Fruktansvärt arg

[TeamLundVer]

Nu behöver jag alla hobbypsykologers hjälp!
Jag har haft en helt vanlig trevlig morgon. Lämnat sonen på scouterna och körde till ÖB för att köpa jord och sedan en sväng inom Biltema.

Inne på Biltema märker jag plötsligt att jag är så fruktansvärt arg så det finns inte och jag har ingen aning om varför. Små saker som jag normalt inte ens reagerar på gjorde så det slog slint helt för mig. Biltemas sökdator hängde sig, det gick förbi en mamma med ett litet barn som tjoade, ett par norrlänningar kommenterade att den uppsatta studsmattan var jättestor.

Alltså jag är så arg att jag fick tvinga mig själv att inte börja skrika på folk är fortfarande arg så det kokar i mig och vet 1 varken var det kommer ifrån eller 2 hur jag ska komma ner i normal stämning igen.

Alla tips och trix mottages tacksamt för just nu går all energi till att lägga band på mig själv

 

[Lingon]

Jag kan bli så ibland en viss tid på månaden... Min man har lärt sig att choklad hjälper...

 

[Gnist]

Nu behöver jag alla hobbypsykologers hjälp!
Jag har haft en helt vanlig trevlig morgon. Lämnat sonen på scouterna och körde till ÖB för att köpa jord och sedan en sväng inom Biltema.

Inne på Biltema märker jag plötsligt att jag är så fruktansvärt arg så det finns inte och jag har ingen aning om varför. Små saker som jag normalt inte ens reagerar på gjorde så det slog slint helt för mig. Biltemas sökdator hängde sig, det gick förbi en mamma med ett litet barn som tjoade, ett par norrlänningar kommenterade att den uppsatta studsmattan var jättestor.

Alltså jag är så arg att jag fick tvinga mig själv att inte börja skrika på folk är fortfarande arg så det kokar i mig och vet 1 varken var det kommer ifrån eller 2 hur jag ska komma ner i normal stämning igen.

Alla tips och trix mottages tacksamt för just nu går all energi till att lägga band på mig själv

Gå ut och jobba i trädgården, eller ta en lång, väldigt rask promenad för att bränna ur ilskeenergin?

 

[pepp]

Jag får såna dagar ibland. Det enda som hjälper är att isolera mig och träna hårt!

 

[Catsu]

Förr blev jag sådan av pms. Kan också drabbas innan ett migränanfall. Kan ha fått ett raseriutbrott på en chef en gång på grund av det

 

[athena_arabians]

Kan mycket väl vara hormonellt, våra kvinnohormoner går lite bananas ibland Som flera sagt, försök ta ut dig fysiskt. Det brukar iaf hjälpa för mig.

Sedan har jag ett ohyggligt humör i grunden men med åren har jag lärt mig kontrollera det, för omgivningens skull. Men visst, jag har dragit in måttbandet i väggen på kärnförrådet några gånger för att jag varit totalt rosenrasande. Heller det än ha sönder den borrare som klantat till det i lådorna Det jag vill säga är att det går att lära sig hantera sitt humör och att lätta på locket på ett säkert sätt. Jag har faktiskt lekt med tanken att sätta upp en boxningssäck, just för att kunna pysa ut lite humör.

 

[athena_arabians]

Förr blev jag sådan av pms. Kan också drabbas innan ett migränanfall. Kan ha fått ett raseriutbrott på en chef en gång på grund av det

Mitt kräk till fd chef tyckte en gång att han förstod varför borrarna gjorde fel i lådorna, jag var ju så söt när jag var arg Sedan fick han se mig vråla rakt ut och dra in måttbandet i väggen... jag var visst inte så söt när jag var arg på riktigt Han hittade något att pyssla med långt ifrån mig

(det var inte enda felet med honom... hade det varit ett antal år senare hade vi haft en rätt rejäl me too )

 

[sweep]

Äter du någon ny medicin eller så?
Jag blev aggressiv av en medicin som jag tog. Var så otroligt arg utan anledning. Gick över när jag slutade ta medicinen (var en kort kur som tur var)

 

[Elo]

Äter du någon ny medicin eller så?
Jag blev aggressiv av en medicin som jag tog. Var så otroligt arg utan anledning. Gick över när jag slutade ta medicinen (var en kort kur som tur var)

Den har jag också testat. Läkaren tyckte det var roligt då han aldrig träffat en kvinna med den reaktionen på den medicinen. Så lagom kul för mig...

 

[athena_arabians]

Den har jag också testat. Läkaren tyckte det var roligt då han aldrig träffat en kvinna med den reaktionen på den medicinen. Så lagom kul för mig...

Alltså... när jag blir riktigt arg blir jag nästan rädd för mig själv. Det finns liksom inga gränser. Därför anser jag som sagt att det är min plikt att hålla humöret i strama tyglar.

Att en läkare säger så är ju helt vidrigt, när det är medicininducerat utgår jag ifrån att det inte alls är lätt att kontrollera det (om det ens går). Mitt humör är jag ju född med (och det är ett släktdrag...) så det är ju en helt annan sak.

 

[co-SMAD4]

Kan vara hormonellt, men sen ska jag säga att ibland behöver man vara arg och irriterad. Det finns ofta en förväntan på kvinnor att man hela tiden ska le och ta livet med en klackspark. Allting ska hållas ihop. Får man inte utrymme för att vara arg och irriterad kan det börja läcka ut på de mest konstiga tider och över småsaker. Jag tänker att det kan vara en viktig aspekt att ha med.

Jag kan ju bara tala för mig själv, och jag säger inte att trauma ligger i bakgrunden för dig, men jag har haft problem med humöret till följd av PTSD. Terapi har hjälpt en hel del.

 

[Bison]

Fy vad obehagligt
Men äta något och ta en ordentlig löprunda kanske?

 

[Catsu]

Mitt kräk till fd chef tyckte en gång att han förstod varför borrarna gjorde fel i lådorna, jag var ju så söt när jag var arg Sedan fick han se mig vråla rakt ut och dra in måttbandet i väggen... jag var visst inte så söt när jag var arg på riktigt Han hittade något att pyssla med långt ifrån mig

(det var inte enda felet med honom... hade det varit ett antal år senare hade vi haft en rätt rejäl me too )

Min chef var liknande din. Han förtjänade min utskällning och det var bra för de andra två männen i gruppen att se vad som händer om man kliver över gränsen en gång för mycket.
Jag må vara introvert och något tystlåten men ge fan i att tro att det automatiskt innebär snäll och timid

 

[manda]

Kan vara hormonellt, men sen ska jag säga att ibland behöver man vara arg och irriterad. Det finns ofta en förväntan på kvinnor att man hela tiden ska le och ta livet med en klackspark. Allting ska hållas ihop. Får man inte utrymme för att vara arg och irriterad kan det börja läcka ut på de mest konstiga tider och över småsaker. Jag tänker att det kan vara en viktig aspekt att ha med.

Jag kan ju bara tala för mig själv, och jag säger inte att trauma ligger i bakgrunden för dig, men jag har haft problem med humöret till följd av PTSD. Terapi har hjälpt en hel del.

Tänker också på det; att ilska kulturellt sett inte är tillåtet för kvinnor att ha eller uttrycka och då kan den så småningom bubbla över. Att känslor generellt - menar även utan trauma som faktiskt omformat hjärnan - tenderar bubbla över till slut om de inte fått kännas när de uppstod och att det då kan ha lite tsunamieffekt eller som en nedtryckt badring som poffar upp väldigt kraftfullt.

Och generellt:

Personligen har mitt sätt varit att observera och vara nyfiken. Lite ”men hej! Varför är du här?” Ibland säger de oss faktiskt relevanta saker, våra känslor. Ibland är de för starka för att kunna bara observera och då är springa, boxas, mocka skit (eller skrika på någon om det är motiverat) att föredra för mig. Det är liksom handlingar som får ur ångan. Medan äta blir att täppa till, stoppa undan nedanför något annat som ska kännas trevligare. Självklart kan äta också vara närande och konstruktivt. Men just ilska och ledsenhet osv ger väldigt annorlunda signaler i kroppen än vad matsmältningen egentligen gynnas av så därför kan det mest bli äckligt att försöka äta bort sådant tycker jag. Och när jag säger observera så menar jag inte intellektualisera och skapa förklarande historier, utan snarare faktiskt känna. Låta känslorna ta plats i kroppen. Upptäcka hur och var de känns och uttrycker sig. Självklart kan det bli överväldigande, särskilt om det finns något jobbigt bagage. Då kan det såklart vara bra att känna sina gränser och att veta att en har strategi för att avrunda. Annars är det kanske bättre att göra guidad av en professionell.

 

[athena_arabians]

Kan vara hormonellt, men sen ska jag säga att ibland behöver man vara arg och irriterad.

Det håller jag verkligen med om! Som kvinna känner en ofta att en ska vara lite vän och inte ha några taggar. Ibland är jag skitarg, punkt. Det har jag all rätt att vara och rätt hanterad kan energin det ger användas mycket konstruktivt. Sedan är det naturligtvis dränerande att gå omkring och vara arg konstant men de där flasharna av humör ser jag bara som nyttiga faktiskt.

Jag har också lärt mig att visa mitt humör typ som en katt som släpper fram någon enstaka klo. Det är enormt effektivt, speciellt med tanke på att jag jobbar mer eller mindre endast med män Det ger en liten edge som behövs ibland helt enkelt.

Edit: När jag blir arg skriker jag heller inte... min röst sjunker typ en halv oktav. De som känner mig vet vad det betyder

 

[skiesabove]

Jag kan bli så när jag är överstimulerad / utmattad.

Det är väldigt varmt och soligt idag, åtminstone här där jag är. Då gäller det att jag tar mikrovilor, äter och dricker vatten på rutin (för jag känner mig inte hungrig och glömmer lätt att dricka vatten), är noga med kepsen och solglasögonen.

Biltema idag låter ärligt talat som en mardröm . Lägg dig i skuggan i trädgården istället.

 

[animalasia]

Du kanske behöver vara lite arg en stund? Ilska är ju som vilken annan känsla som helst och har ett syfte. Jag kan tycka att ilska kan vara väldigt skönt ibland.

 

[Kamomilla]

Sådant humör på mig beror på hormoner, första tecknet på graviditet i mitt fall.

 

[Araminta]

Jag kan behöva testa mig fram när jag har känslor jag inte hittar grunden i, vilket för min del är rätt vanligt. Känslor kan vara grumliga och svåra att hålla isär ibland, ledsamhet kan vara ilska, ångest kan vara trötthet, rastlöshet kan skapa oro etc. Jag la en särskilt ångestig helg på att gå igenom hela listan: sova, promenera, grubbla, träffa folk, styrketräna, vara ensam, hjärndött mobilknappande, onani/sex*, mat, gråta, socker, städa, läsa och, till slut, mjuk yoga som efter 48 timmar visade sig vara rätt nyckel den gången.

* Givetvis inom sunda ramar och med trygg person.

 

[clementine]

Nu behöver jag alla hobbypsykologers hjälp!
Jag har haft en helt vanlig trevlig morgon. Lämnat sonen på scouterna och körde till ÖB för att köpa jord och sedan en sväng inom Biltema.

Inne på Biltema märker jag plötsligt att jag är så fruktansvärt arg så det finns inte och jag har ingen aning om varför. Små saker som jag normalt inte ens reagerar på gjorde så det slog slint helt för mig. Biltemas sökdator hängde sig, det gick förbi en mamma med ett litet barn som tjoade, ett par norrlänningar kommenterade att den uppsatta studsmattan var jättestor.

Alltså jag är så arg att jag fick tvinga mig själv att inte börja skrika på folk är fortfarande arg så det kokar i mig och vet 1 varken var det kommer ifrån eller 2 hur jag ska komma ner i normal stämning igen.

Alla tips och trix mottages tacksamt för just nu går all energi till att lägga band på mig själv

Om det blir något som kommer regelbundet kan det kanske röra sig om hormoniell obalans. Men även stress kan ge liknande utfall.