Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

Sv: Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

Feedback är kritik. Kritik är ett neutralt ord i sig men uppfattas ofta som ett negativt ord varför man hellre använder sig av ordet "feedback" när man riktar sig till människor. Det uppfattas "vänligare". Kritik kan vara bra som dålig liksom "feedback". Båda utrycken används för att ändra eller befästa beteenden och uppfattas som negativa eller positiva därefter...
 
Sv: Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

Någon sån ridinstruktör har jag aldrig träffat. Inte de av den gamla skolan heller. Det låter inte som en trevlig upplevelse. Du kan väl försöka prata med denne och se om det blir bättre, annars kanske det finns andra instruktörer på ridskolan som du kan rida för istället?
 
Sv: Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

Bra av dig att reagera på det här beteendet och säga ifrån då det inte fungerar för dig. Jag är likadan själv, har inte ridit på ridskola på länge så jag vet inte hur det fungerar nu för tiden.

OT:

Feedback är kritik.


Fast nä, det är inte synonymer.

Kritik är en bedömning: Hur bra gjorde du ditt jobb tex.

Feedback kan handla om hur jag upplever saker och ting. Typ; Jag blir glad när du skämtar med mig. Jag tog till mig det här bra när du förklarade på det här sättet.


Håller Verkligen med om att människor borde bli bättre på att få och ge feedback. En anledning till att folk inte vågar ge feedback tror jag att det är för att man blandar ihop det med kritik Och kritik "får" man inte ge till någon som är bättre. Typ en ridlärare, hen förväntas veta bäst. Därför säger inte folk alltid sin åsikt (det är kanske inte alla gånger den efterfrågas heller)
.
Om jag går på en konsert med en jätteduktig musiker kan ju min feedback vara att "jag fick gåshud och tack så mycket" utan att för den sakens skull sätta mig över den och bedöma hur bra den är på att ta höga C.
 
Sv: Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

KL

Det blev så att jag sa ifrån efter andra lektionen, jag kunde inte hålla tyst. Det var en hopplektion och jag, som inte är hopprädd, blev supernervös av ridlärarens beteende. Efter lektionen brast det och jag sa precis det, dvs. att jag inte är ett dugg rädd för att hoppa (vilket ridläraren trodde) men att jag är rädd för ridläraren.

Hen tog det faktiskt väldigt bra, även om jag inte är säker på exakt hur jag menar. Jag tror att vi är väldigt olika som personer och jag är inte övertygad om att hen har förstått vad jag försökte förklara. Lektionen efter satte hen mig på en väldigt snäll men också väldigt seg häst - så jag tror ändå på nåt sätt att hen blandar ihop min känslighet för skrik och gormande med ridrädsla.

Men det ska sägas att hen blivit mycket bättre - och det tycker jag gäller överlag, mot hela gruppen. I längden skulle jag nog inte vilja rida för den här läraren, men då jag bara gör ett tillfälligt inhopp är det faktiskt lite intressant.
 
Sv: Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

Jag är inte pedagog,har bara noterat lite och jämför. Inom musikskoleundervisningen så är de inte så stränga längre på att man ska stå rakt och blåsa på ett visst sätt. Om man tar flöjt Föjt är ju ett känsligt instrument för att bli falskt så man måste andas ordentligt men undervisningen låter ungarna hitta sin egen balans. Vad skadar det förutom fäöräldrars öron och de lider förmodligen inte.

Med hästar har man en svårighet att felaktig ridning faktiskt kan skada hästen. Skadade hästar är dyrt.

Pedagogiken är annorlunda inom olika ryttargenrer också. Kanske ska man mer försöka att ta intryck över grenarna.
 
Sv: Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

Fast man kan korrigera på olika sätt, man måste inte skrika och vråla för att vara sträng.
 
Sv: Fortfarande vanligt med skrik-ridlärare?

hade en sådan vikarie i min dressyrgrupp ett tag,detta var väl kring tio år sedan. Ridläraren var modell skrik-med-aggressiv-röst och det gjorde mig stressad, frustrerad och nervös. När det blev fel skrek hon mer på mig och skällde sedan ut mig för att jag blev så arg på hästen (gjorde en halv volt och stannade 5 m innanför spåret för att andas lite innan jag fortsatte övningen) när jag i själva verket var så jävla frustrerad över ridläraren. Fräste att jag inte var ett dugg arg på hästen. "nähä, vad är du då arg för" varpå jag svarade (hade nog lite väl mycket skinn på näsan som barn på gott och ont) och sedan dess har vi undvikit varandra. :) Hon blev snällare i sin kritik resten av den lektionen i alla fall.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp