Jag har inga barn men jag tycker verkligen inte man kan jämföra skolan nu med skolan när vi var små. Och jag skriver "vi" oavsett hur gamla vi är, för jag tror ingen som har barn här inne är så ung att de inte åtminstone i de lägsta åldrarna var med innan mobilerna blev så viktiga som de är nu. Bara de senaste tio åren har ju mobilerna blivit enormt viktiga. Jag hade också bok med mig till skolan, åtminstone på gymnasiet där det p.g.a. busstiderna var mycket dötid, men även om jag fortfarande är en bokmal så inser jag att många av dagens barn och unga inte alls skulle finna något nöje i det. Och redan då var jag ganska ensam om det, de flesta gick på stan när det var dötid.
Jag är så pass ung att det började bli ganska vanligt att "alla" hade mobil när vi gick på högstadiet (är född -89). Jag fick min första telefon i åttan (ganska sent sett till mina klasskamrater) och självklart var telefonerna med i skolan redan då. Däremot fanns det ju typ ingenting att göra på dem, och att skicka sms var svindyrt. Att barn och framför allt ungdomar vill ha sina telefoner med sig tror jag aldrig vi kommer att komma ifrån, och som någon annan skrev, förekommer det mobbing försvinner inte den för att telefonen inte får vara med i skolan eller för att man kommer hem på kvällen. Däremot tycker jag det är bra om läraren samlar in telefonerna under lektionerna.
På min nuvarande arbetsplats (kontorsjobb) ingår det en hel del telefonsamtal i jobbet och ingen ifrågasätter om någon sitter med sin privata mobil heller. Så länge det inte är någon som sitter med näsan i mobilen hela tiden och inte sköter sina arbetsuppgifter så klart. Däremot har jag på ett tidigare jobb haft svårare att ha mobilen för att det hade sett direkt illa ut att sitta och pilla med den på arbetstid (kassajobb). Så det är väl upp till var och en? Om jag hellre håller på med min mobil än pratar med kollegor som jag ändå inte har något gemensamt med under pauser/raster så är det väl min ensak, kan jag tycka.