Sv: För mkt protein i fodret
Margareta har formulerat sig lite tokigt. Man kan inte prata om olika lösligheter på protein (källa: proffessor Jan-Erik Lindgren, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU). Margareta jobbar också framför allt med etologi (som hon är superduktig på) så vi har inte henne i digestionsföreläsningar då det finns andra som kan det bättre. Man kan däremot prata om olika smältbarheter på protein. Soja kan ha låg smältbarhet och det beror då framför allt på att det kan innehålla en del antinutritionella substanser som hindrar upptag i tunntarmen (och i grovtarmen). När jag säger att det inte är farligare att överutfodra med kraftfoderprotein menar jag självklart inte att man lika gärna kan ge ett kg soja som ett kg grovfoder då sojan ju som alla vet innehåller betydligt mer protein. Man ska ju aldrig ge extrema mängder av någonting. Jag vill säga att det inte är farligare med kraftfoderprotein än grovfoderprotein men det är ju betydligt lättare att överutfodra kraftfoderprotein så man måste ändå passa sig lite. Att det framför allt är travare som fått baron gruff är inte så konstigt då de ofta utfodras på ett sådant sätt att digestionsstörningar uppkommer (alltså mycket kraftfoder, lite grovfoder).
Det handlar inte om direkt om löslighet, utan tillgänglighet och ”true digestibility”. Den principiella skillnaden mellan grovfoder och koncentrat är fiberhalten, kan uttryckas i växttråd, NDF och ADF.
I ett foder med mkt fibrer är det glest mellan aminosyrorna rent fysiskt. De är också svårtillgängliga för de proteinspjälkande systemen. Ett koncentrat är processat på olika sätt, malt, tillsatt lösningsmedel, upphettat, rostat mm och fiberhalten är låg. Det gör att aminosyrorna blir lättillgängliga både för saltsyran, mikroberna och enzymerna som ska processa dem.
Därför tas t ex 10 gram lysin från koncentrat upp betydligt bättre än 10 gram lysin från grovfoder innan det når tjocktarmen. MEN det proteinkoncentrat som inte tagits upp innan det lämnat tunntarmen är förståss lika lättillgängligt för elaka mikrober i grovtarmen som det var för snälla sådana i tunntarmen. Aminosyrorna från grovfoder däremot ligger till betydligt större del fortfarande innanför cellväggar. Vissa elaka bakterier, däribland clostridearter föredrar just vissa aminosyror och kan växa till snabbt när de får sin favoritmat lättillgängligt serverad från ett koncentrat.
Det är helt riktigt att det inte finns bra experiment på häst som bevisar ett kliniskt samband mellan proteinkoncentrat – clostridium perfringens tillväxt. Det finns bara fallbeskrivningar.
Utfodringsförsök för andra djurslag har dock visat att om man tillsatt koncentrat med en viss aminosyreuppsättning så har djuren fått perfringensinfektion. Man vet också att cl perfringens behöver 11 aminosyror för att kunna växa. Några av dessa finns i väldig låg halt i grovfoder men desto mer i många koncentrat.
Eftersom många hästar har en liten mängd cl perfringens i tarmen och man vet att bakteriernas tillväxt stimuleras av vissa aminosyror så tycker jag det finns tillräckliga indicier för att fortsätta hålla sig till rekommendationen att man inte bör ge mer proteinkoncentrat per utfodringstillfälle än vad som kan tas upp i tunntarmen.
Men jag ser inga problem i att ge mer än dubbla mängden protein från grovfoder vid ett utfodringstillfälle.
Lycka till med dina proteinstudier! Vill gärna tipsa om att lägga till Martin-Rosset, Andrea Ellis och om du har tid också Coenen och Robert Coleman till din litteraturlista. HH
