Funderingar kring bett!

[jenny-91]

På senaste tiden har jag funderat på rätt så mycket i hästväg...

För det första: varför rider man med bett? varför rider man med olika bett? En "tant" sa att hästar inte skall ha bett i munnen för där finns massor med känsliga nerver. men har man bett för att få stop på hästen eller har man det för att få den att höra på? har man det för att det är enklare att rida med bett eller har man det för att det skal ta ont? vem har egentligen kommit på bett?

Såg just en film och fick riktigt ångest. En unghäst blir riden med ett hårt bett och ryttaren sitter och drar och drar i hästens mun (inte halvhalt... halvhalt). Visst hästen kanske går snyggt, men den gick inte stilrent! Sen i traven samma sak. Ryttaren drar hästens huvud från sida till sida för att få ner hästen i önskvärd form samtidigt som hans sporrar tvingar hästen att gå framåt. Alltså det går inte riktigt ihop. Benen på ryttaren säger gå framåt men handen säger ju att den skall stanna! (den drar och drar utan uppeåll) hästen gick inte i form, den gick underlod. den försökte komma bort från obehaget. jag säger inte att jag är bättre, men jag vill kunna rida bra, vill att människor ska se att man inte behöver använda starka bett för att hästen skall lyssna... jag vill kunna rida med så små hjälper som möjligt.

jag vill kunna rida löst, jag vill kunna inponera på folk... få folk att inse att man inte alltid behöver dra i hästarna. jag vill att folk skall inse att det går att ändra på hästar. ibland kan det vara bra att ha bett. när hästen är t.ex. i en främmande miljö och man inte vet hur hästen reagerar. och när man vill vara säker i en situation. . .



jag har inget emot bett. Inte om man använder dem på rätt sätt. Bett är bara ett hjälpmedel som har funnits i 100-tals år...

vad tycker ni om bett? är intresserad att höra er syn på att använda bett!

 

[Engela]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag är inget expert i ämnet men kan dela med mig av de få erfarenheter jag har.
Min egen häst gillar INTE bett, hon blir otroligt upprörd vid minsta rörelse med bettet och spänner sig. Hon gapar även lite och kastar med huvudet. Hackamoore och sidepull är hennes melodi trots att hon är inriden på bett.

Mammas häst tycker inte heller att bett är någon höjdare men accepterar det ändå lugnare, dock förekommer även där att hon kastar med huvudet och plockar med bettet onödigt mycket. Hackamoore trivs hon alldeles utmärkt på.

Personligen känner jag inte att jag behöver bettet då min ridnivå inte är högre än att hacket räcker till. Jag förstår om ryttare på högre nivå använder bett för att förfina kommunikationen mellan sig och hästen, munnen är ju det känsligaste du kan tala till. Så länge bettet används för kommunikation och inte för att tvinga hästen till en onaturlig form eller liknande så är det ett otroligt finstämt sätt att ge hjälper.
Att dra hästen i munnen, såga ner nosen till lodplan eller råka dra in bettringarna i hästens mun är saker som händer alltför ofta tyvärr.

 

[Madick]

Sv: Funderingar kring bett!

Bettet är för mig ett utmärkt sätt att få till enkel och lätt kommunikation med hästen. Minsta lilla rörelse med något finger ger en signal som hästen uppfattar.

 

[Friggan]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag är lite tvådelad när det gäller bett.
Jag vet att ibland när min häst springer iväg så tar jag tag i henne, istället för att använda halvhalt med magen. Detta gör jag dock bara när hon springer iväg med mig och är okontaktbar.
Hon är känslig i munnen, och jag vill verkligen inte förstöra det. Jag använder bettet när jag behöver det, så mycket som jag behöver, och aldrig mer. Håller på och lära henne att när jag sitter till och samtidigt tar i bettet, är det en halvhalt. Det har gått så långt så att hon ibland också reagerar när jag bara sitter till.

Jag blir arg på människor som bara rider med handen och sitter och drar hela tiden, utan att det behövs. Jag hade väldigt gärna velat kunna rida utan bett, men just nu kan jag inte det. Och därför använder jag bettet som ett kommunikationsmedel.

 

[mesklover]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag tycker att bettet är ett superbra hjälpmedel vid ridning - om man kan använda det på rätt sätt. Jag har sett många ridskolehästar gå från att vara superkänsliga i munnen till att bli okänsliga - på typ ett år eller två. Tycker faktiskt att man på ridskolor ska låta nybörjarna rida på typ hackamore eller något annat, tills de är mogna för att rida på bett (fast när jag tänker efter behöver nog fler än så rida utan bett, ser många ryttare som anses vara duktiga slita hästen i munnen...). Precis som med sporrar är det oerhört lätt att använda bettet för hårt.

 

[Livie]

Sv: Funderingar kring bett!

Det är allt för många som sågar i hästarnas munnar! Jag undrar varför! Överallt ser man folk som klagar på de som sågar, och överallt ser man folk som sågar. Vad beror det på? Några hästägare kanske gör det för att de tycker de är pinsamt om hästen inte går i form när de rider, men vad för slags form är det hästen går i egentligen, när den blir dragen ner i den? Det ser inte bra ut, kan jag säga!

 

[Livie]

Sv: Funderingar kring bett!

Nu när jag läser inlägget märker jag att det kanske inte riktigt passade in, men det hade nämnts, så jag passade på att flika in lite om vad jag tyckte.

 

[scizofren]

Sv: Funderingar kring bett!

bett har vi antagligen främst av gammal vana och brist på folk som utbildar hästar utan bett.
däremot är bettet enligt mig ett väldigt bra hjälpmedel och växlande av bett tror jag är det allra bästa.
förr har jag varit väldigt emot skarpa bett, men vissa hästar fungerar så otroligt bra på de skarpa betten att det vora lite dumt att inte rida på de lite då och då.
jag rider ett av mina ston på pelhamstång när jag rider ut. inte för att jag inte klarar av henne, utan för att hon inte lyssnar lika bra på vanligt tredelat som jag använder när jag rider dressyr eller hoppar.
jag anser att det är bättre att ha ett skarpt bett som man bara behöver plocka lite i än att ha ett milt bett som man måste slita i för att hästen ska hålla sig till skritt.
bett är en hel vetenskap, precis som sadlar och jag tycker det är viktigt att prova sig fram. jag har hittat de bett som passar mina hästar bäst efter mycket om och men. det har ju gått bra..

 

[Livie]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag tycker att bettet är ett superbra hjälpmedel vid ridning - om man kan använda det på rätt sätt. Jag har sett många ridskolehästar gå från att vara superkänsliga i munnen till att bli okänsliga - på typ ett år eller två. Tycker faktiskt att man på ridskolor ska låta nybörjarna rida på typ hackamore eller något annat, tills de är mogna för att rida på bett (fast när jag tänker efter behöver nog fler än så rida utan bett, ser många ryttare som anses vara duktiga slita hästen i munnen...). Precis som med sporrar är det oerhört lätt att använda bettet för hårt.

Hackamore! Att låta ridskoleryttare rida med hackamore! Om en ryttare med hackamore drar för hårt i tygeln kan den bryta nosryggen på hästen! Hackamore ska bara användas av ryttare med stilla, mjuk hand, och det kan man inte förvänta sig av alla ridskoleryttare!

 

[Indiv]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag tycker väl inte att hästarna behöver ändras på, utan att sättet att hantera en unghäst kanske behöver ses över emellanåt, den är ju inte född med ett bett i munnen och hur ska den då fatta vad som menas när man rycker och håller på.
Jag använder bett men det ska så aldrig behöva dras i munnen på en häst för att få stopp på den.
Drar du i en häst som redan springer så spänner den sig oftast ännu mer och du lär knappast få den lugn. Nu kanske det inte är en säker metod men slipper hästen draget så slutar den oftast springa ganska omgående. Bara en tanke.

 

[mooi]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag tror inte att det är så lätt att bryta nosryggen på en häst som många tror. Och skulle en ridskoleryttare rycka så hårt i bettet/hackamoret så att det ens skulle komma i närheten av att kunna bryta ett ben på hästen så skulle jag gissa att den ryttaren inte skulle få rida mer. En "vanlig" hård eller okänslig hand som man kan se hos ovana eller mindre duktiga ryttare bryter inte nosryggen på hästen -för det krävs det VÅLD.
Men jag tycker inte heller att man ska rida på hackamore på ridskolor -om det inte är någon häst som faktiskt måste gå på det. Hackamore tycker jag att man ska vänta med tills man är lite mer erfaren, inte ha det i den första inlärningen så att säga.

 

[Pancakes]

Sv: Funderingar kring bett!

Hackamore! Att låta ridskoleryttare rida med hackamore! Om en ryttare med hackamore drar för hårt i tygeln kan den bryta nosryggen på hästen! Hackamore ska bara användas av ryttare med stilla, mjuk hand, och det kan man inte förvänta sig av alla ridskoleryttare!

Att man kan bryta nosryggen tillhör nog en av hästvärldens urban legends. Hacket borde rimligtvis gå sönder först.

Problemet med att sätta hack på ridskolehästar är ju att det krävs väldigt mycket mer ridning med sitsen än vad många säg barn klarar av ren motoriskt. Dessutom är hacket ett skarpare bettlöst alternativ än t.ex. sidepull. Jag upplever också att det är mycket svårare att få en ärlig form på en inte alltför välskolad häst när man rider på hack. (vilket du ju inte förespråkade, men det fick hamna i samma inlägg)

 

[Pancakes]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag rider i princip alltid med bett, är bara då och då på lugna uteritter som hacket åker på. Men jag varierar på fyra olika träns med olika nosgrimmor och olika bett för att "slita jämt" i munnen (och då menar jag givetvis inte att jag sliter i tyglarna). Bettet är ett bra kommunikationsmedel. Men visst, hade jag kunnat rida min häst på enbart halsring så hade jag varit glad för det!

 

[mesklover]

Sv: Funderingar kring bett!

Jo fast som någon här skrev känns det som en ganska omöjlig bedrift att lyckas med. Appropå hackamore, en häst på min ridskola fick gå med hackamore när han fått en bit av tungan avbiten och då reds han av alla möjliga, mestadels nybörjare. Och det gick superbra, dessutom hade ju ridläraren sagt till om någon varit ens en liten bit på vägen att bryta nosryggen av honom.. Med hacket blev hästen som annars var riktigt seg att bromsa (man får sitta och typ dra för att få honom att göra halt) lätt att bromsa och då tycker jag att det är bättre att använda en mild hjälp för att få honom att stanna med hackamore är bättre än att få dra honom i munnen med bett.... Dessutom blev han piggare och därmed slapp ryttarna driva hela tiden (också det bättre för hästen).
Så jag tror inte det är så dåligt att låta en liten nybörjare (eller en mindre erfaren ryttare då) rida på hackamore alltid.

 

[karindk60]

Sv: Funderingar kring bett!

Att man använder bett, finns det två anledninger till.
1. Att ma inte litar på sin häst och tror att man inte kan rida utan.
2. Att man vill tävla och man inte får tävla utan bett av någon anledning.
Varför är det finare att rida på bett än i halsring eller grimma?
Om man kan rida en häst i hög samling i grimma finns det då använding för bett?

 

[angelaL]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag tycker personligen att ditt svar är ganska förenklat och att du har fel.

Ifs inte i allt dà. Men jag kan säga att jag litar inte pà nàgon häst. Det är farligt att lita pà hästar eftersom de är djur styrda av deras instinkter.

Men genom bra träning sà ska man hela tiden närma sig hästen, förstà den, fà den att lita pà dig. en häst som litar pà sin ryttare är guld värd, den gör allt för sin ryttare. Ja jag kan räkna upp mànga olika sinnestämninar som behöver finnas vid god kontakt med hásten.

Nä bettet, grimman, kavsonen och repet fyller alla samma funktion. Det är det som gör att vi har den kontrllen vi har över hästen. Utan de hjälpmedlen sà skulle vi inte ha kommigt särskilt lângt inom ridkonsten.

Bettet och grimman har en ENORM psykologisk pàverkan pà hästen. Man kan tex se det nár man har ett otämjda föl i en box och ska ta ut fölet för att arbeta. Fölet kan vara skrämd och gà runt i boxen och undviker dig.

Det finns mànga sätt att ta pà grimman pà ett sàdant föl, men jag tycker nog att det bästa sättet är att lägga grimskaftet om halsen pà hásten och sedan föra upp det mot nacken. Dà ger de flesta hästar in, Om de bara har haft grimma vill säga. Dà stàr de oftast stilla och làter dig sätta pà grimman eftersom de vet att nu är det du som har kontrolen.

Hela hästens attityd förändras pga ett grimmskaft runt halsen, det är psykologiskt.

Bettet oxà, det ger en förnämlig kontroll över hästen, mer kontroll har du om du har nàgot tight runt käken, tex ett hackamore eller kavson. Kombinerar du de tvà har du ett riktigt hàrt bett även om allt är gjort av gummi.

Men det du är negativ till är fel användning av bett samt dalig träning av hästar. Hàrda händer och sàgnin av munnar är inte ridning i min mening. Det är fel. Dessutom är det inte bara bettet, en felaktig träning, tex att begärna saker fràn hästen den ej är redo för samt ryttare som inte vet eller kan vad de gör. Vilket är normalt nár man lär sig.
Men kombineras de bàde faktorerna sà är dàliga resultat den enda följden.

Men ett bett väl använt pà en `fràn början válskolad häst är ett fint instrument som bàde ryttaren och hásten skall ha mycket glädje av.

Ja ungifär sà ser jag det.

Fràgan man borde ställa sig är nog inte "är bett dàliga" utan "hur anvánder jag bettet pà bästa sätt för att uppnà god och harmonisk ridning"

 

[karindk60]

Sv: Funderingar kring bett!

Jag tycker personligen att ditt svar är ganska förenklat och att du har fel.ja vist är svartet enkelt, var har jag fel?

Ifs inte i allt dà. Men jag kan säga att jag litar inte pà nàgon häst. Det är farligt att lita pà hästar eftersom de är djur styrda av deras instinkter.Om inte jag litade på hästen skulle jag inte sätta mig på den.

Men genom bra träning sà ska man hela tiden närma sig hästen, förstà den, fà den att lita pà dig. en häst som litar pà sin ryttare är guld värd, den gör allt för sin ryttare. Ja jag kan räkna upp mànga olika sinnestämninar som behöver finnas vid god kontakt med hásten.Varför ska man då använda tvång?

Nä bettet, grimman, kavsonen och repet fyller alla samma funktion. Det är det som gör att vi har den kontrllen vi har över hästen. Utan de hjälpmedlen sà skulle vi inte ha kommigt särskilt lângt inom ridkonsten.Man var kommit långt med ridkonsten innan man kom på bettet, då sås det som en snabb genväg istället för lång utbildning precis som många andra "hjälpmedel" inom ridning.

Bettet och grimman har en ENORM psykologisk pàverkan pà hästen. Man kan tex se det nár man har ett otämjda föl i en box och ska ta ut fölet för att arbeta. Fölet kan vara skrämd och gà runt i boxen och undviker dig.

Det finns mànga sätt att ta pà grimman pà ett sàdant föl, men jag tycker nog att det bästa sättet är att lägga grimskaftet om halsen pà hásten och sedan föra upp det mot nacken. Dà ger de flesta hästar in, Om de bara har haft grimma vill säga. Dà stàr de oftast stilla och làter dig sätta pà grimman eftersom de vet att nu är det du som har kontrolen.

Hela hästens attityd förändras pga ett grimmskaft runt halsen, det är psykologiskt.Varför skulle du då inte kunna rida med ett grimskaft runt halsen?

Bettet oxà, det ger en förnämlig kontroll över hästen, mer kontroll har du om du har nàgot tight runt käken, tex ett hackamore eller kavson. Kombinerar du de tvà har du ett riktigt hàrt bett även om allt är gjort av gummi.

Men det du är negativ till är fel användning av bett samt dalig träning av hästar. Hàrda händer och sàgnin av munnar är inte ridning i min mening. Det är fel. Dessutom är det inte bara bettet, en felaktig träning, tex att begärna saker fràn hästen den ej är redo för samt ryttare som inte vet eller kan vad de gör. Vilket är normalt nár man lär sig.
Men kombineras de bàde faktorerna sà är dàliga resultat den enda följden.Hur vet du vad jag är negativ till? Är du synsk?

Men ett bett väl använt pà en `fràn början válskolad häst är ett fint instrument som bàde ryttaren och hásten skall ha mycket glädje av.

Ja ungifär sà ser jag det.

Fràgan man borde ställa sig är nog inte "är bett dàliga" utan "hur anvánder jag bettet pà bästa sätt för att uppnà god och harmonisk ridning"

Kom ihåg att en häst springer med sina ben, inte med sin mun!
Det är ju inte så att en häst inte kan springa om du drar i ett bett!
Så det har inget med säkerhet att göra.

 

[angelaL]

Sv: Funderingar kring bett!

Oj dà du vart visst riktigt uppörd , egentligen var bara den första meningarna riktade till dig.

Jag m`ste fortfarande att ditt resonemang är válldigt enkelt och saknar djup. Allt är inte svart och vitt.

Men jag ska svara pà dina fràgor...

Okej du litar pà alla hästar du rider, det är okej för mig, jag litar inte pà alla hästar jag rider, särskilt inte om jag sitter pà en unghäst. Det kunne gà riktigt illa om jag gjorde det.
Fast jag menar pà en 15 àrig gammal valck som inte gör mànga knopp skulle jag välla lita mer eller mindre pà...
Jag kan inte förbise att hästen ár ett djur styrt av sin instinkt och kan reagera häftigt utan att du kan förstà varför.

"Varör använda tvàng". Ibland när du skolar hästar kan de behövas en viss grad av tvàng, med bara godis kommer man ingenstanns. Hade du inget tvàng i din uppväxt? Var du inte tvungen att gà upp pà morgonen? Gà till skolan, klä pà dig, göra läxan osv osv.
När du blir tränad till att bli en vuxen människa som bidrar till sammhällets fortlevnad är du utsatt för massor av tvàng. är det bara dâligt?

"Man var kommit långt med ridkonsten innan man kom på bettet, då sås det som en snabb genväg istället för lång utbildning precis som många andra "hjälpmedel" inom ridning."

Jag vet att romarna använde bettet, har bilder i min data pà ett 2500 àr gammal bett som jag tagit i ett museum i Portugal. Bettet är ingen genvág det är den vägen man tar om man vill RIDA. traditionel ridkonst.

Man behöver inte använda bett, det gör man inte, men när du tittar pà fantastiska filmer av frihetsdressyr, tro inte att de hästarn aldrig har ett bett i munnen eller blir ridna med sadel och träns. Det är grunderna och de är väl befästa hos de hästarna.

Ja du kan rida med ett grimskaft runt halsen, jag har gjort det mànga gànger det är ganska kul. Fast jag utbildar inte hästar för att de ska bli ridna med ett grimmskaft runt halsen. Fast det kommer ofta som en bieffekt av den vanliga träningen.

"Är du synsk?" Klart att jag är lite synsk

"Kom ihåg att en häst springer med sina ben, inte med sin mun!
Det är ju inte så att en häst inte kan springa om du drar i ett bett!
Så det har inget med säkerhet att göra."

Nu blev det sà förenklat igen, jo hästen springer med sina ben. - Du har rätt.
Och hästen kan fortfarande springa om jag drar den i munnen - Du har rätt igen.

Men att det inte har nàgot med säkerheten att gÖra - nja du har nog fel dära... Det är säkrare att rida en välriden och välskolad häst vare sig den har ett bett i munnen eller ett grimmskaft runt halsen.

Sà föutom att döma ned hela mitt lânga inlägg skrev jag inget vettigt i inlägget?

 

[karindk60]

Sv: Funderingar kring bett!

Nej jag är inte upprörd.
Jag tycker det är bra att sådant diskuteras. Jag menar fortfarande att bett inte har något med säkerhet att göra. Jag tycker också att det är synd att du inte litar på de hästar du rider.
Tror du verkligen att det är säkrare att använda bett i början av inridningen?
Han jag rider på bildet har aldrig haft bett i munnen, han har inte heller upplevt spö eller sporrar.
Jag har också inridt många hästar för andra( jag har jobbat med sånt i 20år), då använde jag inte heller bett.
Det beror väl på att jag alltid bara har jobbat med snälla hästar!
Jag har inget emot att någon använder bett, men jag skulle inte göra det innan hästen har hittar balansen under ryttaren.
Min ponny är van vid bett, det är enbart för att jag har tävlat honom mycket och där ska den ha bett för att vara med i tävlingen.
Det är synd att du inte går på jobb/skola av fri vilja. Det är mera synd att du tycker man ska tvinga hästar för att du själv känner dig tvungen.

 

[angelaL]

Sv: Funderingar kring bett!

Ja vi kan se att vi bàda har olika uppfattning om bett. Men det viktigaste är nog inte om man gillar Bett eller inte utan att man har en vältränad och glad häst.

Det har jag flera av... även om de màste bete sig bra. Jag blir lite förbanade pà hingsten jag tränar om den vill skjuta ut bogen hela tiden. Jag vet nämligen att den har alldeles förträflig balans och att den skjuter ut bogen för att han är lite lat och inte vill arbeta hàrt, rakt och bra om han fâr möjligheten att vara en latmask...

Samma sak med unghästen jag tränar, han tycker att det är jobbigt att ta hörnen ordentligt i galopp. Jättejobbigt han vill hälldre gà igenom hörnet lutandes och stort. Men jag vet att han kan ta dem ordentligt, men han gör det inte av fri vilja hela tiden. Fast jag sitter ju inte och tvingar hästen, visst han ska ta hörnet bra, efter han har tagit ett, tvà eller flera hörn bra sà fàr han beröm, jag ställer mig upp i fältsits och släpper fram hästen i galopp ch vi lägger en eller tvà stora volter i en frama`t och härlig galopp inna jag säter mi ned igen, börjar sammla hästen och ber honom ta ett nytt hörn.

Visst det ligger ett visst tvàng i det hela, fast med en häst pà bra hummör hela tiden och som gillar arbetet.

Hur gör du när din häst inte vill ta ett hörn ordentlig, eller skjuter ut bogen. Hur korrigerar du hästen utan att använda ett visst màtt av tvàng?

Eller vad gör du när hästen ignorerar dina hjälper?
Sà länge jag vet att hästen förstod och kan sà blir jag ganska irreterad, ger hjälpen igen lysnar han inte dà brukar jag ta egenom hjälpen. Men jag är ifs ganska mesig och inte börjar jag banka pà hästen med smisken eller slita den i munnen det skulle jag inte drömma om. UTan anvánder hjälpen jag ville ha svar för och tar igenom den, förbereder bättre och ger inte hästen nâgon annan chans än att göra som jag vill.... (förhoppnings viss dà, om jag rider tillráckligt bra )

Apro pà lite pà hästar, skulle du lita pà en hingst som du vet vill attakera de andra hästarna pà ridbannan? och som försöker även om den har ryttare pà ryggen? Inte jag.

Nä men jag förstàr vad du menar med tilllit, visst man màste lita pà sin häst, man màste veta vad den kan göra och inte, hästen màste lita pà dig. Men hästen är alltid en häst och det màste man komma ihàg sà 100% tillit kommer aldrig att finnas dära àtminstonde inte fràn min sida sà länge hästen är en häst.