_Skifting_
Trådstartare
måste bara få sörja lite.... och gnälla, och skrika och, och, och.... 
Mannen och jag försöker sedan ett bra tillbaka att få till ett litet kärleksbarn.
Problemen har dock hopat sig och inget blir bra...
Vi har "Lyckats" 3ggr, men de har slutat i tidiga missfall allihop.
Sökte i med detta hjälp hos läkaren för att kontrollera om det finns några problem hos mig eftersom det uppenbart inte fäster som det ska...
Dom skickar oss vidare till en fertilitetsläkare och vi bokar glatt tid osv. med inställningen att "Nu jäklar så ska vi få veta vad som händer"!.
Kliver in på mottagningen och jag hälsar glatt på läkaren. Han hälsar på oss båda och ber oss sitta ner.
Sen säger han till mig med sur och grinig min att "Det är faktiskt meningen att man ska ha sin partner med sig, och inte sin pappa!"
Jag svarar lättsamt att detta är min partner, min pappa är nog hemma i sin lägenhet... (drygt 20år mellan oss)
Läkaren tittar mycket konstigt på oss och utbryter efter lång stunds grundligt stirrande att "Vi har faktiskt regler här, Vi kan inte hjälpa vem som helst och att Ni inte är lämpliga här!"
Jag och mannen ser ut som fågelholkar, men sitter tysta kvar.
Då reser läkarjäveln på sig, öppnar dörren och säger till oss att lämna hans mottagning.
Så... nu är vi tillbaka i soffan och jag grinar och grinar... får det gå till såhär? Jag har en son sen innan ska väl tilläggas, mannen har också barn sen innan. Så detta är inget "fjant, flams" utan vi ville bara kolla om det var något fel... Vi hade bestämt sen innan att vill det inte ta sig på naturlig väg, så ska det inte bli något, så vi ville inte ha fertilitetshjälp. DET fixar vi ju uppenbart, men var intresserad av att göra en koll på min livmoder och se om det fanns någon förklaring till missfallen som varit så snarlika och med bara någon månads mellanrum...
Men nähä... Jag ger upp!
Mannen och jag försöker sedan ett bra tillbaka att få till ett litet kärleksbarn.
Problemen har dock hopat sig och inget blir bra...
Vi har "Lyckats" 3ggr, men de har slutat i tidiga missfall allihop.
Sökte i med detta hjälp hos läkaren för att kontrollera om det finns några problem hos mig eftersom det uppenbart inte fäster som det ska...
Dom skickar oss vidare till en fertilitetsläkare och vi bokar glatt tid osv. med inställningen att "Nu jäklar så ska vi få veta vad som händer"!.
Kliver in på mottagningen och jag hälsar glatt på läkaren. Han hälsar på oss båda och ber oss sitta ner.
Sen säger han till mig med sur och grinig min att "Det är faktiskt meningen att man ska ha sin partner med sig, och inte sin pappa!"
Jag svarar lättsamt att detta är min partner, min pappa är nog hemma i sin lägenhet... (drygt 20år mellan oss)
Läkaren tittar mycket konstigt på oss och utbryter efter lång stunds grundligt stirrande att "Vi har faktiskt regler här, Vi kan inte hjälpa vem som helst och att Ni inte är lämpliga här!"
Jag och mannen ser ut som fågelholkar, men sitter tysta kvar.
Då reser läkarjäveln på sig, öppnar dörren och säger till oss att lämna hans mottagning.
Så... nu är vi tillbaka i soffan och jag grinar och grinar... får det gå till såhär? Jag har en son sen innan ska väl tilläggas, mannen har också barn sen innan. Så detta är inget "fjant, flams" utan vi ville bara kolla om det var något fel... Vi hade bestämt sen innan att vill det inte ta sig på naturlig väg, så ska det inte bli något, så vi ville inte ha fertilitetshjälp. DET fixar vi ju uppenbart, men var intresserad av att göra en koll på min livmoder och se om det fanns någon förklaring till missfallen som varit så snarlika och med bara någon månads mellanrum...
Men nähä... Jag ger upp!
Senast ändrad:
