen frisör och kan inte avgöra vilken teknik som är bäst!) så jag köpte den idén.Det blev bättre än var det var innan, men såhär i efterhand kan jag konstatera att det ändå inte blev helt som jag önskade. Topparna har ju inte alls fått samma färg som utväxten! Det enda som hände var att hela håret blev lite ljusare rent generellt.
Jag tror att gångerna i livet som jag har gått till en frisör med en önskan om en större förändring och kommit ut nöjd och fått det som jag velat går att räkna på ena handens fingrar. Jag misstänker att det har något att göra med min hårkvalitet (torr och lockig), samt att jag är lite rödlätt. Men ingen frisör har någonsin gett någon förklaring, så jag är inte säker.
Nu har jag resignerat och insett att jag får leva med det som det är, och vänta på att det helt enkelt växer ut av sig självt (det är faktiskt redan typ halvvägs!). Jag är fortfarande väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut då, när jag blir ”All Natural Grey”!
Och jag är fortfarande nyfiken på om jag nu rent utseendemässigt klassas som en mycket äldre människa än tidigare... Jag har inte märkt så stor skillnad i det generella bemötandet av mig, men å andra sidan rör jag mig inte i storstan längre, så jag har t.ex. inte befunnit mig i situationen ”överfull buss” och råkat ut för att ungdomar har rest sig upp för att lämna plats åt mig på handikappsätet... (fast det kanske inte förekommer längre att folk gör så överhuvudtaget! )Bildbevis:
Såhär såg jag ut när jag var helfärgad rödtott:
Beslutsångestperioden med grav utväxt:
Och såhär ser jag ut idag:
...Fast det ser väldigt olika ut i olika ljus!
