Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

[Alicia_099]

BARN???!!!... jag har hamnat i en sits där jag inte vet hur jag ska göra.
Jag är rädd och orolig men ändå glad på ngt vis..

Min sambo och jag har länge pratat löst om barn och att det ska komma med oss i framtiden, dock blev framtiden troligtvis "tidigare" än beräknat (dock absolut varken oälskat eller oönskat på så sätt)

MEN jag blev både rädd och stressad känner jag.. han tar lite mer avslappnat på den, men är mest osäker på ekonomin men det borde egentligen gå om man inte slösar som vi gör:smirk:

Jag har fått jobb och han har fast jobb med god inkomst. Dock har vi varit ute i svängen mkt och där är nog den största omställningen för oss båda som fortfarande gillar ute livet.

MEN det som får mig att mest backa är att jag lite längre fram vill läsa en utbildning på 2.5 år till ngt jag alltid velat vara, men samtidigt så känner jag att klockan tickar iväg. Jag vill inte bli en "gammal" mamma utan en ung och fräsch som orkar ta hand om barn.

Kan jag läsa den längre fram tror ni trots att vi då kanske har barn?

Jag har tidigare känt att jag absolut inte vill ha barn och vi har tidigare (för 5år sen) gått igenom en MKT svår abort och vi är båda överrens om att det gör vi inte om, men på ngt sätt känns vi ganska tillfreds med denna ev situationen.Jag har svårt att tyda min sambo och han är lite trög pratad, men Han ser glad ut och svarar gärna på mina konstiga frågor om allt som bubblar i huvudet och Han ler när vi pratar om det men jag tror att han är osäker på om han vågar ta hand om ett barn, precis som mina tankar. Faller det sig naturligt?
Alltså vi är rädda för att inte klara av ett barn. Men det finns ju föräldrar grupper.
Sen är vi nog lite löjliga me vad folk runt omkring ska tycka/säga.

Vi är båda över 25.

Varför jag säger den EV situationen är för att min mens är en vecka för sen (jag är inte orolig då den är lite strulig) men jag är såå förbannat trött och illamående på ett jobbigt sätt.

Jag förstår om ni tycker mitt inlägg är rörigt och jag förstår om ni tycker att jag e konstig, men fråga gärna så ska jag försöka svara så gott jag kan.

Det jag mest är orolig för är att jag ska behöva sälja min häst, för det vill jag absolut inte! hon e min guldsten men tror ni att jag skulle klara av ett barn samt en unghäst? (jag får hjälp me den)

Snälla, tyck till och skriv vad ni tycker om mina funderingar!!!!

 

[Mitrolle]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Det mesta brukar lösa sig och man växer in i rollen som förälder och lär sig att prioritera i sitt liv så att det fungerar. Hästen kan du alltid fixa någon som hjälper dig med några dagar i veckan så kan du ha kvar den, utbildningar kan man gå senare (dagis och pappa finns ju!)

Jag tycker du tänker rätt med det där att ha barn när man ännu är ung och orkar med och sådär, för precis så tänker jag själv.

Jag skulle inte vara så himla orolig om jag vore du. Det ÄR naturligt att få barn

 

[Sara-Ida]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Det lär du aldrig få veta - och tur är väl det! Har du barn kan du sannolikt inte tänka dig ett liv utan dem och du spekulerar i det okända. Så - go with the flow...

 

[Alicia_099]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Det mesta brukar lösa sig och man växer in i rollen som förälder och lär sig att prioritera i sitt liv så att det fungerar. Hästen kan du alltid fixa någon som hjälper dig med några dagar i veckan så kan du ha kvar den, utbildningar kan man gå senare (dagis och pappa finns ju!)

Jag tycker du tänker rätt med det där att ha barn när man ännu är ung och orkar med och sådär, för precis så tänker jag själv.

Jag skulle inte vara så himla orolig om jag vore du. Det ÄR naturligt att få barn

Ha ha, ja det är ju det.. men jag har varit så "anti" egna barn hela tiden och så bara snurrade det till så här i huvudet på mig

tänk om jag liksom bara e "ha" galen n och tröttnar sen.. så får det ju absolut inte bli fast det är kanske bara min osäkerhet som ställer alla dessa dumma frågor..

 

[Lejonelle]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Hur skulle ditt liv kunna bli förstört av den oerhörda glädjen att få bli förälder???

Klart att det väcker alla möjliga oroliga tankar och funderingar på hur det skulle bli, konstigt vore det ju annars, det är en av de största förändringarna i livet.

Men LUGN! Saker och ting faller på plats vartefter, och man får lösa problemen när man kommer fram till dem. Man mognar in i ansvaret och tro't eller ej, livet är inte slut, det finns möjligheter att utbilda sig, vara ute i svängen och resa fortfarande.

Vi var tvåbarnsföräldrar innan vi var 25 och det har gått bra för oss, och för barnen. Nu är vi fräscha 45-åringar med vuxna barn och har alla möjligheter att vara ute i svängen om vi har lust.

Och utbilda dej, ja det kan du göra när som helst i livet. Och du kan få barn mitt i utbildningen, ta uppehåll 1-2 år och läsa klart sen.

Alla dina frågor och funderingar tycker jag säger att du är redo på alla sätt. Därmed inte sagt att du ska skynda på, det känner du bäst själv.

Kram och lycka till!

 

[Invinciblestables]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Ni kommer nog att klara av föräldrarollen så var inte orolig för det. Om man bara hjälps åt och inte sätter ribban alltför högt så går det bara bra. Sedan så har man ju oftast föräldrar som man kan fråga om råd om så är.

Visst kan du ha både barn och din unghäst, har du även hjälp med hästen så är det ju inga problem. Och att läsa en utbildning längre fram kommer nog även det att fungera.
Mina barn är 16 och 11 år och vi har aldrig haft barnomsorg utan haft dom med i jobbet sedan dom var bäbisar, är helttidslantbrukare med 70 mjölkkor. Visst funderade man på hur det skulle fungera när det första barnet kom, hade bestämt oss för att inte ha barnomsorg utan att allt skulle "vävas ihop". Och det har bara gått bra, lite längre tid i la´gård och stall har det tagit och småjäktigt för att hinna med lunch, den av oss som fixat det. Men det mesta går om man även tillåter sig att inte vara helt perfekt hela tiden. Och framför allt hjälps år för att få vardagen att fungera.

Hoppas att jag har kunnat bidra med något!?

Lycka till, Kicki

 

[Alicia_099]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

TACK så oehört för era svar! det är så mkt som snurrar i huvudet och det blir ju i såfall en helt annan livsstil framöver!och det är kanske det jag är rädd för? ja vet inte. Ja vet faktiskt inte va jag är rädd för egentligen.Men samtidigt så känns det som om vår omgivning "bygger upp min rädsla"

Min sambo har alltid varit säker på att han vill ha två barn "fast inte just nu" har han alltid sagt, under hela vår tid tillsammans men "händer det så händer det" säger han oh då vill han ha dom

och nu har det ev hänt och han blev glad,chockad,rädd och stolt och jag liksaså.

Ja vi har nog stöttning om det behövs, lite för mkt oxå kanske om det skulle vara så.. typ som att "nu förstår ni väl att ni inte kan gå ut varje helg osv och lämna barnen till oss osv" ööhhh varför skulle vi det?
Givetvis frågar man kanske om barnvakt vid ngt tillfälle men även vi förstår att man inte lämnar sina barn varje helg

hoppas bara osäkerheten/rädslan släpper snart..så man kan bli en lycklig och stolt gravidis

 

[Timsetim]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Alla de här frågorna om hur man tar hand om ett barn, kommer man att klara av det osv, de får man även om barnet är planerat, det fick iaf vi! Det tror jag alla går igenom.

Sen är det ett stort ansvar att få barn. Även om man i stort sätt kan leva som man gjort innan så är det ändå inte på samma sätt. Barnet prioriteras alltid först.

Jag märker det framförallt nu när jag ska börja jobba igen efter mammaledigheten. Jag vill inte gå tillbaka och jobba hur som helst. Tidigare brydde jag mig inte så mycket, men nu är det väldigt viktigt. Jag vill jobba tillräckligt lite för att få mer tid med barnen men ändå kunna jobba heltid!

Tiden då man kunde lägga sig på soffan är slut, djur får komma i andra hand även om de är det käraste man hade innan barnet kom! Och iom det så kommer det dåliga samvetet också! Så det är bra om du har fixat så att du får hjälp med hästen redan innan.

Att få barn är otroligt stort och fantastiskt, men det rör om i grytan, både den mentala och fysiska!

/Timsetim

 

[jerseyko]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Jag ska få barn i oktober, kommer låna ut min häst i ca 6 månader. Har det så bra att jag sen kommer att ha henne bara 5 min gångväg hemifrån, då gör det inget om man får gå fram och tillbaka med barnvagnen.
Mitt barn har en pappa som utan problem kan ta barnet de timmarna jag är i stallet eller åker iväg på träning/tävling.


Jag har fått typ panikattacker "Vad 17 håller jag på med" men de går snabbt över

 

[Alicia_099]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

När kan jag ta graviditets testet för att det ska ge ett "rätt" resultat?
Nu har jag iof bara gått en vecka över tiden men jag känns inte som jag brukar. nu hoppas jag nästan att jag skulle vara gravid och om ja inte är det så får vi kanske jobba på den

ena stunden vill jag sååååå gärna.. andra stunden blir jag nervös,stressad,ledsen,äcklad osv av mig själv

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Jag tror det är helt normalt att känna så. Jag är precis likadan men än har ingen bebis synts till trots det kanske varit vissa försök.

 

[Jolanta]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Om du gått en vecka över väntad mens så kan du testa nu.

Lycka till

 

[Alicia_099]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

ok.. min mens e liite strulig så den kanske hoppar igång snart om inte annat, men oftast till 90% så har jag fått kring löning varje månad

tack för alla svar

 

[Jolanta]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Testa, så vet du!

 

[scarlettlady]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Ang utbildningen så vet jag massor av människor som läser och har barn. Själv kommer jag att ta paus mitt i programmet för att få barn...

 

[Invinciblestables]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Jo "omgivningen" är både på gott och ont ibland! Men ta det bara lugnt, det löser sig!

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Jag ska få barn i oktober, kommer låna ut min häst i ca 6 månader. Har det så bra att jag sen kommer att ha henne bara 5 min gångväg hemifrån, då gör det inget om man får gå fram och tillbaka med barnvagnen.
Mitt barn har en pappa som utan problem kan ta barnet de timmarna jag är i stallet eller åker iväg på träning/tävling.


Jag har fått typ panikattacker "Vad 17 håller jag på med" men de går snabbt över

Får Gratulera så här lite i förskott då!

Kicki

 

[havreflinga]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

En del saker av de du räknar upp (t ex uteliv, hästen) kommer kanske bli mindre viktiga för dig när du fått barn. Det är svårt att säga innan. Det enda som är säkert är att du kommer få mycket mindre tid för både uteliv och häst.

En annan sak som spelar in är vilken sorts föräldrar ni vill vara. Olika typer av föräldraskap tar olika mycket tid och energi.

Om ni vet vilken sorts föräldrar ni vill vara, och är hyfsat överens - då tror jag det går lättare. Ett medvetet rollval, typ. Då ser du dig inte som "hästtejen och partypinglan som knappt får tid för sig själv för att hon har en unge att ta hand om" utan kanske som "supermamman som faktiskt hinner rida och festa lite då och då oxå".

 

[Edgar]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Jag valde bort barn från början, dom flesta av mina vänner fick sina först när de var 30-33 år, vi var rätt barnsliga och föredrog att vara ute och "leka" på stan före familjebildning

Nu är jag 39 och väntar mitt första, träffade mannen som passade och tankarna ändrades helt

Pluggar sedan 2004 och kommer att göra ett studieuppehåll. Mår hur bra som helst känner mig väldigt lugn och harmonisk

Självklart är det ju en risk att det blir det svårare att bli gravid efter 35 år. Men ibland ter sig livet på annat vis än man tror.

Jag tycker att det är bra att du funderar, men krångla inte till det för mycket, Barn under studie tid kan vara en fördel , som tex att du inte har kravet på dig att återvända till en otålig arbetsgivare, många utbildningar har delar av sina kurser på distans och du har en helt annan frihet att lägga upp din tid än vid ett 9 - 5 jobb

 

[chrysler]

Sv: Förstör jag mitt liv om vi skaffar?

Jag kan nästan lova att när du fått barn så kommer du känna samma för dem som för din häst, eller mer.Du vill inte vara utan den/dem.

& så anser jag att man aldrig blir riktigt mogen för barn, amn växer med uppgiften, du får ta det som det kommer, man kan inte planera exakt allt.

Som många skriver så finns det folk som pluggar & har barn, jag vet visa som rekommenderar det med.

Som sagt..barn är ngt man växer med, de blir självklara först när de finns i ens liv, & då vill man inte vara utan dem, precis som ens övriga familj.
Det var lite tankar iaf..