Förändrat förhållandet

[Minna86]

När jag läste Var är papporna?-tråden började jag fundera lite...

Är det så att barn (observera BARN och inte bara nyfödingar) oftast för partners närmare varandra, ifrån varandra eller förblir det som förut?

Tycker ibland man anar attityden att det är jag (kvinnan) och mitt barn och om jag inte gillar läget så går jag med mitt barn. Inte ofta och lite överdrivet men det gör mig lite ledsen.

I en rosafluff-värld så för föräldraskapet givetvis föräldrarna närmare varandra men jag funderar på om det verkligen är så...

Vad säger ni?

 

[Calazirya]

Sv: Förändrat förhållandet

Det är ju lite samma diskussion som vi redan för i den andra tråden.

Men visst finns det kvinnor som har den attityden, det är bara att läsa specifika trådar på ett annat jättestort forum för barndiskussioner. Dessa trådar har gjort mig helt förfärad då man uttryckligen givit tips och råd till kvinnor om hur man enklast gör för att få i princip ensam rätt till barnet/barnen vid en separation.

I vårat fall så har det fört oss närmare varandra att få barn tillsammans, men det är långt ifrån rosafluff och dans på rosor i förhållandet. Vi har gemensam vårdnad om vårat gemensamma barn, något annat läge finns inte !

 

[Minna86]

Sv: Förändrat förhållandet

Nja, det kanske det är men jag tolkar det inte så...

Jag menar verkligen inte vad som händer vid en separation utan det var bara ett exempel.

Jag föreställer mig att man samarbetar runt diverse frågor/situationer som kan uppstå med ett barn (i alla olika åldrar) men det verkar ju tyvärr inte vara självklart.

Men det var ju roligt att det för er närmare iaf, inger ju lite mer hopp

 

[Kimz0r]

Sv: Förändrat förhållandet

Par i min omgivning har börjat skaffa barn, och jag kan i princip se två mönster:

Par som har (utbildning), fasta jobb, ordnad ekonomi, ordnat boende och som har fått planerade barn är som förut eller kommer närmare varandra.

Par där en eller fler (oftast, eftersom t.ex. "ordnad ekonomi" ofta hänger samman med "fast jobb") av de ovan nämnda faktorerna saknas verkar i större utsträckning vända sig ifrån varandra.

 

[Snurrfian]

Sv: Förändrat förhållandet

Det beror ju lite på om man menar på det stora hela eller just för stunden, vi har gått lite upp och ner i vårat förhållande men det tror jag helt enkelt hör förhållanden till. När det har varit tunga perioder när barnen har sovit dåligt, mycket jobb och vi inte har haft tid för oss själva så har vi nog kommit ifrån varandra, men vi har ju då även varit medvetna om det och sett till att försöka komma iväg och vila upp oss och kanske få något dygn för oss själva så brukar det vända till det bättre. Så på det stora hela så har nog barnen fört oss närmare varandra. Sen tror jag även att man måste vara medveten om att det kan komma jobbiga perioder i livet pga olika saker och då jobba på det istället för att ta en enkel väg ut och skylla på varandra.

 

[Mitten]

Sv: Förändrat förhållandet

Min observation är att starka förhållanden verkar tämligen oförändrade medan förhållanden som redan är skakiga blir ännu sämre.

Jag vågar påstå att vår dotter har fört oss närmare varandra, och liksom breddat vårt förhållande som redan innan var underbart . Däremot måste jag erkänna att jag oftare gnäller/tjatar/snäser nu än jag gjorde innan. Detta, helt enkelt, på grund av att tidsbrist och stress försämrar min förmåga att kommunicera. Och detsamma gäller åt andra hållet. Vi har mindre tid åt varandra, vi har inte lika mycket intim tid och är inte riktigt lika spontana längre. Men vi pratar ofta om det som brister ibland och är medvetna om att man får ta det lite nu när hon är liten.

 

[Sar]

Sv: Förändrat förhållandet

Barn sätter ofta förhållandet på sin spets vilket många gånger innebär att bra förhållanden stärks medan andra spricker. Sedan är väl också det en sanning med modifikation.

Det är dock förvånande hur många man läser om som skaffar (ett till) barn som en sista åtgärd för att rädda förhållandet.

 

[havreflinga]

Sv: Förändrat förhållandet

Innan vi fick barn var vi jättenära. Vi visste att vi ville vara ihop tills vi dör, men det var skakigt och gungigt. Vi följde varandras känslor, och hade mycket närhet både fyskiskt och psykiskt.

När vi fick barn (två ganska tätt) hade vi inte lika mycket tid för varandra. Vi har mindre närhet både fysiskt och psykiskt. Men vårt förhållande är heller inte lika gungigt och dramatiskt. Vi har helt enkelt inte tid att "hålla på med" vår förälskelse. Och vi är fortfarande lika inställda på att vara ihop tills vi dör.

Vad betyder egentligen att föras närmare varandra? Jag och min hade maximal närhet innan barnen kom. Vi var tillsammans nästan jämt och däremellan hade vi telefon- eller sms-kontakt. Om vi skulle fortsatt ha samma närhet efter vi fick barn, så skulle barnet ha behövt vara osynligt och utan egna behov typ...

Men om att föras närmare betyder att man vet att man vill hålla ihop och att man kämpar tillsammans, då är det oförändrat. Det beslutet tog vi när vi gifte oss, och det var innan vi fick barn. Barnen har inte ändrat något på den punkten.

 

[Cilla]

Sv: Förändrat förhållandet

jag tror det beror på parternas förmåga att kommunicera med varandra.

vårat barns födelse har fört oss mycket närmare varandra rent psykologiskt. eftersom vi hamnade på sjukhu förta 3 veckorna i vårat barns liv, så fördes vi samman otroligt tätt och ofta vet den ene vad den andre gör och tänker.

men visst svajar det hos oss ibland!
det gäller att prata, prata, prata, vara lyhörd och sammarbeta för att det ska funka.
den ena kan inte köra sitt rejjs och bara bry sig om sig själv, det egna jaget kmmer först efter familjens behov.