Få saker gör mig jävligt förbannad och får mig direkt rasande. Ljug och fult spel. Hur i helvete kan man säga till mig att vara tyst och inget säga till min chef/ beslutsfattare om ett större, omvälvande projekt för att sedan själv gå och tala om sin version för dem direkt. Igår satt min chef och berättade hans version på vårt chefsmöte, två dagar innan förstod jag att beslutsfattarna hört det i samband med ett annat ärende. Men då tänkte jag att han kanske sprungit på någon och pratat lite bredvid. Min stackars chef fick ta smällen, jag blir så tvärilsk, så det går liksom inte stoppa. Förklarar att detta är den Andres version, att vi har olika mål med våra verksamheter . Han ska maximera bolagets vinst och jag ska minimera mina kunders kostnader men att vi måste samarbeta inför de stora förändringar som kommer ske. Förklarar att detta inte är samarbete. Att han säger till mig att vara tyst medans han ska sprida sin version och att min chef ska lyssna på mig innan han pratar och stötta mig i detta så även min version tas i beaktande. Min chef säger faktiskt förlåt och att han inte visste det. Starkt! Men samarbetet, nej,nu kommer jag aldrig mer lita på han igen. Nu förstår jag vad samarbete betyder för han. Då kör jag mitt race, jag har " vunnit" förr i stora frågor som berör oss båda när det väl gäller. Vi har ju samma beslutsfattare och samma kunder i slutändan. Och det är de som bestämmer. Härskartekniken heter undanhållande av information och dubbelbestraffning. Nej, mitt chefskap handlar inte om detta så här bryter jag samarbetet jag trodde vi hade och kommer i fortsättningen behandla frågan utifrån mitt sätt, och se han som de andra intressenterna som är med i samarbetet. Jag tänker vara kvar som chef en bra stund till och detta är inte ok för mig gentemot mina beslutsfattare. Litar på min magkänsla!