Förlamad av trötthet

R

Raderad medlem 19815

Nästan alltid när jag är ledig och åker bort någonstans så golvas jag av en fruktansvärd trötthet, nu senast midsommarhelgen som jag, barnen och deras pappa tillbringade på landet hos barnens farmor och farfar. Barnens farmor och farfar tog hand om dem en hel del och skötte i princip all markservice.

Själv gjorde jag ungefär följande:

Joggade varje dag, avslutade med dopp i havet.
Läste lite för barnen, samt assisterade med på- och avklädning, tandborstning, avstyrde nån konflikt och lite sånt.
Åkte och handlade och lagade mat en dag.
Hjälpte till att duka/duka av och diska lite sporadiskt.

Resten av tiden tillbringade jag förlamad av trötthet i horisontellt läge. Det satt i hela kvällen när vi kom hem igår, jag orkade knappt prata och gick och la mig. Jag blir alltid sån när jag är ledig och åker bort. Är det bara jag? Vad kan det bero på?
 
Min spontana tanke är att du inte får tillräckligt med möjlighet till återhämtning i vardagen. Dvs jobb, vardagssysslor och annat gör att du inte vilar tillräckligt utan slappnar av ordentligt när du kommer iväg från allt det där som "måste göras" och/eller går av bara farten och då kommer tröttheten på den nivå den egentligen är. Lite samma effekt som att man blir sjuk när man är ledig, för så länge kroppen är i "stressläge" (måste alltså inte vara så att man är ordentligt stressad, men man hela tiden har saker att göra så kroppen har inte "tid" att vara sjuk utan det kommer då man slappnar av).

Så att försöka få samma nivå av avslappning vid ledighet hemma, alternativt försöka åka bort oftare för ordentlig återhämtning (även om jag tror det är bättre att faktiskt kunna vila och slappna av i hemmet) tror jag är bra att börja med, kanske även ta hjälp av psykolog om det är svårt att få till omställningen själv. För spontant tänker jag att det finns risk för utbrändhet med såna symptom.

Jag kan såklart ha jättefel, det kan säkert vara nåt annat också, men för mig låter det som att du inte får möjlighet att slappna av förrän du åker bort och då kommer "all" trötthet som du trycker undan i vardagen.
 
Jag är inne på @Hedinn s linje.
Har du mycket i vardagen? Får du ordentligt med vila och kan slappna av ordentligt eller kör du bara på?

Jag har haft samma i helgen. Jobbade på fredag morgon och träffade kompisar efteråt. När jag kom hem var jag tvungen att sova en timme innan jag kunde åka till stallet. Har sovit två långa nätter och en timme extra på dagen både lördag och söndag.
Har haft kaos på jobbet i två veckor, jobbade förra helgen. Det kom ifatt nu och kroppen sa ifrån.

Ta hand om dig och lyssna på din kropps signaler innan du brakar in i väggen.
 
Jag känner igen det där från när jag var yngre. Varje gång jag åkte hem till mina föräldrar blev jag så trött att jag knappt höll mig vaken. Under samma period fick jag nästan alltid huvudvärk så fort jag var ledig. Tror att det beror på att man stressar så mycket i vardagen att kroppen bara "dör" så fort det lugnar ner sig lite.
 
Jag upplever samma sak. Speciellt när jag åker hem till mamma eller är ensam hemma med vår son. All energi rinner ur mig och jag blir så fruktansvärt trött. I detta nu har jag satt sonen framför en film fast solen skiner ute, jag orkar inte gå ut :(

Förra sommaren var jag nära att gå in i väggen. Pluggade och jobbade och när jag äntligen fick semester kom panikångesten och den förlamande tröttheten. Gick i terapi i 6 månader och det har väl blivit lite bättre men inte jättemycket. Jag är en person som behöver mycket återhämtning och jag kan aldrig slappna av om jag inte får göra precis som jag vill, och det får man ju aldrig som småbarnsförälder... Så jag drar också slutsatsen att jag får för lite regelbunden återhämtning och vet inte riktigt hur jag ska lösa det.
 
Nästan alltid när jag är ledig och åker bort någonstans så golvas jag av en fruktansvärd trötthet, nu senast midsommarhelgen som jag, barnen och deras pappa tillbringade på landet hos barnens farmor och farfar. Barnens farmor och farfar tog hand om dem en hel del och skötte i princip all markservice.

Själv gjorde jag ungefär följande:

Joggade varje dag, avslutade med dopp i havet.
Läste lite för barnen, samt assisterade med på- och avklädning, tandborstning, avstyrde nån konflikt och lite sånt.
Åkte och handlade och lagade mat en dag.
Hjälpte till att duka/duka av och diska lite sporadiskt.

Resten av tiden tillbringade jag förlamad av trötthet i horisontellt läge. Det satt i hela kvällen när vi kom hem igår, jag orkade knappt prata och gick och la mig. Jag blir alltid sån när jag är ledig och åker bort. Är det bara jag? Vad kan det bero på?
Spänd och stressad och så helt plötsligt blir det en chans att vila? Puuuuh, liksom. Nu är allt mammas problem, hon tar hand om oss.

Jag är lite så, jag sov halva helgen. Imponerad över att du klarade jogga och bada :D
(Under liknande omständigheter, dvs midsommar hos farmor och farfar och kusiner, barnet försvann iväg och lekte)
 
Senast ändrad:
Nästan alltid när jag är ledig och åker bort någonstans så golvas jag av en fruktansvärd trötthet, nu senast midsommarhelgen som jag, barnen och deras pappa tillbringade på landet hos barnens farmor och farfar. Barnens farmor och farfar tog hand om dem en hel del och skötte i princip all markservice.

Själv gjorde jag ungefär följande:

Joggade varje dag, avslutade med dopp i havet.
Läste lite för barnen, samt assisterade med på- och avklädning, tandborstning, avstyrde nån konflikt och lite sånt.
Åkte och handlade och lagade mat en dag.
Hjälpte till att duka/duka av och diska lite sporadiskt.

Resten av tiden tillbringade jag förlamad av trötthet i horisontellt läge. Det satt i hela kvällen när vi kom hem igår, jag orkade knappt prata och gick och la mig. Jag blir alltid sån när jag är ledig och åker bort. Är det bara jag? Vad kan det bero på?

Det låter som jag när jag är på väg mot väggen. Jag har kraschat flera gånger under våren och har haft flera dagar när jag bokstavligen inte tagit mig ur sängen utan bara legat och skakat.

Du behöver mer vila och kontinuerlig vila, inte bara småduttar. Inte lätt med barn, det förstår jag.
 
Tack alla!

Till viss del är det ju så att jag har svårt att få avslappning hemma med heltidsjobb och två små barn. Men jag skulle inte säga att jag är nära utbrändhet.

@Badger ja jag är också imponerad över att jag fick till jogg och bad. Det var med stor ansträngning men det kändes toppen.
 
Det låter som jag när jag är på väg mot väggen. Jag har kraschat flera gånger under våren och har haft flera dagar när jag bokstavligen inte tagit mig ur sängen utan bara legat och skakat.

Du behöver mer vila och kontinuerlig vila, inte bara småduttar. Inte lätt med barn, det förstår jag.

Så himla tråkigt att höra. det låter jättejobbigt. Hoppas att du får en bra sommar med mycket vila.
 
Tack alla!

Till viss del är det ju så att jag har svårt att få avslappning hemma med heltidsjobb och två små barn. Men jag skulle inte säga att jag är nära utbrändhet.

@Badger ja jag är också imponerad över att jag fick till jogg och bad. Det var med stor ansträngning men det kändes toppen.
Vet inte hur många gånger vi fick barnvakt ett par dagar när barnet var mindre (och än idag) och skulle egentligen på bio och middag och... men bara slocknade i varsin ände av soffan istället och gjorde absolut ingenting alls. I slutänden tänkte vi att det var mer värt, efter att "dåligt samvete över dåligt utnyttjad tid tm" hade lagt sig. :D så lite mer av sånt kanske ;)
 
Så bra, för det är ju jätteviktigt att känna att ok är bra nog.

Exakt, och som kvinnlig naturvetare... tja, prestationsångest är ju bara förnamnet. Hade jag inte haft min underbara trädgård hade jag dött för länge sedan (plus att jag lärt mig ignorera de delar av den som kanske är lite väl oskötta).
 
Jag tänker lite att vi ibland kanske ska akta oss för att tro att all trötthet är början på utbrändhet och att all hög arbetsbelastning alltid är farligt.

Men även om vi antar att du inte är nära utmattningssyndrom, så måste det hela ju handla om trötthet på något vis. Hos svärisarna slipper du ansvar? Ansvar är det som annars håller dig upprätt? Eller något liknande?
 
Jag tänker lite att vi ibland kanske ska akta oss för att tro att all trötthet är början på utbrändhet och att all hög arbetsbelastning alltid är farligt.

Men även om vi antar att du inte är nära utmattningssyndrom, så måste det hela ju handla om trötthet på något vis. Hos svärisarna slipper du ansvar? Ansvar är det som annars håller dig upprätt? Eller något liknande?
Vem har skrivit att det är början på utmattningssyndrom eller att hög arbetsbelastning är farligt? De flesta har väl framförallt skrivit att TS behöver vila och återhämta sig ordentligt.

Att det kan leda till utmattningssyndrom att aldrig återhämta sig ordentligt är ju inte samma sak som att en trötthet är början på utmattning. Men känner man en sån förlamande trötthet så fort man lämnar vardagen tycker jag absolut att man ska ta det på allvar.
 
Jag gick på semester i torsdags. Samma dag kastrerades min hund. Min tanke var att jag skulle spendera torsdagskvällen med att packa och fixa inför semestern, sen åka söderut till mamma och pappa på fredag. Jag kom iväg på måndag :o
Jag har spenderat helgen sovandes, hållit koll på hunden och i sakta mak pysslat hemma. Jag behövde nog dom där dagarna hemma efter en intensiv start på juni månad.. nu är jag lite back in business och känner mig lite rastlös..
 
Jag tror att du kan ha svårt för att koppla av i vardagen då allt går i ett. Jobb, barn, hem, middagar eller vad du nu har i din vardag. Du har kanske inte tid att känna efter? Sen kommer ledigheten och du åker bort. Då kopplar du av och då kommer räkningen från vardagen d.v.s. du nästan kraschar.

Jag känner igen det. När min dotter var liten så var det fullt upp alltid. Ingen rast ingen ro och jag var väldigt stressad och hade svårt att koppla av. Till och med när hon sov var jag alltid redo att rycka in om det skulle behövas. När hon var ca 2 år gammal började hon sova hos sina farföräldrar en natt då och då. Då tänkte jag och min att äntligen kan vi hitta på något bara vi! Men det gick inte! För jag kraschade varje gång! Om vi lämnade av henne kl. 17 på kvällen på fredagen så somnade jag redan kl. 19. Jag var så fruktansvärt trött! Det bara smällde till! Så vi började ganska snart med att hon fick sova hos dem 2 nätter på rad. Hon älskade det! Då kunde jag krascha den första kvällen och så kunde vi hitta på nåt den andra dagen/kvällen.
 
Jag tänker lite att vi ibland kanske ska akta oss för att tro att all trötthet är början på utbrändhet och att all hög arbetsbelastning alltid är farligt.

Men även om vi antar att du inte är nära utmattningssyndrom, så måste det hela ju handla om trötthet på något vis. Hos svärisarna slipper du ansvar? Ansvar är det som annars håller dig upprätt? Eller något liknande?

Något sådant måste det vara.

Jag är verkligen inte orolig för mig själv på något sätt, jag tycker mest att fenomenet är intressant och undrade om andra upplever samma sak; att hjärnan liksom bara stänger ner från en dag till en annan. Och jag verkar ju inte vara ensam.
 
Jag är verkligen inte orolig för mig själv på något sätt
Du funderar ju iaf över att du blir "förlamad av trötthet". Du räknar upp vad du har presterat och benämner den vila du fått som "förlamande". Någon annan hade kanske beskrivit samma period som "en skön slapparhelg".

Känner du att det är ok att vila?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp