Försöker förstå

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag försöker få grepp om hur jag fungerar och hur det ska hanteras. En sak som jag funderat på är att jag kan vara ganska rastlös, så jag googlade på det idag. Jag har tidigare läst en del om adhd/add och inte känt igen mig och hamnade nu åter på en sida om detta, denna gång på wikipedia. Tydligen finns det tre former av detta. Jag läste om det ena symptomet efter det andra och kände bara att "eh, naee...." vid så gott som varje symptom. Någonstans kunde jag väl känna att "kanske, lite".

Sen kom jag till följande stycke:

"Vid ett tyskt specialpedagogiskt resurscentrum uppskattar man till exempel att 10% av de elever som remitteras dit som psykiatriskt koncentrationsstörda i själva verket är intellektuellt särbegåvade och är alls inte "störda" i någon som helst bemärkelse.[11] De har snarast reagerat helt normalt på en allt för ostimulerande miljö. Skillnaden mellan en korrekt ADHD-diagnos och okoncentrerade stökiga men särbegåvade barn är att koncentrationsförmågan infinner sig i samma stund som det särbegåvade barnet hamnar i en stimulerande miljö. För ett barn med ADHD-diagnos är koncentrationsstörningen tydlig oavsett sammanhanget och mängden stimulans.[12][13]"

Jag är ju inte stökig. Snarare tvärt om. Men en ostimulerande miljö bidrar till min rastlöshet. Jag är ju ganska så kreativ av mig. När jag gör något som intresserar mig, så har jag inga problem att koncentrera mig. Det vittnar ju mitt hantverk om. Enformighet är rena döden för mig.

Sen försöker jag greppa detta med de olika diagnoserna inom autismspektrat. Jag har svårt att känna igen mig där, men det är ju inte så enkelt att det bara rätt och slätt finns ett antal diagnoskriterier och att man då ska uppfylla ett visst antal av dem.

Jag hade det väldigt lätt för mig i skolan och behövde inte anstränga mig nämnvärt för att få hyfsade betyg. Språk har jag hyfsat lätt för. När jag spelade blockflöjt, ansågs jag som en talang. Jag är bra på hantverk och har god finmotorik och noggrannhet. Jag vet ofta vad jag vill. Jag har god logisk förmåga. Analytisk. Jag är kreativ och lösningsorienterad, men godkänner inte vilka kassa lösningar som helst. Man kan nog kalla mig för motvallskärring ibland. Envis som synden. Många idéer och många intressen. Mycket vilja. En drömmare. När jag vet vad jag vill ha jobbar jag för att få det. Jag stör mig på folk som kör över mig och tillåter det inte. Tidigare har jag varit ganska mesig, men jag tar inte skit längre. Svårt med sociala kontakter då jag inte vill tränga mig på och inte anser mig värd vänner. Orolig för att råka ut för skitsnack eller mobbing. Jag har tidigt lärt mig att "själv är bästa dräng", då jag inte kunnat lita på att få andras hjälp. Lätt för att komma överens med de flesta. Inga problem att kallprata med folk. Kan följa instruktioner, men också lösa uppgifter på egen hand. Jag är nog ganska rörig då jag har en tendens att stöka till snabbare än jag hinner städa och har lite svårt att organisera huset. Trivs bäst i lugn miljö.

Jag funderar också på vad av mig som är medfött och vad som är förvärvat. Hur mycket är jag påverkad av att farsan slog mig då och då utan att jag begrep varför? Hur påverkade det mig att se min syster bli slagen eller höra mina föräldrar fajtas och krossa porslin? Hur påverkade det mig att gång på gång bli lämnad av mina föräldrar i okänd miljö hos okända människor, eller bli lämnad boende ensam med farsan som jag ju inte litade på?

Det är nog fasen inte enkelt att begripa sig på sig själv.
 

Du har kanske aldrig blivit överkörd av din morsa gång på gång? Min morsa tycket t.o.m. att det är normalt att hullbedöma mig genom att klämma på mitt fläsk som om jag vore boskap. Jag upplevde det kränkande. Ingen får ta på mig utan mitt medgivande och det spelar ingen roll om det är någon dito karl eller min morsa. Hon använder också mansplainingteknik mot mig fast det kan man ju inte kalla det när det kommer från en morsa. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla beteendet i det fallet. Men hon ska bara ge fan i att tala om saker för mig som jag redan vet, oavsett om det är något jag jobbar med eller om det handlar om hur jag mår.

Så att hon stökar till hos mig är ju bara ytterligare en kaka på kaka. Hon har liksom aldrig respekterat mig utan vet bäst hela tiden.


Det ordet antyder ingen diagnos och är begränsat till just oflexibilitet. Asperger är mer än så.
Överkörd av föräldrar har nog de flesta blivit någon gång, skulle jag misstänka.

Att bli klämd på är inte okej, men det framgick ju inte precis att det hörde ihop med ett durkslag som hade hamnat på fel ställe?
 
Nej, då hade jag bara frågat efter saken. Jag hade heller inte blivit vansinnig på att någon diskar på fel sätt ;).

Men - det är liksom inte upp till oss eller dig att diagnosticera dig. Låt din psykolog göra sin utredning istället!
Och jag kan ett smärre sammanbrott om sambon kommer med en mugg efter att jag har diskat rent alla muggar. :o Jag har en väldigt specifikt sätt att diska på. :o:angel:
 
Överkörd av föräldrar har nog de flesta blivit någon gång, skulle jag misstänka.

Att bli klämd på är inte okej, men det framgick ju inte precis att det hörde ihop med ett durkslag som hade hamnat på fel ställe?
Det är ju separata händelser. När hon gång på gång kliver över gränsen så krymper mitt tålamod med henne.

Och jag kan ett smärre sammanbrott om sambon kommer med en mugg efter att jag har diskat rent alla muggar. :o Jag har en väldigt specifikt sätt att diska på. :o:angel:

Oj. Jag hittar ofta disk som dräller runt i huset när jag har diskat klart. Om jag diskar det då eller ställer ner det i diskhon till nästa gång beror på humör.
 
Det är ju separata händelser. När hon gång på gång kliver över gränsen så krymper mitt tålamod med henne.



Oj. Jag hittar ofta disk som dräller runt i huset när jag har diskat klart. Om jag diskar det då eller ställer ner det i diskhon till nästa gång beror på humör.
Det går ju inte att bedöma en enstaka händelse utan att veta något om sammanhanget och relationen mellan de människor som är involverade.

Att bli irriterad över ett durkslag på fel plats - det beror ju på vad ni har för historia. Det går inte att säga om det är ”normalt” eller inte, det beror på sammanhanget.
 
Jag kan också bli småsur om tex svärmor eller mamma varit här och försökt vara snälla och tex tömt diskmaskinen och då ställt saker där de inte ska stå. Brukar muttra för mig själv medan jag letar :o.

Att bli klämd på är verkligen inte ok. Jag har ju själv fått säga till svärmor (som vägrade lyssna och respektera, så jag fick bra sambon säga "respektra eller så kommer inte hemlig och hälsar på nåt mer") att man inte kallar nån tjock även om denne är gravid. Att folk bara inte kan låta bli att kommentera andras utseende.
 
Min dotter tömmer diskmaskinen ibland och det händer att jag måste ringa henne för att kunna hitta vissa saker. Men jag kan förstå din stress när du behövde durkslaget. Att klämma på någon är definitivt inte ok. Där hade jag blivit galen.
 
Nej, det är klart att jag inte kan diagnosticera mig själv, men jag försöker hitta vad det är min psykolog ser. Men jag har faktiskt problem med det. Jag vänder och vrider på saker, försöker se i backspegeln hur det har varit och hur det är nu.

Är det aspigt att t.ex. göra det man säger att man ska göra? Är det aspigt att göra något noggrant för att man inte ska få problem senare så man får göra om det? Är det aspigt att göra research innan man gör något eller köper något? Är det aspigt att inte vilja nöja sig med något mediokert?

Många frågor men få svar.

I första stycket: kan du fråga din psykolog hur han/hon kommer fram till sina slutsatser?

I stycke två: Det låter som normalt. Jag researchar och tänker efter före och nöjer mig aldrig med ett svar som "därför".
Jag vill veta varför, ha en anledning.

Men det är väl normalt?
 
I första stycket: kan du fråga din psykolog hur han/hon kommer fram till sina slutsatser?

I stycke två: Det låter som normalt. Jag researchar och tänker efter före och nöjer mig aldrig med ett svar som "därför".
Jag vill veta varför, ha en anledning.

Men det är väl normalt?
Det är klart jag kan fråga, men jag vet inte om jag kommer bli klokare på det. En sak jag tror att han reagerat på är att jag undviker ögonkontakt i terapin (eller i vårdsituationer över lag). Men till vardags är det inte så. Min noggrannhet är nog också en sådan grej. Jag är nog inte slaviskt noggrann men kanske mer än genomsnittsmänniskan. Och att jag vet vad jag vill. De sociala problemen kan nog också vara något, även om där kan finnas andra orsaker till mitt sätt att reagera/agera.

Jag hoppas att inte morsan behöver vara med på utredningen. Hon har för det första dåligt minne (vilket blev tydligt vid lillsyrran utredning) och för det andra är jag inte så pigg på att träffa henne. Jag vill inte ens att hon ska veta om diagnosmisstanken.
 
@Magiana jag läser många av dina dagboksinlägg även om jag inte svarar på så många inlägg. Jag är mest förbryllad över vilken härva du är i och önskar jag kunde svara på "var börjar man" liksom...

Det verkar ju gå så himla upp och ner, ibland 2 steg framåt men 2 dagar senare är du 5 steg bakåt :(:heart

När jag läser dina inlägg så får jag också tanken av att din sociala situation är ett av de större problemen.

Du skriver att du vill vara "normal" och ha ett "normalt" socialt umgänge, vänner. Samtidigt har du en skev bild där du tror att alla kommer lämna dig så fort du börjar fatta tycke och det lär bottna i hur du upplever att din familj svikit dig tidigare.
Utöver detta skriver du att du ÄR en ensamvarg och gillar lugn och ro och ditt eget hantverk och pyssel.

Absolut inte för att jämföra oss, men en input. Själv är jag en ensamvarg och gillar mitt eget umgänge bäst av allt. Näst bäst är min sambo. Jag klarar mig med detta. Har egentligen inget behov av att gå på tillställningar, middagar, fika osv med andra människor. 1-2 ggr i veckan går jag på lokala puben med min sambo för att äta nåt och ta ett glas vin. Träffar då hans kompisar och umgås "normalt". Det tycker jag är kul och det ger mig ett socialt utbyte. Jag tror det är nyttigt, iafl för mig.

Jag tänker som så, finns det tex någon hantverks- eller odlingsförening i din närhet? Som har träffar då och då?

Tex en vän till mig hemma som älskar att sy, sticka, virka osv är med i en syförening som träffas jag tror det är en dag varannan vecka. Dom verkar ha jättetrevligt och gemensamma intressen... vore inte det något att prova just för den sociala biten? (Fast mer hantverk då kanske?)

Bara en tanke...

Önskar så att du får bli bättre snart! :heart Märker du någon skillnad i dig själv mellan sommar och vinter? Snart borde väl våren vara på ingång i sverige?
 
@Magiana jag läser många av dina dagboksinlägg även om jag inte svarar på så många inlägg. Jag är mest förbryllad över vilken härva du är i och önskar jag kunde svara på "var börjar man" liksom...

Det verkar ju gå så himla upp och ner, ibland 2 steg framåt men 2 dagar senare är du 5 steg bakåt :(:heart

När jag läser dina inlägg så får jag också tanken av att din sociala situation är ett av de större problemen.

Du skriver att du vill vara "normal" och ha ett "normalt" socialt umgänge, vänner. Samtidigt har du en skev bild där du tror att alla kommer lämna dig så fort du börjar fatta tycke och det lär bottna i hur du upplever att din familj svikit dig tidigare.
Utöver detta skriver du att du ÄR en ensamvarg och gillar lugn och ro och ditt eget hantverk och pyssel.

Absolut inte för att jämföra oss, men en input. Själv är jag en ensamvarg och gillar mitt eget umgänge bäst av allt. Näst bäst är min sambo. Jag klarar mig med detta. Har egentligen inget behov av att gå på tillställningar, middagar, fika osv med andra människor. 1-2 ggr i veckan går jag på lokala puben med min sambo för att äta nåt och ta ett glas vin. Träffar då hans kompisar och umgås "normalt". Det tycker jag är kul och det ger mig ett socialt utbyte. Jag tror det är nyttigt, iafl för mig.

Jag tänker som så, finns det tex någon hantverks- eller odlingsförening i din närhet? Som har träffar då och då?

Tex en vän till mig hemma som älskar att sy, sticka, virka osv är med i en syförening som träffas jag tror det är en dag varannan vecka. Dom verkar ha jättetrevligt och gemensamma intressen... vore inte det något att prova just för den sociala biten? (Fast mer hantverk då kanske?)

Bara en tanke...

Önskar så att du får bli bättre snart! :heart Märker du någon skillnad i dig själv mellan sommar och vinter? Snart borde väl våren vara på ingång i sverige?
Jag är med i Riksförbundet svensk trädgård och det finns en lokalförening här. De har väl inte så rikligt med aktiviteter och jag har aldrig kommit till skott med att delta främst p.g.a. tidsbrist.

Om det finns någon hantverksförening vet jag inte.

Jag märker ingen direkt skillnad mellan sommar och vinter men har ofta haft en dipp i augusti.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp