Iaraphel
Trådstartare
Ja, jag sitter här nu och funderar, jag var igår på uppridning för ridledarkursen (3v på strömsholm) och huvudet är fullt av tankar och känslor.
Ska väl börja med att skriva att jag inte klarade det, pga att min sits inte var 100% stabil, vilket jag viste innan, vilket de sa åt mig "bara" var att finslipa den inför nästa år och komma igen då. MEN till saken hör den att jag är överrörlig i lederna så inte ens med all träning i världen kan jag få en 100% stabil sits.
Detta kan jag ta, och lite kan jag förstå det de menar med att man som ridlärare ska kunna sitta upp och visa timma ut och timma in en helt korrekt dressyrsits (även i hoppsadel ).
Det jag funderade på är logiken bakom att de däremot tar in elever till utbildningen som kanske aldrig ridit ut sin häst utanför ridhuset/ridbanan. (jo de sa att de fått sådana ryttare till strömsholm).
Så, enligt dem så tar de glatt in en 30årig ridskole"tant" som ridit och tränat sits och samling på ridskolehästar hela sitt liv. men som kanske aldrig tagit in och ut en häst från hagen,
Än en ryttare som mig som vuxit upp med hästar, avlat, fött upp tränat och utbildat sina hästar till högre nivå, jobbade extra redan som 13åring med att rida s.k. "problemhästar". Enligt omgivningen är jag en naturbegåvning med otrolig känsla för hästar och som kan "få vilken häst som helst att bli bra", som tidigt lärde mig hantera hingstar, problemhästar på 700kg. som trots min bristande sits :smirk: kunnat få stela, spända, tunga hästar att bära upp sig och gå i form, och som trots mina lite utåtstående knän i hoppningen fått hästar som förut alltid vägrat att älska att hoppa och sedan hoppa banor 140.
Är jag då helt körd när det gäller att kunna arbeta med det som alltid varit mitt liv? (nej jag har andra planer)
Och en fundering till.. Det där med att man ska kunna mocka 30boxar för att vara en riktig hästmänniska. Och för att klara utbildningen ska man klara det. Jag klaraDE det, men pga kronisk myalgi och utslitning pga förmycke/för fel mockning när jag växte upp så klarar jag inte det idag (nej jag är inte 60, snarare 20), men jag vet att det inom ridning/hästar krävs att man kan ta i, och DET kan jag, jag kan lyfta, bära och flytta 50 spån/tovbalar. jag kan stapla flera ton hö utan att klaga. Men axlarna är och förblir totalpaja..
Kan jag aldrig bli en hästmänniska då?
Oj vad långt det här blev nu..
Men ville höra lite åsikter från er.. Är en 100% sits viktigare än att man kan rida sin häst utanför staketen/ridhus.
Skulle jag aldrig (mer) kunna arbeta som ridlärare, aldrig kunna lära ut något- pga skada och utslitning som gör min sits ostabil (alltså: jag kan rida (men jag sitter inte som jan brink) i flera timmar i sträck, kan utbilda hästar, kan rida hästarna i form, kan rida så att jag iaf före den här uttagningen var ett stort föredömme för många människor)
hopplöst fall?
http://www.lunarstorm.se/JoizMedS/galleri/494
Ska väl börja med att skriva att jag inte klarade det, pga att min sits inte var 100% stabil, vilket jag viste innan, vilket de sa åt mig "bara" var att finslipa den inför nästa år och komma igen då. MEN till saken hör den att jag är överrörlig i lederna så inte ens med all träning i världen kan jag få en 100% stabil sits.
Detta kan jag ta, och lite kan jag förstå det de menar med att man som ridlärare ska kunna sitta upp och visa timma ut och timma in en helt korrekt dressyrsits (även i hoppsadel ).
Det jag funderade på är logiken bakom att de däremot tar in elever till utbildningen som kanske aldrig ridit ut sin häst utanför ridhuset/ridbanan. (jo de sa att de fått sådana ryttare till strömsholm).
Så, enligt dem så tar de glatt in en 30årig ridskole"tant" som ridit och tränat sits och samling på ridskolehästar hela sitt liv. men som kanske aldrig tagit in och ut en häst från hagen,
Än en ryttare som mig som vuxit upp med hästar, avlat, fött upp tränat och utbildat sina hästar till högre nivå, jobbade extra redan som 13åring med att rida s.k. "problemhästar". Enligt omgivningen är jag en naturbegåvning med otrolig känsla för hästar och som kan "få vilken häst som helst att bli bra", som tidigt lärde mig hantera hingstar, problemhästar på 700kg. som trots min bristande sits :smirk: kunnat få stela, spända, tunga hästar att bära upp sig och gå i form, och som trots mina lite utåtstående knän i hoppningen fått hästar som förut alltid vägrat att älska att hoppa och sedan hoppa banor 140.
Är jag då helt körd när det gäller att kunna arbeta med det som alltid varit mitt liv? (nej jag har andra planer)
Och en fundering till.. Det där med att man ska kunna mocka 30boxar för att vara en riktig hästmänniska. Och för att klara utbildningen ska man klara det. Jag klaraDE det, men pga kronisk myalgi och utslitning pga förmycke/för fel mockning när jag växte upp så klarar jag inte det idag (nej jag är inte 60, snarare 20), men jag vet att det inom ridning/hästar krävs att man kan ta i, och DET kan jag, jag kan lyfta, bära och flytta 50 spån/tovbalar. jag kan stapla flera ton hö utan att klaga. Men axlarna är och förblir totalpaja..
Kan jag aldrig bli en hästmänniska då?
Oj vad långt det här blev nu..
Men ville höra lite åsikter från er.. Är en 100% sits viktigare än att man kan rida sin häst utanför staketen/ridhus.
Skulle jag aldrig (mer) kunna arbeta som ridlärare, aldrig kunna lära ut något- pga skada och utslitning som gör min sits ostabil (alltså: jag kan rida (men jag sitter inte som jan brink) i flera timmar i sträck, kan utbilda hästar, kan rida hästarna i form, kan rida så att jag iaf före den här uttagningen var ett stort föredömme för många människor)
hopplöst fall?
http://www.lunarstorm.se/JoizMedS/galleri/494