Tora
Trådstartare
Var som sagt på fölvisning förra helgen. En bekant hörde några "förståsigpåare" påpeka att mitt föl är alldelles för kaxigt då hon sprang före mamman och till och med tog helt egna vägar (och allt detta under höga pipanden). Utan de tyckte att fölisar borde vara ängsliga på en så ny plats och följa mamman. Och att de inte kunde förstå varför man betäckte med denna hingsten i fråga och att den var oridbar och att det skulle också fölis bli.
Först skrattade jag bara bort det då alla har åsikter om allting. Men efter ett tag så började jag att fundera lite. Jag har uppfattat det som positivt när den lilla är så kaxig men det kanske man inte skall göra.
I hanteringen så är hon nästan som en vuxen häst. Aldrig problem att sätta på grimma (trär den över öronen som på en vuxen häst) eller att fånga den lilla i hagen/boxen osv. Det som dock fick mig att undra var det som hände för några dagar sedan.
Nämligen sist hon var lös (Torana var dock kopplad) så drog hon en egen repa runt halva galoppbanan och mellan stallet och ett gammal svinmagasin. En sträcka på flera hundra meter där hon dessutom inte kan se sin mamma när hon springer i full galopp runt svinmagasinet. Torana tog det hela med ro och Tara tyckte det var jätteroligt. Liiite uppjagad var hon men inte tillräckligt för att bara göra rundan en gång utan två hela och två halva rundor tog hon innan hon stannade hos mamma. Efter det så har vi den lilla alltid kopplad för säkerhetskull.
Däremot så var hon väldigt förbannad när vi tog ut Torana på stallgången och lät Tara vara kvar i boxen och då står det ändå bara ca 50 cm från varandra. Hon var jätteförbannad och pep och gjorde galoppiruetter i boxen. Hon var alltså inte rädd utan arg för att hon inte också fick gå ut i gången (en av favoritsysselsättningarna att smita ut på stallgången och promenera omkring där). Så där visade hon verkligen sitt temprament när hon inte får som hon vill.
Så min fråga är: Är det bra eller dåligt med (över?) kaxiga fölungar blir det helt ohanterbara vid vuxen ålder?
Mvh
Tora
Ps. Jag har aldrig upplevt den lilla som jobbig att hantera.
Först skrattade jag bara bort det då alla har åsikter om allting. Men efter ett tag så började jag att fundera lite. Jag har uppfattat det som positivt när den lilla är så kaxig men det kanske man inte skall göra.
I hanteringen så är hon nästan som en vuxen häst. Aldrig problem att sätta på grimma (trär den över öronen som på en vuxen häst) eller att fånga den lilla i hagen/boxen osv. Det som dock fick mig att undra var det som hände för några dagar sedan.
Nämligen sist hon var lös (Torana var dock kopplad) så drog hon en egen repa runt halva galoppbanan och mellan stallet och ett gammal svinmagasin. En sträcka på flera hundra meter där hon dessutom inte kan se sin mamma när hon springer i full galopp runt svinmagasinet. Torana tog det hela med ro och Tara tyckte det var jätteroligt. Liiite uppjagad var hon men inte tillräckligt för att bara göra rundan en gång utan två hela och två halva rundor tog hon innan hon stannade hos mamma. Efter det så har vi den lilla alltid kopplad för säkerhetskull.
Däremot så var hon väldigt förbannad när vi tog ut Torana på stallgången och lät Tara vara kvar i boxen och då står det ändå bara ca 50 cm från varandra. Hon var jätteförbannad och pep och gjorde galoppiruetter i boxen. Hon var alltså inte rädd utan arg för att hon inte också fick gå ut i gången (en av favoritsysselsättningarna att smita ut på stallgången och promenera omkring där). Så där visade hon verkligen sitt temprament när hon inte får som hon vill.
Så min fråga är: Är det bra eller dåligt med (över?) kaxiga fölungar blir det helt ohanterbara vid vuxen ålder?
Mvh
Tora
Ps. Jag har aldrig upplevt den lilla som jobbig att hantera.