Föl som föds upp på flaska

[knyttet]

Vad har ni för erfarenhet av moderlösa föl/föl som fötts upp på flaska? Jag har hört dels att de ska bli så sent utvecklade, dels att många blir tuffa/elaka som vuxna och bli knepiga att hantera. Skulle gärna vilja höra andras erfarenheter i detta!

Jag har inte hittat nån amma till min fölis, utan han har en "låtsasmamma" (minishetland) för sällskapet och fostrans skull och så föds han upp på mjölkersättning. Jag ger honom i hink för att han ska bli lite mindre präglad på mig, men man kan ju inte undvika det helt. Den lille har fått träffa 3 ston hittills, tyvärr ingen som mist sitt föl utan ston med ett föl vid sidan. Vi tyckte ändå att det var värt att prova, men det har inte fungerat med nån, så nu får det väl bli såhär. Men jag har fått så mycket kommentarer om hur handuppfödda hästar blir i utveckling och temperament, så jag vill gärna höra andra berätta mer...

 

[amkm]

Jag har träffat en arab som förlorade sin mamma tidigt och han var som vilken annan häst som helst.Visserligen sent kastrerad (som 5-åring) vilket gjorde att han ej kunde gå med ston,men annars som vem som helst.

 

[Atle]

Jag vet ett halvblod som miste sin mamma och fick födas upp på mjölkersättning. Han gick ihop med ett ponnysto som lärde honom hur man beter sig tillsammans med andra hästar. Ett annat halvblodsföl som också föddes upp på flaska fick inte gå med en annan häst. Han blev mera präglad på människan och hade svårt med kommunikationen med andra hästar. Jag tycker du är inne på rätt väg som har honom tillsammans med en annan häst så han blir präglad av den.

 

[ameo]

Jag har en tvååring som förlorade sin mamma vid 6 veckors ålder.
Hon var då förvisso redan trygg i sin flock så jag valde bort de amma-erbjudanden jag fick (+40 mil härifrån) och hinkmatade henne över sommaren. Hon gick då hela tiden i flocken, jag var bara en mathink... :smirk:
Hon är väl kanske den mest kärvänliga i hagen, men i övrigt är hon helt normal i beteendet.
Vad gäller utvecklingen så kom hon lite efter under första vintern, då hon tvärvägrade äta Krafft Breed (och annan pelletterad mat ), så jag hade svårt att få i henne vad proteiner hon behövde då. Det fick bli så bra det kunde bli efter förutsättningarna. Sommaren efter gick hon på bra bete och kom då helt ifatt rent fysiskt.

Det allra viktigaste är att fölungen får lära sig att han ÄR en häst och blir präglad av hästar. DÅ slipper du nog största delen av avvikande beteende i alla fall. Sen skulle jag nog råda dig att räkna noga på foderstat i vinter och trycka i honom allt vad proteiner du lyckas med, så förebygger du att han kommer efter kroppsligt också.

Lycka till!

 

[Iglatjarn]

En av mina ston på jobbet dog när hon skulle gyn-undersökas. På ett av sveriges mest välkända stuteri... Veterinären perforerade ändtarmen på henne och hennes liv gick inte att rädda trots panikfärd till helsingborg. Fölungen var då ca 1 månad gammal. första tiden vat lite jobbig, men väldigt snart fick hon gå med de andra fölen och mammorna hemma i sommarhagen och den blev helt normal i lynnet. fick fri tillgång till mjölk i hink.

Liten kuriosa är att den döda mamman själv var en flaskbäbis då hennes mamma fick benet avsparkat i hagen...vissa saker går det tydligen troll i.

en annan kuriosa är att fölet i fråga vann för första gången i söndags när hon sprang på Jägersro.

oftast går det nog bra med flaskföl.

 

[Ploppi]

Vi har ett sto som är sju år nu o förlorade mamma i tarmvred när hon var fem veckor. Vi hade ett äldre sto som var väldigt snällt som tog hand om henne som sitt eget men utan att ge mjölk. Hon blev uppfödd på mjölkersättning i hink o vi försökte verkligen att hon skulle få ett vanligt hästspråk o liv. Det funkade jättebra. Ett bra exempel var att vi kunde gå ut i hagen med hennes lilla blå hink med mjölk o ropa på henne. Hon kom i full fart, drack kvickt upp mjölken, tvärvände o stack tillbaka till sin mamma o flock.

Hela uppväxten var hon fullt normal i alla avseenden o idag har hon sitt fjärde föl vid sidan o är dräktig igen. Det finns ett fint foto på henne som treåring på vår hemsida, Stuteri Stubbäng, titta gärna på henne för det är minsann ingen eftersatt eller outvecklad treåring. Hon heter Havanna o är givetvis mycket speciell för oss!

Hälsn Ann

Stuteri Stubbäng

 

[knyttet]

Tack alla för era svar!
Det var uppmuntrande att höra lite goda erfarenheter istället för bara elände...

Jag försöker att bara ge mat i en hink och att inte vara mamma åt fölet. Minishettisen fungerar bra som sällskap, men hon är så liten att fölungen snart blir besvärlig med henne. Han är ganska tuff och stoet orkar inte säga åt honom, så jag är rädd att han får ett enormt självförtroende till slut...
Får förmodligen hem ett kallblodssto till helgen som ska vara väldigt "fölkär", så jag hoppas att de kan finna varandra sen så att hon kan fostra fölisen framöver när han tagit överhand med lilla shettisdamen...

 

[Spider84]

Var det din lilla som fick hälsa på Athena? *nyfiken*

 

[knyttet]

Ja, vi provade att se om Palla skulle kunna acceptera den lille. Jag vet inte om det beror på att hennes eget föl blivit så stort redan, eller helt enkelt att min fölunge hade "fel" färg -men hon släppte honom inte i närheten. Att vi försökt få Pallas lukt på honom hjälpte inte, för så nära att hon kunde lukta ville hon aldrig ha honom...

Vi har provat med två ston till som varit "mammiga" med sina egna föl och som hade gott om mjölk, men ingen har accepterat den lille. Tyvärr...så nu är det mjölkersättning som gäller och därtill fattig matte. Det är dyrt!

 

[trassel]

På gården där jag har min häst finns en tvååring som förlorade sin mamma vid 6 veckors ålder. Hon fick en styvpappa som tog hand om alla fysiska behov och så hinkmatades hon med mjölkersättning. Jag har svårt att se att hon skulle vara annorlunda om hon fått ha kvar sin mamma, möjligen skulle hon blivit mindre social och lite större (är inte så stor och blir nog max 163, trots att föräldrarna var 165&168).

Hon verkar bli en mycket trevlig individ.

 

[Iglatjarn]

På våran gård när vi har moderlösa lamm så har det varit Pappa Bagge som tagit lammen under sina vingars beskydd, men aldrig att något av de andra tack-mammorna skulle adoptera bebbarna! :smirk: