förlossningsdepression

[emma74]

Vi i familjen misstänker att en medlem (ingift) lider av förlossningsdepression eller något liknande

från att ha varit det överlyckliga nyförälskade paret som blev gravida av misstag så är de helt olyckliga... mamman har total "bacillskräck" - hon har först nu när barnet är 7 mån börjat låta henne krypa på golvet, hon diskar och städar maniskt och allt man försöker säja till henne bara viftas bort med förklaringen att ingen förstår sig på henne och hennes barn... i helgen var de och hälsade på farmodern med familj och hon fick ett hysteriskt anfall för att fastens hund kom fram och hälsade (både hunden och farmoderns katt är snuskiga - bara för att de får komma in i huset)... ingen inklusive den stackars pappan "når fram"... situationen har gått från dålig till ohållbar och vi börjar bli rädda att något händer snart... mamman kommer från ett annat europeiskt land men är svensk medborgare...

hjälp - vad gör man?? även om pappan får med sig mamman till BVC eller VC så viftas allt man försöker säga till henne bort... hon är ju uppenbarligen sjuk och det går ut över både pappan och barnet...

 

[Mammadutt]

Sv: förlossningsdepression

hmmm vet inte vad man ska göra, meddela hennes BVC? Vettiga BM reagerar ju när det är ngt konstigt... faktiskt... jag fick bra stöttning och superhjälp av min BM då jag var förlossningsdeprimerad. Aldrig har ngn fått sån fart på läkare och terapeuter som BM jag hade.

 

[emindy]

Sv: förlossningsdepression

Det beror naturligtvis på hur nära anhörig man är men jag skulle definitivt slå larm till sjukvården om hur dåligt hon tycks må, betona att det definitivt inte är normalt för henne att ha en sådan bacillskräck.

 

[Acses]

Sv: förlossningsdepression

När man är deprimerad viftar man vanligtvis bort det som sägs, det är fullt normalt, dock inte särskilt hälsosamt. Vanligt är att man inte själv fattar vad som är galet trotts att man känner det, och är rädd för reaktioner från omgivningen.

Håller med övriga om att försöka blanda in BVC eller VC.

 

[havreflinga]

Sv: förlossningsdepression

Jag tror inte mamman bryr sig särskilt mycket om vad släkten tycker eller säger. Men antagligen bryr hon sig om ifall hennes man är lycklig eller olycklig, och sitt äktenskap.

Jag tycker pappan i klartext ska förklara hur hennes beteende och mående påverkar honom. Om han ser en möjlighet att kärleken tar slut ifall det fortsätter så här i år efter år, då tycker jag absolut han ska säga det NU. Då får de en chans att rädda sin relation innan all kärlek slitits ner.

Jag tycker inte ni anhöriga ska försöka påverka mamman särskilt mycket. Det är pappans jobb. Men ni kan ju stötta honom genom att driva på honom lite, berömma när han vågar kommunicera med mamman, och kanske avlasta dem med hushållsarbete så att de får tid att prata (för jag gissar att mamman inte skulle acceptera avlastning i form av barnpassning, även om det kanske skulle vara det bästa så de får prata ut i lugn och ro).

 

[emma74]

Sv: förlossningsdepression

de bor tyvärr ganska lång bort... så avlastning från "oss" går inte... och givetvis är det pappan vi behöver stötta och komma med förslag till... det kanske inte gick fram av mitt första inlägg hur jag tänkte... jag tror tyvärr mamman känner sig isolerad eftersom hon flyttat till ett helt nytt land, blivit gravid oplanerat och gift sig så snabbt och sen inte haft så många att umgås med under graviditeten dels pga av språket och dels för att de bor så långt bort... (hade de bott i närheten av oss så hade hon varit gravit samtidigt som min lillasyster t.ex. och antagligen umgåtts med alla barn i den utökade familjen)

 

[emma74]

Sv: förlossningsdepression

tack för alla svar!!

det jag funderar på är ju hur han ska få henne till BVC eller VC och om de tar det på allvar om hon inte vill ha hjälp??

 

[havreflinga]

Sv: förlossningsdepression

det jag funderar på är ju hur han ska få henne till BVC eller VC och om de tar det på allvar om hon inte vill ha hjälp??

Jag tror knappt man får hjälp idag om man inte vill. Eftersom all vård kostar är nog de som håller i pengarna glada för varje person som frivilligt avstår från sin rättighet.

Om han lurar/tvingar med henne till BVC eller VC kan det bli en kränkning som hon aldrig förlåter honom för. Jag tror att han måste vädja till hennes hjärta. När hon inser hur dåligt HAN mår av detta, och att hon riskerar att förlora honom, är jag övertygad om att hon vill lösa problemet. Det är ju väldigt få människor som inte har någon empati alls.