J
Jeeves
Ja ha, då har man fått känna på hur det kan vara att ha unghäst igen..
Man glömmer ju hur snabba de är i reaktionen de små liven. I dag var jag ute på em kort promenix med 2 åringen ( tackar min lyckliga stjärna att jag inte hade klätt på honom tömkörningsdäckeln just i dag...) Nästan hemma, man slappnar av lite granna, både häst och jag och PANG så blir han plötsligt skrämd av något bakom oss och vräker sig framåt. Till saken hör att vi är på väg ner för en backe, det är halt gräs, på vä sida är det en brant kant och vi ska gå längs en stig som det är ganska brant lutning på också. I och med att han kastar sig farligt nära kanten så håller jag i för allt vad jag kan och detta leder till att han gör en riktig kullerbytta, landar på rygg och knycklar ihop halsen på ett sätt så jag är tvungen att släppa.
Naturligtvis kommer han snabbt på fötter och tvärvänder mot branten, tvekar och vänder sen som tur är på andra hållet - mot ett taggtrådsstängsel. Jag hoppas ingen såg oss för jag gjorde allt från att locka, ryta, skramla med fickorna, dra upp grästuvor - för att få hans uppmärksamhet.Till slut stannar han upp och vänder sig mot mig och jag får tag på honom.
Notan blev, en reva på sidan av halsen, ett jack över ögat och ett skrapsår på bakbenet - bara ytliga saker. Men tusan att man aldrig lär sig! Steget före - hela tiden, reaktionerna kommer ju när man minst anar med de här småttingarna.
Man glömmer ju hur snabba de är i reaktionen de små liven. I dag var jag ute på em kort promenix med 2 åringen ( tackar min lyckliga stjärna att jag inte hade klätt på honom tömkörningsdäckeln just i dag...) Nästan hemma, man slappnar av lite granna, både häst och jag och PANG så blir han plötsligt skrämd av något bakom oss och vräker sig framåt. Till saken hör att vi är på väg ner för en backe, det är halt gräs, på vä sida är det en brant kant och vi ska gå längs en stig som det är ganska brant lutning på också. I och med att han kastar sig farligt nära kanten så håller jag i för allt vad jag kan och detta leder till att han gör en riktig kullerbytta, landar på rygg och knycklar ihop halsen på ett sätt så jag är tvungen att släppa.
Naturligtvis kommer han snabbt på fötter och tvärvänder mot branten, tvekar och vänder sen som tur är på andra hållet - mot ett taggtrådsstängsel. Jag hoppas ingen såg oss för jag gjorde allt från att locka, ryta, skramla med fickorna, dra upp grästuvor - för att få hans uppmärksamhet.Till slut stannar han upp och vänder sig mot mig och jag får tag på honom.
Notan blev, en reva på sidan av halsen, ett jack över ögat och ett skrapsår på bakbenet - bara ytliga saker. Men tusan att man aldrig lär sig! Steget före - hela tiden, reaktionerna kommer ju när man minst anar med de här småttingarna.