För första gången har jag en hund som känns gammal.
Brutus har tacklat av under det sen sommaren.
Först så var han halt, sen visade det sig att han hade spondylos så han har ätit rimadyl. När vi var hos veterinären sist för ett par veckor sedan verkade han inte ha ont och de var nöjda med hur han rörde sig, men han har tappat muskler i bakkroppen.
I samma veva slet han av sig en klo och i december fick han problem med halsen. Han låter när han andas när han ligger/sover. Det visade sig vara knutor på stämbanden, veterinären har tittat upp det efter att ha tittat hunden i halsen och det kan vara någon slags knottror och/eller polyper och han har ätit antibiotika i tio dagar + kortison i 12 hitills och ska fortsätta i 12 dagar. Kortisonet gör att han är droppinkontinent trots medicin.
Första februari ska vi tillbaka för att titta ned i halsen och se hur det ser. Möjligen kan man kanske operera men det ska tydligen vara en rätt otrevlig operation och då det tydligen inte ska ha någon större positiv effekt så tror jag inte att jag gör det - men jag ska få mer information då.
Det togs prov på sköldkörtlen och ths värdet låg precis på 40 och det ska kollas upp igen för att se att det inte var något tillfälligt.
Jag får lite ångest, jag gillar inte att han ska äta medicin, speciellt inte rimadyl och liknande. Han måste få leva fullt ut! Att han mår bra är det viktigaste - gör han inte det så tar jag bort honom. Men samtidigt så är det inget onormalt egentligen att bli lite gammal och stelare - man kan kanske inte räkna med att en tioårig rottis är i unghundstempo även om han var det som nioåring? Kastar man pinnar och sådant är han i full rulle, så han är ju inte helt kaputt men annars så nosar han mer runt och gnager på dom - i somras kallade hundvakterna honom för "duracellkaninen" eftersom han sprang som en galning även i högsommarvärme.
Han hör lite sämre och ser lite sämre och är mer allmän loj, jag får tex skramla med koppet ibland för att han ska kliva upp och följa med ut. Men väl ute hänger han på även om han inte gjort några galna tigersprång på ett tag.
Usch vad jag känner mig ambivalent!
Brutus har tacklat av under det sen sommaren.
Först så var han halt, sen visade det sig att han hade spondylos så han har ätit rimadyl. När vi var hos veterinären sist för ett par veckor sedan verkade han inte ha ont och de var nöjda med hur han rörde sig, men han har tappat muskler i bakkroppen.
I samma veva slet han av sig en klo och i december fick han problem med halsen. Han låter när han andas när han ligger/sover. Det visade sig vara knutor på stämbanden, veterinären har tittat upp det efter att ha tittat hunden i halsen och det kan vara någon slags knottror och/eller polyper och han har ätit antibiotika i tio dagar + kortison i 12 hitills och ska fortsätta i 12 dagar. Kortisonet gör att han är droppinkontinent trots medicin.
Första februari ska vi tillbaka för att titta ned i halsen och se hur det ser. Möjligen kan man kanske operera men det ska tydligen vara en rätt otrevlig operation och då det tydligen inte ska ha någon större positiv effekt så tror jag inte att jag gör det - men jag ska få mer information då.
Det togs prov på sköldkörtlen och ths värdet låg precis på 40 och det ska kollas upp igen för att se att det inte var något tillfälligt.
Jag får lite ångest, jag gillar inte att han ska äta medicin, speciellt inte rimadyl och liknande. Han måste få leva fullt ut! Att han mår bra är det viktigaste - gör han inte det så tar jag bort honom. Men samtidigt så är det inget onormalt egentligen att bli lite gammal och stelare - man kan kanske inte räkna med att en tioårig rottis är i unghundstempo även om han var det som nioåring? Kastar man pinnar och sådant är han i full rulle, så han är ju inte helt kaputt men annars så nosar han mer runt och gnager på dom - i somras kallade hundvakterna honom för "duracellkaninen" eftersom han sprang som en galning även i högsommarvärme.
Han hör lite sämre och ser lite sämre och är mer allmän loj, jag får tex skramla med koppet ibland för att han ska kliva upp och följa med ut. Men väl ute hänger han på även om han inte gjort några galna tigersprång på ett tag.
Usch vad jag känner mig ambivalent!
Senast ändrad: