Galet rädd för spindlar

vinkelina

Trådstartare
Vi har en situation här hemma med vår 2,5 åring som vi inte riktigt vet hur vi skall lösa. Från ingenstans har han blivit helt panikslagen för spindlar. Är på den nivå att han gallskriker så man tror han skadat sig allvarligt och så med våld skall han upp i famnen. Och han är både stor och stark för sin ålder. (nästan en meter och 16-17 kg) Jag måste ärligt säga att jag fysiskt inte riktigt klarar av honom när paniken slår till, för han har verkligen panik.

Hjälper inte att vi har huset fullt med "långbeningar", som idag dök de upp på 4 olika ställen. Han vägrar gå någonstans nu och skall bli buren. Funkar inte riktigt då jag är ensam och dessutom har två andra barn att se till, varav en är 6 v. Det hela började ungefär som minsta föddes, vet inte om det är en slump eller om det finns ett samband där, var ungefär då nämligen som spindlarna flyttade in. Är vi båda föräldrarna hemma så låser han totalt upp en av oss.

Försöker ge honom så mycket av vår tid som det är möjligt, men vi måste ju också ge de andra uppmärksamhet samt, tjaaa, hushållsarbete som att laga mat, diska osv. Han fick vara hemma 2v när babyn kom och sedan tillbaka till förskolan där han är 25h i veckan, 5h 5 dagar och han gillar att vara där.

Hur skall vi lösa detta? Försöker prata om att spindlarna kommit in för att det är kallt ute (de har ju inga ytterkläder) att de hjälper oss äta upp alla flugor, vi hade galet mycket här inne på sommaren som nu är "borta". Att man inte behöver tycka om spindlar men att man kan gå runt dem. Vi vill egentligen inte döda spindlarna men just nu har vi ingen annan lösning än att trampa på dem om vi ser en.
 
jag tänker på det där med ord och handling
Om ni har möjlighet att fånga en spindel och hålla i den för att visa barnet att ni själva inte har varken rädsla eller obehag för spindlar så kommer det förmodligen hjälpa bättre än att ni bara berättar. För en 2,5-åring har nog svårt för att omsätta talade ord till verklighet. De är ju rätt små, som sagt.

jag tycker verkligen inte om spindlar själv, men har en make som fångar dem med händerna och släpper ut dem. Och åtminstone 3 av våra barn gör också så utan problem.
 
jag tänker på det där med ord och handling
Om ni har möjlighet att fånga en spindel och hålla i den för att visa barnet att ni själva inte har varken rädsla eller obehag för spindlar så kommer det förmodligen hjälpa bättre än att ni bara berättar. För en 2,5-åring har nog svårt för att omsätta talade ord till verklighet. De är ju rätt små, som sagt.

jag tycker verkligen inte om spindlar själv, men har en make som fångar dem med händerna och släpper ut dem. Och åtminstone 3 av våra barn gör också så utan problem.

får skicka maken på det hör jag. Tycker själv spindlar är obehagliga. De får göra sitt jobb men jag vill inte röra dem.
 
Haha, tack @Rosett men jag vet ingenting om barn. :D

@vinkelina Kan det hjälpa med någon trevlig liten barnbok med spindlar, eller kanske Lucas the spider på youtube? En film i stil med Charlottes web är för lång och besvärlig för den åldern kanske, men det måste finnas någonting åldersanpassat därute tänker jag.. och de kanske kan hjälpa till på förskolan? :)
Jag hittar förstås bara saker på engelska, men det spelar väl inte någon större roll om mamma eller pappa sitter med? :)
:heart
:heart
 
Haha, tack @Rosett men jag vet ingenting om barn. :D

@vinkelina Kan det hjälpa med någon trevlig liten barnbok med spindlar, eller kanske Lucas the spider på youtube? En film i stil med Charlottes web är för lång och besvärlig för den åldern kanske, men det måste finnas någonting åldersanpassat därute tänker jag.. och de kanske kan hjälpa till på förskolan? :)
Jag hittar förstås bara saker på engelska, men det spelar väl inte någon större roll om mamma eller pappa sitter med? :)
:heart
:heart
Lucas måste jag titta på, såg ju urgullig ut!

Sonen visade i somras att han var rädd för spindlar och myror så jag fick sitta närmare spindlar än jag ville, bara för att kunna peka och säga "titta så fin" :p.
 
Lucas måste jag titta på, såg ju urgullig ut!

Sonen visade i somras att han var rädd för spindlar och myror så jag fick sitta närmare spindlar än jag ville, bara för att kunna peka och säga "titta så fin" :p.

Lucas är typ den gulligaste skapelsen ever! Finns även som plushie. ;)

Haha, min brorsdotter gick igenom en period runt tre år då hon var jätterädd för flugor, men hon älskar myror av någon anledning. Såatteh.... det är möjligt att flugor fick bli myror där ett tag. :angel: "En muuuura!" tjöts det sedan förtjust åt husflugorna ett tag den sommaren. No harm no foul. Det gick över. :D
 
Jag kan säga som så att det går inte över. Mina tidigaste minnen av spindlar är när jag var fem år och inte vågade passera en sten på fjället pga en spindel. Jag har även ett minne från runt den åldern och det var en spindel på golvet hemma som jag var rädd för. Jag minns inte om jag var yngre men jag vet att jag var inte äldre.

Jag lever med min spindelfobi och jag får inte panikångest av dem även om jag är rädd. Man kan lära sig hantera det, men jag tror inte man kan till 100% komma över det.
 
  • Ledsen
Reactions: Sel
Jag kan säga som så att det går inte över. Mina tidigaste minnen av spindlar är när jag var fem år och inte vågade passera en sten på fjället pga en spindel. Jag har även ett minne från runt den åldern och det var en spindel på golvet hemma som jag var rädd för. Jag minns inte om jag var yngre men jag vet att jag var inte äldre.

Jag lever med min spindelfobi och jag får inte panikångest av dem även om jag är rädd. Man kan lära sig hantera det, men jag tror inte man kan till 100% komma över det.
Det är nog inte lika för alla tror jag, jag hade en period av hysteri mot myror och en mot tångräkor och båda dessa bets ju hemskt, men det gick över på någon sommar.

Gillar idén med att försiktigt fånga dem med händer (maken) eller glas och papper, ts, och bära ut den "stackars spindeln" och liksom visa dem lite kärlek men försöka att inte prata med barnet om, eller visa, den enskilda spindeln utan ta till en av böckerna ovan.

(Tror att om man håller upp levande spindeln och visar för tidigt så backar kanske barnet totalt på det. Sett med söt hundvalp och en liten kusin med mor och inte ens det gick, tokpanik, spindlar har ju inte ens utseendet för sig på samma sätt heller.)

Mamma har alltid kört så med getingar (gör så också) och det ingav mycket mindre skräck och rädsla än vissa andra föräldrar som for runt och skrek med hoprullade tidningar och dödade dem. Något som dödas är ju per definition farligt eller värdelöst om inte annat.
 
Senast ändrad:
Du har fått endel bra tips från @Sel och @Badger. Att närma sig det läskiga försiktigt, exempelvis med att börja titta på lämpliga barnprogram, böcker om insekter eller "snälla" bilder brukar vara bra. Kolla igenom ex filmer ni föräldrar först så ni vet om det är på hanterbar nivå, ni vill inte att han går upp i panik. Närmar man sig för snabbt, typ plockar upp spindeln och går mot barnet för att visa är det stor risk att det blir för mycket! Bättre att barnet får närma sig på sina villkor.
För en del växer det bort och för en del sitter det i längre. Men i så fall; det finns behandling för fobier och de ger ofta bra resultat! Har själv varit paniskt spindelrädd men fick som vuxen behandling då en kollega på BUP utbildade sig. Men för så små barn som din pojke genomför föräldrarna vanligtvis lättare exponering, ev med planeringsstöd (utan barnet) av BVC-psykolog :) Finns också en toppenbok på temat som heter Jag törs inte men gör det ändå
 
Det är nog inte lika för alla tror jag, jag hade en period av hysteri mot myror och en mot tångräkor och båda dessa bets ju hemskt, men det gick över på någon sommar.

Gillar idén med att försiktigt fånga dem med händer (maken) eller glas och papper, ts, och bära ut den "stackars spindeln" och liksom visa dem lite kärlek men försöka att inte prata med barnet om, eller visa, den enskilda spindeln utan ta till en av böckerna ovan.

(Tror att om man håller upp levande spindeln och visar för tidigt så backar kanske barnet totalt på det. Sett med söt hundvalp och en liten kusin med mor och inte ens det gick, tokpanik, spindlar har ju inte ens utseendet för sig på samma sätt heller.)

Mamma har alltid kört så med getingar (gör så också) och det ingav mycket mindre skräck och rädsla än vissa andra föräldrar som for runt och skrek med hoprullade tidningar och dödade dem. Något som dödas är ju per definition farligt eller värdelöst om inte annat.
Jag dödar aldrig spindlar eller getingar om jag kan undvika det, senaste spindeln spatserade omkring på min säng innan den hamnade i en mugg och blev utslängd på altanen istället.
 
Min snart fyra åring var livrädd. Jag är inte så kaxig jag heller när det kommer till spindlar med tog mig samman för dotterns skull och lät en spindel gå upp i min hand. Efter det tycker barnet att spindlar är häftiga och fascinerande varelser. Hon kommer då och då fram till oss när vi är ute, med en spindel i handen, överlycklig.

Hade en grön stor bladspindel inne. Den ville hon bära ut själv men där gick gränsen. Den fick maken bära ut i en mugg :nailbiting:
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Börjar tvivla på om jag någonsin kommer att "bli av med" min häst :cry: Köpte henne för bara 2 år sen. Det sa klick på en gång...
2
Svar
26
· Visningar
6 305
Senast: jerseyko
·
  • Låst
Övr. Barn Jag stjäl ett inlägg från Anna Wahlgrens sida där en person berättar om sitt liv som icke-curlande mamma. Det skulle vara intressant att...
2 3
Svar
44
· Visningar
7 834
Senast: Luff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp