Folk som överdriver kunskaper på turridningar

[sweep]

Har bara varit på turridning en gång och det på Island. Då blev alla frågade om dom var erfaren eller nybörjare och alla på bussen till stallet utom jag och min syster svarade ”en erfaren och en nybörjare” och vi svarade 2 erfaren och fick då frågan ”stora bruna eller islandshäst”
Väl på plats så delades vi upp i två grupper. En med paren (erfaren/nybörjare) och en med mig o syster. Dom bytte även ut hästarna åt oss. Vi red så vitt jag vet samma tur men vår tur var det betydligt mera fart i.

Alla fick rida runt en stund på en ridbana före man släpptes iväg vilket var smart för då ser man fort om det är nån som kan eller inte

 

[orientalkatten]

Har ridit på Island på väldigt bra hästar, inte de vanliga turridningarna. Det var några rädda ryttare de fick lugna hästar och rida efter löshästarna. Men inget inget avkall på fart eller vägval. 60 tal hästar varav 20 med ryttare. Endast tölt med bra fart i 3-4 timmar med häst byte varje timme. Över strida forsar med vatten över stövlarna. Men väldigt välridna trygga hästar som gjorde sitt jobb. Har varit på kurs lånat häst och sagt att jag är van ryttare. Och vad får man. En oskodd köttbulle som man måste länga på tyglarna på för att den ska trava. Inte ridit en häst innan med så låg ridbarhet.

 

[Shaggy]

Jag förstår att det måste vara jättesvårt för dom som håller i turerna, ibland önskar man att det hade gått att säga ”du har bokat in dig på en för svår tur, ni kan tyvärr inte följa med”, men det blir ju en dålig kundupplevelse och färre intäkter.
Själv har jag mailat eller ringt och berätta om mina kunskaper och rådfrågat vilken nivå jag ska välja när jag varit osäker. Men jag förstår verkligen inte hur man själv kan anse sig som avancerad om man inte vågar galoppera.

Fast det blir ju en usel kundupplevelse för de andra kunderna annars. Har man 10 ryttare och en ljugit om sin kunskap så betyder det antingen en missnöjd kund eller nio. Det kanske kunde vara värt att få en missnöjd kund och nio nöjda då?

 

[sjoberga]

Fast det blir ju en usel kundupplevelse för de andra kunderna annars. Har man 10 ryttare och en ljugit om sin kunskap så betyder det antingen en missnöjd kund eller nio. Det kanske kunde vara värt att få en missnöjd kund och nio nöjda då?

Jo, fast det är ganska ofta (dock inte så ofta det inträffar alls) att det inte blir riktigt klart förrän man ridit en bra bit och ska öka tempot ett par sträckor. Och där nånstans är möjligheterna att anpassa väldigt små, annat än att göra så att hela gruppen kommer tillbaka på ett bra sätt också.

Men som sagt, vi försöker i möjligaste mån köra ett sällskap i taget, så att sällskapet själva kan ta ansvar för kunskapsnivåns spridning.

Förslaget om dubbla turledare är också bra så att möjligheten att dela upp finns (och i sig en säkerhetshöjande åtgärd), men då ska man vara beredd att betala för det också med ett par extra hundralappar per ryttare. Om gruppen överstiger 8-10 vore det nog rimligt att alltid ha två turledare av säkerhetsskäl.

Men du har rätt i att om man upptäcker det innan avfärd är det bättre att låta den som ”ljugit” och inte klarar av det man uppgett, avstå, än att låta en hel grupp få något annat än de betalt för och förväntar sig enligt produktbeskrivningen.

 

[Shaggy]

Men du har rätt i att om man upptäcker det innan avfärd är det bättre att låta den som ”ljugit” och inte klarar av det man uppgett, avstå, än att låta en hel grupp få något annat än de betalt för och förväntar sig enligt produktbeskrivningen.

I inlägget jag svarade på lät det som om det var på det här sättet och då tycker jag det är oerhört fult att förstöra för de ärliga för att andra ljuger

 

[tuaphua]

Dels tror jag många överskattar sin egen förmåga. Det märker ju jag också som tränare när nya elever kommer. Man pratar ju lite först för att se kunskapsnivå, vad de vill ha ut av sin ridning etc. Men den viktiga biten är ju att själv se när de rider alt hantering(om det är där problemen ligger). När jag gick som lärling hos problemlösare för en massa år sedan så roade vi oss med att gissa hur läget skulle vara hos nya kunden som mailat eller ringt. Det var ju oftast inte så att man möttes av det personen i tel/mail berättat. Det var deras sanning. Men vi båda såg något helt annat. Och med tid blir man rätt bra på att läsa mellan raderna.
Så den biten finns inom andra delar av hästeriet än turridning bara.

Det är ju tyvärr så att många har inte kunskap eller större vana av rida ut idag och är rädda för det. Man känner sig trygg på bana/i ridhus där det är lite skyddad verkstad.

Sen kan det ju på turridning bli så att hästarna följer varann mer än de följer ryttarens hjälper. Speciellt om ryttaren inte riktigt vet vad fasen den gör. Och det kan vara skrämmande för folk som känner att de då tappar kontrollen.

 

[kolblakkur]

Jag rider ofta på turridning, senast idag faktiskt.

För mig som är en väldigt försiktig, stundtals rädd ryttare så är jag alltid noga med att påtala detta vid bokning. Bokar nybörjarturer alternativt medelturer och ser då till att önska någon av de mest stabila hästarna om jag ska rida medeltur (min favorit är bombsäker).

Jag kan absolut galoppera, men gör det faktiskt helst med erfaret folk på medelturer då nybörjarna ibland verkligen har noll koll och det kan stressa upp mig inför galopp, men det har alltid gått bra (där jag rider kan man få galoppera på nybörjartur om ALLA är med på det). Men visst, skulle jag av någon anledning inte våga galoppera i en medelgrupp (har ej hänt) så hade jag skämts som en hund gentemot de andra som vill galoppera. Förstår att de hade känt sig snuvade på en rolig ridtur.

Eftersom jag aldrig ridit i en avancerad grupp på turridning så kan jag inte ge några erfarenheter från detta, men tyckte det var intressant att läsa om era. Skrämmande att det finns folk med så dålig självinsikt. Hade jag varit turledare så hade jag inte varit glad.

 

[Mumfie]

Jag tog med min bästa vän (som aldrig suttit på en häst förut) på turridning och där var det nästan tvärt om. Bokade in en nybörjartur, turerna graderade från 1-5 där 5 var för mest vana ryttare, och vi red då i en grupp graderad med 1. Vi var runt 8 kunder tror jag, och min vän var förvånansvärt nog den enda nybörjaren. De flesta var aktiva och hyfsat duktiga ryttare och några var återvändande ryttare med bra grundkunskaper. Jag trodde att det mest skulle bli skritt pga gruppens ovana men vi både töltade och travade mycket, där min vän då fick mest hjälp och stöd från ledaren.

Eftersom alla andra var vana ryttare fick vi även galoppera, då red ledaren iväg med min kompis som fick trava (hon ville inte prova galopp), medan vi väntade några minuter. Sen fick vi galoppera fram tills där de väntade på oss.

Alla var väldigt glada och nöjda med upplägget, men jag kan inte låta bli att tänka vad svårt det måste vara att vara ledare för en random grupp med ryttare som kommer och ska rida tillsammans, alla med olika förväntningar, kunskaper och viljor. Jag förstår att man anpassar ritten efter den som kan minst, men om man anmäler sig till en titt för avancerade ryttare men det slutar med att man bara får skritta för att någon som aldrig ridit är med, ja då förstår jag att man blir irriterad. Men samtidigt förstår jag att det är svårt att säga nej till kunder där och då och att man nog lätt hamnar i att försöka göra det bästa av situationen.

 

[nejlica]

Det där är ju så himla svårt, jag har ridit hela livet och har egen häst. Men att rida i grupp, på en häst jag inte känner gör mig väldigt osäker. På ett sätt som jag upplever att mamma (som är den jag ridit på tur med) inte alls blir, hon har ridit ett par år på ridskola som liten, någon termin som vuxen och sedan med mig på min eller lånad häst typ nån gång om året max. Hon har en helt annan tillit till att turhästarna jobbar med detta och vet vad de gör, medan jag som ridit mycket mer vet hur mycket som kan gå fel liksom Men sen skulle jag aldrig påstå att jag är någon superavancerad ryttare vid anmälan heller.

Bästa turen vi tagit var helt klart när vi var på en liten gård med islandshästar, jag hade mailat lite fram och tillbaka och trodde att det bara fanns tid för en tvåtimmarstur och att vi skulle bli några stycken. När vi kom dit pratade vi lite med ägaren som valde lämpliga hästar till oss och till vår förvåning var den enda andra som dök upp ägarens vuxna dotter med sin egen häst som hört att vi skulle ut och hakade på. Sen var vi ute i massor av timmar när de insåg att vi hängde på i tempot de ville hålla och det kändes som att de hade lika trevligt som vi. Det var första gången jag satt på en annan häst än min egen efter en ganska svårt ridolycka, men det var ett riktigt proffs som guidade mig bra i tölt och galopprace osv

 

[lingonben]

Jag råkade ut för det på en större islandshästgård i närheten. Vi var tre ryttare, varav två med 20+ års riderfarenhet och en återvändare som ridit mycket i tonåren. Bokade 90 minuter för erfarna ryttare, kommer dit och upptäcker att de andra "erfarna ryttarna" var två tonåringar som ridit något år på ridskola och deras ridovana föräldrar Så vi fick skritta på grusväg i 90 minuter, med två töltsträckor och betala 650 kr för det tveksamma nöjet. Det märktes att turledaren var generad över saken och pratade om att "en del överdriver ju sina kunskaper". Vi borde ha klagat och försökt få igen lite pengar, men det blev aldrig så. Nöjer mig med att aldrig boka turridning där igen.

 

[moster_punk]

En förklaring till att folk bokar in sig på fel nivå är väl den klassiska nybörjarmissen att man kan för lite för att fatta hur lite man kan. Man tror att man "kan" galoppera för att man har gjort det två gånger, man fattar inte hur stor skillnad det är på att ha skumpat runt något varv i galopp i ett ridhus och att klara att galoppera i grupp ute i terrängen.

Då jag jobbade på ridskola var det vanligt förekommande att folk som ville boka in sig i någon grupp beskrev sig själva som att de tex. hade "ridit i tjugo år". Vid närmare granskning kunde det dock visa sig att det var tjugo år sedan de senast satt på en häst...Det finns förmodligen inga som är så pigga på att hoppa upp på heta och vilda hästar som nybörjare heller. De känner sig gärna helt oövervinnerliga efter att ha klarat de första ridskoleterminerna och har världens tilltro till sin egen förmåga!

 

[Lakritspipan]

Ibland blir man dock lite överraskad, för många många år sedan var det en person som skulle ha ridit på ridskola i 6 år och trygg i alla gångarter, som satte sadeln bak och fram och därefter skrek till så fort hästen började röra på sig. Där fick vi avbryta det hela för denne.

Förlåt, men alltså jag ser det framför mig..skrattade högt
Det här med att skrika när något oväntat händer på hästryggen är intressant, undrar hur vanligt det är att göra det? Måste vara vanligare bland nybörjare? Känns som jag är stum när man måste reda ut någon situation eller flyger i luften men annars är det ju en automatisk reaktion att skrika när man blir överraskad/rädd.

Var naiv och tog en ridtur i Tunisien i mina tonår, på resa, man kastrerar generellt inte hingstar där(kulturella/religiösa skäl) och ston används knappt som ridhästar. Så vi var en grupp turister som blev tilldelade varsin hingst, allt från "nybörjarpojkvännen" som blivit medsläpad av flickvännen till lite mer ridvana. Jag fick en 4-åring och var självklart odödlig så jag tutade och körde. Nu gick allt bra förutom att en hingst försökte betäcka en annan stackars pojkhäst efter ridningen när vi tagit av sadlarna och de skulle få rulla sig i sanden.. Men på turen for vi fram på rad och ryttarna fick hänga med bäst de kunde. Herregud alltså, ryser när jag tänker på hur farligt det var egentligen!

För att återknyta till ämnet, räknas det inte som en produkt typ eller borde man inte kunna få kompensation om man inte får vad man betalar för?

 

[EKMK]

Förlåt, men alltså jag ser det framför mig..skrattade högt
Det här med att skrika när något oväntat händer på hästryggen är intressant, undrar hur vanligt det är att göra det? Måste vara vanligare bland nybörjare? Känns som jag är stum när man måste reda ut någon situation eller flyger i luften men annars är det ju en automatisk reaktion att skrika när man blir överraskad/rädd.

Var naiv och tog en ridtur i Tunisien i mina tonår, på resa, man kastrerar generellt inte hingstar där(kulturella/religiösa skäl) och ston används knappt som ridhästar. Så vi var en grupp turister som blev tilldelade varsin hingst, allt från "nybörjarpojkvännen" som blivit medsläpad av flickvännen till lite mer ridvana. Jag fick en 4-åring och var självklart odödlig så jag tutade och körde. Nu gick allt bra förutom att en hingst försökte betäcka en annan stackars pojkhäst efter ridningen när vi tagit av sadlarna och de skulle få rulla sig i sanden.. Men på turen for vi fram på rad och ryttarna fick hänga med bäst de kunde. Herregud alltså, ryser när jag tänker på hur farligt det var egentligen!

För att återknyta till ämnet, räknas det inte som en produkt typ eller borde man inte kunna få kompensation om man inte får vad man betalar för?

Jag red i Egypten och där red turledaren i flipflops och en cigg i mungipan och skrek ”faster faster! You’re going too slow!” när jag galopperade

Jag har inte ens funderat över att man skulle kunna kräva pengarna tillbaka, men jag såg nu att ena stället jag red på nu har börjat skriva ut ”VANA ryttare - långa galopper” när man gör onlinebokningen, då borde väl ingen kunna boka fel om man nu inte har total avsaknad av självinsikt vill säga.

 

[Luff]

Min kära syster hade provat turridning med jobbet 55 år gammal. Hon har aldrig ridit förut. Det var skitkul och lätt och hon tyckte vi skulle göra det vi fyra syskon med respektive. Jag tvärvägrade. Hade väl dött av skräck. Mina då orädda besserwissersvågrar, min bror som är full i fan och mina systrar som är heeelt omöjliga med djur. Kan inte tänka mig värre. Dom hade garanterat överdrivet sin förmåga. Den stackars turridningsarrangören hade nog fått äta lugnande efteråt.

 

[Lakritspipan]

Jag red i Egypten och där red turledaren i flipflops och en cigg i mungipan och skrek ”faster faster! You’re going too slow!” när jag galopperade

Jag har inte ens funderat över att man skulle kunna kräva pengarna tillbaka, men jag såg nu att ena stället jag red på nu har börjat skriva ut ”VANA ryttare - långa galopper” när man gör onlinebokningen, då borde väl ingen kunna boka fel om man nu inte har total avsaknad av självinsikt vill säga.

Hahaha, minst sagt laidback

Ja det borde ju få de flesta att boka rätt, tyvärr verkar det ju som vissa som någon annan skrev kanske tror att man fixar det för man har provat att galoppera 1-2 gånger i ett ridhus. Det är så extremt stor variation i olika personers uppfattning om vad "van ryttare" betyder. Har själv gått igenom perioden "vet hur man gör och löser alla situationer bara jag får chansen" dock som barn.

 

[Kilauea]

Ridit några ridresor på Island, en sk medel/avancerad. På en var det en mamma och hennes vuxna (ung vuxen) dotter. Mamman kunde knappt rida, skumpade hit och dit och det slutade med att hon mest åkte med den som körde bilen med transporten med packningen i fyra av sex dagar...
Det kändes mer än en gång som dottern skämdes över sin mamma.

 

[Seabaz]

Jag har jobbat med turridning i flera år här i Australien (innan ranchen lades ner för ett år sedan).
Väldigt ofta vi hade erfarna flickvänner med oerfarna pojkvänner på tur. Jag undrade ofta vad de fick ut av turen då flickvännen hamnade i front-gruppen och fick galoppera på med en guide medan pojkvännen fick stanna bakom med de andra nybörjarna

Jag hade också flera som bokat in som "intermediate rider" och på frågan vad deras erfarenhet är svarade de "min kompis har en häst"

Det värsta/tråkigaste/irriterande var dock familjer där även mormor/farmor prompt skulle med. Livrädd för hästar, ofta lite tyngre kroppshydda vilket resulterade i att de fick den snällaste men också största hästen. Då gick rädslan ibland över till att de blev arga ock kunde inte fatta varför de fick den största hästen. Man kan inte säga rakt ut "titta dig omkring, du är den största människan här".... och så vill de bara skritta vilket resulterade i att jag måste avvara "en hel guide" enbart till nån livrädd surkärring bara för att dennes barnbarn på 8 år ville ha med denne...

Väldigt ofta folk tallade på sin vikt med när de bokat in och vägde 10-12kg mer än de uppgett, väldigt tröttsamt att behöva rådda om de tilltänkta hästarna i sista sekund liksom....

På tal om islandshästar har jag fördomar där med. När någon förklarade innan ritt att de var erfarna och hade egen (islands)häst.... 9 fall av 10 var de rädda och höll mycket hårt i tyglarna och krampande höll sig fast vid galopp

Värst var ändå "cowboys" från inlandet som kom och minsann kunde allting. Tänk gubbar i 50-årsåldern som växt upp på farm och ridit hela livet men är skolade från sin far som från sin far osv.... dessa män som inte kan ta minsta lilla sak från "en liten flicka som leder en grupp ridskoleponnyer på tur". Dessa gubbar som inte lyssnar, rider av från stigen, galopperar när vi ska trava osv...

Oj... finns så många historier. Som tur är är de roliga historierna fler men det är ju tyvärr de dåliga man minns först

 

[sjoberga]

För att återknyta till ämnet, räknas det inte som en produkt typ eller borde man inte kunna få kompensation om man inte får vad man betalar för?

Ja, men det är svårt att reda ut vilken grad av kompensation som är rimlig - det beror på hur tydligt produkten är definierad och hur tydligt man uttryckt sin förväntan vid bokningen. Jag tycker det är helt rimligt att ta upp frågan om man känner att man inte alls fick vad man rimligen kunde förvänta sig, samtidigt som det är svårt att hävda att man ska ha alla pengarna tillbaka om man varit med på en tur där en viss gångart inte kunde tillämpas av säkerhetsskäl. (Kanske lite som att man var på Gröna Lund, men Fritt Fall och Insane blev avstängda pga tekniska problem). Undantaget då om man sagt just det från allra första början, att det är ett absolut krav, inte bara ett önskemål.

Jag upplever inte att det är något som händer särskilt ofta; men det kanske också beror på hur stora grupper, hur ofta man blandar sällskap och hur aktivt man arbetar med att informera och samla in information vid bokningen och hur man informerar i annat material. Det brukar vara någon gång per säsong.

För övrigt så är det inte säkert att "samma" sällskap garanterar fritt från missnöjdhet i denna fråga. Förväntningar på pojkvän, flickvän, mor och far eller vänner som är nybörjare kan vara alldeles för högt ställda av de som tänkt och bokat in aktiviteten, och då blir det också besvikelse för att turen blir för lugn ibland trots att man blivit noga informerad i förväg om vad som gäller. Som arrangör har man inget alternativ till att lyssna på de som är mest tveksamma och kan och vill minst.

 

[Lingon]

Jag har bara varit på turridning en gång. Eller ja egentligen två gånger men den ena gången var det en privatgrupp och vi var allt från erfarna ryttare till folk som aldrig suttit på en häst innan så vi visste att det bara skulle bli skritt och möjligtvis lite tölt/trav. Det däremot otroligt roligt att de hur de olika personerna som aldrig suttit på en häst innan hanterade sin häst. Nån var rädd och osäker och nån gick in med helt rätt inställning. T.ex. hästarna försökte ju äta gräs, en blev rädd och undrade vad hon skulle göra och en annan bara drog upp hästens huvud och sa åt den att gå vidare som vilken erfaren ryttare som helst.

Men den gången jag var på turridning på en avancerad tur så var det en tur som tog 5,5 timme. Vi var 10 st och ingen var rädd för fart eller nåt annat så vi kunde ha en riktigt busig runda med många och snabba galopper! Det märktes på de två ledarna att det inte var alltför ofta de hade en så okomplicerad grupp som de bara kunde gasa på med. De sa det flera gånger också och det märktes att de hade roligt!

Jag hade blivit väldigt besviken om jag bokade in mig på en runda som beskrivs som avancerad och med snabba galopper och så blir det en skrittrunda istället pga en/flera rädda/oerfarna personer som bromsar upp gruppen. Jag hade bett om pengar tillbaka faktiskt om jag kände att upplevelsen och beskrivningen skiljde sig åt väsentligt. Speciellt om jag ansåg att ledarna hade kunnat förutse det innan turen började. T.ex. om någon inte ens visste hur man sadlar eller behöver hjälp med saker som en erfaren ryttare ska kunna. Men jag har som sagt aldrig upplevt det.

 

[Fjordfrälst]

Förstår att fenomenet förekommer (fast det givetvis inte borde vara så svårt att uppge sin verkliga förmåga och ridvana) men jag har själv hitills aldrig varit med om det de gånger jag och min bästa kompis åkt på turridning där det varit i grupp .