Gammal älskad katt mår inte bra efter att familjen utökats...

Tassetass

Trådstartare
Det här med "När är gränsen nådd?" och när är det dags att kasta in handduken är ett återkommande ämne för oss djurägare, och nu är jag också där. Det handlar dock inte om fysiskt välmående (tror jag) utan om psykiskt. Isola har verkligen inte trivts med att familjen utökats, det har hon varit enormt tydlig med. Det senaste året har hon verkligen inte mått bra. Har dock upplevt att det blivit bättre med tiden, om än väldigt få och små framsteg, men nu har hon börjat bajsa utanför lådan, något hon nästan aldrig tidigare gjort. Det har inte hänt så väldigt många gånger, men tillräckligt många för att jag ska förstå att något är fel och åtgärda felet går inte riktigt (att adoptera bort barnet känns inte aktuellt). Det handlar inte om att dottern är dum mot Isola, den fyrbenta tog avstånd direkt babyskyddet ställdes ner på hallgolvet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag omplacerar inte en 14-åring med allergi, begynnande njurproblem (hålls i schack med medicin än så länge) och tänder som behöver kollas - och ofta åtgärdas - var sjätte månad (tandstenskatt). Alternativen är att stå ut och hoppas att det blir bättre när det nya tillskottet i familjen blir äldre eller att avliva. Inget av alternativen känns dock särskilt humana. Vi ser till att ge Isola mycket uppmärksamhet när barnet inte är vaket, hon har en bättre miljö rent stimulansmässigt än vad hon nånsin haft och vi försöker verkligen ge henne vad hon behöver, men det räcker inte.

Vad göra?
 
Som jag ser det antingen ta bort eller försöka göra vad ni redan gör, dvs förbättra hennes tillvaro. Jag förutsätter att kattkompis inte skulle ses som förbättring
Antingen kommer hon acceptera tillvaron mer eller så gör hon inte det. (hjälpsamt va ;) )

Jag har för övrigt också en katt som gör utanför lådan i perioder oftast är det när hon haft mask för henne har det vid flera tillfällen varit så enkelt att hon avmaskats och sen blev det bra. Sen har det varit några omgångar protest (oftast mot att jag har släpat hem en nu fyrbening) men det har klingat av efter hand.
 
Jag tror att det kommer bli bättre när barnet blir äldre. Vissa djur gillar bara inte småbarn. De tycker att de är konstiga, rör sig konstigt, luktar konstigt osv. och då brukar det bli bättre när barnet blir äldre. Hon ser förmodligen barnet som en konkurrent och då är det bara att överbevisa henne om att ni fortfarande bryr er om henne så som ni gör genom att ge henne mycket uppmärksamhet.

Har hon möjlighet att dra sig undan och vara ifred både ljud och synmässigt? Det kan hjälpa ibland. Äldre katter kan bli lite känsligare rent generellt och kan ha svårare för att acceptera förändringar och då tar det tid. Så länge hon inte verkar må uppenbart dåligt, dvs. slutar äta eller så så hade jag gett det tid. Att hon bajsar utanför är självklart ett tydligt tecken och kanske går det att göra lådsituationen bättre på något sätt så att hon känner sig mer ifred där?
 
Det här med "När är gränsen nådd?" och när är det dags att kasta in handduken är ett återkommande ämne för oss djurägare, och nu är jag också där. Det handlar dock inte om fysiskt välmående (tror jag) utan om psykiskt. Isola har verkligen inte trivts med att familjen utökats, det har hon varit enormt tydlig med. Det senaste året har hon verkligen inte mått bra. Har dock upplevt att det blivit bättre med tiden, om än väldigt få och små framsteg, men nu har hon börjat bajsa utanför lådan, något hon nästan aldrig tidigare gjort. Det har inte hänt så väldigt många gånger, men tillräckligt många för att jag ska förstå att något är fel och åtgärda felet går inte riktigt (att adoptera bort barnet känns inte aktuellt). Det handlar inte om att dottern är dum mot Isola, den fyrbenta tog avstånd direkt babyskyddet ställdes ner på hallgolvet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag omplacerar inte en 14-åring med allergi, begynnande njurproblem (hålls i schack med medicin än så länge) och tänder som behöver kollas - och ofta åtgärdas - var sjätte månad (tandstenskatt). Alternativen är att stå ut och hoppas att det blir bättre när det nya tillskottet i familjen blir äldre eller att avliva. Inget av alternativen känns dock särskilt humana. Vi ser till att ge Isola mycket uppmärksamhet när barnet inte är vaket, hon har en bättre miljö rent stimulansmässigt än vad hon nånsin haft och vi försöker verkligen ge henne vad hon behöver, men det räcker inte.

Vad göra?
Tråkig situation ni hamnat i. Jag kan nog inte se någon annan lösning än de som du nämner dvs ge katten mkt uppmärksamhet då ni kan samt att låta henne ha platser gin kan vara ifred. Många djur är inte förtjusta i småbarn dvs de verkar tycka de är läskiga
Är det pga dåliga måendet som hon bajsar utanför lådan?
Jag vill inte vara negativ men då vår gamla katt gjorde det var det pga sjukdom. Sen kan det förstås vara pga måendet men är det en äldre katt börjar jag fundera. .
 
14 år är ju ändå en aktningsvärd ålder, speciellt med tanke på de sjukdomsproblem hon redan har idag.
Som Stjärnhimmel skriver, är det på grund av det psykiska måendet hon bajsar utanför lådan eller är det något annat?
Nu var min katt något äldre (20 år), men han började bajsa på massa andra ställen än i lådan när han blev sjuk.
 
Du skriver att inget av alternativen fortsätta ge mycket uppmärksamhet eller avliva är humana. Humana för vem, undrar jag?
En avlivning med sina trygga ägare när man är 14 år och har begynnande njurfel och problem med tånderna ser inte jag som inhumant.
Förstår det måste vara en jättetuff situation ni befinner er i. Hoppas ni kommer fram till en lösning.
Tills dess, har ni fler lådor? Ställen där hon får vara ifred på?
 
Som jag ser det antingen ta bort eller försöka göra vad ni redan gör, dvs förbättra hennes tillvaro. Jag förutsätter att kattkompis inte skulle ses som förbättring
Antingen kommer hon acceptera tillvaron mer eller så gör hon inte det. (hjälpsamt va ;) )

Jag har för övrigt också en katt som gör utanför lådan i perioder oftast är det när hon haft mask för henne har det vid flera tillfällen varit så enkelt att hon avmaskats och sen blev det bra. Sen har det varit några omgångar protest (oftast mot att jag har släpat hem en nu fyrbening) men det har klingat av efter hand.

Väldigt hjälpsamt! :D

Avmaskning var längesedan eftersom hon inte varit ute på bra länge. Ska dock ha det i bakhuvudet.
 
Jag tror att det kommer bli bättre när barnet blir äldre. Vissa djur gillar bara inte småbarn. De tycker att de är konstiga, rör sig konstigt, luktar konstigt osv. och då brukar det bli bättre när barnet blir äldre. Hon ser förmodligen barnet som en konkurrent och då är det bara att överbevisa henne om att ni fortfarande bryr er om henne så som ni gör genom att ge henne mycket uppmärksamhet.

Har hon möjlighet att dra sig undan och vara ifred både ljud och synmässigt? Det kan hjälpa ibland. Äldre katter kan bli lite känsligare rent generellt och kan ha svårare för att acceptera förändringar och då tar det tid. Så länge hon inte verkar må uppenbart dåligt, dvs. slutar äta eller så så hade jag gett det tid. Att hon bajsar utanför är självklart ett tydligt tecken och kanske går det att göra lådsituationen bättre på något sätt så att hon känner sig mer ifred där?

Hon kan dra sig undan. Antingen kan hon klättra upp i sitt träd där ingen når eller ser henne, vi bor i en trea så det finns alltid lediga rum och hon kan öppna garderoberna och lägga sig där när hon verkligen vill vara ifred.

Lådsituationen kan förbättras, måste bara lista ut hur det ska gå till rent praktiskt.
 
@Tassetass: Jag är lite inne på att @TinyWiny har rätt och att det kan bli bättre när mini är äldre. Små barn har ju ett väldigt konstigt och oberäkneligt rörelsemönster jämfört med en vuxen eller ett äldre barn. Is i magen, i kombination med ett veterinärbesök och ev avmaskning, skulle jag börja med.

Tillägg: Små barn kan ju skrika till plötsligt också vilket mina katter inte gillar.
 
Tråkig situation ni hamnat i. Jag kan nog inte se någon annan lösning än de som du nämner dvs ge katten mkt uppmärksamhet då ni kan samt att låta henne ha platser gin kan vara ifred. Många djur är inte förtjusta i småbarn dvs de verkar tycka de är läskiga
Är det pga dåliga måendet som hon bajsar utanför lådan?
Jag vill inte vara negativ men då vår gamla katt gjorde det var det pga sjukdom. Sen kan det förstås vara pga måendet men är det en äldre katt börjar jag fundera. .

Vi ska till veterinären snart och kolla tänderna och njurarna, ska fråga om de har några idéer.
 
Hon kan dra sig undan. Antingen kan hon klättra upp i sitt träd där ingen når eller ser henne, vi bor i en trea så det finns alltid lediga rum och hon kan öppna garderoberna och lägga sig där när hon verkligen vill vara ifred.

Lådsituationen kan förbättras, måste bara lista ut hur det ska gå till rent praktiskt.

Har du låda med huv nu? Det kanske annars vore värt att testa så hon verkligen kan känna att hon är ifred på lådan. Jag har en låda med huv på övervåningen (utan luckan dock) men det är mest för att jag vill inte ha kattsand över hela sovrummet :D
 
Du skriver att inget av alternativen fortsätta ge mycket uppmärksamhet eller avliva är humana. Humana för vem, undrar jag?
En avlivning med sina trygga ägare när man är 14 år och har begynnande njurfel och problem med tånderna ser inte jag som inhumant.
Förstår det måste vara en jättetuff situation ni befinner er i. Hoppas ni kommer fram till en lösning.
Tills dess, har ni fler lådor? Ställen där hon får vara ifred på?

Inhumant var nog fel ord, det känns nog snarare oschysst. Om barnet plockas bort från ekvationen finns ju en mycket lycklig katt kvar.
 
De måste hoppa upp och sedan ner i den, eller hur? Kan det vara så att det är jobbigt för henne att ta sig i och ur den?

Med tanke på hur hon springer som en geckoödla upp och ner för sitt träd så tror jag inte det. I och för sig vet jag hur väl katter kan maskera smärta, men om hon hade haft väldigt ont tror jag inte hon haft ruscher då hon far upp och ner för trädet tio gånger på raken.
 
Med tanke på hur hon springer som en geckoödla upp och ner för sitt träd så tror jag inte det. I och för sig vet jag hur väl katter kan maskera smärta, men om hon hade haft väldigt ont tror jag inte hon haft ruscher då hon far upp och ner för trädet tio gånger på raken.

Ja, jag bara spånar fritt :D Håller med @cirkus om Feliway om ni inte har det. Mina kissar blir mycket mer harmoniska med det (de gillar ju inte varandra... :meh:).
 
Det är bra att ni spånar! Det är så lätt att bli hemmablind och missa uppenbara saker.

Ska kolla på Feliway!

I ett hus ska det vara den man pluggar in i uttaget, sprayen är för transport i bur. Jag märker om jag glömt byta när den tagit slut, det blir direkt mycket mer väs och fräs här. I början satt Missia och stirrade på den :D Jag har en på varje våning och det verkar vara tillräckligt (huset är inte så stort).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp