Fast i den artikeln talar man om potential - att elbilen ska driva fram förnybara energikällor och bättre batterier och då blir det bra (batterierna säger man sig ha liten kunskap om). Att elbilen i drift släpper ut mindre CO2 än en fossilbil är det väl ingen som ifrågasätter - det är bara att dagens batteriteknik kanske varken är miljövänlig eller ens skalbar.
Vi har inte råd att inte göra någonting - men vi har inte heller råd att lägga alla ägg i en korg som eventuellt kanske blir bra.
Jag tror att sanningen är att vi både måste ha andra fordon, men också att vi måste åka betydligt mycket mindre. Frågan är hur vi ska ransonera resandet - ge en subvention till elbilar och låta den som har råd köpa bilar för 300 000 plus och köra mellan Bromma och Kista? Använda pengarna till kollektivtrafik istället? Hur ska den organiseras för att serva landsbygden? Istället för att subventionera redan välbeställda privatbilister kanske man ska delfinansiera bilpooler. Satsa statliga pengar på att utveckla bättre batterier - kanske kan man då agera så att eventuella framsteg blir tillgängligt för alla och inte skyddat.
(PS jag tror att vi måste ha många olika lösningar - på landsbygden kanske självkörande bilar är en lösning, eftersom de kan användas av flera. I stan tar de för mycket plats när de kör mellan uppdrag och parkeringar. När det gäller bilar som rullar mycket - t.ex. taxi så är elbilar briljanta.
Jag håller med om mycket du säger.
Men inte en sak.
Självkörande (alltså helt självkörande) bilar är helt enkelt en urkorkad idé, annat än på avgränsande "banor", vägar eller spår.
Det är en pojkdröm, som det borde satsas måttligt med energi på av följande anledningar:
Om det vore så enkelt att skapa dessa självkörande bilar, så vore redan alla våra tåg, tunnelbanor och spårvagnar och annan spårbunden trafik självkörande.
Men det är de inte.
Det finns visserligen självkörande spårtrafik, men i mycket begränsad omfattning, och dessa är väldigt avgränsade. T.ex. förarlösa vagnar som skyfflar passagerare mellan terminaler på flygplatser, förarlös tunnelbana i Danmark, men det handlar alltid om en enkelt hanterad trafikmiljö, där sådana införts.
Det är en enorm komplexitet, att skapa självkörande fordon, som är helt autonoma, och rör sig fritt i den totala miljön, till skillnad från förarlösa vagnar, som rör sig mellan ett antal stationer/hållplatser längs en förutbestämd rutt.
Det kommer inte att låta sig göras i brådrasket, så städerna skulle behöva byggas om för att kunna hantera självkörande fordon.
I begränsade stråk, alltså noggrant avskilt från gångtrafikanter, cyklar och andra fordon, så kommer man kunna ha förarlösa fordon inom rimlig tid, i städer och tätorter.
Förarlösa fordon kan också fungera fin-fint på företag och industrier.
Men glöm de där förarlösa fordonen på landsbygden för transportändamål för en mycket lång tid framåt. Åtminstone om de ska rulla på hjul, och inte ha t.ex. en luftkudde under.
Vägmiljön på landsbygden är ännu mer komplex och variabel än i stadsmiljö. Och underhållet är lika varierande. De självkörande koncepten är beroende av att kunna identifiera vägkanter, målade linjer samt i viss mån underlag.
Våra landsbygdsvägar varierar med varje meter, och saknar målade linjer till stor del. Det finns älgar, plötsliga isfläckar, knappt synlig mjuk mark på grusväg, enstaka stena....
Ingen kommer vilja betala för en kraftigt höjd vägstandard.
Betänk att vi ännu inte har bredband på landsbygden, och vägnätet består till stor del av grusvägar, som ägs och sköts av vägföreningar/vägsamfälligheter (många men inte alla får statliga bidrag). Ingen kommer vilja betala för ett helt nytt vägnät.
Delvis förarlösa traktorer för jordbearbetning, eller förlösa skördetröskor ligger i så fall närmare till hands.
Men "förarlös" har egentligen inte ett skvatt med hur fordonet drivs att göra. Förarlösa fordons kan ha fossilt driva explosionsmotorer, dieselteknik som använder förnybar diesel, bränsleceller eller elmotorer.