Efter gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag ville bli. Efter ett halvår av arbetslöshet bestämde jag mig att plugga till något och då blev det sjuksköterska av en ren slump. Jag tilltalades av de tekniska momenten och tillgången på jobb. Första gången jag var ute på sjukhus var termin fem då jag hade min praktik på en kirurgisk akutavdelningen och min enda känsla var bara "läkare, det är läkare jag skulle bli ju".
Kände iallafall att det var bäst att avsluta studierna när jag hade läst så pass länge. Jobbar sedan ett år tillbaka som syrra på en kirurgavdelning och det är rätt fast det är så fel. Jag kan bli avundsjuk på läkaren som måste springa ner på en akut operation mitt i natten samtidigt som jag blir uppspelt av tanken. Även om jag trivs hyfsat med mina arbetsuppgifter vet jag att jag skulle ångra mig om jag inte läste vidare. Det är det medicinska jag brinner för, inte omvårdnaden.
Varför gör jag inte bara det då undrar ni nu?
Bland annat för att det är en gång utbildning och jag har det fortfarande rätt färskt hur det var att leva på CSN. Sedan måste jag läsa in vissa kurser. Jag har tittat på naturvetenskapligt basår och det tror jag att jag skulle fixa om jag gick över till heltid natt. MEN, för att läsa det ser det ut som om jag behöver matte C först. Sökte till komvux men fick avslag för att jag hade fullständiga gymnasiebetyg och då prioriterades jag bort då det var många sökande. Vad finns det för andra alternativ? Tanken är att jag ska satsa på att komma in via hp, men jag behöver ju fortfarande grundläggande behörighet...
Ni som är läkare här
Hur upplevde ni er studietid?
Hur upplever ni yrket som färdig?
Går det att jobba extra iallafall de första terminerna?
Hur kombinerar ni yrkes och privatliv?
Det blev rätt långt och lite lätt förvirrat, men jag skulle uppskatta eventuella svar.
Kände iallafall att det var bäst att avsluta studierna när jag hade läst så pass länge. Jobbar sedan ett år tillbaka som syrra på en kirurgavdelning och det är rätt fast det är så fel. Jag kan bli avundsjuk på läkaren som måste springa ner på en akut operation mitt i natten samtidigt som jag blir uppspelt av tanken. Även om jag trivs hyfsat med mina arbetsuppgifter vet jag att jag skulle ångra mig om jag inte läste vidare. Det är det medicinska jag brinner för, inte omvårdnaden.
Varför gör jag inte bara det då undrar ni nu?
Bland annat för att det är en gång utbildning och jag har det fortfarande rätt färskt hur det var att leva på CSN. Sedan måste jag läsa in vissa kurser. Jag har tittat på naturvetenskapligt basår och det tror jag att jag skulle fixa om jag gick över till heltid natt. MEN, för att läsa det ser det ut som om jag behöver matte C först. Sökte till komvux men fick avslag för att jag hade fullständiga gymnasiebetyg och då prioriterades jag bort då det var många sökande. Vad finns det för andra alternativ? Tanken är att jag ska satsa på att komma in via hp, men jag behöver ju fortfarande grundläggande behörighet...
Ni som är läkare här
Hur upplevde ni er studietid?
Hur upplever ni yrket som färdig?
Går det att jobba extra iallafall de första terminerna?
Hur kombinerar ni yrkes och privatliv?
Det blev rätt långt och lite lätt förvirrat, men jag skulle uppskatta eventuella svar.