Tassetass
Trådstartare
Det här med "När är gränsen nådd?" och när är det dags att kasta in handduken är ett återkommande ämne för oss djurägare, och nu är jag också där. Det handlar dock inte om fysiskt välmående (tror jag) utan om psykiskt. Isola har verkligen inte trivts med att familjen utökats, det har hon varit enormt tydlig med. Det senaste året har hon verkligen inte mått bra. Har dock upplevt att det blivit bättre med tiden, om än väldigt få och små framsteg, men nu har hon börjat bajsa utanför lådan, något hon nästan aldrig tidigare gjort. Det har inte hänt så väldigt många gånger, men tillräckligt många för att jag ska förstå att något är fel och åtgärda felet går inte riktigt (att adoptera bort barnet känns inte aktuellt). Det handlar inte om att dottern är dum mot Isola, den fyrbenta tog avstånd direkt babyskyddet ställdes ner på hallgolvet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag omplacerar inte en 14-åring med allergi, begynnande njurproblem (hålls i schack med medicin än så länge) och tänder som behöver kollas - och ofta åtgärdas - var sjätte månad (tandstenskatt). Alternativen är att stå ut och hoppas att det blir bättre när det nya tillskottet i familjen blir äldre eller att avliva. Inget av alternativen känns dock särskilt humana. Vi ser till att ge Isola mycket uppmärksamhet när barnet inte är vaket, hon har en bättre miljö rent stimulansmässigt än vad hon nånsin haft och vi försöker verkligen ge henne vad hon behöver, men det räcker inte.
Vad göra?
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag omplacerar inte en 14-åring med allergi, begynnande njurproblem (hålls i schack med medicin än så länge) och tänder som behöver kollas - och ofta åtgärdas - var sjätte månad (tandstenskatt). Alternativen är att stå ut och hoppas att det blir bättre när det nya tillskottet i familjen blir äldre eller att avliva. Inget av alternativen känns dock särskilt humana. Vi ser till att ge Isola mycket uppmärksamhet när barnet inte är vaket, hon har en bättre miljö rent stimulansmässigt än vad hon nånsin haft och vi försöker verkligen ge henne vad hon behöver, men det räcker inte.
Vad göra?